Detaljmotivering

1. Lag om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar

2 §. Lagens tillämpningsområde.

Enligt 1 mom. tillämpas lagen i riksrätten, högsta domstolen, hovrätterna, tingsrätterna och krigsrätterna. I 2 mom. föreskrivs att lagen också tillämpas på behandlingen av sådana ärenden i arbetsdomstolen och marknadsdomstolen på vilka förvaltningsprocesslagen () inte tillämpas.

I arbetsdomstolen tillämpas förvaltningsprocesslagen endast i besvärsärenden som avses i 1 § 3 mom. i lagen om arbetsdomstolen (). Enligt 37 a § i lagen om arbetsdomstolen iakttas förvaltningsprocesslagen bara till den del den gäller besvärsskrifter, handläggning och utredning av besvärsärenden och rättegångskostnader. I övrigt iakttas lagen om arbetsdomstolen och rättegångsbalken. Enligt utredning till utskottet har det inte just alls förekommit några besvärsärenden som avses i 1 § 3 mom. Därför finns det inget behov av att avgränsa den föreslagna lagens tillämpningsområde i arbetsdomstolen till de ärenden i vilka förvaltningsprocesslagen inte tillämpas. I sitt betänkande (LaUB 25/2006 rd) om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar föreslår utskottet att lagen inte ska tillämpas på arbetsdomstolen. Om arbetsdomstolen iakttar bara en lag om offentlighet vid rättegång i alla ärenden som den behandlar förtydligas regleringen och det blir lättare att avgöra ärendena.

På grund av det som sagts ovan föreslår utskottet att bestämmelsen om lagens tillämpningsområde ändras så att arbetsdomstolen nämns i 1 mom. och hänvisningen till den här specialdomstolen stryks i 2 mom.

4 §. De grundläggande uppgifterna om en rättegång samt deras offentlighet.

I egenskap av grundläggande uppgift om rättegången är bl.a. parternas identitet offentlig. Den föreslagna formuleringen "identitet" syftar främst bara på fysiska personer. Eftersom parten ofta är en juridisk person föreslår utskottet att uttrycket "uppgifter som är nödvändiga för individualisering av parter" används i stället för "identitet".

8 §. Tidpunkten för när en rättegångshandling blir offentlig.

I paragrafen föreskrivs när olika slags rättegångshandlingar blir offentliga. I 1 mom. 1 punkten föreskrivs att en rättegångshandling som lämnats in till en domstol som behandlar ett brottmål i första instans blir offentlig när ärendet har tagits upp vid muntlig förhandling eller, om någon muntlig förhandling inte hålls i ärendet, när ett avgörande i huvudsaken meddelas.

I början av oktober i fjol trädde det nya kapitlet 5 a i kraft i lagen om rättegång i brottmål (). Det innehåller bestämmelser om avgörande av mål utan huvudförhandling. Med hjälp av ett skriftligt förfarande kan domstolen med svarandens samtycke avgöra fall där svaranden erkänt gärningen och där det inte under de omständigheter som nämns i åtalet har föreskrivits strängare straff än böter eller fängelse i högst två år. Domstolen kan då inte döma ut strängare straff än fängelse i nio månader. Tilllämpningen av det nya förfarandet kan alltså bli ganska omfattande. Med tanke på det här i synnerhet är det inte tillfredsställande i fråga om offentlighetsprincipen att rättegångshandlingarna i sådana här fall i regel blir offentliga först efter att huvudsaken avgjorts. Utskottet anser att handlingarna vid skriftligt förfarande bör bli offentliga räknat från den tidpunkt då svarandens samtycke till ett avgörande enligt skriftligt förfarande har inkommit till tingsrätten.

Med stöd av det som sagts ovan föreslår utskottet att 1 mom. kompletteras med en 2 punkt om handlingar vid skriftligt förfarande. Då ändras punkt 2—5 i propositionen till punkt 3—6 under momentet. Dessutom föreslår utskottet att en hänvisning till den nya 2 punkten införs i 1 punkten så att förhållandet mellan punkterna blir tydligt.

Enligt 2 mom. kan domstolen på vissa villkor förordna att en rättegångshandling som lämnats till domstolen i ett brottmål blir offentlig tidigare än vad som föreskrivs i 1 mom. Eftersom den nya 2 punkten som utskottet föreslagit i 1 mom. gäller brottmål måste hänvisningen i 2 mom. kompletteras.

På grund av den nya 2 punkten som utskottet föreslagit i 1 mom. måste hänvisningen i 3 mom. justeras.

9 §. Sekretessbelagda rättegångshandlingar.

Paragrafens 1 mom. innehåller en lista över de grunder på vilka uppgifterna i en rättegångshandling direkt är sekretessbelagda med stöd av lagen. Enligt 4 punkten är följande uppgifter sekretessbelagda: uppgifter om rättspsykiatrisk sinnesundersökning av en åtalad, personundersökning av en ung förbrytare, verkställighetsplan för ungdomsstraff eller lämplighetsutredning i samband med samhällstjänst som utförs i stället för fängelsestraff eller uppgifter som finns i straffregistret.

I början av oktober i fjol trädde totalrevideringen av fängelselagstiftningen i kraft. Då stiftades också en lag om förfarandet vid frigivning av långtidsfångar. I lagen föreskrivs att ett ärende som gäller villkorlig frigivning av fångar som dömts till fängelse på livstid eller som förordnats att avtjäna hela strafftiden i en straffanstalt ska behandlas vid Helsingfors hovrätt, där ärendet anhängiggörs på ansökan av fången i fråga. Brottspåföljdsverket ska ge ett utlåtande om ansökan till hovrätten. Brottspåföljdsverket ska i utlåtandet konstatera huruvida verket förordar eller motsätter sig frigivning och om fången ska placeras i övervakad frihet på prov enligt 2 c kap. i strafflagen. Inför en ny behandling som avses i 2 c kap. 12 § i strafflagen gällande avtjäning av hela strafftiden i fängelset ska Helsingfors hovrätt också inbegära ett utlåtande om huruvida den som avtjänar hela strafftiden längre kan anses vara synnerligen farlig för någon annans liv, hälsa eller frihet. Utlåtandet förutsätter inte någon ny undersökning av sinnestillståndet utan det ska bara gälla de grunder på vilka den dömda ursprungligen ansetts vara farlig.

Utskottet anser att utlåtanden om frigivning av långtidsfångar är av sådan art att de direkt med stöd av lagen bör vara sekretessbelagda. Därför föreslår utskottet att de ska nämnas under punkten.

I och med den nya fängelselagen () blev det ett viktigt hjälpmedel inom fångvården att för varje fånge lägga upp en plan för strafftiden. Enligt 4 kap. 6 § 2 mom. i fängelselagen ska planen omfatta placeringen av fången, verksamheten under strafftiden, den övervakade friheten på prov och den villkorliga frigivningen samt en permissionsplan. I god tid innan fången sannolikt friges ska planen kompletteras med en frigivningsplan och en övervakningsplan. Eftersom de här dokumenten relativt sällan blir aktuella i de allmänna domstolarna föreslås de inte särskilt bli nämnda i paragrafen. I det här sammanhanget hänvisar utskottet till förslaget i sitt betänkande (LaUB 25/2006 rd) om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar, att de ovannämnda dokumenten ska nämnas i förteckningen i 24 § 1 mom. 27 punkten i offentlighetslagen. På så sätt kan de allmänna domstolarna i förekommande fall bestämma att de ska hållas hemliga med stöd av 10 § i det föreliggande lagförslaget.

13 §. Hur en handling skall lämnas ut.

I paragrafen föreskrivs om olika möjligheter att få information om offentliga rättegångshandlingar. I 2 mom. föreslås en specialbestämmelse enligt vilken uppgifter i en videoinspelning eller i någon annan motsvarande bild- och ljudupptagning kan lämnas ut bara genom att upptagningen hålls tillgänglig i domstolen, om utlämnandet av uppgifterna på något annat sätt kunde kränka integritetsskyddet för personer som förekommer på upptagningen.

Enligt motiven (s. 51/II) är bestämmelsen avsedd att gälla såväl videoinspelningar av behandlingar i sammanträde i domstolen och videoinspelningar som tillställts domstolen som bevis. Enligt motiven är sådana videoinspelningar ytterst viktiga med tanke på skyddet för den personliga integriteten och privatlivet för de personer som förekommer på upptagningarna. På grund av risken för att materialet missbrukas och de långtgående följder ett missbruk skulle ha anses utlämnandet av uppgifterna "utan tvivel" leda till kränkningar av skyddet för den personliga integriteten och privatlivet.

Lagutskottet anser att den här uttryckta oron är befogad i synnerhet eftersom upptagningar av det slag som avses i bestämmelsen faktiskt har kommit ut i offentligheten. Men i relation till sitt syfte är bestämmelsen onödigt absolut. I princip kan alla videoinspelningar eller med dem jämförbara bild- och ljudupptagningar anses vara sådana till sin natur att de, om de används på ett visst sätt, kan kränka integritetsskyddet för personer som förekommer på upptagningen. Med tanke på integritetsskyddet kan t.ex. videoinspelningar av förhören med en misstänkt medföra problem då de ingår i rättegångshandlingarna. Det kan bero på förhörets art och den misstänktes ställning i förhörssituationen. Visserligen är det också fullt möjligt att använda domstolens egna inspelningar av rättegången på ett sätt som kränker integritetsskyddet.

Utskottet anser det nödvändigt att bestämmelsen formuleras så att domstolorna blir uppmanade att fästa mer uppmärksamhet vid upptagningens innehåll. Utskottet föreslår att en upptagning som avses i momentet hålls tillgänglig endast i domstolen om domstolen med beaktande av upptagningens innehåll har skäl att anta att integritetsskyddet för de personer som förekommer på upptagningen kanske kränks om upptagningen lämnas ut på annat sätt. Då förutsätts alltså att domstolen före avgörandet om upptagningens offentlighet och framför allt med beaktande av innehållet bedömer vad det kan leda till om en kopia lämnas ut. Utskottet betonar dock också att även om domstolen lämnar ut en kopia av upptagningen innebär det inte i sig att någon har rätt att göra innehållet tillgängligt för allmänheten t.ex. via massmedierna. Den här frågan måste bedömas i ljuset av annan lagstiftning och självregleringen i medierna.

25 §. Offentlig redogörelse.

I paragrafen föreskrivs att om domstolen bestämmer att ett avgörande ska hållas hemligt måste den utarbeta en offentlig redogörelse för avgörandet om saken är samhälleligt betydelsefull eller har väckt stort allmänt intresse. Den offentliga redogörelsen ska innehålla huvuddragen av ärendet och av motiveringen till avgörandet.

Enligt motiven (s. 70/I) är avsikten att det utöver offentliga och sekretessbelagda avgöranden ska finnas en mellanform som beaktar kravet på offentlighet i fråga om rättegången och avgörandet men också behovet av skydd för parters eller utomståendes privatliv. Så som noteras i motiven (s. 70/I) blir det i praktiken aktuellt med redogörelser i brottmål.

Lagutskottet anser att förslaget är motiverat. Med hjälp av ett sådant här nytt hjälpmedel kan åtminstone vissa uppgifter lämnas ut i offentligheten även då brottet till sin natur är sådant att de anknytande handlingarna i regel är sekretessbelagda. Då kan allmänheten få reda på hurdant det enskilda fallet är och dra slutsatser om orsakerna bakom straffet. Men samtidigt påpekar utskottet att sekretessbelagda avgöranden också är olika till sin natur, vilket bör beaktas i redogörelsen. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid målsägandens integritetsskydd om det är fråga om ett brott som har samband med speciellt känsliga uppgifter om personens privatliv. Typiska sådana brott är sexualbrott. Enligt den föreslagna 6 § 1 mom. 1 punkten kan målsägandens identitet också hemlighållas i sådana fall.

Av de ovannämnda orsakerna föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med en specialbestämmelse om offentliga redogörelser för sådana här brott. Redogörelsen får inte avslöja partens identitet i fall där brottet har samband med speciellt känsliga uppgifter om personens privatliv. Den offentliga redogörelsen ska vanligtvis utarbetas samtidigt som det egentliga avgörandet blir färdigt. Den föreslagna bestämmelsen tillåter bl.a. att redogörelsen i de avsedda undantagsfallen offentliggörs senare eller att redogörelser för flera olika fall sammanställs och offentliggörs samtidigt. På så sätt kan man försöka se till att avgörandena inte kan kopplas samman med vissa fall lika lätt som om redogörelsen lämnas ut i offentligheten direkt när avgörandet blivit färdigt. Ett sådant förfarande kan behövas i fråga om redogörelser för fall där minderåriga fallit offer för sexualbrott.

28 §. Avgörande om offentlighet vid rättegång.

I paragrafen föreskrivs när offentligheten vid en rättegång kan avgöras och när avgörandet ska vara skriftligt. Var det skriftliga avgörandet om offentligheten ska antecknas nämns varken i paragrafen eller någon annanstans i lagen. Lagutskottet anser att frågan bör lagfästas därför att det inte alltid är lämpligt att avgörandet skrivs in i protokollet.

Av orsakerna ovan föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med en bestämmelse enligt vilken ett skriftligt avgörande som gäller offentligheten vid rättegången skrivs in antingen i protokollet över saken i fråga eller i ett separat dokument. Bestämmelsen gäller grundläggande uppgifter om en rättegång, offentligheten vid en muntlig förhandling och avgöranden som gäller rättegångshandlingar. Lagtekniskt passar bestämmelsen in i 4 mom. i paragrafen. Där måste den utgöra den andra meningen i momentet, för den första meningen täcker alla de fyra dimensionerna av offentligheten vid en rättegång och även muntliga avgöranden.

32 §. Ny behandling.

Paragrafen gäller på vilka villkor som domstolen på nytt kan avgöra offentligheten vid en rättegång. Bestämmelsen kommer antagligen att tillämpas närmast vid avgöranden om rättegångshandlingarnas offentlighet. Utskottet påpekar att domstolen bör se till att det nya avgörandet ska kunna överklagas. Därför måste domstolen i god tid före avgörandet och i enlighet med 24 kap. 8 § 3 mom. och 14 § i rättegångsbalken meddela beslutsdatumet till dem som har rätt att söka ändring.

34 §. Straffbestämmelser.

Paragrafen innehåller en hänvisning till strafflagen, som tillämpas om någon bryter mot skyldigheten att iaktta handlingssekretess som stadgats i lag eller förordnats med stöd av lag eller mot den allmänna tystnadsplikten i fråga om en viss behandling eller situation. Enligt strafflagen kan straffet dömas ut för brott mot lagförslagets 23 § om sekretess för domstolens överläggning. Enligt motiven till 23 § (s. 67) gäller tystnadsplikten alla som har deltagit i eller varit närvarande vid överläggningen. Eftersom skyldigheten inte är bunden vid en viss handling utan i regel gäller innehållet i överläggningen har utskottet flyttat hänvisningen till 23 § så att den gäller den mer allmänna tystnadsplikten.

7. Lag om ändring av 100 § i lagen om företagssanering

100 §. Användning av rättegångshandlingar för forskningsändamål.

I paragrafen föreskrivs hur sekretessbelagda rättegångshandlingar som gäller företagssaneringsärenden kan lämnas ut för forskningsändamål. Den domstol där ärendet har varit anhängigt kan utan hinder av sekretessen ge tillstånd till att uppgifter ur en sådan handling lämnas ut för vetenskaplig forskning. Det bör då vara uppenbart att utlämnandet av uppgiften inte kränker de intressen till vars skydd sekretessen har föreskrivits.

Regeringen föreslår att paragrafen ändras så att hänvisningen till den gällande lagen om offentlighet vid rättegång () ersätts med en hänvisning till den föreslagna nya lagen. Men utskottet anser att detta kommer att leda till att handlingar som sekretessbelagts under den tid då den lag som nu ska upphävas varit i kraft inte längre kan lämnas ut för forskningsändamål. Eftersom det här inte är avsikten föreslår utskottet att paragrafen i den nya lagen ska innehålla en hänvisning till den gamla lagen.

8. Lag om ändring av 81 § i lagen om skuldsanering för privatpersoner

81 §. Användning av rättegångshandlingar för forskning.

På de grunder som framförts ovan under lagförslag 7 föreslår utskottet att lagförslag 8 ändras på samma sätt som lagförslag 7.