Statsminister
Mari Kiviniemi (översättning): Detta meddelande är
inte angenämt att ge. Men det är nödvändigt
för att säkerställa finländarnas välfärd.
Finland och hela Europa står inför en allvarlig
situation. Kriserna i den irländska ekonomin och på finansmarknaden
har redan under flera veckor skapat oro på finansmarknaden
i euroområdet. Förtroendet mellan de ekonomiska
aktörerna har försvagats. Det ökade misstroendet ledde
för en och en halv vecka sedan till att Irlands regering
fattade beslut om att begära aktivering av den europeiska
finansiella stabiliseringsmekanismen för beviljande av
lån till Irland.
Efter Irlands begäran har regeringen bekantat sig
med olika alternativ och övervägt de eventuella
konsekvenserna av dem. Problemen på finansmarknaden har
visat sig vara så allvarliga att Irland inte kan hantera
dem utan utomstående hjälp.
Problemen är ofrånkomligen gemensamma. De
kraftigt stigande räntorna på vissa euroländers
statslån är en bitter försmak av detta.
Om man inte tar itu med situationen väntar en svårbemästrad
störning på finansmarknaden som kan ha oförutsägbara
konsekvenser även för Finland och finländarna.
Detta bör också oppositionen beakta när
den tar ställning till frågan.
Som jämförelseobjekt kan man ta den lågkonjunktur
som drabbade hela Europa till följd av att en amerikansk
bank gick omkull 2008 och som ledde till att bruttonationalinkomsten
i Finland rasade med 13,3 miljarder euro i fjol. Detta innebar närmare
6 miljarder i förlorade skatteinkomster, för att
inte tala om statens ökade skuldsättning på grund
av behovet av stimulans.
På grund av denna hotbild anser regeringen att Irlands
begäran är berättigad, och regeringen är beredd
att godkänna låneprogrammet för Irland. Samma
slutresultat nådde också de övriga euroländerna
under veckoslutet.
Ett tecken på situationens allvar är att
också Storbritannien, Sverige och Danmark, som alla står
utanför euroområdet, deltar i lånefinansieringen
till Irland. Rädslan för att situationen ska tillspetsas är
gemensam. Analysen över hur situationen ska hanteras är
gemensam.
Det finns dock inga garantier för att situationen
normaliseras. Det enda som är säkert är
att det inte tjänar någonting till att sitta med
armarna i kors och låta situationen bero, eftersom detta har
ohållbara ekonomiska följder och därigenom bidrar
till mänskligt lidande. Den som inte ens försöker
lugna ner den oroliga situationen försätter de
finländska pensionärerna, dem som har bostadsskulder
och skattebetalarna i en ytterst svår sits.
Oppositionen har sedan i våras beskrivit de orättvisor
som onekligen är förknippade med denna akuta brandsläckningsoperation.
Jag håller helt med om att dessa problem existerar. Jag hoppas ändå att
oppositionen lika ingående skulle beskriva det alternativ
som ett negligerande av situationen i Irland ohjälpligen
skulle leda till. Då skulle vi få en sanningsenlig
bild av den värld som detta eventuellt skulle medföra
för de finska medborgarna — höjda räntor,
uppsägningar, arbetslöshet och nedskärningar
i socialskyddet. Om ni väljer detta alternativ, ska ni
också berätta det öppet för
medborgarna. Ärlighet bör utgöra grunden
också för oppositionspolitiken.
Irländska staten och det irländska banksystemet
behöver ett lån på sammanlagt 85 miljarder euro.
Av denna summa går 50 miljarder euro till statsfinanserna
och 35 miljarder euro till kapitalisering av bankerna.
Det irländska låneprogrammet är
uppbyggt så att 17,5 miljarder av den sammanlagda lånesumman
kommer från den irländska pensionsfonden, vilket
betyder att Irland självt deltar i paketet med en relativt
stor andel.
Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen, som alla
EU-länder deltar i, bidrar med 22,5 miljarder euro. Internationella
valutafonden lånar likaså 22,5 miljarder euro,
medan euroländernas europeiska finansiella stabiliseringsinstrument
lånar 17,7 miljarder euro.
Utöver detta får Irland bilaterala lån
på 3,8 miljarder euro från Storbritannien, 600
miljoner euro från Sverige och 400 miljoner euro från Danmark.
Låneprogrammet är treårigt och återbetalningstiden
för lånen är 7,5 år. Räntan
på lånen från EU-instanserna är
6,05 procent.
Med detta meddelande begär regeringen om riksdagens
mandat att bevilja det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet
en borgen om 741 miljoner euro för de lån som
instrumentet har beviljat Irland. Genom instrumentet beviljas Irland
alltså lån på sammanlagt 17,7 miljarder
euro.
För att lånefinansieringen ska genomföras krävs
det att Irland godkänner och genomför ett strikt
saneringsprogram. Det ambitiösa saneringsprogrammet inbegriper
betydande skattehöjningar och nedskärningar i
utgifterna samt ett krav på omorganisering och rekonstruktion
av banksektorn.
Finlands mest centrala villkor för lånefinansieringen
har uttryckligen varit ett trovärdigt program med hjälp
av vilket Irland kan balansera sin ekonomi och få den att
börja växa igen. När detta sker ska Irland
planenligt bära sitt ansvar, så att varken Finland
eller något annat land behöver ta ett sådant
ansvar som inte hör till dem.
Finland och Europa borde aldrig ha hamnat i denna situation.
Men det gick som det gick. Den europeiska finansmarknaden och EU-ländernas sätt
att sköta sin ekonomi har varit full av varbölder
redan i flera årtionden. De största bölderna har
spruckit först under den allra senaste tiden, men deras
tillkomsthistoria sträcker sig långt tillbaka
i tiden.
Som jag redan tidigare har konstaterat i denna sal, så har
stora misstag begåtts i samband med att man inrättade
Ekonomiska och monetära unionen och fattade beslut om dess
medlemmar. Det första grundläggande felet begicks
i och med att man inte byggde upp ett mera heltäckande
system för samordning av den ekonomiska politiken när
den gemensamma valutan togs i bruk. Det andra felet begicks när
man inkluderade sådana länder i Emu som inte uppfyllde
medlemskraven. Det tredje felet var att tillåta Tysklands och
Frankrikes hållningslösa sätt att sköta
sin ekonomi och således skapa ett godkänt prejudikat
för att åsidosätta kriterierna. Dessa
fel som begicks för många år sedan var
upphovet till det träsk som Europa nu befinner sig i.
Förslagen om att skärpa budgetdisciplinen framskrider
nu på Finlands initiativ och med Finlands understöd.
Regeringen kommer att se till att de också genomförs.
Dessvärre kommer effekterna av dem att märkas
i EU-ländernas ekonomier först efter ett antal år.
Också när det gäller tillsynen över
och regleringen av finansmarknaden har det förekommit obegripliga
brister. Man började förbereda ett nytt europeiskt
system för tillsyn av finansmarknaden strax efter att finanskrisen
drabbade Europa 2008. Man har nu enats om införandet av
det nya tillsynssystemet, och det inleder sin verksamhet vid ingången
av nästa år.
Också i fråga om regleringen var girigheten rådande
under många år. Äntligen ska spelreglerna
förnyas också till denna del, oberoende av om det är
fråga om bestämmelser om bankernas soliditet,
bankdirektörernas arvoden eller en strängare reglering
av derivatmarknaden. Orimligheterna måste avskaffas.
Den mest aktuella och kanske mest grundläggande reformen
gäller det ansvar som bankerna och de privata investerarna
ska bära i krissituationer. För en dryg månad
sedan förde vi i denna sal en aktuell debatt om en effektivare
samordning av EU-ländernas ekonomiska politik. Vid det
tillfället sade jag att det finns ett behov att skapa en
sådan permanent krishanteringsmekanism för euroområdet
som för det första uppmuntrar medlemsstaterna
till att skapa en sund ekonomisk politik och att ta ansvar för
balansen i den egna ekonomin och för det andra tvingar
investerare till ansvarsfull kreditgivning. Detta skapar stabilitet
och minskar den moraliska risken. Finlands regering tog upp klausuler
om hur kontrakten ska omförhandlas till europeisk diskussion
som ett medel att stärka den privata kreditgivarens ansvar
i kommande kriser.
Detta krävde jag alltså för en månad
sedan i denna sal och även dagen därpå vid
Europeiska rådets möte i Bryssel. Nu, en månad
senare, har man kommit överens om allt detta. Bankerna
och investerarna kommer att bära det ansvar som tillkommer
dem. Det nya systemet träder i kraft vid mitten av 2013.
Om de tidigare finansministrarna en gång i tiden hade
krävt att ett sådant system skulle byggas och
lyckats få sin vilja fram, skulle systemet nu vara i bruk
och den akuta krisvården i Europa se helt annorlunda ut än
i dag. Men detta krävde de alltså inte.
Detsamma gäller för övrigt alla
andra varbölder jag tidigare nämnde: EU-ländernas
brist på budgetdisciplin och deras otyglade skuldsättning,
de vilda spelreglerna på finansmarknaden och slutligen
den förvrängda ansvarsfördelningen när
den akuta finanskrisen väl var ett faktum. Trots att rötterna
till dessa oegentligheter går långt tillbaka i
tiden har regeringen gått in för att alla dessa
bölder ska skäras upp. Varenda en!
Regeringen främjar genomförandet av skattelösningar
som gäller finansmarknaden i hela Europa. Vi påskyndar
utarbetandet av de ytterligare utredningar som Europeiska kommissionen
bereder om möjligheterna att införa en skatt på finansiella
transaktioner, en skatt på finansiell verksamhet och en
stabilitetsavgift som tas ut från bankernas balansomslutning.
Vi anser det också vara viktigt att eliminera osund och
skadlig skattekonkurrens i EU. Redan under en lång tid
har jag talat om behovet av att utveckla skattesamordningen mellan
EU-länderna. Och jag kommer att ta upp frågan
på nytt.
Beklagligtvis kommer Europa inte att vara färdigt
ens efter dessa reformer. I den europeiska ekonomiska trekampen
måste vi för närvarande koncentrera oss
inte bara på att stabilisera finansmarknaden utan också på att
främja tillväxten och att balansera de offentliga
ekonomierna. Dessa tre frågor bör stå på agendan
såväl i Finland som i de övriga europeiska
länderna. Det blir lättare att styra in de offentliga
ekonomierna på en hållbar grund om vi koncentrerar
oss på att skapa ny tillväxt och nytt arbete.
Vi har en lång väg att gå, men den är åtminstone
utstakad.
Finland lever i nära växelverkan med resten
av Europa. Om Europa är framgångsrikt, är
också Finland framgångsrikt. Om Europa lamslås,
lider också Finland. För att skydda de finländska skattebetalarna,
barnfamiljerna, dem som har bostadsskulder och pensionärerna
föreslår jag att låneprogrammet för
Irland godkänns och att Finland ställer statsborgen.
De ekonomiska och politiska konsekvenserna av något annat
beslut skulle vara ännu mer betungande för finländarna.
Det hör till oppositionens roll att utmana regeringen.
Det är självklart. Nu står ändå en
så viktig fråga och så många
finländares öde på spel att jag hoppas
att oppositionen här och nu tar sitt ansvar. Budskapet
från experterna är klart. Budskapet från
alla euroländer är klart. Budskapet från
regeringarna i Storbritannien, Danmark och Sverige är klart.
Till och med budskapet från de svenska socialdemokraterna,
som stöder låneprogrammet för Irland, är
klart. Situationen på den europeiska finansmarknaden måste
stabiliseras, annars är fosterlandet i fara. Nu skiljs
ansvarstagarna från populisterna. I hela Europa. Denna
regering bär ansvar även inför valet.