Motivering
Allmänt
Anslagsramen för justitieministeriets förvaltningsområde
2011 är 812 miljoner euro, vilket innebär en ökning
med drygt 20 miljoner euro jämfört med regeringens
tidigare rambeslut för året i fråga.
Största delen av ändringarna ingår redan
i 2010 års budget eller den andra tilläggsbudgeten
för 2010.
Lagutskottet konstaterar att anslagssituationen fortsättningsvis är
svår inom justitieministeriets förvaltningsområde.
Enligt utskottet finns det skäl att oroa sig för
detta eftersom justitieministeriets förvaltningsområde
omfattar statlig kärnverksamhet där verksamhetsförutsättningarna
måste vila på en stabil grund oberoende av ekonomiska
fluktuationer.
Utskottet koncentrerar sig i sitt utlåtande på resurserna åklagarna,
de allmänna domstolarna och straffverkställigheten.
Utskottet behandlar också anslagen för bekämpning
av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi och dessutom
kommenteras produktionen av tjänster för den allmänna
intressebevakningen.
Åklagarna och de allmänna domstolarna
Utskottet noterar med tillfredsställelse att man i rambeslutet
har beaktat att lindrig misshandel i närrelationer inte
längre ska betraktas som ett målsägandebrott
utan höra under allmänt åtal. I ramen
anvisas domstolarna och åklagarna en anslagsökning
om 1,5 miljoner euro årligen. I rambeslutet ges åklagarna
dessutom 0,5 miljoner euro för bekämpning av ekonomiska
brott och en engångsökning om 0,9 miljoner euro
för Win Capita-målet. När det gäller
bekämpning av våld i närrelationer noterar
utskottet också att regeringens redogörelse behandlar åtgärder
för att förbättra stödtjänsterna
för brottsoffer. Utskottet påpekar ändå att
rambeslutet ändå inte innehåller något
förslag till resurser för ändamålet.
Lagutskottet understryker särskilt att det beslut om ökning
av anslaget med 1,65 miljoner euro som riksdagen beslutat om i budgeten
för 2010 saknas i rambeslutet. När ökningen
behandlades i finansutskottet konstaterade det att resurssituationen
inom åklagarväsendet måste noteras när
finansramen för 2011—2014 bereds. Enligt finansutskottets
uppfattning räcker det nuvarande antalet åklagare
inte för att sköta de befintliga ärendena,
vilket leder till en långsammare åtalsprövning
och därigenom en längre behandlingstid (FiUB
45/2009 rd).
Enligt statsrådets redogörelse effektiviseras verkställandet
av det straffrättsliga ansvaret genom ytterligare samverkan
inom behandlingskedjan i fråga om brottmål och
allokeringen av resurserna på ett balanserat sätt.
Lagutskottet påpekar att det i så fall är
viktigt att förbättra åklagarnas verksamhetsmöjligheter
eftersom ett fungerande åklagarväsendet är
en nödvändighet både för en
snabb åtalsprövning och en flytande förundersökning
och domstolsbehandling. Enligt utredning innebär det föreslagna
anslaget att åklagarnas arbetssituation inte försvåras
under detta år. Åklagarnas arbetsbörda är ändå väldigt stor
och det finns inga tecken på att mängden arbete
skulle minska. Den stora arbetsbördan tar sig också uttryck
i att åklagarna har svårt att orka i arbetet.
Situationen håller på att bli olidlig både för
personalen och hela verksamheten. I synnerhet komplicerade brottsmål är
väldigt krävande och behandlingen från
det att förundersökningen inleds till dess att
en dom vinner laga kraft kan vara mycket lång. En viktig
faktor när det gäller att korta behandlingstiderna är
ett fungerande samarbete mellan åklagarna och förundersökningsmyndigheterna
under förundersökningen, men enligt utredning är
detta en omöjlighet för tillfället eftersom åklagarnas
arbetsbörda är för stor. Med hänvisning
till detta anser lagutskottet det nödvändigt att åklagarnas
resurser stärks för att det ska vara möjligt
att verkställa det straffrättsliga ansvaret och
för att förbättra åklagarväsendets
verksamhetsmöjligheter.
Åklagarväsendets möjligheter att
fungera förbättras inte bara genom att de får ökade
anslag utan också genom ny lagstiftning och utvecklade
arbets- och verksamhetsmetoder. Utredning har visat att exempelvis
det nya systemet med omvänd mervärdesskatt kan
bidra till att lätta på åklagarnas arbetsbörda.
Under ramperioden börjar man genomföra den
reform av tingsrättsnätverket som trädde
i kraft i början av 2010. Reformen innebär att
antalet tingsrätter halveras. Avsikten är att
förbättra lagskipningens kvalitet och få effektivare tingsrätter.
Men för att detta mål ska kunna nås anser
utskottet det viktigt att tingsrätternas personella resurser
och tillgång till ändamålsenliga lokaler
säkerställs. Det anslag som reserverats för
domstolarna i finansramen är fortfarande för litet.
Det här är ett problem inte bara med tanke på tingsrättsreformen
utan också rent principiellt eftersom domstolarnas resurser
borde dimensioneras så att de klarar av att uppfylla de strikta
och förpliktande krav som grundlagen och internationella åtaganden
ställer när det gäller att förverkliga
rättsskyddet och andra grundläggande rättigheter.
Finland har under de senaste åren fått ett tiotal
anmärkningar från Europadomstolen på grund
av dröjsmål med rättegångar.
Utskottet påpekar också att den ekonomiska recessionen
har lett till att antalet mål som gäller fordringar,
betalningsoförmåga och ekonomisk brottslighet
har ökat kraftigt i synnerhet i tingsrätterna.
Domstolarna borde därför snarare få mer
resurser än mindre när den ekonomiska situationen
i landet försämras.
Åklagarnas och de allmänna domstolarnas informations-
och ärendehanteringssystem är numera behäftade
med stora brister. Utskottet anser att tillräckliga resurser
borde anslås för att förbättra
systemen eftersom moderna och effektiva informationshanteringssystem
gör det lättare att bland annat följa
hur behandlingstiden för rättegångar
utvecklas.
Straffverkställighet
Under ramperioden kommer straffverkställigheten att
förbättras på många sätt.
I början av 2010 sammanslogs Fångvårdsverket,
Kriminalvårdsverket och Brottspåföljdsverket
till en ny organisation inom brottspåföljdsväsendet.
Organisationsreformen syftar till betydande ökningar i
effektivitet och produktuvitet. Av statsrådets redogörelse
framgår att tyngdpunkten i straffverkställigheten
kommer att förskjutas från anstaltspåföljder
till öppna påföljder och från
slutna anstaltalter till öppna anstalter. Dessutom fortsätter
utvecklingen av anstaltsbeståndet utifrån ett utvecklingsprogram
som är under beredning. Enligt utredning är målet
med att förbättra anstaltsbeståndet att
underlätta övergången till öppnare
straff och därmed stödja de intagnas frigivning
och återanpassning i samhället.
Utskottet stöder rationella arrangemang inom brottspåföljdsområdet.
Med hänvisning till sina tidigare utlåtanden (LaUU
19/2009 rd och LaUU 5/2009
rd) understryker utskottet ändå att åtgärderna
i första hand måste syfta till att dimensionera
och allokera resurserna så att de stöder det kriminalpolitiska
målet att minska kriminaliteten och de kostnader den medför.
Enligt utskottet är det viktigt att följa hur
verkställigheten av straff förverkligas i praktiken
med hänsyn till detta mål. När antalet
fängelser och fångplatser reduceras måste
man beakta att inga bestämda slutsatser kan dras utifrån
fångtalets utveckling samtidigt som placeringar av fångar
på överskottsplatser inte kan anses vara en hållbar
lösning i det fall att fångtalet igen börjar
peka uppåt.
Enligt utredning ger rambeslutet möjligheter att slutföra
den redan påbörjade saneringen och tillbyggnaden
av fängelserna i Kuopio och S:t Michel. Dessutom kan vissa
smärre sanerings- och underhållsprojekt förverkligas.
För att slutgiltigt komma ifrån de s.k. baljcellerna
och nå en situation där antalet slutna och öppna
fångplatser står i en sådan relation
att de ovan nämnda målen för straffverkställigheten
kan förverkligas borde också vissa andra ombyggnads-
och saneringsprojekt påbörjas vid andra fängelser under
ramperioden. Enligt utredning är detta ändå inte
möjligt utifrån den föreslagna finansramen.
Utskottet finner det mycket oroväckande att man än
en gång blir tvungen att skära ner på underhållet
av fängelsebyggnader. Det finns en risk att uppskjutna
reparationer orsakar oplanerade och omfattande kostnader.
Utskottet vill också påtala det faktum att Brottspåföljdsmyndighetens
hyror till Senatfastigheter fortgående stiger i förhållande
till anslagen. År 2004 var hyrornas andel av brottspåföljdsområdets
budgetutfall 13 procent medan den enligt prognoserna för
2011 stiger till 18 procent. Trots att nivån på anslaget
har stigit i jämn takt har hyrornas andel av hela omkostnadsanslaget ökat
med 5 procent (17 miljoner euro). Enligt utredning beror hyresstegringen
på indexförhöjningar och extra hyror
på grund av sanerings- och nybyggnadsprojekt.
Enligt utskottet är utvecklingen ohållbar
på lång sikt med beaktande av brottspåföljdsmyndighetens
basala uppgifter och utskottet understryker att problemet måste
få en hållbar lösning. Utskottet har
upprepade gånger påtalat den höga hyresnivån
och kostnaderna för lokaler inom justitieministeriets förvaltningsområde (LaUU 19/2009 rd, LaUU 5/2009
rd, LaUU 15/2008 rd och LaUU 5/2008 rd)
och konstaterat att det nuvarande systemet där höga
hyror betalas för fängelselokaler till statens
affärsverk är ohållbart (LaUU 15/2008
rd och LaUU 12/2007 rd). Finansieringen
av lokalerna måste utgå från att fängelsernas
behov är speciella och att deras verksamhet i praktiken
inte kan flyttas till andra lokaler.
Bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi
I rambeslutet anvisas åklagarna 0,5 miljoner euro 2011
för bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi.
Det här är en bra sak men utskottet anser att även
domstolarna, specialindrivningen inom utsökningen och konkurstillsynen
måste få motsvarande anslag för samma ändamål.
En effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi
kan ge betydande statsfinansiella fördelar och utskottet understryker
därför att när behovet att se över ramstrukturen
kommer upp nästa gång ska man även utreda
möjligheterna att lämna utgifterna för
bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi
utanför finansramarna.
Allmän intressebevakning
Enligt redogörelsen ska sättet att producera tjänster
inom den allmänna intressebevakningen utvecklas utifrån
den redogörelse som blir färdig 2010. Bakgrunden
till utredningen är de krav på ytterligare nedskärningar
som produktivitetsprogrammet riktar mot justitieministeriets förvaltningsområde
och där en del (90 årsverken) avses bli genomförd
genom att man i intressebevakningen delvis övergår
till att utnyttja köptjänster.
Med hänvisning till det som utskottet har framfört
tidigare påpekas det att intressebevakningstjänsterna
måste ordnas så att tjänsterna håller
hög kvalitet och är tillgängliga i hela
landet. Om man överväger att köpa fler
tjänster är det viktigt att det finns ett tillräckligt
stort utbud på marknaden. (LaUB 8/2008 rd och LaUU 5/1997 rd).
Utskottet understryker dessutom att när rättshjälpsbyråernas
möjligheter att köpa allt mer intressebevakningstjänster
från utomstående utreds finns det skäl
att samtidigt lista fördelar och nackdelar med köptjänster
och de totala kostnaderna jämfört med att tjänsterna
produceras vid rättshjälpsbyråerna. Det
kan inte anses rationellt att övergå till att
utnyttja köptjänster bara för att nå produktivitetsprogrammets
mål om det på längre sikt blir klart
dyrare att köpa tjänster än att producera
dem vid statens rättshjälpsbyråer.