Motivering
Utskottets ståndpunkt till förslaget till
förordning.
Avsikten med propositionen är att i den nationella
konkurrenslagstiftningen införa de ändringar som
följer av rådets förordning om genomförandet
av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.
Förordningen ska tillämpas från den 1
maj 2004. Grundlagsutskottet behandlade ärendet under riksmöte
2001 utifrån ett förslag till förordning.
I det sammanhanget tog utskottet upp bl.a. frågan hur kommissionens
befogenheter att förrätta inspektioner förhåller
sig till hemfridsskyddet i 10 § i grundlagen. I detta perspektiv är
20 a § 1 mom. i lagförslag 1 relevant i propositionen.
Enligt lagrummet ger marknadsdomstolen på ansökan
av kommissionen tillstånd till inspektion, som till följd
av tilllämpningsförordningen kan förrättas
bl.a. i en privatbostad.
I överensstämmelse med tolkningspraxis under
riksmötet 2001 påpekade utskottet att inspektionsbefogenheterna
i förslaget inte var kopplade till en konkret och specificerad
anledning att misstänka att brott har begåtts
eller kommer att begås mot lagen. Följaktligen
ansåg utskottet att förslaget till förordning
inte harmonierade med grundlagens bestämmelser om skydd
för hemfrid (GrUU 12/2001 rd,
s. 3/II).
I den slutliga tillämpningsförordningen ingår i
artikel 21.1 en bestämmelse som kopplar samman rätten
att genomföra inspektioner i hemfridsskyddade lokaler med
en rimlig misstanke om en allvarlig överträdelse
av artikel 81 eller artikel 82. Detta korresponderar med utskottets ståndpunkt
till förslaget till förordning.
Nyare praxis.
Under riksmöte 2002 ansåg grundlagsutskottet
att proportionalitetskravet beträffande en begränsning
av en grundläggande fri- och rättighet inte uppfylls
när inspektion förrättas i affärslokaler
vid misstanke om ett sådant brott som högst kan
leda till böter (GrUU 40/2002 rd,
s. 2). Men när det gäller inspektioner för
kontroll av hur stöd och bidrag som beviljats av offentliga
medel används ansåg utskottet att inspektioner
kan tillåtas om det finns grundad anledning att misstänka
sådana straffbara förseelser som allra högst
ger ett bötesstraff (GrUU 69/2002 rd,
s. 2—3). Enligt utskottets nya praxis är det helt
klart att det måste föreligga grundad anledning
att misstänka att lagen överträtts eller
kommer att överträdas på ett straffbart
sätt för att inspektion ska vara tillåtlig i
konstitutionellt hänseende.
Konklusion.
Rätten att genomföra en inspektion kopplas
i tillämpningsförordningen samman med en allvarlig överträdelse
av artikel 81 eller 82 i fördraget. Gärningen
kan vara ett brott och följaktligen straffbar. Men det
behöver inte nödvändigtvis alltid vara
så.
För den som bryter mot bestämmelserna i de nämnda
artiklarna ska enligt 7 § i lagförslaget bestämmas
en påföljdsavgift (konkurrensbrottsavgift). Det
strider inte mot utskottets nya tolkningspraxis att inspektionsrätten är
sammankopplad med ett förfarande som är sanktionerat med
en straffavgift. Lagförslaget kan således behandlas
i vanlig lagstiftningsordning.