Motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning anser utskottet att propositionen är behövlig
och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget
utan ändringar med följande anmärkningar.
Syftet med propositionen är att förbättra
villkoren för dem som bor i bostadsrätt genom
att förtydliga grunderna för hur bruksvederlaget
bestäms, ge de boende bättre möjligheter
att få information och förbättra tillsynen.
De väsentliga ändringarna är följande.
Enligt 16 a § 8 punkten i lagförslaget blir
det förbjudet att mellan bostadsrättshus som ägs
av samma bolag utjämna sådana utgifter för
skötseln som de boende själva kan påverka
(förbud mot utjämning av skötselvederlag).
Enligt den gällande lagen får bruksvederlaget,
som delas in i skötselvederlag och kapitalvederlag, utjämnas inom
bostadsrättssamfundet, dvs. användas för att
täcka utgifter både för det bostadsrättshus
där bostaden finns och andra bostadsrättshus som samma ägare äger.
Utskottet välkomnar ändringsförslaget,
för förbudet mot utjämning möjliggör
för de boende att effektivare påverka sina boendekostnader
t.ex. genom att effektivisera sin vattenförbrukning eller
sänka temperaturen i lägenheten. Utan förbud
drar de boende inte någon nytta av sådana åtgärder
och blir alltså inte motiverade att spara energi. De flesta
bostadsrättssamfund arbetar visserligen redan nu så att de
inte utjämnar de kostnader som de boende själva
kan påverka. I och med ändringen kommer den här
praxisen att gälla i alla bostadsrättssamfund.
I sikte på en förutsebar utveckling för reparationsarbeten
och boendekostnader ska utjämningsförbudet inte
gälla kostnader för reparationer i fastigheterna.
Lagförslagets 16 d § förbättrar
bostadsrättshavarnas rätt att få information
om hur bruksvederlaget bestäms och om grunderna för
utjämning av bruksvederlaget, om hur utjämningen påverkar
bruksvederlaget och om användningen av de medel som insamlats
genom bruksvederlag i enlighet med lagen om samförvaltning
i hyreshus. Bostadsrättsbolaget ska på förhand
göra en kalkyl över bestämningen av bruksvederlaget (beräkning)
och i efterhand en efterkalkyl över bruksvederlaget (utfall)
både per hus och för hela samfundet. Utskottet
anser att den här ändringen är nödvändig
för att de boende rent konkret ska få insyn i
hur deras boendekostnader utformas. Skyldigheten att specificera
vederlaget både på förhand och i efterhand
möjliggör en effektivare uppföljning.
Det är också viktigt att de boende i och med ändringen
får bättre insyn i hur avsättningar för
framtida reparationer samlas in och används för
det avsedda ändamålet. När de boende
förbereder sig för renoveringar och reparationer
enligt en långsiktig plan garanteras ett långsiktigt
fastighetsunderhåll, bevarat värde och jämn
utveckling för boendekostnaderna.
Lagförslagets 16 c § om skyldighet att konkurrensutsätta
kräver anbudsförfarande oavsett leverantör
om upphandlingens värde överskrider 30 000 euro,
där gränsen går enligt lagen om offentlig
upphandling. Utskottet anser att ändringen behövs,
eftersom det hittills har varit oklart om det behövs anbudsförfarande
för tjänster som producerats inom koncernen men
utanför bostadsrättssamfundet. Ändringen
sätter stopp för överprissättning
och garanterar att tjänster kan köpas till konkurrenskraftigt
pris också inom koncernen.
Det är också motiverat att 16 e § föreskriver att
Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ska övervaka
hur bruksvederlagen för bostadsrättslägenheter
bestäms. Centralen får rätt att av bostadsrättshusens ägare
få alla handlingar och upptagningar som den anser vara
nödvändiga för tillsynen plus alla andra
uppgifter och utredningar som behövs för tillsynen.
Syftet med ändringen är att se till att bruksvederlaget är förenligt
med självkostnadsprincipen, alltså att det statliga
stödet för bostadsrättsboende verkligen
går till de boende.
Ändringarna ovan är motiverade eftersom de leder
till större boendedemokrati i bostadsrättssystemet.
Ett av de primära målen i systemet är att
boendekostnaderna ska vara skäliga. Ändringarna
bidrar också till detta. Genom bättre insyn i
systemet och möjligheter att följa upp kostnadsutvecklingen
kombinerat med en effektivare tillsyn ska det garanteras att bruksvederlaget stämmer
överens
med självkostnadsprincipen.
Bostadsrättssystemet har funnits i 20 år och läget
på bostadsmarknaden har förändrats betydligt
under den tiden. Systemet har förbättrats, framför
allt har de boende fått större möjligheter till
medbestämmande. Det krävs ständig balansgång
i ett sådant här speciellt system som ligger någonstans
mellan ägarboende och hyresboende och främst är
en form av hyresboende med permanent skydd. Därför är
det också förståeligt att skillnaderna är
stora i de boendes synpunkter på målen. Vederlagen
för bostadsrättslägenheter ska t.ex.
inte jämföras med aravahyror men inte heller med
hyror för fritt finansierade bostäder. Bostadsrättshus
får statligt stöd, men stödet för deras
lån är mindre än för lån
som tas för hyreshus. Nivån på jämförelsehyran
bör alltså ligga mellan den fritt finansierade
hyresnivån och aravahyresnivån, eftersom bostadsrättssystemet innehåller
drag av båda systemen. Det går inte nödvändigtvis
att ändra på de här principerna i någon
väsentlig grad. Efterfrågan på bostadsrätter är å andra
sidan fortfarande livlig och de boende är i regel nöjda
med boendeformen. Intresset har ökat bland äldre
också i och med att förmögenhetsgränsen
för personer över 55 år har slopats.
Det är viktigt att kommande bostadsrättshavare
får tillräckligt med information om egenskaperna
hos boendeformen för att det inte ska uppstå ogrundade
uppfattningar.
Det är angeläget att också den statligt
stödda bostadsrättsmodellen förblir en
alternativ boendeform, menar utskottet. Det finns stort behov av
bostäder till skäligt pris och tillgång
till flexibla boendeformer, inte minst i tillväxtcentra. Ändringarna
enligt propositionen kommer att bidra till ökad insyn i
sammanslutningens verksamhet och fler möjligheter för
de boende att bevaka grunderna för hur boendekostnaderna
bestäms samtidigt som tillsynen kommer att bli effektivare
så att misstankar om missbruk kan utredas. Utskottet kräver
att konsekvenserna av ändringarna noga följs upp
och att det utifrån uppföljningen kommer att gå att
bedöma om ändringarna är adekvata i fråga
om de generella behoven att förbättra boendedemokratin,
med beaktande av bostadsrättssystemets särdrag
som en modell som ligger någonstans mellan hyresboende
och ägarboende. Utskottet pekar på behovet att
tillförsäkra Finansierings- och utvecklingscentralen
för boendet tillräckligt med resurser för
den lagfästa tillsynen.
De statsstödda bostadsrättsbostäderna ägs
av kommuner, allmännyttiga samfund och bostadsrättsföreningar.
Hus som är byggda med hjälp av annan finansiering
kan också ägas av aktiebolag och fonder enligt
de villkor som lagen ställer på ägare.
Det är uppenbart att vissa aktörer har mycket
större socialt ansvar än andra. Den senaste tiden
har ägandeförhållandena väckt
debatt och lett till ett behov att se till att lagstiftningen om
bostadsrättssystemet på ett övergripande
plan garanterar att det statliga stödet används
i rätt syfte, konkurrensneutraliteten består och
boendekostnaderna är skäliga bl.a. i och med självkostnadsprincipen.
Utskottet noterar avslutningsvis att det separat kommer att reda
ut om begränsningarna av överlåtelse
och intäktsföring enligt bestämmelserna
om allmännyttighet verkligen säkerställer
att ägaren bara kan få en skälig avkastning
på investerade medel.