Allmän motivering

Bakgrunden till propositionen är att det genom lagen om Landsbygdsverket () har inrättats ett nytt centralt ämbetsverk som ska inleda sin verksamhet den 1 maj 2007. Landsbygdsverket är en centralförvaltningsmyndighet som lyder under jord- och skogsbruksministeriet. Verket svarar för verkställandet av stödsystemen inom jordbruksförvaltningen. Verket ska planera, styra och verkställa åtgärder som är förenliga med de nationella författningarna samt förordningar som utfärdats av rådet och kommissionen.

I likhet med motiven i propositionen framhåller utskottet att det är Europeiska gemenskapen (EG) som har uteslutande befogenhet i fråga om målen för jordbrukspolitiken. Medlemsstaterna kan inte bedriva en nationell jordbrukspolitik eller utfärda nationella bestämmelser om sådant som regleras på gemenskapsnivå. EG:s gemensamma jordbrukspolitik regleras i huvudsak genom förordningar, men också genom direktiv och beslut. De förordningar som reglerar den gemensamma jordbrukspolitiken och de beslut som utfärdas med stöd av dem är som sådana bindande för Finland och direkt tillämpliga utan något separat genomförande. Vissa EG-förordningar innehåller bestämmelser där det förutsätts att också nationella bestämmelser och föreskrifter utfärdas. Genom den nationella lagstiftningen är det också möjligt att utfärda kompletterande bestämmelser om EG-bestämmelserna bara innehåller minimikraven i en viss fråga.

För närvarande svarar jord- och skogsbruksministeriet för verkställigheten av EU-stöd i vårt land och sådana inkomststöd som betalas av nationella medel, stödsystem som inverkar på utvecklingen av gårdsbrukets struktur och landsbygden samt stödsystem som inverkar på marknaden för jordbruksprodukter. Utskottet noterar att Landsbygdsverket då det inlett sin verksamhet kommer att svara för verkställigheten av alla stödsystem. Verket förvaltar årligen stöd och utbetalningar till ett uppskattat belopp av mer än två miljarder euro, av vilket ca 40 procent finansieras av EU. Landsbygdsverket ansvarar för att det ordnas tillräcklig utbildning och information för kunderna i jordbruksförvaltningsfrågor som berör dem. Landsbygdsverket kommer också att sköta tillsynen.

I egenskap av utbetalande myndighet, myndighet som sköter uppgifter som hör till förvaltningsmyndigheten och myndighet som ansvarar för verkställigheten av de nationella stödsystemen kommer Landsbygdsverket att ha hand om verkställighetsuppgifter som är förenliga med Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik och den kompletterande nationella lagstiftningen samt uppgifter i samband med genomförandet av landsbygdsutvecklingsinsatser som är förenliga med gemenskapens lagstiftning och den nationella lagstiftningen. Verket ska planera genomförandet av stöd- och kvotsystemen och se till att anknytande anvisningar, beslutsformulär och blanketter utarbetas och upprätthålls. I fråga om verkställigheten ska verket också ha hand om utbildning, rådgivning, rapportering, styrning, tillsyn, intern revision, resursfördelning och ledning. I motiven sägs att en överföring av verkställighetsuppgifter på Landsbygdsverket också förutsätter att verket bemyndigas att meddela föreskrifter i anknytning till sina uppgifter och åtaganden i frågor som närmast är tekniska och inbegriper obetydlig prövningsrätt och för vilkas del det är viktigt att säkerställa att verkställigheten lyckas som helhet och centraliserat och som inte tangerar förmåner som är viktiga för förmånstagarna.

Regeringen föreslår ändringar i flera lagar så att Landsbygdsverket tar över de planerings-, styrnings- och övervakningsuppgifter samt vissa förvaltningsbeslut i anslutning till verkställigheten som i dessa lagar eller i författningar som utfärdats med stöd av dem tilldelats jord- och skogsbruksministeriet. På grund av revideringstidtabellen och omfattningen föreslås lagändringarna i detta sammanhang bli genomförda endast i den utsträckning som inrättandet av Landsbygdsverket förutsätter.

I sitt betänkande om propositionen med förslag till lagar om Landsbygdsverket och om jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral (JsUB 6/2006 rd — RP 36/2006 rd) ansåg utskottet att det är angeläget att det skapas direkt samverkan och gott samarbete mellan de berörda myndigheterna å ena sidan och aktörerna som företräder brukarna men också andra myndigheter å andra sidan, när Landsbygdsverket inleder sin verksamhet och funktionerna omlokaliseras. Utskottet påpekade också att det nya verket medför en ny nivå inom jordbruksförvaltningen och att det därför är av största vikt att ministeriet och verket har ett fungerande samarbete. Extra viktigt är det med samarbete när det gäller beslut som fattas av EU-institutioner och i planeringen av nationell lagstiftning. Vidare är det A och O att arbets- och ansvarsfördelningen mellan jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral och Landsbygdsverket är så tydlig som möjligt.

I betänkandet underströk utskottet också att det nya verket och omlokaliseringen av verksamheterna är stora frågor som ställer samverkanskapaciteten mellan de politiska beslutsfattarna och det verkställande ledet på prov. I det politiska beslutsfattandet krävs det kunskaper om verkställigheten. När det gäller verkställighet är det återigen ytterst viktigt att garantera ett förutseende, snabbt och felfritt informationsutbyte kring förberedelserna av de politiska besluten. Följaktligen spelar det en stor roll att arbetsfördelningen mellan jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket och ansvarsfördelningen mellan de olika delarna inom organisationen slås fast exakt och att det därmed också sägs ut vem som svarar för informationen och ska ägna sig åt extra intensivt samarbete.

Befogenheterna bör också vara klart uppdelade mellan Landsbygdsverket respektive jord- och skogsbruksministeriet i ärenden som är viktiga för stödtagarens rättssäkerhet, så som övervakning och återkrav av stöd. Det får inte uppstå minsta lilla osäkerhet om vem som har befogenhet att utfärda t.ex. stödvillkor eller -anvisningar. I fråga om stöd och övervakning kan också bestämmelser av teknisk natur ha betydelse för stödtagarens rättssäkerhet.

Enligt utredning kommer den föreliggande lagstiftningen också att inverka mycket på arbetskrafts- och näringscentralernas arbete. Trots att antalet gårdar minskar visar centralernas arbetsmängd en ständigt stigande trend. Exempelvis till följd av den senaste jordbrukspolitiska EG-reformen 2005—2006 behövdes mer än 40 fler årsverken för övervakning vid centralerna, fastän ett av målen med reformen var att göra stödsystemet enklare. De ökade uppgifterna måste samordnas med statens produktivitetsprogram som ska genomföras samtidigt. Ett exempel på lagstiftningens konsekvenser är också hanteringen av referenskvantiteterna för mjölk. Enligt utredning har ändringarna i lagstiftningen lett till att förvaltningsbesluten om referenskvantiteter vid Norra Karelens arbetskrafts- och näringscentral har ökat från 270 år 2005 till 768 år 2006. Samtidigt har antalet mjölkproducerande gårdar minskat med ungefär tio procent årligen.

När Landsbygdsverkets verkställighetsuppgifter avgörs bör målet enligt utskottets åsikt vara att verket så centraliserat som möjligt ska ha hand om verkställighet och utbetalning av finansiering och stöd för renhushållningen och naturnäringarna. Det är bäst om en enda enhet vid verket betjänar arbetskrafts- och näringscentralerna. I dagsläget är de här uppgifterna uppdelade på flera enheter vid ministeriet.

Ytterligare anser utskottet att det är angeläget att utreda möjligheterna för Lapplands arbetskrafts- och näringscentral att centraliserat handlägga ärenden som gäller finansiering och stöd för renhushållningen på hela renskötselområdet. Det här arrangemanget skulle ersätta dagens decentraliserade modell där tre olika arbetskrafts- och näringscentraler (Lappland, Norra Österbotten och Kajanaland) handlägger sådana ärenden. Enligt utredning sköter Lapplands arbetskrafts- och näringscentral nu renbeteslagens investeringar på hela renskötselområdet, vilket har ansetts vara ändamålsenligt.

Regeringen föreslår att Landsbygdsverkets beslut ska kunna överklagas hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd. Det betyder att nämnden får något ökade befogenheter och en stärkt ställning som rättskipningsorgan av specialdomstolstyp. Utskottet understryker nämndens betydelse och ställning som rättskipningsorgan med specialkompetens i avseende på rättssäkerheten för lantbruksföretagare och andra som idkar landsbygdsnäringar. I och med den föreslagna ändringen kommer nämndens besvärsärenden uppenbarligen att öka. Därför kommer kanske också arbetsmängden att öka i någon mån. Utskottet framhåller att ändringen inte får leda till att behandlingstiderna för besvären blir längre.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.