Motivering
Hemfridsskyddet
I proposition (RP 157/2002 rd) föreslås
44 § 3 mom. i lagen om finansiering av landsbygdsnäringar
bli ändrat så att en inspektion får utföras
i en bostad bara om det finns grundad anledning att misstänka
att brott har skett eller kommer att ske mot bestämmelserna
om Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik, lagen om
finansiering av landsbygdsnäringar eller bestämmelser
som utfärdats med stöd av den. Desutom skall inspektionen
vara nödvändig för att reda ut de omständigheter
som är föremål för inspektionen.
En inspektion i en bostad får utföras bara av
en myndighet. Liknande bestämmelser föreslås
i 5 § 1 mom. i lagen om verkställighet av Europeiska
gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik i den andra propositionen
(RP 158/2002 rd). Lagarna medger inte
i detta nu inspektioner i bostäder.
Förslagen måste bedömas med tanke
på hemfridsskyddet som är tryggat i 10 § i
grundlagen. I 10 § 3 mom. i grundlagen föreskrivs
om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är
nödvändiga för att de grundläggande
fri- och rättigheterna skall kunna tryggas. Grundlagsutskottet har
i sin praxis ansett att åtgärder som ingriper
i hemfriden är acceptabla "för att brott skall
kunna utredas", om åtgärden i bestämmelsen
binds vid förekomsten av en konkret och specificerad orsak
att misstänka att brott mot lagen har skett eller kommer
att ske (GrUU 20/2001 rd, s. 3/II). Skyddet
för hemfriden i grundlagen omfattar i princip alla lokaler
som är avsedda som fast bostad (GrUU 46/2001
rd, s. 4/I).
Grundlagsutskottet har tidigare bedömt skyddet för
hemfriden i liknande bestämmelser i propositioner som sedermera återtagits
(GrUU 46/2001 rd, s. 3/II och GrUU
48/2001 rd, s. 2/II). Utskottet ansåg
då att det för vanlig lagstiftningsordning krävs
att det måste framgå vilken lagstiftning som misstanken
om brott gäller för att en inspektion skall få göras.
Vidare förutsatte utskottet att det i bestämmelserna
måste skrivas in att en bostad bara kan inspekteras om
det är nödvändigt för att utreda
omständigheter som gäller föremålet
för inspektionen. Dessutom måste förslagen
på grund av 124 § i grundlagen ändras
så att bara en myndighet har rätt att inspektera
en bostad (GrUU 46/2001 rd, s. 5/I
och GrUU 48/2001 rd, s. 3/II).
Dessa krav har beaktats i de föreslagna bestämmelserna
i propositionerna.
Efter dessa utlåtanden har grundlagsutskottet bedömt
möjligheten att utföra inspektioner på hemfridsskyddade
platser utifrån misstankar om förseelser som allra
högst bestraffas med böter. Utskottet har ansett
att ingreppet i hemfridsskyddet för utredning av föga
klandervärda förseelser inte uppfyller proportionalitetskravet
på en inskränkning av en grundläggande
fri- eller rättighet (GrUU 40/2002 rd,
s. 2). En inspektion på en hemfridsskyddad plats motiveras
i sådana fall nämligen inte så vitt utskottet
kan se av ett tungt vägande behov. Mindre förseelser
bör utredas med metoder som ingriper mindre i skyddet för
de grundläggande fri- och rättigheterna. I detta
sitt senare utlåtande intog utskottet en strängare
hållning till det tillåtliga i att utföra
inspektioner på hemfridsskyddade platser. Utskottet ansåg
att villkoret för vanlig lagstiftningsordning var att sådana
bestämmelser stryks i lagförslaget som skulle
ha medgett inspektioner på hemfridsskyddade platser för
utredning av förseelser som allra högst bestraffas
med böter.
De punkter i propositionerna som jord- och skogsbruksutskottet
begär utlåtande om innehåller i syfte
att skydda hemfriden ett viktigt krav på att inspektioner
i bostäder skall vara nödvändiga. Trots
detta är förslagen problematiska med tanke på kravet
på att en inskränkning i en grundläggande
fri- eller rättighet skall vara rätt proportionerad.
Men inspektionerna gäller huvudsakligen kontroll av hur
stöd och bidrag som beviljats av offentliga medel används.
Det handlar om verksamhet där en del av näringsidkarens lokaler
vanligen befinner sig i hans bostad. I en sådan situation är
det acceptabelt att inspektioner för kontroll av att medlen
används på tillbörligt vis utförs
i lokaler som är avsedda för permanent boende,
också om det finns grundad anledning att misstänka
sådana straffbara förseelser som allra högst
ger ett bötesstraff.
Men lagrummen i lagförslagen är så till
vida löst formulerade att de också kan uppfattas
omfatta misstanke om brott mot sådana bestämmelser
som enligt lagen inte är straffbara. Därför
bör regeringens förslag till bestämmelser
preciseras till denna del (t.ex. "... ett enligt lagen straffbart brott
har skett eller kommer att ske ..." för att lagförslagen
skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Jord- och skogsbruksministeriets promemorior, som ingår
som bilagor till jord- och skogsbruksutskottets begäran
om utlåtanden innehåller formuleringar av dessa
lagrum som medger inspektioner i bostäder, om stödtagarna
begär om det för att kunna lägga fram
utredning om hur stödet används eller rätten
till stöd fullföljts. Med denna formulering är
bestämmelserna inte konstitutionellt betydelsefulla och
behöver inte tas in i lagen av hänsyn till de
grundläggande fri- och rättigheterna.
Med tanke på skyddet för hemfriden vore den bästa
lösningen en reglering som den nuvarande som innebär
att inspektionsbefogenheterna inte sträcker sig ända
till bostäder. Detta svarar också mot den allmänna
bestämmelsen i 17 § i statsandelslagen.