Motivering
Kommunal självstyrelse
Regeringen föreslår ett försök
med regionfullmäktige, som får genomföras
i de försöksregioner som nämns i 2 § i
lagen om försök med samarbete inom regioner. Tanken är
att kommunerna i försöksregionerna ska få avtala
om en ny typ av regionala beslutsprocesser, en regionförvaltning.
Bestämmelser om regionförvaltningen ingår
i lagen om försök med regionfullmäktige (det
första lagförslaget). I 2 § sägs
att regionfullmäktige väljs i samband med kommunalval
av invånarna i kommunerna inom försöksregionen för
fyra kalenderår i sänder. Regionfullmäktige ska
ha minst en representant för varje kommun inom regionen.
Det är frivilligt för kommunerna i försöksregionerna
att inrätta regionfullmäktige. Enligt 4 § kan
kommunerna avtala om regionförvaltningen och regionfullmäktige.
Avtalet om regionförvaltningen godkänns av fullmäktige
i kommunerna inom försöksregionerna och fastställs
av statsrådet.
Kommunerna i försöksregionerna svarar för finansieringen
av regionförvaltningen. Enligt 5 § ska
kommunerna komma överens om att beräkningsgrunden
för merparten av den finansiering som kommer från
kommunerna för regionförvaltningen är
ett visst belopp per invånare och en viss andel av kommunens
inkomster. Avgiftskriterierna ska vara desamma för alla
kommuner inom regionen.
Kommunala uppgifter och kommunal beslutanderätt enligt
kommunallagen eller någon annan lag kan enligt en ny 5
a § i lagen om försök med samarbete inom
regioner överföras till en regionförvaltning,
vars högsta beslutanderätt utövas av
regionfullmäktige som valts av invånarna i kommunerna
inom försöksregionen (det andra lagförslaget).
I sak är det fråga om att komplettera försöket
med samarbete inom regioner med en möjlighet att skaffa
erfarenhet av en överkommunal förvaltningsmodell.
Den gällande lagen om försök med
samarbete inom regioner stiftades med bifall från grundlagsutskottet
(GrUU 11/2002 rd
GrUU 11a/2002
rd). Då ansåg utskottet den relativt öppna
befogenheten att föra över kommunala uppgifter
och kommunal beslutanderätt till ett regionalt organ vara
problematiskt med avseende på demokratiprincipen i bestämmelsen
om kommunal självstyrelse i 121 § i grundlagen,
om befogenheten skulle komma att utnyttjas i mycket stor omfattning.
Utskottet ansåg att denna aspekt gäller, och i
sista hand också begränsar, kommunernas rätt
enligt kommunallagen att föra över en del av sina
uppgifter på samkommuner (se också GrUU
65/2002 rd, s. 3, första spalten). Trots
de principiella frågeställningarna såg grundlagsutskottet
inga hinder för att rätten att föra över
uppgifter och beslutanderätt beslutas i vanlig lagstiftningsordning
(GrUU 11a/2002 rd, s. 2, första
spalten).
När bestämmelserna om försök
med samarbete inom regionen kompletteras med rätten att
inrätta regionfullmäktige får invånarna
bättre deltagandemöjligheter och större
inflytande i de kommuner som går in för förvaltningsmodellen. I
och med överföringen av uppgifter och beslutanderätt
har invånarna nämligen fått inskränkta deltagandemöjligheter
och mindre inflytande. Förslaget om försök
med regionfullmäktige är direkt kopplat till lagen
om försök med samarbete inom regioner. På grund
av denna koppling och lagstiftningens försökskaraktär
kan lagförslaget på dessa punkter behandlas i
vanlig lagstiftningsordning.
Bestämmelsen i 5 § 1 mom. om beräkningsgrunden
för den finansiella andel som kommunerna i försöksregionerna
skall stå för begränsar i någon
mån kommunernas rätt att själva bestämma
om sin ekonomi, som är tryggad i grundlagen genom bestämmelserna
om kommunal självstyrelse. Men bestämmelserna ökar
också jämlikheten mellan försöksregionernas
kommuninvånare. Bestämmelserna gäller
ett frivilligt försök och påverkar inte
lagstiftningsordningen.
När villkoren i 4 § 4 mom. i det första
lagförslaget uppfylls kan stasrådet fastställa
ett avtal om regionförvaltning och regionfullmäktige som
har godkänts av fullmäktige i kommunerna i försöksregionen.
Utskottet vill här påminna om sin ståndpunkt
i ett tidigare utlåtande (GrUU 11/2002
rd, s. 4, andra spalten). I utlåtandet ansåg
grundlagsutskottet att det med avseende på den kommunala
självstyrelsen vore lämpligare om statsrådets
beslut skulle bygga på laglighetsprövning.
Jämlikhet
Jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i
grundlagen kräver att alla medborgare skall behandlas lika bland
annat oavsett var de bor. I dessa sammanhang har utskottet understrukit
att jämlikhetsprincipen inte leder till några
strikta begränsningar av lagstiftarens prövning
när syftet är att generera bestämmelser
som samhällsutvecklingen kräver och att ett försök åtminstone
till en viss gräns kan vara en godtagbar grund för
att tumma på jämlikhetsprincipen i regionalt hänseende
(GrUU 70/2002 rd, s. 2, GrUU
65/2002 rd, s. 4, första spalten).
Det primära syftet med försöket med
regionfullmäktige är att testa hur en regionaldemokratisk
beslutsprocess fungerar. Försöket är
tänkt att generera premisser som är acceptabla
med avseende på grundlagen. I försök
av det här slaget utgör jämlikhetsbestämmelserna
i grundlagen inget hinder för att lagförslaget
behandlas i vanlig lagstiftningsordning (GrUU 65/2002
rd, s. 4, första spalten).
Försökstiden är relativt lång
(GrUU 70/2002 rd, s. 3, andra spalten).
Detta kan dock enligt utskottet godtas om man beaktar att försöket
avser att generera information om invånarvalda organ. Samma
kriterium gäller för förlängningen av
giltighetstiden för lagen om försök med
samarbete inom regioner. Bestämmelserna om giltighetstiden
påverkar inte lagstiftningsordningen.
Övrigt
Förhandsröstning.
Med stöd av 12 § i det första lagförslaget
har de röstberättigade rätt att förhandsrösta
bara i en kommun inom försöksregionen. Rätten
att förhandsrösta är således
inskränkt jämfört med vallagen. Enligt
14 § 2 mom. i grundlagen har varje finsk medborgare och
varje i Finland stadigvarande bosatt utlänning som fyllt
18 år rätt att rösta i kommunalval "enligt
vad som bestäms genom lag". Med hänsyn till det
spelrum som lagcitatet ger lagstiftaren inverkar inte bestämmelsen
om förhandsröstning på lagstiftningsordningen.
Närmare bestämmelser.
Med stöd av 23 § utfärdas närmare
bestämmelser, på finska "määräykset".
Enligt de generella lagberedningsföreskrifterna ska rättsreglerna
i förordningar av ministerier kallas "säännös"
på finska. Den finska lagtexten måste därför ändras.
Utskottet påpekar att vallagen inte har ändrats
i överensstämmelse med 80 § i grundlagen. Enligt
lagrummet skall ministerierna utöva sin befogenhet att
utfärda allmänna rättsregler genom att
utfärda förordningar.