Plenarprotokoll 93/2004 rd

PR 93/2004 rd

Justerat 2.0r

93. TISDAGEN DEN 21 SEPTEMBER 2004

Förhandlingarna leds av talman Paavo Lipponen.

Namnupprop

Vid namnuppropet antecknas följande ledamöter som frånvarande:

  • Olavi Ala-Nissilä /cent
  • Arja Alho /sd
  • Tarja Cronberg /gröna
  • Sari Essayah /kd
  • Leena Harkimo /saml
  • Lasse Hautala /cent
  • Hannu Hoskonen /cent
  • Liisa Hyssälä /cent
  • Jyri Häkämies /saml
  • Tuomo Hänninen /cent
  • Roger Jansson /sv
  • Kauko Juhantalo /cent
  • Tanja Karpela /cent
  • Valto Koski /sd
  • Risto Kuisma /sd
  • Paula Lehtomäki /cent
  • Leena Luhtanen /sd
  • Pehr Löv /sv
  • Hannes Manninen /cent
  • Riikka Moilanen-Savolainen /cent
  • Petri Neittaanmäki /cent
  • Lauri Oinonen /cent
  • Outi Ojala /vänst
  • Veijo Puhjo /vänst
  • Susanna Rahkonen /sd
  • Aulis Ranta-Muotio /cent
  • Simo Rundgren /cent
  • Martin Saarikangas /saml
  • Osmo Soininvaara /gröna
  • Ilkka Taipale /sd
  • Erkki Tuomioja /sd
  • Tapani Tölli /cent
  • Jari Vilén /saml
  • Matti Väistö /cent

Efter namnuppropet anmäler sig följande ledamöter:

  • Osmo Soininvaara /gröna
  • Matti Väistö /cent
  • Hannu Hoskonen /cent
  • Ilkka Taipale /sd
  • Lasse Hautala /cent

__________

Uppdrag i anknytning till riksdagsarbetet

Antecknas till protokollet att talmanskonferensen har behandlat följande anmälningar om frånvaro från plenum på grund av uppdrag i anknytning till riksdagsarbetet:

21.9 ledamöterna

  • Liisa Hyssälä /cent
  • Leena Luhtanen /sd
  • Hannes Manninen /cent
  • Satu Taiveaho /sd

21 och 22.9 ledamöterna

  • Arja Alho /sd
  • Sari Essayah /kd
  • Roger Jansson /sv
  • Risto Kuisma /sd
  • Pehr Löv /sv
  • Riikka Moilanen-Savolainen /cent
  • Lauri Oinonen /cent
  • Outi Ojala /vänst
  • Veijo Puhjo /vänst
  • Aulis Ranta-Muotio /cent
  • Simo Rundgren /cent
  • Martin Saarikangas /saml
  • Tapani Tölli /cent

21—23.9 ledamöterna

  • Valto Koski /sd
  • Petri Neittaanmäki /cent
  • Erkki Tuomioja /sd

21—24.9 ledamöterna

  • Tuomo Hänninen /cent
  • Antti Kaikkonen /cent
  • Kari Kärkkäinen /kd
  • Paula Lehtomäki /cent
  • Mikaela Nylander /sv
  • Heikki A. Ollila /saml
  • Pentti Tiusanen /vänst
  • Unto Valpas /vänst
  • Pia Viitanen /sd

Frånvarotillstånd

Antecknas till protokollet att talmanskonferensen har beviljat följande ledamöter befrielse från plenararbetet av annan orsak:

21.9 ledamöterna

  • Olavi Ala-Nissilä /cent
  • Heidi Hautala /gröna
  • Hannu Hoskonen /cent
  • Matti Väistö /cent

21 och 22.9 ledamot

  • Kauko Juhantalo /cent

21—23.9 ledamot

  • Tanja Karpela /cent

21—24.9 ledamot

  • Leena Harkimo /saml

__________

UTOM DAGORDNINGEN

1) Åtgärder för att trygga sysselsättningen och välfärdstjänsterna

Svar och debatt

Interpellation  IP 3/2004 rd

Talmannen:

Utom dagordningen besvaras ledamot Jyrki Katainens m.fl. interpellation nr 3 om åtgärder för att trygga sysselsättningen och välfärdstjänsterna.

Efter statsminister Matti Vanhanens svar och ledamot Jyrki Katainens anförande för riksdagen en snabbdebatt där de egentliga gruppanförandena får ta högst 10 minuter och övriga på förhand anmälda inlägg 5 minuter i anspråk.

När sedan debatten med anledning av interpellationen har avslutats föreslår jag att riksdagen godkänner övergång till dagordningen enligt ordalydelsen i 22 § 3 mom. i arbetsordningen. De, som inte godkänner en sådan enkel övergång till dagordningen, skall enligt 22 § 3 mom. i arbetsordningen redan under debatten föreslå ordalydelse för motiverad övergång till dagordningen eller att riksdagen remitterar ärendet till ett utskott.

Statsminister Matti Vanhanen (översättning): Oppositionen har under denna valperiod redan i ett par omgångar velat diskutera sysselsättningen med regeringen. Vi för gärna en diskussion i frågan eftersom främjandet av sysselsättningen redan i regeringsprogrammet har fastställts som det viktigaste målet för vårt arbete. Det är bra att riksdagen i sin helhet delar regeringens omsorg om sysselsättningsutvecklingen.

I regeringsprogrammet uppställdes som mål att öka antalet sysselsatta med 100 000 personer under valperioden. Vi har inte gett upp denna målsättning. För att vi ska uppnå målet krävs ett omfattande samarbete. Ansvaret vilar på alla som fattar beslut om arbete och ekonomi. Fast det är svårt att uppnå målet är det ingen orsak att ge upp. Det viktiga är att snabbt komma in på en utvecklingsbana som leder till målet.

Jag hoppas att också denna diskussion fungerar som en väckarklocka för alla samhälleliga aktörer och att de märker att vi står inför en stor utmaning. Det är inte bara fråga om arbetslöshet och ett åldrande Finland, utan också om en ny fas i den internationaliserade ekonomin.

I en globaliserad värld påverkas sysselsättningen på ett avgörande sätt av landets internationella konkurrenskraft, som bibehålls endast genom att arbetets produktivitet förbättras. Produktiviteten har under de senaste årtiondena ökat mest i branscher där man effektivt har utnyttjat informations- och kommunikationsteknik. Genom sitt informationssamhällsprogram strävar regeringen efter att förbättra produktiviteten på samma sätt inom hela näringslivet och inom den offentliga sektorn.

Kärnfrågan är hur vi skall uppnå en snabbare tillväxt genom att stärka vår nationella konkurrenskraft. Som regeringen ser på saken krävs ett skickligt samordnande av inkomst- och skattebeslut, satsningar på kunnande och innovationsverksamhet, starkare företagsamhet, effektivare arbetskraftspolitik, utveckling av beskattningen och förmånssystemen så att de uppmuntrar till arbetssökande och sysselsättning, längre yrkeskarriärer och ett fullödigt utnyttjande av de möjligheter som en internationaliserad ekonomi medför.

Jag nämnde här en uppsättning instrument, eftersom åtgärderna i syfte att förbättra sysselsättningen och den nationella konkurrenskraften bygger på samhällspolitiska lösningar på bred front och inte på några enstaka knep och konster, som vanligen lyfts fram i debatterna om sysselsättningen.

Regeringen har insett situationens allvar och arbetar också för att lösa problemet. Detta behöver oppositionen verkligen inte oroa sig för.

Regeringen har under sin mandattid redan genomfört flera strukturella åtgärder som på längre sikt har obestridliga sysselsättningseffekter. Till de viktigaste hör företagsskattereformen och lättnaderna i beskattningen av förvärvsinkomster.

Arbetet fortsätter i budgeten för nästa år. Hushållsavdraget utvidgas, den undre gränsen för mervärdesskatt sänks, målgruppen för startpeng för företagare breddas — dessa är bara några exempel. Satsningarna på den kommunala ekonomin stärker avsevärt kommunernas sysselsättningsförutsättningar.

Regeringen har också fattat ett principbeslut om att genomföra en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna i fråga om låga löner. Åtgärden sätts in mot ett av de grundläggande problemen i den finländska arbetslösheten. I praktiken är det vettigaste att kombinera reformen med det s.k. skatteredovisningssystem som tas i bruk 2006. I interpellationen kritiseras det faktum att genomförandet av reformen senareläggs i förhållande till tidtabellen i regeringsprogrammet. Politik bedrivs dock i realtid. Den tidtabell som nu fastslagits ger samtliga parter — speciellt företagen — tid att förbereda sig för reformen så att byråkratikostnaderna kan minimeras.

Det är bra att även samlingspartiet nu verkligen har vaknat och insett problemet med lågproduktivt arbete. Ert parti hade finansministerportföljen i 12 år, men arbetet med att ta fram en modell för att lösa problemet avancerade inte vid ministeriet under denna tid.

Verksamhetsbetingelserna för företag och förutsättningarna för företagsamhet har förbättrats och kommer att förbättras genom politikprogrammet för företagsamhet. Resultaten av detta arbete börjar redan synas. I internationella jämförelser har vi bättrat på vår position när det gäller att stärka förutsättningarna för företagsamhet, men ännu har vi ingen orsak att vara nöjda med finländarnas vilja till företagsamhet. Det återstår mycket arbete när det gäller att locka fram denna vilja.

Ett fungerande innovationssystem är en central faktor när det gäller att komma in på en snabb tillväxtbana. Regeringen har genom sin aktiva forsknings- och teknikpolitik genomfört flera åtgärder som kommer att leda till en avsevärt förbättrad sysselsättning, produktivitet och konkurrenskraft i hela landet. Vi ökar finansieringen för forskning och utveckling, satsar på finansiering till nystartade företag och stärker regionernas innovationsförmåga. Utbildningen vidareutvecklas och motsvarigheten mellan utbildning och arbetsliv förbättras bl.a. genom att prognostiseringen av utbildningen utvecklas.

Vi har också gått från ord till handling när det gäller att i enlighet med regeringsprogrammet stärka kunnandet, forskningen och innovationsverksamheten, genom att påtagligt höja forsknings- och utvecklingsanslagen. I budgeten för 2003 uppgick de centrala anslagen till sammanlagt 1 254 miljoner euro, i nästa års budget uppgår finansieringen till 1 377 miljoner euro, dvs. 123 miljoner euro mer. Anslagen ökar alltså med 10 procent på två år. Anslagen till universitet och statliga forskningsanstalter har stigit från 622 miljoner till 672 miljoner euro och anslagen till Finlands Akademi och Tekes har stigit från 584 miljoner till 668 miljoner euro. Dessa höjningar är bara en del av den ökade finansiering som regeringen beslutade om våren 2003 och som genomförs i sin helhet före utgången av 2007.

För att sysselsättningen skall kunna förbättras behöver vi oundvikligen också goda och smidiga internationella trafikförbindelser och trafiksystem. Därför ligger prioriteten i regeringens trafikpolitik på en långsiktig utveckling av de trafikleder som är viktigast med tanke på landets konkurrenskraft.

I främjandet av sysselsättningen utgör en aktiv arbetskraftspolitik myntets baksida. När det gäller att effektivera arbetskraftspolitiken har regeringen avancerat med raska steg. Revideringen av arbetskraftsservicens struktur syftar till att arbetslösa skall få ta del av yrkesövergripande tjänster i enlighet med sina egna behov och utgångspunkter. Samtidigt har arbetsgivarservicen förbättrats och s.k. centraler för arbetssökning inrättats vid arbetskraftsbyråerna.

Ett annat exempel på förnyandet av den aktiva arbetskraftspolitiken hänför sig till nästa års budget. Startandet av små företag stöds också med arbetskraftspolitiska åtgärder. Startpengen för företagare beviljas för längre perioder och grunderna för beviljandet revideras. Dessutom inleds ett försök i syfte att bredda målgruppen för startpengen. Genom arbetskraftspolitiska åtgärder som har visat sig vara effektiva svarar man på de utmaningar som uppstår när företagsverksamhet inleds.

I enlighet med sitt program utvecklar regeringen också vuxenutbildningen med utgångspunkt i de förslag som den parlamentariska arbetsgruppen för vuxenutbildning lagt fram. Såsom budgetpropositionen för nästa år visar drivs utvecklingspolitiken i fråga om vuxenutbildningen målmedvetet framåt. De centralaste åtgärderna med tanke på sysselsättningsmålet är det femåriga Kunskapslyftet, som riktas till den vuxna medelålders befolkningen, som i arbetslivet har enbart en folk- eller grundskoleutbildning att falla tillbaka på, samt ökade resurser för vidareutbildning som syftar till examina för arbetslivet, dvs. yrkesexamina och specialyrkesexamina.

Regeringen har på många sätt också arbetat för en förlängning av yrkeskarriären. Dessa åtgärder har en central roll i höjandet av sysselsättningsgraden och finansieringen av välfärdstjänsterna. Lösningarna för en höjning av pensionsåldern och de framtida åtgärderna för att snabbare slussa in unga i arbetslivet är motiverade. Regeringen betonar att man samtidigt måste arbeta för att människorna skall orka i arbetet och för att det skall finnas möjlighet att genomföra studier inom utsatt tid.

I syfte att göra arbetslivet mer lockande har ett riksomfattande åtgärdsprogram, det så kallade Veto-programmet, startats. I programmet strävar man efter att förlänga tiden i arbete bl.a. genom att förbättra välbefinnandet i arbetet och arbetsförhållandena samt utveckla rehabiliteringen. I enlighet med det förra inkomstpolitiska avtalet fullföljer vi också programmet för utveckling av arbetslivet.

Regeringen kan inte påverka allt. När det gäller världsekonomins och den europeiska ekonomins utveckling spelar vi endast en obetydlig roll. När regeringsprogrammet utarbetades var utsikterna för den internationella ekonomin försiktigt optimistiska och ekonomin växte ungefär på förutsett sätt. Detta kom inte till uttryck hos oss på något gynnsamt sätt, eftersom den europeiska tillväxten, som är viktig för Finlands export, inte fick samma start som i de övriga industriländerna. Apati är det ord som bäst beskriver den europeiska ekonomins utveckling de senaste åren.

Också de siffror som beskriver Finlands ekonomiska tillväxt var en besvikelse. Tillväxten i den industri som baserat sig på export stod stilla och nolltillväxten i hela den industriella produktionen höll i sig ända till de första månaderna detta år. Även eurons kurs och på senare tid oljepriset har bidragit till de bakslag som följt av den ekonomiska utvecklingen.

Vi har trots allt inte enbart uppgivet beklagat oss över de yttre faktorerna och den svaga ekonomiska utvecklingen, utan reagerat på omständigheterna i vår verksamhet. Ifjol genomförde vi större skattelättnader än beräknat på förvärvsinkomster och med hjälp av dessa hindrade vi sysselsättningen från att försvagas. Målet var att undvika en förlängning av den internationella konjunktursvackan genom att sätta fart på den inhemska efterfrågan. Vi lyckades. Detta framgår bl.a. av att medborgarnas förtroende för den egna ekonomin har förblivit stark.

Vi har också gripit tag i den utmaning som globaliseringen innebär. Vid statsrådets kansli tillsattes ett separat projekt med uppgift att dryfta med vilka metoder Finland skall klara sig i denna världsekonomins brytningstid. Arbetsgruppen lägger fram sitt förslag i november och slutsatserna skall utvärderas denna höst.

Regeringen är i dagsläget också aktiv i löneavtalsrundan, som vi tog initiativ till. Regeringen är beredd att ställa alla tillbudsstående medel till förfogande för att en bra helhet skall kunna uppnås. Det är förnuftigt att samordna de lösningar som parterna på arbetsmarknaden och statsmakten går in för. En täckande, moderat och långsiktig arbetsmarknadsuppgörelse kombinerad med skattelättnader ger det bästa resultatet med tanke på sysselsättningen. Resultatet kan, om det lyckas, för sysselsättningens del vara mångfaldigt jämfört med vad som kan åstadkommas med de metoder som enbart staten förfogar över. Det måste klart konstateras att det i sista hand är det finländska arbetets konkurrenskraft och investeringarna som bestämmer sysselsättningsnivån.

I år har den ekonomiska tillväxten äntligen fått ett uppsving. Den internationella ekonomiska tillväxten har förstärkts och även återspeglat sig på Finland. Vi har äntligen kommit med i en internationell ekonomisk konjunkturuppgång som enligt prognoserna fortsätter även nästa år. I synnerhet inom sektorn för små och medelstora företag har efterfrågan på investeringar förstärkts betydligt under det senaste året.

På basis av den sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik som görs varje månad kan man ännu inte dra några slutsatser om den framtida utvecklingen i fråga om sysselsättning och arbetslöshet. Enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning var antalet sysselsatta personer i januari—augusti 2004 i genomsnitt 12 000 färre än vid motsvarande tidpunkt ifjol. Däremot var antalet arbetslösa 3 000 färre än i januari—augusti 2003. Enligt arbetsministeriets arbetsförmedlingsstatistik har antalet lediga arbetsplatser under detta år ökat med 700 och antalet arbetslösa arbetssökande minskat med cirka 3 000.

Den ekonomiska tillväxten syns alltid med försening i sysselsättningen. Siffrorna sporrar till allt mer målmedvetna beslut redan denna höst. I den ekonomiska politiken kan man inte vänta på att tillväxten förstärks, utan för att ekonomin på nytt skall komma in på ett sysselsättningstillväxtspår krävs en ändamålsenlig politik.

Endast genom att förbättra förutsättningarna för tillväxt på ett hållbart sätt kan vi svara på ekonomins stora utmaningar. Detta innebär att det vidtas helhetsinriktade åtgärder med tanke på konkurrenskraften.

Vid sidan om sysselsättningssiffrorna måste även produktiviteten ägnas uppmärksamhet. På lång sikt är det uttryckligen produktionstillväxten och inte en ökning av produktionsfaktorsinsatserna som är avgörande för hur vår levnadsstandard utvecklas. Inom många industribranscher är vår produktivitet av högsta världsklass. Vår utmaning ligger i att utsträcka den höga produktiviteten och dess gynnsamma verkningar allt längre. I synnerhet med tanke på de privata och de offentliga tjänsterna har vi mycket att göra och mycket att uppnå.

Ökningen av arbetets produktivitet står för cirka tre fjärdedelar av höjningen i fråga om levnadsstandarden, och därför är den av t.o.m. större betydelse än en höjning av sysselsättningsgraden. Produktivitetsökningen genomförs med hjälp av en kunskapsstrategi och arbetsinsatser inom näringslivet. Produktivitetsutvecklingen baserar sig på en höjning av teknologinivån, affärsledningskompetens och motiverade och kunniga anställda.

Det är klart att Finlands framgång, välfärd och sysselsättning framöver i allt större utsträckning kommer att vara beroende av att vi hela tiden på nytt finner vår plats när det gäller arbetsfördelningen i världen. Detta sker bäst genom satsningar på kunnande och utbildning samt forskning och utvecklingsarbete.

Jag väntar med intresse på oppositionens insats i denna diskussion. Oppositionen har varken i diskussionerna om budgetpropositionen eller i någon annan offentlig diskussion föreslagit några åtgärder som regeringen inte redan nu har vidtagit eller kommer att vidta. I interpellationen har de utmaningar som hänför sig till sysselsättningen beskrivits helt riktigt, men inte heller i den lägger oppositionen fram några egna förslag. De egna resonemangen och förslagen låter vänta på sig.

Med anledning av interpellationen förs följande debatt (PTK 93/1, Nylander 93/1/8, Thors 93/1/90).

Behandlingen av ärendet avbryts.

Behandlingen av ärendet fortsätter:  PR 96/1/2004

__________

ÄRENDEN PÅ DAGORDNINGEN

2) Regeringens proposition med förslag till lag om ändring och temporär ändring av lagen om finansiering av hållbart skogsbruk

Remissdebatt

Regeringens proposition  RP 174/2004 rd

Förste vice talmannen:

Talmanskonferensen föreslår att ärendet skall remitteras till jord- och skogsbruksutskottet.

Debatt (PTK 93/2).

Talmanskonferensens förslag godkänns och ärendet remitteras till jord- och skogsbruksutskottet.

3) Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i EU:s militära krishanteringsoperation i Bosnien-Hercegovina (Althea)

Bordläggning av betänkanden

Statsrådets redogörelse  SRR 5/2004 rd

Utrikesutskottets betänkande  UtUB 10/2004 rd

På förslag av talmanskonferensen bordläggs betänkandet till nästa plenum.

4) Regeringens proposition om godkännande av ändringarna av bilagan A till den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i ändringarna av bilagan A som hör till området för lagstiftningen

Bordläggning av betänkanden

Regeringens proposition  RP 134/2004 rd

Kommunikationsutskottets betänkande  KoUB 18/2004 rd

På förslag av talmanskonferensen bordläggs betänkandet till nästa plenum.

Plenum avslutas kl. 22.25.