Motivering

Propositionen går ut på att ändra 32 kap. 6 § i strafflagen så att rekvisitet för penningtvätt kompletteras med innehav som en typ av gärning och beskrivningen av syftet utökas med "för att bereda sig eller någon annan nytta". Dessutom möjliggörs mer omfattande internationell rättshjälp i penningtvättsbrott.

Lagutskottet tillstyrker lagförslagen i propositionen utan ändringar. Den föreslagna preciseringen av rekvisitet för penningtvätt förtydligar bestämmelserna och är motiverad med tanke på den straffrättsliga legalitetsprincipen.

När rekvisitet för penningtvätt explicit kompletteras med ett syfte att få nytta, täcker det tydligare in situationer där egendom som förvärvats genom brott utnyttjas t.ex. genom slöseri eller konsumtion. Om den närmaste kretsen kring den som förvärvat egendomen genom brott medverkar i slöseriet eller någon annan form av konsumtion, är deras avsikt att få del av vinningen. Det är fråga om penningtvätt, om de medverkande vet eller anser det ganska sannolikt att pengarna har förvärvats genom brott. Om de bara anser att det t.ex. är en beaktansvärd möjlighet att pengarna har förvärvats genom brott, är det fråga om penningtvätt av oaktsamhet.

Utskottet påpekar också att tilläggskriteriet för syftet att få nytta inte anger vilken typ av nytta det ska röra sig om. Detta är motiverat, för även om penningtvättsbrott i regel syftar till ekonomisk vinning, kan det också röra sig om annat slags nytta. En typ av nytta kan vara t.ex. att undvika en påföljd. Man kan också försöka bereda en annan person nytta t.ex. genom positiva utsagor i en förundersökning eller rättegång. Ordalydelsen kan också avse att någon underlättar för någon annan i en kriminell organisation eller rentav i en laglig sammanslutning. Nyttan behöver heller inte uttryckligen vara utlovad eller säker, utan det räcker att det är möjligt att få nytta. En liknande ordalydelse som den föreslagna finns t.ex. i rekvisiten för missbruk av tjänsteställning (40 kap. 7 § i strafflagen) respektive registeranteckningsbrott (16 kap. 7 § i strafflagen).