I sitt program ger regeringen Vanhanen följande utfästelse:
"Regeringen främjar tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna
genomförandet av likalönsprincipen och jämställdheten
i arbetslivet genom ett långsiktigt program".
Regeringen har misslyckats kapitalt med det målet.
Kvinnor har i snitt 471 euro mindre i månadslön än
män. Dessutom har lönegapet mellan kvinnor och
män ökat den pågående valperioden.
Löneskillnaderna är betydligt större
om man räknar in övertidsersättningar,
bonus m.m. Inom den privata sektorn tjänar män
740 euro mer i månaden än kvinnor.
Kvinnor måste få samma lön som män
för samma arbete. Men det räcket inte på långt
när för att avskaffa helt omotiverade löneskillnader. Inom
kvinnodominerade välutbildade yrkesgrupper är
lönerna lägre än inom motsvarande mansdominerade
branscher. Exempelvis lärarnas och barnträdgårdslärarnas
löner svarar inte mot kraven i deras arbete.
Lönerna för yrkesutbildad vårdpersonal
i Finland ligger klart under medellönen i utvecklade industriländer.
Sjuksköterskor i Finland får en lön som
bara är 83 procent av Oecd-genomsnittet. Lönerna
för yrkesutbildad vårdpersonal motsvarar vare
sig kraven i arbetet eller utbildningen. Det i sin tur bygger upp
en personalbrist som hotar att försämra kvaliteten
på vår hälsovård.
Kvinnor är mer utsatta i arbetslivet också av den
anledningen att kvinnor oftare än män har kortvariga
anställningar. Det är framför allt unga kvinnor
som har kortvariga jobb. Extra utsatta är ensamstående
mammor med kortvariga anställningar.
Nästan 20 procent av alla kvinnor har tidsbegränsade
anställningar. Hos oss i Finland har något fler
personer kortvariga jobb än i andra europeiska länder.
I EU-länderna har 11,8 procent av de förvärvsarbetande
kvinnorna tidsbestämda anställningar. Av männen
i Finland är det 12 procent.
Var fjärde kvinna (24,5 procent) inom offentlig sektor
har tidsbegränsad anställning. Inom privat sektor är
siffran 16,6 procent. Arbetsministeriet som borde föregå med
gott exempel och främja både kvalitet och jämställdhet
i arbetslivet styr in utvecklingen i en återvändsgränd. Nästan
en tredjedel (29 procent) av de anställda har kortvariga
anställningar.
Inom kvinnodominerade branscher finns det gott om vikariat eftersom
många är föräldralediga. Det är
en orsak till att de kortvariga jobben ökar. Framöver
måste detta faktum vägas in när personalen
dimensioneras. På så sätt kan vikariat på grund
av föräldraledighet ordnas med hjälp
av fastanställd personal.
Kvinnor har fortfarande betydligt sämre villkor på arbetsplatser
i Finland än män. De får sämre
lön och de har betydligt oftare korta anställningar.
På ledande positioner är kvinnorna inte lika många
som männen på arbetsplatserna i vårt
land. I själva verket slår arbetsgivarnas kostnader
för familjeledighet hårt mot kvinnorna på arbetsmarknaden.
Regeringen har inte lyckats göra de finländska
arbetsplatserna mer jämställda.
På grundval av det ovanstående
och med hänvisning till 43 § i Finlands grundlag
framställer vi följande interpellation till den
behöriga ministern:
Varför har regeringen inte handlat i överensstämmelse
med sina utfästelser och sett till att lönegapet
mellan kvinnor och män krymper och att de obefogande kortjobben
blir färre, och tänker regeringen under den återstående valperioden
vidta konkreta åtgärder för att minska
löneskillnaderna och de ogrundade kortvariga anställningarna
samt förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden?