Motivering
Överföring av offentliga förvaltningsuppgifter
Den stamnätsinnehavare som är systemansvarig kan
med stöd 16 § 2 mom. ställas sådana
villkor för användning av elöverföringssystemet
samt av anslutna kraftverk och belastningar som är nödvändiga
för att systemansvaret skall kunna realiseras. Villkoren
kan tillämpas sedan elmarknadsmyndigheten har godkänt
och fastställt dem.
Grundlagsutskottet dryftade en likartad bestämmelse
i sitt utlåtande om förslaget till naturgasmarknadslag
(GrUU 4/2000 rd, s. 4) med utgångspunkt
i grundlagens 124 §. Med hänsyn till naturgasnätverksamhetens
natur ansåg utskottet det motiverat och ändamålsenligt
att systemansvaret åläggs en nätinnehavare.
På grund av verksamhetens faktiska natur var det enligt
utskottet inte skäl att anta att detta i sig skulle äventyra
kravet på god förvaltning eller andra nätinnehavares
grundläggande fri- och rättigheter eller rättsskydd.
Utskottet menade dock att rättssäkerheten måste
förstärkas genom att det skall vara möjligt
att söka ändring i ett beslut om villkoren som
den systemansvariga fattat. Detta kunde enligt utskottet t.ex. ordnas
så att naturgasmarknadsmyndigheten fastställer
villkoren i fråga.
Lagförslagets 16 § 2 mom. är utformat
i analogi med grundlagsutskottets tidigare ståndpunkt och
påverkar inte lagstiftningsordningen.
Fond utanför budgeten
I 52 a § föreskrivs att sådan långsam
reservkapacitet för elproduktion som är avsedd
för åtgärdande av en allvarlig effektbrist
som hotar det finska elsystemet kan upprätthållas
med medel från försörjningsberedskapsfonden
i enlighet med lagen om tryggande av försörjningsberedskapen.
Kapaciteten får tas i bruk bara om det föreligger
ett allvarligt hot att elen inte räcker till, att hela
den till buds stående elproduktionskapaciteten är
i användning och det inte är möjligt
att importera el för att återställa situationen.
Reservkapacitet får användas bara så länge
och i den utsträckning som är nödvändigt
för att en allvarlig effektbrist skall kunna åtgärdas.
Försörjningsberedskapsfonden är en
i grundlagens 87 § avsedd fond utanför statsbudgeten. Bestämmelser
om en sådan lag kan utfärdas genom lag, om skötseln
av en bestående statlig uppgift nödvändigtvis
kräver det. För att ett lagförslag om
inrättande av en fond utanför statsbudgeten eller
om väsentlig utvidgning av en sådan fond eller
dess ändamål skall godkännas krävs
i riksdagen minst två tredjedelars majoritet av de avgivna
rösterna.
Syftet med den gällande lagen om tryggande av försörjningsberedskapen är
att med tanke på undantagsförhållanden
trygga befolkningens utkomst, landets näringsliv och de
ekonomiska funktioner som är nödvändiga
för landets försvar. Utgifterna för Försörjningsberedskapscentralens
verksamhet, statens säkerhetsupplagring och annat tryggande
av försörjningsberedskapen enligt nämnda
lag täcks med medel ur försörjningsberedskapsfonden.
Genom lag kan dessutom särskilt bestämmas att
ur försörjningsberedskapsfonden kan betalas räntestöd
och understöd samt beviljas lån eller betalas
andra utgifter som föranleds av tryggandet av försörjningsberedskapen.
Beredskapen att åtgärda en allvarlig effektbrist
ingår som ett led i hela systemet för tryggande
av försörjningsberedskapen. Om man ser till försörjningsberedskapsfondens
nuvarande uppgifter och ändamål leder de föreslagna
bestämmelserna enligt utskottets mening inte till att fondens ändamål
utvidgas väsentligt i den mening grundlagens 87 § avser, även
om reservkapacitet får tas i bruk i krissituationer inom
elförsörjningen som är mindre grava än
de undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen. Lagstiftningsordningen
påverkas inte av bestämmelserna.
Näringsfrihet
Bestämmelserna i 4—7 § är
intressanta med tanke på den i 18 § i grundlagen
garanterade näringsfriheten.
Tungt vägande samhälleliga intressen rättfärdigar
tillståndsplikten för elnätsverksamhet.
I 4 § 2 mom. finns sakliga bestämmelser
om verksamhet som inte omfattas av tillståndsplikt. Tillståndsprövningen är
bunden i och med 5 §. Utskottet har inte något
att anmärka mot bestämmelserna på denna
punkt.
Till elnätstillstånd kan enligt 5 § 4
mom. fogas villkor som skall anses nödvändiga
med tanke på verksamheten. Bestämmelsen är
synnerligen generös. Motiveringen ger den bilden att tillståndsvillkoren
skall anknyta till 1 och 2 mom. om förutsättningarna
för verksamheten. Bestämmelsen bör lämpligen
preciseras i enlighet härmed.
Ett tillstånd eller villkoren för tillståndet
kan på basis av 5 § 4 mom. ändras, om
de i 1 mom. avsedda förutsättningarna för
verksamheten ändras. Befogenheten att ändra ett
tillstånd för näringsutövning
och villkoren i det bör med hänsyn till proportionaliteten
i regleringen begränsas till situationer där ändringarna är
nödvändiga för att verksamhetsvillkoren
förändrats väsentligt (GrUU
8/2002 rd, s. 3 första spalten).
Normgivningsbemyndigande
Lagförslaget har en rad bestämmelser dels
om statsrådets och ministeriets befogenhet att utfärda
förordning, dels om elmarknadsmyndighetens befogenhet att
meddela allmänna bestämmelser. Befogenheterna är
mestadels adekvat begränsade genom lagens bestämmelser
och på lämpligt sätt inordnade på statsråds-
eller ministerienivå. Elmarknadsmyndighetens befogenhet att
meddela bestämmelser stannar vid vissa tekniska och obetydliga
detaljer.
Standardersättningen är enligt 27 a § 1
mom. högst 1 700 euro om kopplandet av en anslutning
fördröjs. I samma moment föreskrivs det
att beloppet kan ändras genom förordning av statsrådet
när den ekonomiska och monetära utvecklingen ger
anledning till det. Här ges den som utfärdar förordning
rätt att ändra lagen. Med hänsyn till
detta är gränserna för befogenheten otillbörligt
vagt uttryckta. Bemyndigandet måste absolut bindas i bestämmelsen
till förändringar i penningvärdet eller
någon annan likvärdig entydig beräkningsgrund. — Regeringen
framhåller i motiveringen att det i praktiken mycket sällan blir
aktuellt att ändra beloppet för standardersättningen.
Därför vore det enligt utskottet skäl att
ytterligare överväga om det i sak överhuvudtaget är
nödvändigt att ge den som utfärdar förordning
en befogenhet som innebär ändring av lagen.