Allmän motivering
Den nuvarande lagen om ersättande av skördeskador
(1214/2000), nedan lagen om skördeskador, trädde
i kraft 2003. Ersättning kan betalas ut för skador
som drabbar växande eller skördemogna grödor
till följd av frost, hagel, störtregn, oväder,
exceptionella översvämningar eller någon
annan liknande onormalt stor växling i naturförhållandena,
när den inte beror på odlaren själv.
Ersättningar kan också betalas för skador som
till följd av exceptionella övervintringsförhållanden
har orsakats övervintrande växter eller skador
som orsakats av att sådden omöjliggjorts av väta
till följd av exceptionell översvämning
eller osedvanligt rikliga regn. Enligt propositionen ska den lägenhetsbestämda
ersättningen räknas till den typ av ersättning
för förlust på grund av ogynnsamma väderförhållanden
som inte längre kräver anmälan om statligt stöd
till kommissionen innan den betalas ut. Dessutom samordnar regeringen
vissa bestämmelser med de övriga bestämmelserna
om stödformer inom jordbruket.
Framöver ska ersättning för skördeskador kunna
betalas ut enligt artikel 11 i kommissionens förordning
(EG) nr 1857/2006, nedan gruppundantagsförordningen,
utan särskild anmälan om statligt stöd
till kommissionen. Tack vare ändringen kan odlarna snabbare
få ut ersättningar vid skördeskador.
På senare år har handläggningen dragit
ut på tiden och många gånger har de kunnat
få ut ersättningarna först i mars-april året
efter skadorna. Det är av största vikt att utbetalningen
blir snabbare. Nu har ersättningarna dragit alltför
långt ut på tiden, understryker utskottet. I fortsättningen
måste ersättningarna ges ut så snabbt
som möjligt efter en skördeskada.
Ersättningar kan betalas ut i form av allmänna
ersättningar om skadorna drabbar ett vidsträckt,
geografiskt tydligt avgränsbart område. Men det
förekommer sällan, senast allmän ersättning
betalades ut var 1998 på grundval av odlingsareal för
vall och råg. Också framöver kommer de
allmänna ersättningarna att kräva anmälan
om statligt stöd och handläggas på samma sätt
som statliga stöd eftersom de inte uppfyller kraven i gruppundantagsförordningen.
Enligt den föreslagna 2 § ska skördeskadeersättning
kunna betalas ut om skörden inte kan användas
för något kommersiellt ändamål. Skörd
som bärgas på ersättningsgilla jordbruksskiften
och inte kan användas som livsmedel eller foder kan då förstöras
genom förbränning på gården,
föreslår regeringen i motiven. Detta har inte
varit möjligt enligt den gällande lagen. Dessutom
begränsas användningen av gemenskapsrätten,
framgår det av information till utskottet. Utskottet påpekar
att ordet "kommersiell" kan vara svårt att definiera och
avgränsa och kan därför medföra
tolkningsproblem. Ordet bör definieras närmare
i förordning för att inga tolkningsproblem ska
uppstå när skador bedöms.
Regeringen föreslår inga ändringar
i 4 § 3 mom. Enligt momentet kan ersättning
inte betalas ut, om inte något annat bestäms genom
förordning av statsrådet, för skada på jordbruksskiften
där odlaren har ett gällande avtal med staten
om omläggning till ekologisk produktion och producenten
under avtalstiden helt eller delvis får stöd för
omläggningsperioden på grund av omläggning
från konventionell till ekologisk produktion, när
stödet är helt eller delvis finansierat av Europeiska
gemenskapen. Bestämmelsen går tillbaka till den
tiden då avtal om övergång till ekologisk
odling gav högre stöd de första tre åren,
men regeln gäller inte längre. Momentet säger
också att det genom förordning av statsrådet
får föreskrivas om utbetalning av ersättning.
Utskottet menar att det bör utredas om stöden
för övergångsperioden måste ändras
och att förordningen i så fall revideras.
Regeringen anpassar bestämmelserna om priser per enhet
för växtarter och om normskörd till gruppundantagsförordningen.
Nuvarande praxis kommer inte att påverkas särskilt
mycket av ändringarna. Ändå är
det viktigt att jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral
Tike och Landsbygdsverket i ett första steg är
noga med att det finns statistik och att prisuppgifter finns tillgängliga
så snabbt som möjligt för att utbetalningen
av ersättning för skördeskador inte drar
ut på tiden på grund av bristande statistik. Dessutom är
det viktigt att det i fortsättningen också finns
heltäckande och tillförlitlig statistik om marknadspriser
inom den ekologiska produktionen.
I 13 § ändras 1 mom. så att ersättning
ska kunna sänkas eller vägras dels om den som
ansöker om ersättning uppsåtligen eller
av vårdslöshet bidragit till skadan, dels om odlingen är
anlagd på en växtplats där varken beskaffenheten
eller läget lämpar sig för grödan.
I detaljmotiven sägs det att ersättningen kan
sänkas till exempel om åkern är bristfälligt
dränerad eller mycket frostkänsliga växter
odlas på skiften där frost ofta förekommer.
Det varierar med grödan vilken växtplats som är
lämplig med hänsyn till beskaffenhet och läge.
Därför måste bedömningen göras utifrån
varje enskilt jordbruksskiftes egenskaper och varje grödas
behov, framhåller regeringen. När lagen tillämpas är
det viktigt att göra skillnad mellan faktisk förlust
av skada å ena sidan och uppsåtlighet eller vårdslöshet å andra
sidan, påpekar utskottet. De varma vintrarna under de senaste åren
har lett till mer skador på exempelvis trädgårdsgrödor.
Det faktum att skadorna blir mer utbredda får inte vara
något kriterium för att sänka eller vägra
ersättning. Lagen måste tillämpas enligt
principen att ersättningar sänks eller vägras
framför allt i de fall då någon anhåller
om ersättning för samma jordbruksskifte flera år
i följd utan att försöka byta ut gröda
eller ändra odlingsteknik och på så sätt
säkerställa bättre skörd.
När vi inom en överskådlig framtid
kan räkna med större regnmängder är
det viktigt att lägga fast vad som avses med tillräcklig
dikning på varje enskilt jordbruksskifte och vad som avses med
normal regnmängd. Därför är
det viktigt att dikningsåtgärderna utvärderas
objektivt i samband med ersättningsansökan. Om
någon anhåller om ersättning flera år
i rad måste man göra en allmän bedömning
av dräneringen och behovet av dränering. Dessutom
understryker utskottet att ersättning inte får
sänkas eller vägras om skadan beror på exceptionella
väderförhållanden flera år i
följd. Odlarna ska inte behöva ha exceptionellt
bra växtplatser eller göra orimligt dyra och komplicerade
investeringar för att förbättra odlingsförhållandena.
Propositionen är nödvändig och rationell.
Utskottet tillstyrker därför lagförslaget
med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Detaljmotivering
8 §.
Utskottet påpekar att 5 mom. tillåter prövning
och att kriterierna är en aning otydliga. Enligt den gällande
lagen är det tillåtet att anhålla om
ersättning i samband med skörden om skadan upptäcks
först då. Bestämmelsen ska fortfarande
gälla. Ansökan ska emellertid göras i
god tid innan skörden har avslutats på det jordbruksskifte
som råkat ut för skördeskada, sägs
det vidare i momentet. Utskottet påpekar att det inte ges
ut ersättning om ansökan lämnas in efter skörden.
Det går inte att införa exakta tidsgränser
eller datum annat än för övervintringsskador.
Det hänger samman med att skördeskador upptäcks
vid mycket olika tider beroende på växtarten.
Utskottet menar att bestämmelsen om att ansökan
ska göras i god tid måste ses över. Utskottet
kompletterar därför 5 mom. med att ansökan dock
ska göras i så god tid innan skörden
har avslutats på det jordbruksskifte som råkat
ut för skördeskadan att det går att bedöma
skadan. Därmed har sökanden möjlighet
att också få ersättning för
skador som uppdagas först vid skörd. Samtidigt
blir det möjligt att bedöma skördeskadorna.
9 §.
Paragrafen säger inte tillräckligt tydligt
ut att överkompensation är förbjudet
vid allmän ersättning. I vårt system
kan det största tillåtna beloppet för
stöd enligt gruppundantagsförordningen i teorin överskridas
bara om ersättningar också betalas ut i form av
allmänna ersättningar, säger regeringen
i propositionen. Enligt regeringen ska kumuleringsförbudet
i gruppundantagsförordningen (artikel 19.2 och 19.3) bara tillämpas
på allmänna ersättningar. Utskottet påpekar
att artikel 19.3 hänvisar till kommissionens förordning
(EG) nr 1860/2004 om stöd av mindre betydelse
inom jordbruks- och fiskerisektorn, som också måste
betraktas som förbjuden kumulering av stöd. Utskottet
menar att överkompensationsförbudet måste
formuleras mer generellt för att det inte ska uppstå oklarhet om
villkoren i förordningen är uppfyllda eller inte.
Följaktligen måste hänvisningen till
artikel 19.2 och 19.3 strykas och lagen i stället få en
ny 9 a §. Därmed råder det ingen oklarhet
om villkoren är uppfyllda eller inte.
9 a § (ny).
Utskottet föreslår alltså att lagen
får en ny paragraf med hänvisningar till gruppundantagsförordningen.
De högsta tillåtna ersättningsbeloppen
regleras genom en hänvisning till artikel 19.2 och 19.3
i gruppundantagsförordningen. Därmed är
kumuleringsförbudet allmänt formulerat och gäller
både lägenhetsbestämda ersättningar
för skördeskador och allmänna ersättningar.