Detaljmotivering

2.1. Lagen om ikraftsättande av utlämningsavtalet mellan EU och USA

1 §.

Enligt förslaget gäller de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen som lag, sådana som Finland har förbundit sig till dem. Denna formulering används allmänt som ett blancostadgande när statsfördrag som är bindande för Finland sätts i kraft. Det aktuella avtalet är emellertid inte ett statsfördrag, utan ett avtal som ingåtts mellan EU och USA med stöd av artikel 24 och 38 i Fördraget om Europeiska unionen. Finland är således inte formellt någon avtalspart. Avtalsbestämmelserna blir bindande för Finland i dess egenskap av medlemsstat i EU och med stöd av rådets beslut, även om rådets slutliga beslut om avtalets bindande verkan förutsätter att de förfaranden iakttas som Finlands konstitution kräver. Utskottet föreslår därför att paragrafen omformuleras så att avtalsbestämmelserna konstateras gälla som lag "sådana som Finland som medlemsstat i Europeiska unionen har förbundit sig till dem". Förslaget motsvarar det som grundlagsutskottet föreslår i sitt utlåtande.

2.2. Ikraftsättande av protokollet mellan Finland och USA

2 §.

I den föreslagna paragrafen sägs att den tid den utlämnade har varit berövad friheten på grund av utlämning ska avräknas från det frihetsstraff som den utlämnade ska avtjäna i Finland, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i 6 kap. 13 § i strafflagen.

Bestämmelsen är motiverad. Men utskottet har emellertid pekat på möjligheten att även de amerikanska myndigheterna gör samma avräkning. Då skulle den utlämnade grundlöst kunna räkna sig en dubbel avräkning till godo. Utskottet anser därför att de finländska myndigheterna i sådana fall ska ta reda på hur de amerikanska myndigheterna har förfarit. Vid behov ska myndigheterna i de båda länderna genom konsultationer försäkra sig om att tiden för frihetsberövande avräknas endast en gång.

3 §.

Den föreslagna paragrafens 2 mom. gäller en situation där Finland får en utlämningsbegäran för samma person från såväl Amerikas förenta stater som något nordiskt land. I sådana fall skall justitieministeriet, trots 20 § 1 mom. i lagen om utlämning för brott de nordiska länderna emellan (270/1960), besluta till vilken stat personen ska utlämnas.

Riksdagen godkände den 27 november 2007 regeringens proposition RP 51/2007 rd och lagutskottets betänkande LaUB 8/2007 rd om en ny lag om utlämning för brott mellan Finland och de övriga nordiska länderna. Den nya lagen ersätter den nordiska utlämningslagen från 1960. I den nya lagens 31 § 2 mom. finns en bestämmelse, enligt vilken justitieministeriet i fall där såväl ett nordiskt land som en stat utanför EU har framställt en utlämningsbegäran. Förslaget i 3 § 2 mom. i denna proposition har därför blivit överflödig och bör strykas.

2.3. Lagen om sättande i kraft av avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan EU och USA

1 §.

I paragrafen bör göras samma justering som i 1 § i lagförslag 1.

2.5. Lag om upphävande av 12 § 1 mom. 3 punkten i lagen om utlämning för brott (Nytt lagförslag)

1 §.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande konstaterat att samtycke till en utlämningsbegäran från en främmande stat förutsätter tillräckliga garantier för att dödsstraff inte utdöms. Att straffet inte verkställs räcker inte till för att undanröja hindren för utlämning enligt grundlagen i det fall att en person begärs utlämnad för rättegång, påpekar grundlagsutskottet i sitt utlåtande.

Av 12 § 1 mom. 3 punkten i lagen om utlämning för brott (456/1970) föreskrivs att vid beviljande av utlämning från Finland till en främmande stat skall i tillämpliga delar som villkor ställas att ett dödsstraff som ådömts den utlämnade inte får verkställas. Bestämmelsen ser ut att möjliggöra ett förfarande där en person utlämnas för rättegång trots att det finns ett hot om dödsstraff, förutsatt att man ställer som villkor att det utdömda dödsstraffet inte verkställs. Med beaktande av grundlagsutskottets ställningsstagande ovan uppfyller bestämmelsen inte grundlagens krav.

I grundlagsutskottets utlåtande tar man uttryckligen ställning endast till sådana fall där utlämning begärs i och för rättegång. Det är emellertid möjligt att en person som redan dömts till dödsstraff begärs utlämnad för straffverkställighet och att den anmodande staten uppger att dödsstraffet inte kommer att verkställas utan förvandlas exempelvis till ett frihetsstraff. Med beaktande av de principer som framgår av grundlagsutskottets utlåtande anser lagutskottet att samtycke till utlämning i sådana fall absolut kräver att dödsstraffet på ett bindande sätt har förvandlats till ett annat straff redan innan beslut om utlämning fattas. Om så inte har skett är det enligt lagutskottets uppfattning inte lämpligt att samtycka till utlämningen ens genom att ställa sådana villkor som anges i det ovan nämnda lagrummet. Däremot ska myndigheterna förvägra utlämning med stöd av grundlagens 9 § 3 eller 4 mom.

Eftersom denna fråga i sak har ett nära samband med sådan typ av utlämning som avses i propositionen och med ikraftsättandet av det avtal och protokoll som nämns i propositionen, föreslår utskottet att 12 § 1 mom. 3 punkten i lagen om utlämning för brott upphävs i detta sammanhang.

2 §.

Paragrafen innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse.