Detaljmotivering
1. Lag om ändring av strafflagen
8 kap. Om preskription
7 §.
I paragrafen föreskrivs om preskription av en förverkandepåföljd.
Enligt den gällande och den föreslagna
bestämmelsen får en förverkandepåföljd
inte dömas ut, om straff för gärningen inte
får dömas ut på grund av preskription.
Men den kortaste preskriptionstiden för ett yrkande på förverkande är
nuförtiden fem år. Bestämmelsen har betydelse
vid sådana brott där åtalsrätten preskriberas
på två år. Utskottet föreslår
att den särskilda preskriptionstiden för en förverkandepåföljd
inte skall slopas, utan att paragrafen kompletteras med en bestämmelse
om den. Förslaget svarar mot en bestämmelse som
utskottet tidigare föreslagit och som godkänts
av riksdagen. Den ingår i riksdagens svar om en lag som republikens
president beslutat att inte stadfästa (LaUB 1/2001
rd — RP 27/1999 rd och RSv 6/2001
rd).
12 §.
Utskottet föreslår vissa språkliga
preciseringar i paragrafens lydelse.
10 kap. Om förverkandepåföljder
1 §. De allmänna förutsättningarna
för förverkandepåföljd.
Enligt 2 mom. kan förverkandepåföljd
också bestämmas om gärningsmannen vid
tidpunkten för gärningen inte har fyllt femton år
eller är otillräknelig eller befriad från straffansvar.
Enligt momentmotiveringen kan en juridisk person dömas
till förverkandepåföljd även
om ingen enskild gärningsman döms till straff.
Men detta framgår inte av momentet och därför
föreslår utskottet att bestämmelsen kompletteras
med en ny 3 punkt i saken.
2 §. Förverkande av vinning.
Paragrafens 3 mom. gäller förhållandet
mellan konfiskation av vinning och skadestånd. Enligt momentet
döms vinning inte förverkad till den del den har återburits
eller den har dömts eller döms att betalas till
den kränkta i form av skadestånd eller återbäring
av obehörig vinst. Enligt momentets motivering är
meningen att vinningen inte heller konfiskeras när den
redan dömts att betalas till den kränkta (s. 23/II).
Utskottet föreslår en precisering för
att bestämmelsen skall svara mot syftet i motiveringen.
3 §. Utvidgat förverkande av vinning.
I paragrafen föreskrivs om en ny typ av förverkande
av vinning genom brottslig verksamhet. Grundlagsutskottet bedömer
i sitt utlåtande paragrafen med tanke på skyddet
för egendom, som är tryggat i 15 §, och
den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 § grundlagen.
Enligt grundlagsutskottet är det klart att bestämmelsen
i 15 § 1 mom. grundlagen inte skyddar egendom som en person
förvärvat genom brott eller som direkt anknyter
till hans brottsliga verksamhet. Å andra sidan ställer
grundlagen och framför allt bestämmelserna om
grundläggande fri- och rättigheter i den vissa
gränser för vilka gärningar som kan göras
straffbara genom lag och vilket slag av straffpåföljder
eller andra påföljder som kan kopplas till brotten.
Vinningen av brott döms förverkad till staten,
eftersom det inte får vara ekonomiskt lönsamt
att begå brott. Därmed anser grundlagsutskottet
att argumenten för de föreslagna bestämmelserna
om utvidgat förverkande av brott är acceptabla.
Med tanke på exaktheten i bestämmelserna om
egendomsskydd är det enligt grundlagsutskottets mening
en brist att inskränkningarna i sådan egendom
som kan omfattas av utvidgat förverkande av vinning inte
framgår av den huvudsakliga bestämmelsen om saken.
Enligt lydelsen i 1 mom. förefaller det som om förverkandepåföljden även
kunde gälla egendom som förvärvats eller
samlats på laglig väg.
Grundlagsutskottet menar att de grundläggande rättigheterna
inte heller vad ordalydelsen beträffar bör kringskäras
i bestämmelser mer än vad som är nödvändigt.
I samband med en straffrättslig reglering är det
dessutom skäl att ta hänsyn till de krav på exakthet
och noggrannhet som följer av den straffrättsliga
legalitetsprincipen i 8 § grundlagen. Därför
anser grundlagsutskottet att paragrafens 1 mom. om utvidgad konfiskering
av vinning bör preciseras för att det bättre skall
svara mot förslagets huvudsakliga syfte. Av bestämmelsen
bör framgå att förverkande kan dömas
ut bara i fråga om sådan egendom som förvärvats
genom brott eller om det finns motiverad anledning att misstänka
att egendomen har ett sådant ursprung.
Grundlagsutskottet noterar att den omvända bevisbördan
inte obetingat står i samklang med garantierna för
rättvis rättegång i 21 § 2 mom. grundlagen
och närmare bestämt kravet på att en person
har rätt att bli betraktad som oskyldig tills skuld lagligen
har bevisats. Den föreslagna bestämmelsen om omvänd
bevisbörda gäller dock inte en persons skuld utan
den egendom han besitter har sitt ursprung. Förslaget kan
anses stå i linje med de allmänna principerna
om delad bevisbörda. Vanligen kan den som en viss egendom
har påträffats hos bäst bevisa ägandeförhållande
och ursprung. Med tanke på svarandens rättssäkerhet är
det skäl att understryka att bevisbördan inte
bör lyftas över på svaranden, om påståendet
om egendomens brottsliga ursprung inte är objektivt sett
motiverat och underbyggt med adekvata fakta. Det är enligt
grundlagsutskottet viktigt att gränsen för att
lyfta över bevisbördan är tillräckligt
hög vid avgörande av om förverkandepåföljd
skall dömas ut eller inte och att det vid förfarandet
inte ställs oskäliga krav för när
svaranden kan anses ha gjort det sannolikt att egendomen har ett
lagligt ursprung.
Utifrån grundlagsutskottets utlåtande och kommentarerna
från de sakkunniga lagutskottet hört föreslår
utskottet att paragrafen ändras. Omvänd bevisbörda
föreslås bli slopad, vilket betyder att det är åklagaren
som på normalt vis har bevisbördan. För
att utvidgat förverkande av vinning skall kunna utnyttjas
på ett tillräckligt effektivt vis ställs
inte lika stora krav på åklagarens bevisskyldighet
som på bevis som krävs för att straff
skall kunna dömas ut. Utskottet föreslår
att 1 mom. preciseras också så till vida att det
framgår på vilket sätt förvärvad
egendom kan bli föremål för förverkandepåföljd.
Paragrafens 1 mom. ställer inget som helst villkor
för allvarligheten eller arten av det brott genom vilket
egendomen har förvärvats. Denna öppenhet
kan bli problematisk. Därför föreslår utskottet
att momentet kompletteras med villkoret att det måste finnas
anledning att anta att egendomen helt eller delvis har sitt ursprung
i ett brott som inte kan anses obetydligt. Det brott som nämns
i slutet av momentet måste ligga i samma allvarlighetsklass
som brotten i början av momentet, som ger anledning att
tillämpa bestämmelsen.
Utvidgat förverkande av vinning kan också riktas
till en part som nämns i 2 mom., om det finns skäl
att anta att egendom har överförts till denne.
Bevisgränsen är densamma som vid förutsättningar
för beslag enligt 4 kap. 1 § tvångsmedelslagen.
Enligt motiveringen (s. 26/II) tilllämpas utvidgad
konfiskation av vinning endast när det är fråga
om att vinningen har dolts, försatts utom räckhåll
för verkställigheten eller någon annan
motsvarande grund. Denna inskränkning framgår
dock inte av bestämmelsen. Utskottet föreslår
att momentet kompletteras med ett villkor om överföringens
syfte.
I första meningen i föreslagna 3 mom. föreskrivs
att förverkandepåföljd dock inte döms
ut, om svaranden gör sannolikt att egendomen
har förvärvats på laglig väg.
Utskottet föreslår ovan att den omvända
bevisbördan slopas och att bevisbördan i stället
skall påföras åklagaren. Det föreslår
att momentets första mening stryks med anledning av detta.
Vid utfrågningen av sakkunniga ställdes frågan
vilken effekt en tidigare dom om förverkandepåföljd
som vunnit laga kraft har på utvidgat förverkande
av vinning. Enligt erhållen utredning hindrar rättskraften
hos en tidigare dom som gäller normal vinning inte att
utvidgat förverkande av vinning döms ut vid en
ny rättegång. I föreslagna 10 kap. 2
och 3 § är det fråga om olika typer av
konfiskation. Därför hindrar rättskraften
inte att ett nytt yrkande framställs. I den tidigare domen
enligt 10 kap. 2 § som förkastar yrkandet sägs
ingenting om de egendomsposter som önskas konfiskerade
i en ny rättegång med stöd av 10 kap.
3 §.
Med avvikelse från det normala uppmanar regeringen
i propositionsmotiveringen att alltid tillämpa bestämmelsen
om utvidgad konfiskation av vinning försiktigt och efter
noggrant övervägande (s. 15/II). Påföljden är
inte heller avsedd att tillämpas på normala egendomsposter
(s. 26/I). Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande
uppmärksamheten vid det som uttalas i motiveringen och
uppmanar att ytterligare bedöma förslagets lagstiftningstekniska
detaljer och sambandet med 2 § om normalt förverkande
av vinning av brott.
Lagutskottet har noga övervägt grundlagsutskottets
anmärkningar och de utfrågade sakkunnigas åsikter.
Det är fråga om en ny typ av bestämmelse
om förverkandepåföljd som det är skäl
att ställa sig kritisk till. Men bestämmelser av
detta slag ingår i många andra länders
lagstiftning och behövs också hos oss för
att bekämpa allvarlig brottslighet för betydande
ekonomisk vinning och för effektivisering av konfiskationen
av vinning. Hållningen till bestämmelsen har varit
exceptionellt reserverad och i motiveringen uppmanas till särskilt
noggrant övervägande vid tillämpningen.
Därför är det enligt utskottets mening
nödvändigt att tillämpningspraxis i fråga
om bestämmelsen noga följs upp och att åtgärder
vidtas på grund av eventuella olägenheter. Utskottet
föreslår ett uttalande om detta (Utskottets
förslag till uttalande).
5 §. Förverkande av annan egendom.
Utskottet föreslår en sådan precisering
i 2 mom. att där i stället för hänvisningen
till 1 mom. i början av momentet nämns de föremål
och den egendom som förverkandepåföljden
gäller.
7 §. När förverkandepåföljden förfaller.
Domstolen kan enligt 1 mom. bestämma att förverkandepåföljden
förfaller, om det görs behövliga ändringar
i egendomen eller om i fråga om dem annars förfars
på ett sådant sätt som anges i domen
och som gör förverkandepåföljden överflödig.
Lydelsen lämnar det öppet om målet kan
avgöras vid en separat rättegång eller inte.
Därför föreslår utskottet att
bestämmelsen preciseras så att det framgår
att målet avgörs i samband med yrkandet på förverkande.
8 §. Förverkande av värde.
I 3 mom. i den finska texten föreslås en språklig
precisering, som inte påverkar den svenska texten.
40 kap. Om tjänstebrott och brott som begås av
offentligt anställda arbetstagare
4 §. Förverkandepåföljd.
Den första hänvisningen i paragrafen måste
justeras så att den gäller kapitlets 1—3 §.
46 kap. Om regleringsbrott och smuggling
1 § (Ny). Regleringsbrott.
I paragrafens 11 punkt
föreskrivs att brott mot eller försök
till brott mot en i förordningar om kapitalrörelser, betalningar
eller avbrytande eller begränsning av andra ekonomiska
förbindelser som utfärdas med stöd av
artikel 73 g eller artikel 228 a i fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen och som hör till Europeiska unionens
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik stadgad
eller med stöd av nämnda stadganden eller rättsakter
meddelad regleringsföreskrift är straffbart.
Artikelnumreringen i EG-fördraget har ändrats
i och med att Amsterdamfördraget trädde i kraft.
Eftersom utskottet i samband med det åttonde lagförslaget
föreslår att artikelhänvisningarna skall
uppdateras bör också artikelhänvisningarna
i strafflagen korrigeras till att gälla artiklarna 60 och
301 i EG-fördraget. På grund av detta måste
lagens ingress ses över.
6. Lag om ändring av 73 § kärnenergilagen
Bestämmelsen om värdekonfiskation föreslås
bli struken i 73 § 2 mom. och att de allmänna
bestämmelserna i 10 kap. strafflagen tillämpas
på förverkandepåföljderna. Med
hänsyn till att momentets 4 punkt har ändrats
genom lag 738/2000, måste punktens lydelse och
lagens ingress ses över.
8. Lag om ändring av 4 § lagen om uppfyllande
av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands
medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska
unionen
2 a § (Ny).
I paragrafens 1 mom. finns en hänvisning till artiklarna
73 g och 228 a i fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen. Artikelnumreringen i EG-fördraget
har förändrats i och med att Amsterdamfördraget
trädde i kraft. Därför föreslår
utskottet att artikelhänvisningarna korrigeras till att
gälla artiklarna 60 och 301 i EG-fördraget.
I momentet föreskrivs också att närmare
bestämmelser om genomförandet av de förordningar
som utfärdas med stöd av artiklarna ges genom
förordning av statsrådet. Enligt motiveringen
till regeringens proposition (RP 262/1996 rd) kan bestämmelserna
gälla t.ex. procedurregler om beviljande av dispens och
bestämmelser som gäller övervakningen
av efterlevnaden av sanktionerna. Exemplen visar att bestämmelsen
avser normbeslut, som det enligt gällande grundlag kan
utfärdas närmare bestämmelser om genom
förordning av statsrådet i stället för
beslut av statsrådet som tidigare. I detta sammanhang används
den tidigare benämningen "bestämmelser". Utskottet
föreslår att momentet justeras på detta
sätt.
Eftersom utskottet föreslår ändringar
i 2 a §, måste lagens rubrik och ingress ändras.
4 §.
Enligt paragrafen föreskrivs om straff för brott
eller försök till brott mot en regleringsföreskrift
som någon myndighet har meddelat med stöd av denna
lag samt för brott eller försök till brott
mot förordningar om kapitalrörelser,
betalningar eller avbrytande eller begränsning av andra
ekonomiska förbindelser som utfärdas med stöd
av artikel 73 g eller artikel 228 a i fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen och som hör till Europeiska
unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i 46
kap. 1—3 § strafflagen. Utskottet föreslår
att också dessa artikelhänvisningar uppdateras.
13. Lag om ändring av 8 § lagen om verkställighet
av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik
Genom lag 434/2000 har lagens 8 § kompletterats
med ett nytt 2 mom. och paragrafrubriken ändrats. Av denna
orsak bör paragrafrubriken och lagens ingress ses över,
och efter den föreslagna bestämmelsen bör
en bruten linje som anger 2 mom. läggas till.
15. Lag om ändring av 41 § foderlagen
Bestämmelsen om förverkandepåföljd
i 41 § 1 mom. föreslås bli upphävd.
Eftersom 4 punkten i momentet har ändrats genom
lag 228/2001, bör punktens lydelse och lagens
ingress justeras.
16. Lag om ändring av 19 § lagen om handel med
utsäde
Bestämmelsen om förverkandepåföljd
föreslås bli struken i 19 § 1 mom. Lagen
den 26 februari 1993 om handel med utsäde (233/1993)
har upphävts genom en lag av den 4 augusti 2000 med samma
namn (728/2000) och därför bör
lagförslaget förkastas.
20. Lag om upphävande av vissa bestämmelser
om förverkandepåföljder
1 §.
Genom denna lag upphävs sådana bestämmelser
i olika lagar som föreskriver enbart om förverkandepåföljder
och som inte innehåller särskilda föreskrifter
som inte omfattas av de nya bestämmelserna i 10 kap. strafflagen.
Bestämmelser av detta slag ingår också i
35 § i den nya lagen om handel med utsäde (728/2000), 14 § lagen
om ädelmetallarbeten (1029/2000) och 35 § 2
mom. lagen om posttjänster (313/2001). Utskottet
föreslår att dessa bestämmelser upphävs.