Allmän motivering
Lagen om Europeiska unionens direktstöd till jordbruket
Reformen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik
Med hänvisning till motiven i propositionen konstaterar
utskottet att huvudpunkterna i 2013 års reform av Europeiska
unionens gemensamma jordbrukspolitik för direktstödens
del kan anses vara definitionen av aktiv jordbrukare, grundstödet,
degressionen (dvs. en minskning av stödet till enskilda
gårdar som får över 150 000 euro i grundstöd),
förgröningsstödet, det produktionskopplade
stödet och stödet till unga jordbrukare. I fortsättningen
riktas direktstöden tydligare än förr
till aktiva jordbrukare och betalas inte till aktörer som
inte anses bedriva aktiv jordbruksverksamhet.
I fråga om de direktstöd som Europeiska unionen
finansierar helt och hållet är i synnerhet två förordningar
av Europaparlamentet och rådet av vikt, dvs. Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1307/2013
om regler för direktstöd för jordbrukare
inom de stödordningar som ingår i den gemensamma
jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets
förordning (EG) nr 637/2008 och rådets
förordning (EG) 73/2009, nedan stödförordningen,
och Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning
av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande
av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG)
nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000,
(EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, nedan
den horisontella förordningen.
Som en följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken
går man i alla medlemsstater dessutom successivt in för
ett antingen nationellt eller regionalt enhetligt stöd.
I medlemsstater som Finland, där en modell med regionalt stöd
redan har tagits i bruk, är det möjligt att behålla
de gamla stödrättigheterna och den tidigare överenskomna
tidtabellen för övergång till enhetligt
stöd. Jordbrukarna ska alltjämt iaktta tvärvillkoren,
men t.ex. antalet föreskrivna verksamhetskrav har minskats.
Utskottet uppmärksammar att nya miljökrav fogas
till Europeiska unionens direktstöd. Genom förgröningsstödet
genomförs miljöåtgärder på grundnivå,
vilket är anledningen till att 30 procent av direktstöden
binds till förgröningsstödet. Jordbrukarna
ska på sin stödberättigande åkerareal
genomföra tre förgröningsåtgärder, dvs.
diversifiering av grödor, bevarande av permanent gräsmark
samt innehav av arealer med ekologiskt fokus. Kraven på diversifiering
av grödor, dvs. minimiantalet grödor som gården ska
odla, är beroende av gårdens storlek och läge.
Det finns också undantag från kravet på diversifiering
av grödor, vilket innebär att kravet inte gäller
t.ex. gårdar där arealen främst upptas av
gräsmark. Bevarandet av permanent gräsmark kan
följas på medlemsstatsnivå, regionnivå eller
gårdsnivå. När det gäller arealer
med ekologiskt fokus förutsätts det att åtminstone fem
procent av gårdens åkerareal utgör arealer med
ekologiskt fokus, exempelvis träda. I områden
som uppfyller vissa krav, t.ex. områden som till stor del är
täckta av skog, och på gårdar som uppfyller
vissa krav, såsom gårdar med en stor andel gräsmark, är
det möjligt att avvika från kravet på arealer
med ekologiskt fokus.
Utskottet konstaterar att medlemsstaterna också framdeles
frivilligt kan betala produktionskopplat stöd till vissa
former av jordbruk för att bevara den nuvarande produktionsvolymen.
Produktionskopplat stöd kan betalas bl.a. i fråga
om mjölk-, nötkötts- och fårköttsproduktion,
proteingrödor och oljeväxter samt stärkelsepotatis.
Eftersom de utbetalda produktionskopplade stöden i Finland
på senare år har utgjort över tio procent
av det nationella taket för direktstöd kan Finland åren
2015—2020 betala en större procentandel av taket
för direktstöd än tidigare i form av
produktionskopplat stöd.
Utskottet noterar att en ny form av direktstöd som
införs är stödet till unga jordbrukare.
Unga jordbrukare, dvs. jordbrukare som är högst
40 år gamla, uppmuntras genom att de i fem år
från etableringen får stöd till unga
jordbrukare. Systemet med stöd till unga jordbrukare är
obligatoriskt för medlemsstaterna, och det är
möjligt att årligen använda högst
två procent av det nationella taket för direktstöd
till stödordningen.
Utskottet konstaterar att statsrådet den 28 maj 2014
godkände Finlands meddelande till Europeiska kommissionen
om tillämpning av förordning (EU) nr 1307/2013
i Finland. I meddelandet ingår de stödsystem som
kommer att tas i bruk (grundstöd, förgröningsstöd,
stöd till unga jordbrukare och produktionskopplat stöd)
samt de huvudsakliga nationella riktlinjer som ska tillämpas
vid verkställandet av stödsystemen. Av meddelandet
framgår också att det för aktiva jordbrukares
del inte kommer att införas några för
medlemsstaterna frivilliga tilläggsvillkor på basis
av vilka jordbrukare kan uteslutas ur systemet med direktstöd.
Finland kommer att ta i bruk ett undantag på grund av skogtäckt
mark, när det gäller arealerna med ekologiskt
fokus inom förgröningsstödet. Som areal
med ekologiskt fokus betraktas trädesmark, arealer med
kvävefixerande grödor, arealer med energiskog
med kort omloppstid samt sådana landskapselement som är förenliga
med tvärvillkoren.
Den nationella reserven
Utskottet konstaterar att i 17 § i den föreslagna lagen
om ändring av lagen om Europeiska unionens direktstöd
till jordbruket ingår bestämmelser om den nationella
reserven och beviljande av stödrättigheter. Enligt
paragrafens 3 mom. ska bestämmelser som preciserar stödförordningen och
tillämpningsförordningen och gäller det
belopp som kan användas till inrättande av den
nationella reserven, användning av reserven, antalet stödrättigheter
som kan beviljas jordbrukare, stödrättigheternas
värde och höjning och sänkning av värdet
samt grunderna och prioriteringsordningen för tilldelning
av stödrättigheter från reserven få utfärdas
genom förordning av statsrådet.
I en utredning till utskottet konstateras att eventuella grunder
för tilldelning ur reserven är noggrant avgränsade
i Europeiska unionens lagstiftning. Lagen om direktstöd
ska föreskriva om tilldelningsgrunder som är obligatoriska
för medlemsstaterna (unga odlare, odlare som inleder sin
jordbruksverksamhet och stödrättigheter som grundar
sig på domstolsbeslut som vunnit laga kraft). Däremot
ska tilldelningsgrunder som är frivilliga för
medlemsstaterna enligt vad som konstateras ovan regleras nationellt
genom förordning av statsrådet. Tilldelningsgrunderna
kan ändras årligen.
Utskottet ser det som nödvändigt att utreda om
det genom bestämmelser i en statsrådsförordning
går att bevilja stödrättigheter ur den
nationella reserven för en areal som vuxit under tillsyn
eller för att korrigera kanterna för ett skifte
i fråga om kompensationsersättning och miljöersättning.
I det här sammanhanget måste också situationer
där stödrättigheter har lagts i reserven
på grund av ett mänskligt misstag tas i betraktande,
t.ex. för att hyrda stödrättigheter som återgått
till markägaren har lämnats oanvända under
två år. Användningen av den nationella
reserven måste vara flexibel och stödrättigheter
i reserven måste kunna utnyttjas.
Aktiva jordbrukare
Utskottet konstaterar att bestämmelser om aktiva jordbrukare
ingår i artikel 9 i stödförordningen
som i EU:s medlemsstater är direkt tillämplig rätt.
Nationella tilläggskriterier för aktiva jordbrukare
föreslås inte bli använda i Finland. I ändringsförslagen
i propositionen ingår inte heller för denna lags
del bemyndigande om att utfärda närmare föreskrifter
om aktiva jordbrukare genom förordning av statsrådet.
Enligt artikel 9.2 första stycket i stödförordningen
ska inget direktstöd beviljas fysiska eller juridiska personer
eller grupper av fysiska eller juridiska personer som driver flygplatser,
tillhandahåller järnvägstjänster
eller driver vattenverk, fastighetsföretag eller permanenta
sport- och rekreationsanläggningar (den så kallade
förbudslistan). I Europeiska unionens lagstiftning definieras
inte närmare vad som menas med permanenta sport- eller
rekreationsanläggningar. Det kan t.ex. handla om golfbanor,
travbanor och vissa typer av maneger som handhas av en specialiserad
aktör. Ändå betraktas ovan nämnda
personer enligt artikel 9.2 tredje stycket som aktiv jordbrukare
om de kan visa att de uppfyller något av följande
kriterier:
1) att det årliga direktstödsbeloppet uppgår till
minst fem procent av deras totala intäkter från
annan verksamhet än jordbruksverksamhet under det senaste
räkenskapsår för vilket sådana uppgifter
föreligger,
2) att deras jordbruksverksamhet inte är obetydlig,
3) att det huvudsakliga målet med deras verksamhet
eller företag är att utöva jordbruksverksamhet.
Utskottet noterar att för varje ovan nämnd person
som har hand om t.ex. permanenta sport- eller rekreationsanläggningar
måste kontrollen av aktiv jordbrukare göras separat
för varje stödansökan. Enligt artikel
9.4 i stödförordningen kan medlemsstaterna dock
fastställa en gräns i eurobelopp som baserar sig
på beloppet på de direktstöd som har
erhållits föregående år varvid ansökaren
automatiskt kan anses vara en aktiv jordbrukare och en separat kontroll
av aktiv jordbrukare inte behöver göras i någon
situation. Enligt artikel 9.4 i stödförordningen
ska beloppet på direktstödet fastställas
av medlemsstaterna på grundval av objektiva kriterier som
nationella eller regionala särdrag och ska inte vara högre än
5 000 euro. Utskottet förutsätter åtgärder
av regeringen för att utveckla hästhushållningen
när stöden för enskilda djur enligt stödområde
A och B i stödsystemet utgår 2015.
Utskottet konstaterar att enligt 3 § 2 mom. i lagförslag
1 behöver kontroll av aktiv jordbrukare inte göras
i något fall om sökanden under föregående år
har fått högst 2 000 euro i direktstöd.
Sökande som föregående år har
fått högst 2 000 i direktstöd kunde således
få direktstöd oberoende av t.ex. en eventuell
permanent sport- eller rekreationsanläggning. Utskottet
anser att gränsen är låg och föreslår
därför nedan att bestämmelsen ska ändras
så att gränsen höjs till 5 000 euro.
Utskottet förutsätter åtgärder
av regeringen för att utveckla hästhushållningen
när stöden för enskilda djur enligt stödområde
A och B i stödsystemet utgår 2015.
Utskottet konstaterar att närmare bestämmelser
om när jordbruket inte anses vara obetydligt ingår
i artikel 13 i kommissionens delegerade förordning (EU)
nr 639/2014 (tillämpningsförordningen).
Enligt artikel 13.1 första stycket i tillämpningsförordningen
ska jordbruksverksamheten inte betraktas som obetydlig, om de totala
intäkterna från jordbruksverksamhet under det
senaste fastställda beskattningsåret utgör minst
en tredjedel av de totala intäkterna. Enligt artikel 13.1
andra stycket i tillämpningsförordningen
får medlemsstaterna under vissa förutsättningar
fastställa gränsen för de totala intäkterna
från jordbruksverksamhet lägre än till
en tredjedel. Enligt 3 § 2 mom. i propositionens lagförslag
1 blir Finlands gräns fem procent.
Förgröningsstöd
I den föreslagna lagens 23 § finns bestämmelser om
förgröningsstödet, som i enlighet vad
som sägs ovan är en stödform som inte
existerar i nuläget. Förgröningsstöd
kan beviljas i enlighet med förutsättningarna
i artiklarna 43—47 i EU:s stödförordning.
Artiklarna innehåller allmänna bestämmelser
om förgröningsstödet och bestämmelser
om de tre åtgärderna inom förgröningsstödet,
dvs. diversifiering av grödor, permanent gräsmark
och innehav av arealer med ekologiskt fokus.
Utskottet konstaterar att ett centralt mål för EU:s
jordbrukspolitik var att förenkla regelverket. I detta
avseende misslyckades reformen. Särskilt regelverket om
förgröning blev mycket komplicerat. Men i en utredning
till utskottet konstateras att i nationella val (de föreslagna arealerna
med ekologiskt fokus och användning av undantaget på grund
av skogtäckt mark) har målet varit att förgröningsstödets
genomförande blir så enkelt som möjligt
och att den administrativa bördan för jordbrukarna
möjligast liten.
I enlighet med det ovan konstaterade målet om förenkling
föreslås det att areal med ekologiskt fokus för
förgröningsstöd ska omfatta arealer med
kvävefixerande grödor, trädesarealer, arealer
med energiskog med kort omloppstid och arealer med landskapselement
som är förenliga med tvärvillkoren, som
alla är belägna på digitaliserade skiften.
Det är enkelt för jordbrukaren att identifiera
dessa arealer och således kontrollera att kravet på areal
med ekologiskt fokus blir uppfyllt. Det har ansetts att när
det blir tillräckligt enkelt att uppfylla en areal med
ekologiskt fokus kan ofrivilliga misstag minimeras. Det föreslås
således att arealer med ekologiskt fokus för förgröningsstöd
ska omfatta arealer som redan annars är i bruk och där
det går lättare att räkna arealen än
t.ex. i fråga om små jordlappar. Därför
har det inte ansetts ändamålsenligt att till arealer
med ekologiskt fokus för förgröningsstöd
foga skogs- och bergsholmar, dikes- och vägrenar samt diken
och trädrader. Att inbegripa dem skulle kräva
att de digitaliseras vilket är ytterst arbetskrävande
och skulle öka jordbrukarnas arealer med ekologiskt fokus
endast obetydligt.
Utskottet konstaterar att enligt förslaget ska undantaget
enligt artikel 46.7 i stödförordningen, dvs. det
s.k. undantaget på grund av skogtäckt mark, tillämpas
på regionnivå. Enligt den nämnda bestämmelsen
får medlemsstater där mer än 50 procent
av den totala markytan är skogtäckt ta i bruk
ett undantag från kravet på areal med ekologiskt
fokus, förutsatt att mer än 50 procent av markytan
i området är skogtäckt och att förhållandet
mellan skogsmark och åkermark är högre än
3:1. I Finland kommer kriterierna för undantaget på grund
av skogtäckt mark att granskas på landskapsnivå,
varvid kriterierna uppfylls i alla landskap utom Nyland, Egentliga Finland
och landskapet Åland.
I anslutning till undantag på grund av skogtäckt
mark framgår av motiveringarna att avsikten med de nationella
val som gäller förgröningsstödet
har varit att förgröningsstödet ska verkställas
på ett så enkelt sätt som möjligt
och att ökningen av jordbrukarnas administrativa börda
ska vara så liten som möjligt. Det undantag som
ska tas i bruk i Finland innebär att områden där
förutsättningarna uppfylls befrias från kraven
på areal med ekologisks fokus. Utskottet noterar att undantag
för enskilda gårdar inte kan tas i bruk på grund
av artikel 46 i stödförordningen. Halvtidsrapporten
om EU:s olika stödformer bör betona förtydligandet
av regelverket i fråga om kraven för arealer med
ekologiskt fokus och även utvidgandet av undantag på grund av
skogtäkt mark.
Permanent gräsmark
Utskottet konstaterar att enligt gällande lagstiftning
följs mängden permanenta betesmarker nationellt
på riksnivå till utgången av 2015 som
ett led i tvärvillkoren för jordbruksstöd.
Från 2015 tillämpas inom förgröningsstödet
i anslutning till Europeiska unionens direktstöd vid sidan
av systemet med permanent betesmark kravet på att bevara
permanent gräsmark. Kravet ingår i artikel 45
i stödförordningen som i EU:s medlemsstater är
direkt tillämplig rätt.
Skyldigheten att bevara permanent gräsmark enligt nämnda
artikel 45 gäller både att bevara permanent gräsmark
inom Natura 2000-områden och att följa upp arealer
av permanent gräsmark på riksnivå. Om
mängden permanent gräsmark på riksnivå sjunker
med mer än fem procent jämfört med 2015 års
referensareal ska medlemsstaten ta i bruk ett förfarande
med återställande av permanent gräsmark.
Närmare bestämmelser om det ingår i artikel
44 i tillämpningsförordningen. Förfarande
med återställande innebär att jordbrukare
som har tagit permanent gräsmark i annat bruk måste
ta en motsvarande areal i bruk som permanent gräsmark.
I en utredning till utskottet konstateras att definitionen på permanent
betesmark i dagsläget tillämpas så att
växtföljd är bl.a. sådan vallodling
där den gamla gräsmarken med regelbundna mellanrum
grävs upp och besås med nytt gräsfrö.
Från 2015 kan Finland inte längre tillämpa
definitionen på permanent gräsmark så att med
gräsmark i växtföljd också kan
avses skiften som har varit gräsbevuxna minst fem år
men där gräset har förnyats. Det beror
dels på en dom utfärdad av Europeiska unionens
domstol den 2 oktober 2014, dels på ett arbetsdokument
från Europeiska kommissionen till medlemsstaterna.
Europeiska kommissionen lämnade den 3 november 2014
till medlemsstaterna sin slutliga version av arbetsdokumentet om åkerskiftesregistret
(DSCG/2014/33 FINAL). Där konstateras
att när ett skifte har legat i träda i fem år
eller längre kan det bli nödvändigt att
klassificera skiftet som permanent gräsmark om vegetationen
uppfyller definitionen på sådan. Ett undantag är
att trädesarealer som anmälts som arealer med
ekologiskt fokus som omfattas av förgröningsstöd
enligt artikel 45.2 förblir åkermark även
om de skulle vara gräsbevuxna minst fem år. Vidare
sägs det i kommissionens arbetsdokument att arealer som
har anmälts med gräs och andra vallfoderväxter
i minst fem år efter de fem åren bör
anmälas som permanent gräsmark. T.ex. en sådan "tillfällig" gräsmark
som åren 2010—2014 fortlöpande har anmälts
som gräsmark bör enligt kommissionens arbetsdokument anmälas
som permanent gräsmark med 2015 års stödansökan
och den bör registreras i åkerskiftesregistret
som permanent gräsmark.
Utskottet anser att det förfarande som nämns
i kommissionens ovan nämnda arbetsdokument är helt
förkastligt, dvs. att på grundval av en retroaktiv
granskning förorsaka jordbrukarna förluster genom
att ändra den åkerbaserade rätten till
stöd. Utskottet godkänner inte förfarandet enligt
arbetsdokumentet och därför är det nödvändigt
att regeringen ytterligare förhandlar med kommissionen
om att ändra förfarandet.
I en utredning till utskottet betonas att Finland i samband
med beredningen har motsatt sig de ovan nämnda punkterna
i arbetsdokumentet, men det har inte blivit några ändringar
under beredningens gång. Med beaktande av den ovan nämnda
domen av Europeiska unionens domstol har det nationellt ansetts
att det inte i sig går att motsätta sig de nämnda
punkterna i arbetsdokumentet men konstaterats att det också framöver måste
gå att tillämpa undantag i systemet med miljöersättning
till jordbruket i fråga om trädesarealer precis
som nu.
Utskottet noterar att i Finland beräknas arealen permanent
gräsmark 2015 öka betydligt jämfört
med de 15 855 hektar permanent betesmark som vi har i dag; det finns
nämligen ca 200 000 hektar areal som
har varit gräsbevuxen utan avbrott i minst fem år.
Visserligen innebär det att arealer som legat i träda
enligt systemet för miljöstöd, t.ex.
en naturvårdsåker enligt systemet med miljöersättning,
innebär att den totala arealen kan vara mindre. Landsbygdsverket
utför just nu en kalkyl över gräsmarksarealer
som har varit gräsbevuxna utan avbrott i minst fem år
och i vars fall granskningsperioden inte avbryts på grundval
av arealer som legat i träda i enlighet med miljöersättningarna.
I en utredning till utskottet konstateras att med tanke på jordbrukarna
har omvandling av åkermark till gräsmark konkreta
verkningar när förfarandet med återställande
måste tas i bruk. Då bör jordbrukaren
omvandla en areal motsvarande den som omvandlats från permanent
gräsmark till annan användning till gräsmark,
och detta skifte ska hållas som gräsmark i minst
fem år. Utskottet förutsätter att regeringen
förhandlar fram en sådan lösning med
kommissionen i fråga om permanenta gräsmarker
att ändring av produktionsinriktningen eller överföring
av ägande eller innehav av åker till en gård
som bedriver annan produktion i fortsättningen ska gå för
sig utan extra begränsningar förorsakade av permanent
gräsmark. Jordbrukare som har odlat gräsmark som
en del av normal växtföljd ska alltid kunna byta
växtart utan påföljder.
I en utredning till utskottet framhålls att stödnivåerna
från 2015 är de samma i alla stödsystem
för gräsmark i växtföljd och
för permanent gräsmark med undantag för
miljöersättning till jordbruket. Miljöersättning
till jordbruket beviljas också för sådana
permanenta gräsmarker som i jordbruksbeskattningen till
markanvändningsslaget är åkermark. Av
de ca 16 000 hektar som i dag har anmälts som permanent
betesmark utgör denna areal ca 1 600 hektar. I fortsättningen
beräknas det att när gräsmark som nu är
på egentlig åkermark blir permanent gräsmark
kan miljöersättning betalas för huvuddelen
av dem. För vissa åtgärder på enskilda
skiften, som t.ex. gräsmark enligt miljövårdsprogram,
kan ersättning inte betalas för permanent gräsmark.
Men miljöersättning kan betalas för permanent
gräsmark, i motsats till åkerareal, t.ex. för
skötsel av vårdbiotoper.
I en utredning till utskottet konstateras att en permanent växtföljd
avbryts av odling av en annan växt, t.ex. spannmål,
och även i spannmål insått gräs
eftersom det under såningsåret anmäls
som spannmål. Tolkningen förblir densamma även
om det inte skulle bli någon skörd att tröska.
Grönfodersäd anmäls med jordbruksskiftesblankett
som separat art och dessutom specificeras vilket spannmål
det gäller. Också det avbryter växtpåföljden.
Den totala arealen permanenta gräsmarker 2015 ska baseras
på jordbrukarnas anmälningar vilkas riktighet
vid behov konstateras i jordbrukarnas skiftesbokföring.
Utskottet förutsätter att det ovan sagda iakttas
vid tillämpningen av stödbestämmelserna. (Utskottets
förslag till uttalande 1).
Utskottet konstaterar att enligt artikel 45.1 i stödförordningen
ska permanenta gräsmarker i Natura 2000-områden
alltid bevaras. Medlemsstaterna har enligt förordningen
om direktstöd möjligheter att ta med i kravet
på bevarande också andra miljömässigt
känsliga permanenta gräsmarksområden,
men i Finland har en sådan utvidgning inte föreslagits.
Dessutom föreskrivs i 6 a § 1 mom. i den föreslagna
lagen om direktstöd att i situationer då endast
en del av skiftet är beläget på ett Naturaområde
kan jordbrukaren bilda ett nytt basskifte av arealen så att
det i dess helhet ligger inom Naturaområdet.
Definitionen av basskifte
I en utredning till utskottet konstateras att definitionen på basskifte
i dagsläget ingår med samma sakinnehåll
men med något varierande ordalydelse i flera gällande
förordningar av statsrådet eller jord- och skogsbruksministeriet.
Till sin språkdräkt motsvarar den definition på basskifte som
kommer i lagen om direktstöd med små preciseringar
definitionen i 2 § 6 punkten i statsrådets förordning
om kompensationsbidrag och miljöstöd för
jordbruket åren 2007—2013 (366/2007)
enligt vilken basskifte innebär "ett i geografiskt
hänseende sammanhängande odlingsområde
som sökanden odlar och besitter eller område av
annat slag och som avgränsas av till exempel en kommungräns,
en gräns för äganderätt, en
gräns för en stödregion eller en gräns för
ett avtalsområde, eller ett vattendrag, ett kant- eller
utfallsdike, en väg eller en skog". Definitionen
av basskifte ingår dessutom i bl.a. 2 § 6 punkten
i statsrådets förordning om övervakning
av arealbaserade stöd som helt eller delvis finansieras
av Europeiska unionen (591/2007) och i 2 § 1 punkten
i jord- och skogsbruksministeriets förordning om bas- och
jordbruksskiften och om de förutsättningar för
beviljande av stöd som gäller deras yttre och
inre gränser (329/2007). I alla dessa förordningar
utgår definitionen av basskifte från "ett
i geografiskt hänseende sammanhängande odlingsområde
som sökanden odlar och besitter". Den definition
på basskifte som föreslås i lagen om
direktstöd motsvarar således i detta avseende
den gällande lagstiftningen.
Utskottet konstaterar att enligt 16 § 2 mom. i lagen
om direktstöd får närmare bestämmelser bl.a.
om hur bas- och jordbruksskiften bestäms och minimistorleken
för dem utfärdas genom förordning av
statsrådet. I en utredning till utskottet konstateras att
det har upptäckts en lösning på anmälningsförfarandet
för jordbruksskiften som är belägna på basskiften
där sökanden (t.ex. en trädgårdsodlare)
har många små jordbruksskiften på ett
basskifte. Dessutom kan basskiften användas gemensamt enligt
det nuvarande systemet också i fortsättningen.
Utskottet vill betona att även om förvaltningen
av gemensamt utnyttjande skiften är något arbetskrävande är
det nödvändigt på grund av produktionsrelaterade
orsaker att gemensam användning tillåts också i
fortsättningen. T.ex. i trädgårdsproduktion
på friland kan många gårdar bedriva produktion
i nuvarande skala endast genom smidigt byte av skiften mellan gårdarna.
Att rita in jordbruksskiften i ett elektroniskt system
Utskottet konstaterar att i fortsättningen ska jordbrukare
visa jordbruksskiftenas läge också på kartan.
Att rita in jordbruksskiftena baserar sig på artikel 17
i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr
809/2014 om regler för tillämpningen
av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations-
och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder
och tvärvillkor, dvs. den så kallade kontrollförordningen,
som i EU:s medlemsstater är direkt tillämplig
rätt. Medlemsstaterna har ingen möjlighet att avvika
från detta. Bakgrunden till artikeln har varit målet
att minska arealfel med påföljder.
Enligt utredning till utskottet ger en utredning baserad på uppgifter
om 2014 års stödansökningar vid handen
att ca 87 procent av basskiftena i Finland endast har ett jordbruksskifte. För
dessa skiften ritas inga jordbruksskiftesgränser. Dessutom
har ca nio procent av basskiftena två jordbruksskiften
varvid det bara ritas ett streck på basskiftet för
att skilja åt två jordbruksskiften. De övriga
ansökarna, ca fyra procent, har ett eller flera basskiften
med flera än ett jordbruksskifte. I genomsnitt har gårdarna
17 basskiften och 20 jordbruksskiften.
De ansökare som ansöker om stöd elektroniskt
kan rita in jordbruksskiftena i den elektroniska tjänsten
Vipu. Enligt utredning till utskottet säkerställer
programmet att det ritade strecket inte kan gå utanför
basskiftet och att summan av jordbruksskiftenas areal är
lika stor som arealen på basskiftet. För att minimera
fel kan föregående års uppgifter användas
som botten. De som lämnar ansökan på papper
kan lämna uppgifter om odling på jordbruksskiften
till kommunens myndighet på en blankett och rita in på en papperskarta
gränserna för jordbruksskiften för de
basskiften som har flera än ett jordbruksskifte. Den kommunala
myndigheten ska enligt förslaget spara ansökningsuppgifterna
i ett program och överföra de gränser
för jordbruksskiften som stödsökaren
ritat i på papperskartan i elektronisk form. Om myndigheten
inte får samma areal på ritningen som stödsökaren
har uppgett på blanketten ska myndigheten kontakta stödsökaren
och utreda om stödsökaren godkänner den
areal som myndigheten har bildat. Om stödsökaren
inte godkänner arealen ska ritningen korrigeras så att
den är riktig ur stödsökarens synvinkel.
Utskottet ser det som helt nödvändigt att
den programvara som används vid ritandet och i övrigt
utvecklas så att den är lätt att använda
och förhindrar fel i förväg. Att programvaran är
lätt att använda och funktionssäker ska
verifieras i god tid innan ifyllandet av stödansökningarna inleds.
Om det digitala systemet inte har konstaterats fungera i tillräckligt
god tid innan ansökningstiden börjar, måste
den elektroniska ritningen av jordbruksskiften delvis uppskjutas
till nästa år. Vid behov ska också ansökningstiden förlängas
om det inte äventyrar utbetalningen av stöd. Med
tanke på eventuella avbrott i dataförbindelserna
behövs automatiskt sparande för att förhindra
att avbrotten tvingar fram att ritandet eller ifyllandet av stödansökan
måste börjas om från början.
Avbrott i datakommunikationen får inte förorsaka
förlust av stöd. Samtidigt vill utskottet påpeka
att alla områden i vårt land inte nödvändigtvis
har de dataförbindelser som behövs för
att använda kartprogrammet. I en utredning till utskottet
konstateras att den största utmaningen med att rita upp
jordbruksskiften gäller det första året.
Efter det ritas ändringar in med fjolårets förhandsifyllda
uppgifter som botten. Enligt erfarenheter från andra medlemsländer
har ritandet av jordbruksskiften upplevts som besvärligt
under det första året, men sedan har tidigare års
elektroniska kartritningar underlättat ansökandet.
Lag om ändring av lagen om nationella stöd till
jordbruket och trädgårdsodlingen
Allmänt
I samband med reformen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik
fogades till Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning
för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets
förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79,
(EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, nedan
marknadsordningsförordningen, artikel 214a, som gäller
nationella stöd till södra Finland (Nationellt
stöd till vissa sektorer i Finland). Med stöd
av artikeln kan Finland för perioden 2014-2020 bevilja producenterna
nationella stöd, om kommissionen lämnar sitt tillstånd
till detta. Kommissionen meddelade den 4 februari 2014 beslut C(2014)
510 genom vilket den godkände Finlands framställning
angående statligt stöd till södra Finland åren
2014—2020. Stödbeloppet sjunker stegvis, och innan
nationella stöd beviljas ska stödsystemen inom
ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken användas
till fullo.
Åren 2015—2020 kan enligt kommissionens beslut
beviljas från produktionen frikopplat stöd för
svin- och fjäderfähushållning (griskött
och svin, värphöns och andra fjäderfän)
och stöd för trädgårdsodlingen
(växthus och lagring av trädgårdsprodukter)
i form av nationellt stöd till södra Finland.
Stödet sjunker årligen så att det för svin-
och fjäderfähushållning kan beviljas
16 miljoner euro år 2015, medan beloppet år 2020 är
6,5 miljoner euro till följd av den successiva minskningen.
Trädgårdsodlingen kan beviljas sammanlagt 13,66
miljoner euro i stöd år 2015, och till följd
av den årliga stödminskningen kan sektorn beviljas
10,9 miljoner euro år 2020.
Statsrådet godkände den 13 mars 2014 Finlands
förslag till kommissionen om ändring av systemet
med långsiktigt nationellt stöd för jordbruket
i de nordliga områdena. Enligt förslaget ska nordligt
stöd alltjämt kunna betalas för samma
sex huvudgrupper som för närvarande (mjölk,
idisslare, svin och fjäderfän, trädgårdsodling,
växtproduktion samt övriga nordliga stöd).
I avsikt att förenhetliga stödsystemen anges det
i Finlands förslag att djurenhetskoefficienterna för
tackor, getter och hongetter bör ändras. Dessutom
föreslås systemet med stöd till unga
jordbrukare bli ändrat så att stöd till
unga jordbrukare bestäms enligt samma grunder som i systemet
med Europeiska unionens direktstöd. Vidare föreslås
det att den nationella övre åldersgränsen
för stödtagare avskaffas. Det föreslås
också att betalningsfullmakten för nordligt stöd
höjs från 358 miljoner euro till 382 miljoner
euro.
Minimiåkerareal för erhållande av
stöd
Utskottet konstaterar att propositionen innehåller
ett förslag till ändring av lagen om nationella stöd
till jordbruket och trädgårdsodlingen. Enligt
den blir det en förutsättning för beviljande av
stöd för växtproduktion att den sökande
besitter minst fem hektar åker som lämpar sig
för odling. När det är fråga
om stöd för enskilda trädgårdsväxter
ska den sökande enligt förslaget besitta minst
en hektar åker som används för odling
av trädgårdsväxter.
Enligt utredning till utskottet är syftet med ändringen
att förenhetliga olika stödsystem och villkor
för att få stöd. Den minimiåkerareal
som föreslås som villkor för att få nationella
stöd motsvarar de föreslagna minimimiljöersättningarna
för att få miljöersättningar,
kompensationsersättningar och ersättningar för
ekologisk odling. De sist nämnda stödformerna
ingår i regeringens proposition till riksdagen med förslag
till lag om vissa programbaserade ersättningar till jordbrukare
och till lagar om ändring av lagen om verkställighet
av jordbruksstöd och av 1 § i lagen om nationella
stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen
(RP 177/2014 rd). Att harmonisera stödsystemen
inklusive villkoren för att få stöd minskar
den administrativa bördan.
Utskottet noterar att den föreslagna ändringen
av minimiareal påverkar de nationella stöden något
annorlunda än de övriga stöden eftersom nationella
arealbaserade stöd inte betalas för all åkerareal
utan endast för vissa grödor och eftersom de från
2015 endast betalas i det nordliga stödområdet
(C-området). Statistiska uppgifter för stödåret
2013 visar att av de gårdar som får allmänt
hektarstöd och/eller nordligt hektarstöd hade
ca 850 en stödberättigad åkerareal på över tre
men under fem hektar och de fick i genomsnitt 169 euro i stöd
2013. Utskottet anser det vara ytterst viktigt att små åkerarealer
förblir i produktiv användning och inte slyar
igen.
Sökande
I en utredning till utskottet konstateras att i samband med
beredningen av Europeiska unionens jordbrukspolitiska reform har
olika möjligheter undersökts att uppställa
nationella tilläggskriterier för aktiva jordbrukare,
som stämmer överens med Europeiska unionens lagstiftning.
Diskussionen har aktualiserat bl.a. att en viss del av de totala
intäkterna ska utgöras av jordbruksintäkter.
Men ett sådant kriterium kan medföra osäkerhet
eftersom t.ex. inkomster av skogsförsäljning inte
enligt Europeiska unionens lagstiftning räknas till jordbruksinkomster.
Dessutom skulle eventuella tilläggskriterier vilkas uppfyllande
borde kontrolleras för alla stödsökare
varje år i samband med handläggningen av ansökningar
jämte kontroll av att villkoren för tilläggskriterierna
uppföljs det aktuella året göra handläggningen
långsammare och öka den administrativa bördan.
Just nu pågår dock ett utredningsarbete om eventuella
tilläggskriterier och deras konsekvenser liksom deras överensstämmelser
med Europeiska unionens lagstiftning.
Utskottet konstaterar att propositionen innehåller
ett förslag enligt vilket den övre åldersgränsen
för beviljande av nationella stöd jämte
kopplingar till pension som avses i lagstiftningen om pension för
lantbruksföretagare ska slopas. I motiven konstateras att
syftet med ändringen är att förenhetliga
olika stödsystem. Att harmonisera stödsystemen
inklusive villkoren för att få stöd har
ansetts minska den administrativa bördan. Dessutom har
det observerats att en övre åldersgräns
aldrig har varit ett villkor för att få direktstöd
och att en övre åldersgräns inte kan
uppställas enligt EU-lagstiftningen.
Dessutom konstateras i utredningen till utskottet att bakgrunden
till förslaget om att avstå från den övre åldersgränsen
också är att från början av
2015 övergår en betydande del av de stöd som
nu betalas som södra Finlands nationella stöd
till Europeiska unionens system för direktstöd
och stöden beviljas i fortsättningen med stöd
av lagen om direktstöd.
Utskottet hänvisar till den redan nämnda propositionen
med förslag till lag om vissa programbaserade ersättningar
till jordbrukare och till lagar om ändring av lagen om
verkställighet av jordbruksstöd och av 1 § i
lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen
(RP 177/2014 rd), som är under behandling i riksdagen.
I propositionens första lagförslag föreskrivs
om jordbrukarstöd som ingår i programmet för
utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020.
Sådana är bl.a. kompensationsersättning,
miljöersättning, ersättning för ekologisk
produktion och ersättning för djurens välbefinnande.
Inte heller dessa ersättningar har övre åldersgräns
som villkor, eftersom en övre åldersgräns
inte kan uppställas enligt EU-lagstiftningen.
Utskottet noterar ytterligare att från början
av 2015 ska t.ex. stödet för idisslare i södra
Finland beviljas och utbetalas med stöd av lagen om direktstöd
medan stöd för idisslare i det nordliga stödområdet
också i fortsättningen betalas med stöd
av lagen om nationella stöd. Om lagen om nationella stöd
behåller en övre åldersgräns kombinerad
med pension som avses i lagstiftningen om pension för lantbruksföretagare
som villkor för att få stöd, skulle stödsökarna
ställas i olikvärdig ställning beroende
på hemort.
Avslutningsvis
Även med hänvisning till det ovan sagda vill
utskottet betona att EU:s jordbrukspolitiska reform trots önskemålen
inte lindrar jordbrukarnas eller myndigheternas arbetsbörda
i anknytning till stödförfaranden eller tillsynsförfaranden
för jordbrukarstöd under de kommande åren. Det
har konstaterats utanför Finland i EU:s medlemsländer
och även inom EU. Därför förutsätter
utskottet att regeringen tar initiativ för att förenkla
EU:s jordbrukspolitik och för att gallra i byråkratin
kring administrationen av stöden (Utskottets förslag
till uttalande 2).
Utskottet anser att det är absolut nödvändigt att
villkoren för de olika stödformerna genom nationella
avgöranden görs så enkla som möjligt,
vilket bidrar till att minimera stödsökandenas
administrativa börda. Varje gång nya stödsystem
införs medför det också extra arbete
för de sökande, eftersom de då bl.a.
behöver bekanta sig med villkoren för de nya stödformerna
och med förutsättningarna för att få stöd.
Med bestämmelser på lägre nivå bör
detaljerna kring stödförfarandet definieras så att
myndighetsförfarandet blir smidigt och onödig
byråkrati undviks. Att bestämmelserna är
enkla och smidiga att verkställa bör säkerställas
i alla avseenden. Förvaltningen bör särskilt
beakta detta i anvisningar och utbildning. Dessutom är
det nödvändigt med heltäckande och tydlig
information om nya villkor och förfaranden kring stöden.
Utskottet ser det som nödvändigt att schemaläggningen
för betalningen av jordbrukarstöden inte ändras
nästa år. Såväl EU:s direktstöd, nationella
stöd som stöd enligt programmet för utveckling
av landsbygden i Fastlandsfinland bör betalas i tid. För
att stöden ska kunna betalas i tid måste bl.a.
myndigheterna förfoga över tillräckliga
tillsynsresurser för att kontrollerna ska bli färdiga
i tid. Utskottet förutsätter att de direkta jordbrukarstöden,
de nationella stöden liksom också stöden
enligt programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland
betalas i tid och enligt samma schema som nu om ingenting annat
direkt föranleds av EU:s bestämmelser (Utskottets
förslag till uttalande 3).
Sammantaget sett anser utskottet att propositionen är
behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslagen
med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen
nedan.
Utskottet förutsätter att tolkningen av de
lagar som stiftas på grundval av propositionen följs
upp och att ministeriet säkerställer att de statsrådsförordningar,
ministerieförordningar, landsbygdsverkets bestämmelser
eller anvisningar om tillämpning som utfärdas
på grundval av lagarna står i konflikt med riktlinjerna
i utskottets betänkande och att jord- och skogsbruksministeriet årligen
lämnar en utredning om lagens tillämpning till
utskottet (Utskottets förslag till uttalande 4).