Detaljmotivering

1. Lag om ändring av strafflagen

8 kap. Om preskription

19 §. Vissa bestämmelsers tillämplighet i tiden.

Med de argument som lagutskottet anför i den allmänna motiveringen föreslår det att paragrafen stryks. Därför måste också ingressen ändras.

16 kap. Om brott mot myndigheter

5 a §. Missbruk av annan persons identitetsbevis.

Den föreslagna paragrafen innehåller en ny kriminalisering förenad med vite. Den föreskriver att den som i syfte att vilseleda en enskild person lämnar en i rättsligt hänseende betydelsefull uppgift genom att använda en annan persons identitetsbevis, pass, körkort eller annat sådant intyg som har utfärdats av en myndighet ska dömas till böter. Vidare föreslås allmän rätt att gripa den som misstänks för ett sådant brott och att polisen får företa kroppsvisitation av den gripne.

Av propositionens motivering (s. 17) framgår att bakgrunden till förslaget är de fall av missbruk som uppdagats på vissa turistorter under semestersäsongerna. Visserligen framhålls det på annat håll (s. 31/II) att det inte finns närmare data om hur allmänt förfarandet är. Men regeringen anser att det faktum att man använder en annans identitetsbevis eller motsvarande handling som utfärdats av en myndighet "kan anses som ett så klandervärt beteende att det är motiverat att förena det med ett straffhot".

Före 1999 föreskrev 42 kap. 5 § i strafflagen att den som för att vilseleda en enskild person använde en annan persons pass, arbetsintyg eller annat liknande intyg skulle bestraffas med böter. Men bestämmelsen upphävdes eftersom den oärlighet som paragrafen ger uttryck för i praktiken vanligen hänger samman med något annat brott. Också när så inte är fallet — till exempel när man försöker gå på restaurang utan att ha nått den åldersgräns som affärsidkaren föreskriver — ansågs det inte nödvändigt med hot om straff för sådant vilseledande (se RP 6/1997 rd).

Lagutskottet konstaterar att det föreslagna nya rekvisitet i långa stycken liknar det som upphävts genom reformen nyligen. Det handlar om att vilseleda en enskild person genom att använda en annan persons identitetsbevis, pass, körkort eller något liknande identitetsbevis. Villkoret för straffbarhet är utöver detta bara att man i så fall lämnar "en i rättsligt hänseende betydelsefull uppgift". Men villkoret begränsar inte rekvisitets räckvidd i nämndvärd grad. Det framgår nämligen av propositionens motivering att det handlar om uppgifter genom vilka gärningsmannen får till godo en tjänst, får inträde till något ställe eller får till godo någon annan prestation som han eller hon inte är berättigad till på grund av lagstiftning eller "bestämmelser som förpliktar den enskilda person som är föremål för vilseledandet". Av detta följer att det vore straffbart bland annat att försöka kringgå vilken som helst åldersgräns som en enskild näringsidkare ställt genom att använda en annans identitetsbevis. Kriminaliseringen omfattar också olika slag av lagfästa åldersgränser, t.ex. för tillträde till filmföreställningar och köp av fyrverkeripjäser. I motiveringen hänvisas explicit till en sådan åldersgräns (s. 31/I).

Lagutskottet har tidigare (se LaUU 9/2004 rd) framhållit att det för det första ska finnas en godtagbar grund för all strafflagstiftning. För det andra måste det gå att visa att det finns ett vägande samhälleligt behov som förutsätter att ett nytt brottsrekvisit stiftas för att man ska nå ett mål som bedöms vara godtagbart. För det tredje ska bestämmelserna om kriminalisering ha en preventiv verkan, dvs. det ska finnas motiverad anledning att anta att den nya straffbestämmelsen åtminstone i viss utsträckning har de effekter som eftersträvas. För det fjärde ska brottsrekvisitet utifrån den straffrättsliga legalitetsprincipen vara exakt och noggrant avgränsat.

Det föreslagna rekvisitet uppfylls redan enbart genom att man använder en annans identitetsbevis utan att eftersträva ekonomisk nytta med det — då det kunde bli aktuellt med bedrägeri — eller att den andra personens identitetsbevis på något sätt modifieras, då det kunde bli fråga om förfalskning. Lagutskottet anser inte att ett sådant beteende är till den grad klandervårt att man behöver reagera på det med hjälp av strafflagen. Det uppmärksammar vidare att straffbestämmelsen i praktiken bara skulle rikta sig mot minderåriga. Speciellt med hänsyn till detta menar det att förslaget också strider mot proportionalitetsprincipen, vilket dessutom understryks av att det nya rekvisitet är förknippat med en allmän rätt att gripa en person.

På det hela taget anser lagutskottet att det inte finns adekvata grunder för den föreslagna nya kriminaliseringen. Men det utesluter inte helt möjligheten att ingripa i det slag av beteende som avses i bestämmelsen också med straffrättsliga metoder, om regeringen längre fram kommer med ett noga preciserat rekvisit som det utifrån behöriga utredningar bevisligen finns ett tungt vägande samhälleligt behov av och som också i övrigt uppfyller de krav som utskottet i sin praxis brukar ställa för nya straffbestämmelser.

Av dessa orsaker föreslår lagutskottet att paragrafen stryks. Därför måste också ingressen ändras.

25 kap. Om brott mot friheten

9 a §. Åtgärdseftergift.

Enligt paragrafen får eftergift i fråga om åtal eller straff ske vid bortförande av barn, om gärningsmannen frivilligt återlämnat barnet, om barnets fördel kräver det eller om det finns andra särskilda skäl till det. Med de sistnämnda skälen avses enligt propositionens motivering (s. 56/I) att det "för gärningen kan finnas förståeliga och acceptabla motiv för bortförande av barn". Lagutskottet föreslår därför att bestämmelsen tydliggörs så att åtgärdseftergift får ske om en rättegång och straff kunde anses oskäliga med hänsyn till de orsaker som lett fram till gärningen.

3. Lag om ändring av 1 kap. 1 § och 5 kap. 10 § i tvångsmedelslagen

Utskottet föreslår ovan att 16 kap. 5 a § i strafflagen stryks i lagförslaget. Av detta följer att också de föreslagna ändringarna i tvångsmedelslagen i paragrafen måste förkastas.