Allmän
motivering
Utskottet finner det behövligt och angeläget
att det föreskrivs i en speciallag om personregister som
behövs för verkställighet av straff och
om behandling av personuppgifter i övrigt. Lagen kompletterar
den allmänna lagen om behandling av personuppgifter, pesonuppgiftslagen (523/1999).
I den föreslagna lagen ingår också bestämmelser
om hemlighållande och utlämnande av uppgifter,
som kompletterar lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).
Utskottet tillstyrker lagförslaget men med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Patientregister
I fångvårdsväsendets patientregister
föreslås betydande ändringar. Det föreslagna
patientregistret avviker i väsentlig grad från
hälsovårdsregistret i övrigt. Men i motiveringen
tas inte upp hur de föreslagna bestämmelserna
förhåller sig till vare sig lagen om patientens
ställning och rättigheter (785/1992),
nedan patientlagen, andra författningar om journalhandlingar
eller personuppgiftslagen. Av propositionen framgår inte heller
vilket slag av förändringar förslaget
innebär i de nuvarande journalhandlings- och patientregistren
inom hälsovården vid fångvårdsväsendet.
Inom hälsovården vid fångvårdsväsendet
tilllämpas patientlagen och bestämmelserna om journalhandlingar
i lagens 12 §. En yrkesutbildad person och varje verksamhetsenhet
inom hälso- och sjukvården skall göra
upp och förvara journalhandlingar enligt vad som närmare
föreskrivs genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
Enligt 2 § 5 punkten i patientlagen är journalhandlingar
handlingar eller tekniska dokument som används, uppgörs
eller inkommer i samband med att en patient får vård
eller vården ordnas och som innehåller uppgifter
om patientens hälsotillstånd eller andra personliga
uppgifter. I 11 § i personuppgiftslagen sägs att
uppgifter av detta slag är känsliga och att behandlingen
av dem i regel är förbjuden. Enligt 12 § 10
punkten i personuppgiftslagen får en verksamhetsenhet inom
hälsovården eller en yrkesutbildad person inom
hälso- och sjukvården behandla uppgifter som de
i denna verksamhet fått om den registrerades hälsotillstånd,
sjukdom eller handikapp eller de vårdåtgärder
som gäller honom eller andra uppgifter som är
nödvändiga för vården av den
registrerade.
I 13 § i patientlagen föreskrivs om hemlighållande
och utlämnande av journalhandlingar. För att uppgifter
skall få lämnas ut från en verksamhetsenhet
för hälso- och sjukvården måste
på några undantagsfall när patientens
samtycke inhämtas.
Journalhandlingarna bildar det slag av personregister som avses
i personuppgiftslagen och som förs av en verksamhetsenhet
eller en yrkesutbildad egenföretagare inom hälso-
och sjukvården. Verksamhetsenheterna för hälso-
och sjukvård anges i 2 § 4 punkten i patientlagen. Där
uppräknas de verksamhetsenheter som nämns i förordningen
om fångvårdsväsendet (134/1986)
som upphävts i samband med reformen av förvaltningen
av straffverkställighet. Bestämmelser om organisationen
finns numera i 2 § i lagen om förvaltning
av straffverkställighet (135/2001), där
sjukhusenheter nämns. Om organisationen för hälsovården
för fångar föreskrivs närmare
i 29 § statsrådets förordning om förvaltningen
av straffverkställighet (275/2001). Enligt paragrafens
2 mom. finns det vid fångvårdsväsendet
en primärvårdsenhet för hälsovården
för fångar, sinnessjukhuset för fångar
samt sjukhusenheter i samband med straffanstalterna. Alla dessa
har numera sitt eget patientregister.
I propositionen föreslås att hela systemet
med register skall ändras så att det inte längre är
hälsovårdsenheterna som för patientregister,
utan att brottpåföljdsverket börjar upprätthålla
ett riksomfattande hälso- och sjukvårdsregister
för fångvårdsväsendet. Om registrets
innehåll föreslås bli föreskrivet
i 9 §. I registret skall ingå handlingar eller
tekniska upptagningar som används, har upprättats
eller inkommit när vården av en fånge
eller en intagen i straffanstalt organiseras och genomförs
och som innehåller personuppgifter som gäller
personens hälsa eller andra personliga uppgifter som har
samband med den. Registret kommer alltså att innehålla
likadana uppgifter som journalhandlingarna enligt patientlagen.
I samband med reformen av förvaltningen av straffverkställighet
har fängelsernas polikliniker slagits ihop till primärvårdsenheter
inom fångvårdsväsendet. Därmed
har fångvårdsväsendet fyra verksamhetsenheter
för hälso- och sjukvård och var och en
av dem har numera också sitt eget patientregister. I propositionen
föreslås att brottspåföljdsverket
skall vara den registeransvarige för hälsovårdsregistret,
vilket betyder att uppgifter i en journalhandling utan patientens samtycke
vore tillgängliga för hälsovårdsorganisationen
inom hela fångvårdsväsendet oberoende
av vilken verksamhetsenhet handlingarna har upprättats
i.
Regeringen motiverar inte på något vis varför ett
enda riksomfattande hälsovårdsregister skall inrättas
inom organisationen för straffverkställighet.
Under behandlingen i utskottet har det inte heller anförts
tillräckligt goda motiv för denna ordning som
avviker från patientregistren inom den allmänna
hälso- och sjukvården. Därför
menar utskottet att det inte finns någon orsak att inrätta
ett riksomfattande hälsovårdsregister inom fångvårdsväsendet.
Utskottet påpekar att 4 punkten om verksamhetsenheter
för hälso- och sjukvården i 2 § patientlagen
vid lämpligt tillfälle bör ändras
i överensstämmelse med gällande reglering
av fångvårdsväsendets organisation.
Utlämnande av hälsouppgifter om en fånge
Enligt föreslagna 18 § kan en läkare
som vårdar en fånge eller den som intagits i en
straffanstalt, eller en sådan yrkesutbildad person inom
hälso- och sjukvården som utsetts av läkaren,
efter att ha samtalat med fången eller den intagna för
att skydda hälsan och säkerheten för
fången eller den som intagits i en straffanstalt eller
andra personer, trots sekretessbestämmelserna informera straffanstaltens
direktör om HIV-, hepatit B- eller C-infektion eller en
sådan allmänfarlig smittsam sjukdom som avses
i 4 § 2 mom. lagen om smittsamma sjukdomar (583/1986)
hos fången eller den som intagits i en straffanstalt. Detta
kan ske om det enligt bedömning av läkaren som
vårdar fången eller den intagna finns en särskild fara
för att sjukdomen skall spridas.
I 13 § i patientlagen föreskrivs att uppgifter
i journalhandlingar i regel är sekretessbelagda. Dessutom
föreskrivs om tystnadsplikt för en yrkesutbildad
person inom hälso- och sjukvården i 17 § i
lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
(559/1994). Konfidentialiteten i vårdförhållandet
mellan hälsovårdspersonalen och patienten och
den tystnadsplikt som skyddar förhållandet hör
till de centrala principerna inom hälso- och sjukvården.
Om detta har det givits internationella rekommendationer och anvisningar.
Den föreslagna bestämmelsen, som inskränker
tystnadsplikten och urholkar konfidentialiteten i vårdförhållandet,
motiveras med behovet att skydda fångens egen, andra fångars
och personalens hälsa och säkerhet. De sakkunniga
som utskottet har hört har kritiserat den föreslagna paragrafen
på medicinska och juridiska grunder.
Det är ytterst viktigt att förebygga spridning av
smittsamma sjukdomar, anser utskottet. Det har blivit allt aktuellare
att skydda dem som vistas i fängelser mot smittsamma sjukdomar,
för enligt fängelsernas hälsovårdsstatistik
för 2001 hade ca en tredjedel av fångarna smittats
av HIV-, hepatit B- eller hepatit C-infektion. I ett fängelse
hade 52 procent av fångarna fått smitta. Det betyder
att fångvårdsväsendet spelar en central
roll i att diagnostisera, behandla och bekämpa spridningen
av dessa smittsamma sjukdomar.
Fångarna har mycket aktivt deltagit i frivilliga test,
där diagnosen på dessa sjukdomar kan ställas.
Om konfidentialiteten urholkas kommer det att minska deras intresse
att gå på test eller för att tala om
för hälsovårdspersonalen att de bär
på smitta, vilket också skulle försvåra
behandlingen och eventuellt förebyggande åtgärder.
Den föreslagna bestämmelsen innebär
ett avsteg från de allmänna sekretessbestämmelserna inom
hälso- och sjukvården, som preciserar skyddet
för privatlivet i 10 § i grundlagen. Utskottet
har den uppfattningen att det inte är nödvändigt
att urholka konfidentialiteten i vårdförhållandet
och att inskränka tystnadsplikten på föreslaget
vis, eftersom målet att skydda hälsan kan nås
också på annat sätt. Därför
finns det inget skäl att i hälsovården
inom fångvårdsväsendet avvika från
allmänna principer och bestämmelser om hemlighållande
och utlämnande av patientuppgifter inom hälsovården.
Enligt erhållen utredning uppmanas personalen inom
fångvårdsväsendet i sina verksamhetsföreskrifter
för konfliktsituationer att ställa sig till varje
fånge som om han eller hon vore smittobärare och
att se till att skydda sig själv. Eftersom HIV- och hepatitinfektioner är
rätt vanliga bland fångar och eftersom det inte är
möjligt att ha vetskap om alla infektioner, är
det säkraste sättet att undvika infektioner att
följa verksamhetsföreskrifterna. Den föreslagna
bestämmelsen kan invagga personalen i en omotiverad känsla
av säkerhet, som kan leda till minskad benägenhet
att iaktta lämpliga förfaringssätt.
Personalen måste också få nödvändiga
uppgifter för att kunna skydda sig. Den bestämmelse
som utskottet föreslår längre fram hindrar
inte att uppgifter av detta slag lämnas ut, eftersom detaljuppgifter
om sjukdomar inte är nödvändiga med tanke
på skyddet, i motsats t.ex. till uppgifter om hur sjukdomen
sprids, hur det går att undvika smitta eller detaljerade
anvisningar hur man kan skydda sig.
Detaljmotivering
1 §. Lagens tillämpningsområde.
I bestämmelsen sägs att på behandlingen
av personuppgifter som när nödvändiga
för skötseln av uppdrag vid verkställighet
av straff tillämpas förutom bestämmelserna
i den föreslagna lagen personuppgiftslagen. I lagförslaget
ingår dock bestämmelser som i relation till personuppgiftslagen är
specialbestämmelser och som tillämpas i stället
för personuppgiftslagen. Dessutom gäller en betydande
del av bestämmelserna i den föreslagna lagen register
som anlitas vid straffverkställighet och utlämnande
av uppgifter ur dem. I linje med förvaltningsutskottets
utlåtande föreslår utskottet att paragrafen
preciseras och kompletteras med en bestämmelse om relationen
mellan den föreslagna lagen och lagen om offentlighet i myndigheternas
verksamhet.
2 kap. Brottspåföljdsverkets personregister
3 §. Brottspåföljdsverkets riksomfattande
personregister.
På ovan anförda grunder föreslår utskottet
att 3 mom. 4 punkten stryks.
9 §. Hälsovårdsregistret.
Utskottet har ovan föreslagit att ett riksomfattande
hälsovårdsregister inte skall inrättas
inom fångvårdsväsendet och därför
bör paragrafen strykas i lagförslaget.
12 §. Registret över personer som uträttar ärenden.
Hänvisningsbestämmelsen i 1 mom. måste ses över
eftersom utskottet föreslagit att 9 § stryks.
13 § (Ny). Fångvårdsväsendets
patientregister.
Eftersom utskottet har föreslagit att ett riksomfattande
hälsovårdsregister inte skall inrättas inom
brottspåföljdsverket, föreslår
utskottet att lagförslaget kompletteras med en ny 13 §.
Enligt den nya paragrafen skall varje verksamhetsenhet för
hälso- och sjukvården inom fångvårdsväsendet
föra sitt eget patientregister. I fråga om upprätthållande
av patientregister samt utlämnande och annan behandling
av uppgifter iakttas vad som föreskrivs i andra lagar och
18 § i denna lag. De viktigaste författningarna
ingår i patientlagen, lagen om yrkesutbildade personer inom
hälso- och sjukvården (559/1999), personuppgiftslagen
och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Närmare
bestämmelser ges i social- och hälsovårdsministeriets
förordning om upprättande av journalhandlingar
samt om förvaring av dem och annat material som hänför
sig till vård (99/2001).
På grund av den nya paragrafen föreslår
utskottet att rubriken för 2 kap. ändras, eftersom personregistret
enligt 13 § inte upprätthålls av brottspåföljdsverket
utan är ett register som upprätthålls
av specifika verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården.
14 §. Behandling av känsliga uppgifter.
Utskottet föreslår att ett överflödigt
ord stryks i den finska texten i 1 mom. 2 och 3 punkterna.
Den svenska texten påverkas inte.
15 §. Behörighet att behandla uppgifter.
Meningen om hälsovårdsregistret i 2 mom. måste strykas.
16 §. Utlämnande av uppgifter ur brottspåföljdsverkets
personregister.
Utskottet har föreslagit att 1 § preciseras
med en bestämmelse om den inbördes relationen
mellan denna lag och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet
och därför kan 1 mom. strykas som obehövligt.
I föreslagna 2 mom. föreskrivs om rätt
för brottspåföljdsverket att lämna
ut uppgifter ur fångvårdsväsendets verkställighetsregister
och övervaknings- och verksamhetsregister till en annan
myndighet och till Folkpensionsanstalten. Enligt momentets 1 punkt
får verket lämna ut sådana uppgifter
till polisen som är nödvändiga för
polistillstånd eller godkännande som kräver
att personen i fråga är pålitlig.
Förvaltningsutskottet påpekar i sitt utlåtande att
bestämmelsen i 1 punkten måste samordnas med regeringens
proposition RP 43/2001 rd med förslag
till säkerhetsutredningar och vissa lagar som har samband
med den. Lagen om säkerhetsutredningar (177/2002)
träder i kraft den 1 september 2002. I lagen föreskrivs
om bedömning av en persons pålitlighet bland annat
när det gäller att välja personer för
uppgifter som ger tillgång till sekretessbelagd information.
Däremot gäller lagen inte det slag av pålitlighetsbedömningar
som polisen gör inom ramen för olika tillståndsförfaranden
då den antingen skall bevilja tillstånd eller
lämna utlåtanden i tillståndsförfarande.
Därför överlappar den föreslagna
bestämmelsen inte lagen om säkerhetsutredningar
och därmed finns det inte heller något behov av
samordning.
Med stöd av 2 mom. 11 punkten får brottspåföljdsverket
i sin egenskap av registeransvarig lämna ut uppgifter ur
verkställighetsregistret till Folkpensionsanstalten för
behandling av pensions-, sjukförsäkrings- och
arbetslöshetsförmåner. Social- och hälsovårdsutskottet
har ansett bestämmelsen alltför snäv,
eftersom uppgifter om vistelse i en straffinrättning kan
behövas också till exempel i bostadsbidragsärenden,
studiestödsärenden och militärunderstödsärenden. Lagutskottet
föreslår därför att bestämmelsen omformuleras
så att den blir mera generell.
I 3 mom. föreskrivs om utlämnande
av uppgifter genom teknisk anslutning. Med stöd av förvaltningsutskottets
utlåtande föreslår utskottet att det
som sägs om avtal i slutet av bestämmelsen stryks.
Eftersom utskottet föreslår att paragrafens 1
mom. stryks bör momentets hänvisningsbestämmelse
justeras.
Till slut föreslår utskottet att paragrafrubriken
preciseras så att den gäller utlämnande
av uppgifter ur verkställighetsregistret och ur övervaknings-
och verksamhetsregistret. Genom namnändringen preciseras
paragrafens relation till 17 §.
17 §. Utlämnande av uppgifter ur säkerhetsregistret.
I paragrafen föreskrivs om utlämnande av uppgifter
ur säkerhetsregistret. Förvaltningsutskottet har
föreslagit en precisering av lydelsen. Med hänsyn
till att relationen mellan paragrafen och lagen om offentlighet
i myndigheternas verksamhet inte är helt klar, föreslår
lagutskottet att paragrafen preciseras.
I säkerhetsregistret samlas uppgifter som är nödvändiga
för förebyggande och utredande av kriminalitet
som äger rum i fängelset, organiseras från
fängelset eller utövas under fängelsetiden.
Enligt paragrafmotiveringen bör tröskeln för
att lämna ut uppgifter ur registret vara hög på grund
av registrets exceptionella karaktär. I motiveringen poängteras
att uppgifterna får användas för att
förebygga eller utreda begångna brott eller planerade
brott och extraordinära händelser som äventyrar
säkerheten i straffanstalten.
I bestämmelsen föreslås dock att
uppgifter kan lämnas ut också till utlänningsverket.
Men det ingår inte i utlänningsverkets uppgifter
att utreda eller förebygga brott. Utskottet föreslår att
utlänningsverket stryks i bestämmelsen.
18 §. Utlämnande av uppgifter ur hälsovårdsregistret.
På ovan anförda grunder föreslår
utskottet att paragrafen ändras så att den läkare
som svarar för vården av fångar eller
en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och
sjukvården som utsetts av läkaren med skriftligt
samtycke av en fånge eller den som intagits i en straffanstalt
kan informera straffanstaltens direktör eller en person
som utsetts av direktören om omständigheter som
har med fångens hälsotillstånd eller
vård att göra. Ett villkor är att läkaren
anser informationen behövlig med tanke på den
intagnas vård, bemötande eller säkerhet
eller för att skydda hälsan och säkerheten
för andra fångar eller personalen.
Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med
ett nytt 2 mom. Enligt detta får utan skriftligt samtycke
av en fånge eller den som intagits i en straffanstalt endast
uppgifter som inte anger sjukdomens art lämnas ut till
någon annan än en yrkesutbildad person inom hälso-
och sjukvården vid fångvårdsväsendet.
Vidare föreslår utskottet att paragrafen kompletteras
med ett nytt 3 mom., som föreskriver om rätt för
en person som fått uppgifter att lämna ut dem
till någon annan tjänsteman vid straffanstalten.
Dessutom måste paragrafrubriken ändras i överensstämmelse
med föreslagna nya 13 §.
20 §. Erhållande och utlämnande
av uppgifter om verkställighet av samhällspåföljder
i vissa situationer.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om rätt för
kriminalvårdsväsendet att utan hinder av sekretessbestämmelserna
lämna ut uppgifter som behövs vid verkställighet
av samhällspåföljder. Av momentet framgår
inte hur det ställer sig till lagen om offentlighet i myndigheternas
verksamhet och därför föreslår
utskottet att momentet kompletteras. Vidare bör bestämmelsen
preciseras med att det gäller utlämnande av uppgifter
till den instans som svarar för verkställigheten
av samhällspåföljder.
27 §. Straffbestämmelser.
Eftersom utskottet har föreslagit att 16 § 1
mom. stryks måste hänvisningsstadgandet som gäller
straffbestämmelsen i 16 § ses över.