Motivering
Bokslutsberättelsen och behandlingen i revisionsutskottet
Regeringen ska för varje finansår före
utgången av juni året därefter överlämna
statens bokslutsberättelse till riksdagen som den berättelse
om skötseln av statsfinanserna och iakttagandet av budgeten
som föreskrivs i 46 § grundlagen, sägs det
i 17 § 1 mom. i lagen om statsbudgeten.
Enligt 17 § 2 mom. i lagen om statsbudgeten ska bokslutsberättelsen
innefatta statsbokslutet och andra nödvändiga
uppgifter om skötseln av statsfinanserna och om hur budgeten
har följts samt uppgifter om de viktigaste omständigheterna
med tanke på utvecklingen av de samhälleliga verkningarna
av statens verksamhet och resultatet av verksamheten. Dessutom ska
berättelsen innehålla de viktigaste uppgifterna
om utvecklingen av de samhälleliga verkningarna och resultatet
av verksamheten inom ministeriernas ansvarsområden. Bokslutsberättelsen
ska dessutom ha resultat- och balansräkningarna för
statliga affärsverk samt intäkts- och kostnadskalkylerna
eller resultat- och balansräkningarna för statliga
fonder utanför budgeten plus uppgifter om de viktigaste
omständigheterna med tanke på affärsverkens
och fondernas verksamhet, ekonomi och resultat samt utvecklingen
av dem.
Bokslutsberättelsen (delarna I-III) är sammanlagt
551 sidor lång. Del I behandlar samhällseffekterna
av statsfinanserna och regeringens åtgärder. Där
ingår också regeringens svar på riksdagens
budgetuttalanden, revisionsanmärkningsberättelse
och utlåtande av controllern vid statsrådet om
huruvida uppgifterna i bokslutsberättelsen är
riktiga och tillräckliga. I del II finns redogörelser
för resultaten inom ministeriernas ansvarsområden
och i del III bokslutskalkylerna.
Syftet med controllerns utvärderings- och bekräftelseutlåtande är
att säkerställa för regeringen att statens
bokslutsberättelse, i överensstämmelse
med lagen om statsbudgeten, ger riktiga och tillräckliga
uppgifter om hur budgeten har följts och om statens intäkter,
kostnader och ekonomiska situation, de samhälleliga effekterna
av den statliga verksamheten och det operativa resultatet (kravet
på rättvisande bild).
Statens revisionsverks särskilda berättelse
till riksdagen om revisionen av statsbokslutet för finansåret
2011 och statens bokslutsberättelse är en revisionsrapport
från en utomstående revisor som granskar om uppgifterna
i regeringens statsfinansiella berättelse är riktiga
och tillräckliga. Den omfattar 42 sidor. I överensstämmelse
med god förvaltningssed har riksdagen också tillgång
till berättelsen från den utomstående
revisorn när den behandlar bokslutsberättelsen.
I detta betänkande går utskottet också in
på frågor som kommit upp under våren
lopp. Vidare har utskottet gjort en grundlig genomgång
av ställningstaganden från riksdagen som grundar sig
på tidigare betänkanden om statsfinansiella berättelser.
Hur statsbudgeten och budgetbestämmelserna följs
I tidigare betänkanden (ReUB 5/2011
rd och ReUB 8/2010 rd) har
utskottet påpekat att det förekommer en del brister
i hur budgetbestämmelserna följs. Med anledning
av betänkande ReUB 8/2010 rd förutsatte
riksdagen (RSv 30/2010 rd) att regeringen
vidtar åtgärder för att budgeten och
bestämmelserna om den ska iakttas noggrannare.
Det är positivt att budgeten och budgetbestämmelserna
att döma av uppgifter från revisionsverket på det
hela taget följs en aning bättre nu. I revisionerna
för räkenskapsåret 2011 kom det i fjorton
bokföringsenheter och fyra andra verk fram den typen av
felaktigheter där en anmärkning eller flera anmärkningar
tillsammans ansågs vara överträdelser
av statsbudgeten och de viktigaste budgetbestämmelserna.
I bokslutsberättelsen ingår ett detaljerat negativt
ställningstagande om lagligheten. Anmärkningarna är
35 stycken eftersom en del av dem gäller flera olika omständigheter.
Det var tre ämbetsverk färre än 2010
som fick negativa ställningstaganden om lagligheten.
Det är oroväckande att anslagen och fullmakterna
i budgeten kontinuerligt överskrids i strid med grundlagen
och beslut som rikdagen har fattat. Överskridningar är
alltid en allvarlig sak. Utskottet påpekar att det i synnerhet är
Trafikverket som på senare har överskridit en
rad anslag och fullmakter. Dessutom har det uppdagats en del andra överträdelser
av budgetbestämmelserna på samma ämbetsverk.
Det är angeläget att statliga enheter i högre
grad påminner sig vad 24 b § i lagen
om statsbudgeten säger om intern kontroll och följer
principerna om god förvaltning och att regeringen fortsätter
vidta åtgärder för att myndigheterna
ska följa budgeten och budgetbestämmelserna bättre.
Rapportering av samhällseffekterna
Utskottet har redan tidigare flera gånger påpekat bristerna
i rapporteringen av de samhälleliga effekterna. Statens
revisionsverk uppger att flera ministerier numera har förbättrat
sitt sätt att presentera verkningarna i bokslutet. De koncentrerar
sig inte längre på att beskriva verksamheten utan
utvärderar och rapporterar måluppfyllelsen. Redan
målen och effektmåtten måste läggas upp
så att måluppfyllelsen kan rapporteras. Controllern
uppmanade ministerierna att presentera måluppfyllelsen
i tabeller. Några ministerier följde inte rådet
och det är en svaghet i deras bokslutsrapportering också i övrigt,
anser revisionsverket.
Den här gången utredde revisionsverket också beredningen
av bokslutsberättelsen inom alla förvaltningsområden.
Det har varit ett bra sätt att komma åt de verkliga
problemen i rapporteringen, anser utskottet. Det går inte
att uppfylla kraven på god redovisning om måluppställningen och
rapporteringen av måluppfyllningen är två skilda
uppdrag. Vidare blir det ett problem att uppgifterna om samhällseffekterna
presenteras tillsammans med bokslutsuppgifterna, om tidplanerna är
alltför strama och det bara är ekonomienheterna
vid ministerierna som står för beredningen. Rapporteringen
av de samhälleliga effekterna förbereds med stor
brådska.
Trots anvisningarna presenterar inte alla förvaltningsområden
sin måluppfyllelse i tabeller. Följaktligen avrapporteras
en del av målen inte alls, medan rapporteringen i vissa
fall består i att beskriva vad som har gjorts. Varken finansministeriet
eller statsrådets kansli lägger fram några
effektmål eller ger någon bedömning av
dem i tabellform. Vid utfrågningen av de sakkunniga framhölls
det att finansministeriet håller på att se över
och anpassa sin beredningsprocess till anvisningarna. Justitieministeriet
och miljöministeriet förklarar också i
tabellen på vilket sätt måluppfyllelsen
har bedömts. Det ger rapporteringen större trovärdighet,
menar utskottet.
Justitieministeriet, miljöministeriet och social- och
hälsovårdsministeriet har alla sett över sin
beredningsprocess. Samarbetet mellan ekonomiförvaltningen
och de egentliga fackavdelningarna på ministerierna, inklusive
behandlingen i ledningsgruppen, har resulterat i en mycket lyckad
rapportering av hur de strategiska målen har uppfyllts.
Det vore viktigt att ministerierna i större omfattning
sammanställer rapporteringen av de samhälleliga
effekterna på ett sätt som de själva
upplever vara meningsfullt och som gagnar deras verksamhet. Då kan
rapporteringen vara ett väl underbyggt stöd för
den strategiska planeringen och ledningen och ett verktyg för uppföljningen
av effektmålen, som vanligen måste göras
långsiktigt.
I dag rapporteras samma teman i tre olika berättelser
(statsens bokslutsberättelse, regeringens åtgärdsberättelse,
ministeriernas verksamhetsberättelser) och ministerierna
har redan nu varit tvungna att rationalisera beredningen för att
undvika överlappningar och kunna hålla de strama
tidplanerna. När berättelseförfarandet
ses över bör effektivisering och arbetsbesparande åtgärder
i kombination med en minskad intern administrativ börda
i statsförvaltningen vara ett av de främsta målen.
Revisionsutskottet uppmanar regeringen att snabbt slutföra
sammanslagningen av boksluts- och åtgärdsberättelsen
för att den första berättelsen av ny
typ ska kunna lämnas till riksdagen våren 2013.
Riksdagen bör ha möjligheter att lämna
kommentarer till förvaltningen och bland annat påverka
beredningen av budgeten för det kommande året.
Tidplanen och bestämmelserna om den bör justeras
för att riksdagen ska kunna börja behandla berättelsen
genast i början av maj.
Rapporteringen av statens företagsägande
Statens företagsförmögenhet utgör
en viktig del av nationalförmögenheten. Den 31
december 2011 innehade staten betydande ägande i 51 företag.
Dessutom ägde staten aktier i elva börsföretag
genom holdingbolaget Solidium Oy. Marknadsvärdet på de
börsbolag som staten äger direkt (Finnair Abp,
Fortum Abp och Neste Oil Oyj) var 8,6 miljarder euro den 30 december 2011.
Marknadsvärdet av statens indirekta ägande via
Solidium Oy var 7,0 miljarder euro. I slutet av 2011 var det sammanräknade
marknadsvärdet av ägandet 15,6 miljarder euro.
I slutet av året innan var beloppet 21,3 miljarder euro.
Största delen av företagen med statlig aktiemajoritet
och statens intressebolag är kommersiella företag
som arbetar på en konkurrensutsatt marknad. Avdelningen
för ägarstyrning på statsrådets
kansli står för ägarstyrningen av företagen.
En mindre del av företagen med statlig aktiemajoritet och
statens intressebolag har ett särskilt statligt uppdrag
att fullfölja. De har antingen ett särskilt uppdrag
som de fått av staten eller dispens för ett uppdrag
och tillstånd att inte arbeta på kommersiella
villkor. Ägarstyrningen av företagen med särskilt
uppdrag hör till ministeriet inom företagens respektive
förvaltningsområde.
I bokslutsberättelsen för 2011 ingår
det en komprimerad översikt över de företag
som ingår i den ägarstyrning som utövas
av avdelningen för ägarstyrning inom statsrådets
kansli. Rapporteringen gäller mestadels börsbolag.
Däremot är rapporteringen om icke-noterade bolag mycket
knapphändig. Berättelsen uppger nämligen
bara det totala beloppet för utdelning och de som betalade
den största utdelningen. Trots det begränsade
utrymmet för rapportering anser revisionsutskottet att
det behövs mer information om de icke-noterade företagen.
Dessutom bör rapporteringen i högre grad gå in
på de bakomliggande orsakerna till förändringar
och inte bara nämna att förändringar
skett.
Vad beträffar företagen med särskilt
uppdrag vill utskottet påpeka att det i bokslutsberättelsen står
att verksamheten i de viktigaste företagen rapporteras
i resultatöversikten för varje förvaltningsområde.
Men den typen av rapporter finns bara om Hansel Ab i finansministeriets översikt och
om Alko Ab i social- och hälsovårdsministeriets översikt.
Dessutom rapporterar arbets- och näringsministeriet om
finansiering från Finnvera Abp med en tabell och om Suomen Teollisuussijoitus
Oy med några meningar. För största delen
av företagen med särskilda uppdrag ger bokslutsberättelsen
alltså ingen annan information än det som står
i tabellen i bilaga 7 i del III ("Aktier och andelar som hör
till statens anläggnings- och finansieringstillgångar
samt statens övriga investeringar i form av eget kapital")
om företagens bokföringsvärde och utdelning
på aktierna. Denna rapportering räcker inte till,
anser revisionsutskottet.
Utskottet har redan tidigare påpekat problemen med
rapporteringen av ägarstyrningen (bl.a. ReUB 1/2009
rd — B 11/2009 rd, B
12/2009 rd, ReUB 5/2010 rd — B
11/2010 rd, B 13/2010 rd och ReUB
11/2010 rd — Ö 9/2010
rd). Avdelningen för ägarstyrning vid
statsrådets kansli publicerar årligen en berättelse
om ägarstyrningen. Problemet är att berättelsen
inte är någon riksdagshandling och att det därför
inte finns något officiellt förfarande för
att behandla den i riksdagen. Dessutom behandlar den bara de företag som
ingår i avdelningens ägarstyrning. Företagen
med statliga specialuppdrag behandlas alltså inte alls
i berättelsen. Riksdagen har förutsatt (RSk
53/2010 rd — Ö 9/2010
rd) att regeringen lämnar en årlig berättelse
till riksdagen om ägarstyrningen och att den gäller
både de bolag som drivs på marknadsmässiga
villkor och de bolag som fullgör statens specialuppdrag,
inklusive uppgifter om dessa. Berättelsen ska vara tillräckligt
informativ och också innehålla uppgifter om hur
hållbarhetsprinciperna och hållbarhetsmålen
har främjats.
Revisionsutskottet fortsätter att bevaka statens ägarstyrning.
I våras inspekterade utskottet avdelningen för ägarstyrning
på statsrådets kansli. För närvarande
utreder utskottet belöningssystemen för den högsta
ledningen i statliga bolag. För utredningen har utskottet
begärt uppgifter från avdelningen för ägarstyrning
på statsrådets kansli, de ministerier som svarar
för ägarstyrningen av företagen med särskilda
uppdrag och aktiebolagen med statlig ägarmajoritet. Utskottet
lägger fram sina slutsatser hösten 2012.
Skattefel och skatterester
I de flesta OECD-länder är skattemyndigheterna redovisningsskyldiga
gentemot parlamenten vid skattefel. Skattefelet bedöms
och följs upp med hjälp av en rad metoder för
att bedöma och kalkylera skatterisker. Skattefelet är
en faktor som i hög grad påverkar tillståndet
i statsfinanserna och skatteinkomsterna.
Skattefel
En av Skatteförvaltningens viktigaste uppgifter är
att säkerställa skatteinkomster och minska skattefelet.
För att garantera att det flyter in skatter stöder
staten en positiv inställning till att betala skatt genom
proaktiv rådgivning och trovärdig skattekontroll.
Skatteförvaltningen i Finland definierar skattefelet
som skillnaden mellan de lagstadgade skatteintäkterna till
fullt belopp och de faktiska skatteintäkterna. I Sverige
definierar Skatteverket skattefelet som skillnaden mellan den skatt som
skulle ha betalats om alla skattskyldiga redovisade alla sina verksamheter
och transaktioner korrekt och den skatt som faktiskt betalats.
Det är ofta komplicerat att utifrån stickprover bedöma
det totala skattefelet så man får nöja
sig med att bedöma storleksordningen. I Finland uppskattas
skattefelet till 4—8 miljarder euro, vilket är
4—6 procent av bnp och 7—9 procent av skatteintäkterna.
Skattefelet är betydande om man ser till statsfinanserna.
Skattefelet: orsaker, uppföljning och minskningsåtgärder
Enligt skatteförvaltningen beror skattefelet på brister
i registreringen, underlåtenhet att deklarera, felaktiga
deklarationer, misstag och andra oavsiktliga fel, tolkningsfrågor,
aggressiv skatteplanering, försenade eller bristfälliga
inbetalningar och den svarta sektorn.
Skatteförvaltningen gör egentligen inga bedömningar
av skattefelet på makronivå. Det viktigaste är
att känna igen de fenomen, grupper och branscher som är
orsaken till skattefelet, anser Skatteförvaltningen. Enligt
strategin för Skatteförvaltningen bygger all styrning
och kontroll av kunderna på riskhantering som genererar
en bild av de största orsakerna till skattefelet. Resurser sätts
in där risken för skattefel beräknas
vara störst. Vidare anser Skatteförvaltningen
att det totala skattefelet inte säger något om
på vilka fenomen eller kunder kontroll och rådgivning
bör sättas in.
Riskanalyser görs av flera av enheterna inom Skatteförvaltningen.
Skatteförvaltningen satsar i synnerhet på att
kontrollera stora och internationella företag eftersom
det har en betydande fiskal effekt som säkerställer
att skatter flyter in. I synnerhet internprissättning på varor
och tjänster i företag med säte i flera
stater kan ha den effekten att skatteinkomsterna i Finland minskar betydligt.
Finland går miste om 1,6 miljarder euro i skatt på grund
av internprissättning, bedömer Skatteförvaltningen.
Skatteförvaltningen eftersträvar mekanismer som
gör det svårt eller rentav omöjligt att
göra fel eller avsiktligt lämna bristfälliga
uppgifter. Den förhandsifyllda inkomstdeklarationen är
ett exempel på detta. Där samlas uppgifterna in
från källan via tredje parter och den skattskyldige
behöver bara kontrollera uppgifterna.
En skatteriskkarta eller skattefelskarta, infördes
2010 för att identifiera och kategorisera de fenomen som
utgör en risk för inflödet av skatter.
Riskerna bedöms med avseende på bristande styrning
och kontroll. Skattefelskkartan kan också tillämpas
för att analysera sektorer och fenomen inom den svarta
sektorn. Skatteförvaltningen avrapporterar skattefelet
till finansministeriet i sin bokslutsberättelse.
Det är befogat att följa upp och avrapportera skattefelet
dels eftersom det medför skattesvinn, dels för
att det behövs adekvat och heltäckande information
om statens skatteinkomster i det parlamentariska beslutsfattandet.
Åtgärder för att minska skattefelet
Skatteförvaltingen har ett program för hantering av
skatterisker och i anslutning till det startar en analys av riskområdena
på skattefelskartan. Det är tänkt att
projektet ska starta efter en översyn av målsättningen
och vara klart våren 2014. Målet är att
bygga upp en pålitlig bild av var på kartan skattefelet
kan lokaliseras och var de största skattefelen finns. Projektet
avser dock inte att mäta skattefelet i absoluta siffror.
Företagsbeskattningsenheten har startat ett treårigt
projekt om internprissättning med en personalstyrka på 40
personer. Dessutom har Skatteförvaltningen startat åtgärder
för att förbättra inställningen
till att betala skatt.
Enheten för utredning av grå ekonomi anser att
i synnerhet det skattefel som härrör från
den svarta sektorn kan motverkas med åtgärder
som ökar risken för att åka fast och
gör att myndigheterna kan reagera snabbare, förbättrar
det administrativa och straffrättsliga påföljdssystemet, minskar
nyttan av svart verksamhet och ökar insynen i företagen,
gör myndigheternas register mer pålitliga och
ger myndigheterna bättre kontrollmöjligheter.
Enheten anser vidare att metoden för att jämföra
nationalbokföringen och skatteuppgifterna kan förbättras
och bli ett mått på skattefelet inom vissa områden.
Skattefelet kan också mätas genom enkäter
till tillsynsmyndigheter eller företag. Samtidigt kan man
effektivt och mer regelbundet göra iakttagelser om förändringar
i den svarta sektorn genom att kombinera resultaten från
enkäterna med myndigheternas uppgifter.
Finansministeriet bedömer att den riskhanteringsmetod
som Skatteförvaltningen håller på att ta
fram i fortsättningen kommer att bidra till att åtgärderna
träffar mer rätt och underlättar valet av
metod.
Alla åtgärder som minskar skattefelet och
i synnerhet ökar beredskapen att betala skatt är positiva,
menar utskottet. Samtidigt anser utskottet att det bör
gå att få bättre information om de faktorer
som medverkar till skattefelet för att resurserna och åtgärderna
för att minska skattefelet ska kunna användas
så effektivt som möjligt och på rätt
sätt.
Skatterester
I slutet av 2008 var skatteresterna 3 166 miljoner euro och
i slutet av 2011 3 898 miljoner euro. De tre senaste åren
har skatteresterna ökat med 732 miljoner euro, vilket är
23 procent. Sedan 2007 har den årliga ökningen
varierat med mellan 50 och 400 miljoner euro. Skatteresterna preskriberas
inom ungefär fem år. På 2000-talet preskriberades
i snitt årligen omkring 400 miljoner euro av företagens
skatterester.
Konkurser är en av de största orsakerna till skatterester,
enligt Skatteförvaltningen. Sedan 2006 har konkurserna ökat
och kulmen nåddes 2009 när 3 275 konkurser inleddes.
I fjol inleddes 2 944 konkurser och det är omkring 650
fler än 2006.
Hur skatteresterna fördelas
I slutet av 2011 gällde 2,3 miljarder euro (59,5 % av
alla skatterester) aktiebolag. Personkunderna stod för
1,2 miljarder euro i obetalda skatter (30 % av
alla skatterester). Öppna bolag, kommanditbolag, rörelseidkare
och yrkesutövare hade skatterester om cirka 500 miljoner
euro (13 % av alla skatterester).
I slutet av 2011 stod verksamma aktiebolag för 23 procent
av skatteresterna, avvecklade aktiebolag för 26 procent
och aktiebolag utan gällande registrering i registren för
förskottsinnehållning, arbetsgivare eller momsskyldighet
för 52 procent.
Enligt enheten för utredning av grå ekonomi är
byggbranschen, handeln och hotell- och restaurangbranschen de mest
skuldsatta branscherna i Finland. På senare år
har skatteskulderna ökat mest inom byggbranschen. Samtidigt
står byggbranschen för den största andelen
av skatteskulderna inom enskilda branscher. I januari 2005 låg
byggbranschens skatteskulder på omkring 580 miljoner euro.
I december 2010 hade de stigit till drygt 900 miljoner euro, vilket
var ungefär en fjärdedel av alla skatteskulder
det året. Under den perioden steg byggbranschens skatteskulder
med cirka 55 procent.
Indrivning av skatterester
År 2011 lyckades Skatteförvaltningen driva
in 1,4 miljarder euro av skatteresterna. Det var 9 procent mer än året
innan. Bland öppna bolag, kommanditbolag, rörelseidkare
och yrkesutövare kunde nästan 62 procent av beloppet
drivas in. Bland löntagarna var det cirka 42 procent och bland
aktiebolagen ungefär 26 procent av hela beloppet.
Enheten för utredning av grå ekonomi uppger att
så gott som alla aktiebolag som krävs på pengar
genom utsökning har skatterester. Över hälften
av företagen hade avvecklat sin verksamhet och fanns inte
i registren för förskottsinnehållning,
arbetsgivare eller momsskyldighet eller de hade förfallna
konkurs eller fick skuldsanering för företag på grund
av att obefintliga tillgångar. Enheten menar att indrivning
av medel hos aktiebolag är en relativt ineffektiv metod
eftersom en stor del av de skatterester som drivs in gäller
aktiebolag utan verksamhet eller utan indrivbara tillgångar.
Åtgärder för att minska skatteresterna
Skatteförvaltningen har för avsikt att tillsätta
en arbetsgrupp för att utreda orsakerna till att skatteresterna ökar.
Vilka förändringar som skett i skatteresterna
kommer att undersökas genom statistiska analyser för
olika grupper av skattskyldiga, indrivningsåtgärder
och skatteslag. När man vet vad förändringarna
beror på, kan man lägga fram förslag
för att förbättra indrivningen och eventuellt
hela taxeringsprocessen. Utredningen ger också underlag
för att förbättra indelningen i grupper
av skattskyldiga och diversifiera statistikbehoven.
För många nya företag blir det aktuellt
med indrivning, uppger Skatteförvaltningen, som satsat
på proaktiva åtgärder för att
riskkunder ska komma fram redan innan indrivning blir aktuell. I
fjol startade Skatteförvaltningen ett pilotprojekt som
innebär att företagen kontaktas när det är
aktuellt med registrering och att brister i deklarationer och betalningar
förs på tal redan i initialfasen. I år
utsträcks verksamheten till hela Skatteförvaltningen.
Målet är att högst 15 procent av nya
företag ska drabbas av indrivning.
Senatfastigheter
En av Senatfastigheters viktigaste uppgifter är att
tillhandahålla lokaler och anknytande tjänster
för statliga ämbetsverk och inrättningar.
De statliga ämbetsverken och inrättningarna har
cirka 1 600 hyresavtal med Senatfastigheter och ungefär
1 500 hyresavtal med andra hyresvärdar. Den längsta
hyrestiden är 20—30 år. Avtalen innehåller
ett krav på 7 procents avkastning och årlig indexjustering
av hyrorna. I den statsfinansiella ramen görs indexjusteringar
för enskilda moment från fall till fall och de
beaktas vanligen inte i rambesluten. Senatfastigheter betalar vinsterna
av hyresavkastningen till staten. I statsbokslutet för
2011 omsatte Senatfastigheters uthyrningsverksamhet 511,8 miljoner
euro, och resultatet av verksamheten var 90 miljoner euro.
I utlåtandet (ReUU 4/2012 rd — SRR
1/2012 rd) till finansutskottet om ramarna för
statsfinanserna 2013—2016 lyfter revisionsutskottet fram uthyrningen
av och kostnaderna för lokaler inom statsförvaltningen
och behovet av att vidareutveckla förvaltningen av lokalerna.
Staten styr förvaltningen av arbetslokaler utifrån
en strategi från 2005. Den syftar till att förbättra
verksamhetsmiljön för statens ämbetsverk
och inrättningar genom att lokalerna stöder verksamheten kostnadseffektivt
och man försäkrar sig om statens samlade intresse
och en hållbar verksamhet. Ämbetsverkens uppgift är
att inom ramen för anslagen svara för att lokalerna
och kostnaderna för dem står i rätt proportion
till lokalbehovet, enligt strategin
I utlåtandet påpekar revisionsutskottet att mycket
långa hyresavtal medför problem eftersom man i
dem inte kan väga in framtida förändringar
i strukturen för eller omfattningen av förvaltningsområdets
eller ämbetsverkets verksamhet. Genom statens produktivitetsprogram
har personalen minskat på en del ämbetsverk och
då har en del av lokalerna blivit onödiga. Hyresavtalen
kan inte ändras och en del ämbetsverk har varit
tvungna och är fortfarande tvungna att betala hyra för
lokaler som de inte använder.
Statens hyreskontrakt har i många fall en uppsägningstid
på 6—12 månader. I kontrakten anges
emellertid en kortaste tid som kontraktet gäller, ofta
tio år. Det betyder att hyresgästerna praktiskt
taget inte har någon möjlighet att använda
lokalerna effektivare så länge kontraktet gäller.
Ämbetsverken och inrättningarna har drabbats
av både ekonomiska och funktionella svårigheter
på grund av de långfristiga, bindande hyresavtalen,
de höga produktivitetsmålen för uthyrningsverksamheten
i Senatfastigheter och indexjusteringarna som ökar kostnadstrycket. Ett
exempel är Forskningscentralen för jordbruk och
livsmedelsekonomi (nedan kallad MTT). I en promemoria från
den 28 maj i år säger centralen personalen har
minskat med 150 årsverken till följd av produktivitetsprogrammet
och att den kommer att dras ner med ytterligare 60—90 årsverken
fram till 2014. År 2005 hade centralen 916 årsverken
och 2014 kommer det att vara 678—703 årsverken.
Lokalerna minskar från 109 000 till 80 000
kvadratmeter fram till 2014. Samtidigt har lokalkostnaderna stigit
från 7,5 till 8,1 miljoner euro. Av verksamheten är
55 procent förlagd till Jockis. Där förfogar
centralen över 4,5 stora kontorshus och ett antal mindre hus.
Vidare betalar MTT full hyra för 1,5 stora kontorshus som
har stått tomma sedan årsskiftet 2010/2011
eftersom centralen måste dra ner på personalen
på grund av produktivitetsprogrammet.
Byggnaderna är huvudsakligen från 1970-talet
och hyresåtagandena fortsätter till största
delen fram till 2020. Hyresförbindelserna ingicks fram
till 2005, alltså innan statens produktivitetsprogram startade
2006. MTT var tvungen att förbinda sig att hyra fastigheterna
i femton år. I fjol betalade MTT 213 000 euro i hyra för
de tomma lokalerna. Dessutom slukade service, underhåll,
uppvärmning och el 87 000 euro. MTT uppger att detta är
ett ohållbart läge med avseende på statens
samlade intresse. Risken är att läget håller
i sig fram till 2020. Resultatet är att centralen måste
säga upp personal för att kunna betala hyra för
tomma lokaler.
Enligt MTT har Senatfastigheter inte aktivt arbetat för
att finna en ny hyresgäst. Vidare säger MTT att
en orsak till detta sannolikt är att hyran som Senatfastigheter
tar och MTT betalar varje månad ligger ungefär
50 procent över marknadshyran. Följaktligen förutsätter
MTT att Senatfastigheter söker ny användning för
de 1,5 stora kontorshus som stått tomma i ett och ett halvt år,
också med risk att Senatfastigheter inte får ut
den förväntade avkastning som är att
räkna med om MTT betalar full hyra för tomma lokaler
fram till 2020.
Senatfastigheter har hand om statens lokalhantering och ett
av de viktigaste målen är att uppnå den
förväntade avkastningen från lokalerna.
Utskottet menar att Senatfastigheter inte har tagit tillräckligt
stor hänsyn till förändringsbehoven på ämbetsverken
och inrättningarna. Bland annat allt för långa
hyreskontrakt vållar problem för ämbetsverken
och inrättningarna för att det inte går
att räkna in framtida förändringar i
förvaltningsområdets eller ämbetsverkets
verksamhetsstruktur eller förändringar i verksamhetens
omfattning. Inte heller har man beaktat följderna av statens
produktivitetsprogram i tillräckligt hög grad.
Det har dragits ner på ämbetsverkens personal
genom statens produktivitetsprogram och det har gjort en del av
lokalerna överflödiga. Det har inte gått
att ändra på hyreskontrakten och därmed
har en del ämbetsverk (t.ex. Forskningscentralen för
jordbruk och livsmedelsekonomi MTT) fått och får
fortfarande lov att betala hyra för lokaler som de inte
använder. I det läget kan de inte förvalta
sina lokaler kostnadseffektivt. Hyran för de tomma lokalerna
betalas från omkostnadsanslagen, vilket försämrar ämbetsverkens
och inrättningarnas möjligheter att satsa på sin
verksamhet.
Stödet till eurozonen och Finlands ekonomiska åtaganden
Grundlagen garanterar riksdagen rätt att få en rättvisande
bild av statens ekonomiska ställning, bland annat av inkomster
och utgifter, tillgångar och åtaganden och om
hur budgeten har utfallit och vilka effekter regeringens verksamhet
har haft. Detta gäller såväl riksdagens
proaktiva beslutsfattande som dess rapportering i efterhand liksom även
riksdagens konstitutionella tillsyn över statsfinanserna.
I ett parlamentariskt statsskick har regeringen till uppgift
att förse riksdagen med tillförlitlig och heltäckande
information för beslutsfattandet. I motiven till en proposition
får riksdagen den information som behövs för
att den ska kunna godkänna statens internationella åtaganden
och ge sitt godkännande för statsborgen. Utskottet
anser att det väsentliga är att den proposition
som ligger till grund för beslutsfattandet ger riksdagen
en rättvisande och tillräckligt tydlig bild av
hela den fråga som den ska fatta beslut om och om de faktorer
som påverkar beslutsfattandet.
Redan tidigare har revisionsutskottet gjort en grundlig behandling
av EU:s stabilitetsmekanismer och Finlands ekonomiska åtaganden
(ReUB 1/2011 rd — B
10/2011 rd, B 12/2011 rd).
När det gäller stabilitetsmekanismerna har revisionsutskottet
särskilt försökt bedöma om riksdagen har
fått en rättvisande och tillräckligt
utförlig bild av statens ekonomiska åtaganden
och förbindelser och riskerna med dem. Enligt dess tidigare
iakttagelser har exponeringarna och åtagandena ökat
i betydande grad. Riksdagen bör ges en tydligare uppfattning
inte minst av vilka riskerna och de ekonomiska konsekvenserna är. Utskottet
anser att stödmekanismen är komplicerad. Det har
varit svårt för riksdagen att få ett grepp
om helheten och inte minst riskerna med hjälp av de officiella
dokumenten.
Enligt statens bokslutsberättelse 2011 hade statens
borgensåtaganden och garantier ökat till totalt
10,9 miljarder euro i slutet av året. Merparten av beloppet,
5,7 miljarder euro, berodde på åtaganden och exponeringar
i anknytning till EU:s och euroområdets stabiliseringsmekanism. När
till exempel Europeiska stabilitetsmekanismen ESM inleder sin verksamhet
i juli 2012 ökar Finlands statsskuld med 1,44 miljarder
euro till följd av andelen i kapitalet som ska betalas
ut.
Krishanteringsmekanismerna har tagits fram i mycket snabbt tempo
och när krissituationerna har förvärrats
har det inte funnits särskilt mycket faktiskt svängrum
för beslut. Det har i hög grad försvårat
för den nationella beredningen och riksdagens medverkan.
Utskottet har den uppfattningen att unionen har lagt sig till med
arbetsmetoder som inte garanterar en god beredning och som samtidigt
urholkar fördragens principer om demokrati, rättsstaten
och god förvaltning.
För beslutsfattande i riksdagen är det i dagsläget
viktigare än någonsin att kunna bedöma
alternativen för och resultaten av krishanteringsmetoderna
i relation till Finlands ekonomiska bärkraft i olika situationer.
Det kräver att regeringen kommer med tillförlitliga
bedömningar och analyser i sina propositioner, också om
alternativa tillvägagångssätt.
Den fördjupade finans- och skuldkrisen har skapat stor
osäkerhet och förtroendebrist på finansmarknaden.
Utskottet ser med stort allvar inte bara på situationen
i Grekland utan också på läget i den
spanska bank- och finanssektorn och samhällsekonomins svaga
konkurrenskraft, massarbetslösheten och den marknadsosäkerhet som
tillväxtutsikterna skapar i Spanien.
Tre kreditvärderingsinstitut ger för tillfället Finland
bästa möjliga värdering, ett av dem har visserligen
ställt kreditvärderingen under observation, vilket
kan betyda en nedvärdering inom en nära framtid.
Kreditvärderingen för hela euroområdet
har ställts under observation; länderna kan alltså komma
att nedvärderas bl.a. på grund av skuldkrisen
i euroområdet. Utskottet vill hålla fast vid regeringens
mål att finska staten också i fortsättningen
ska bevara högsta möjliga kreditvärdering.
Vid en tidigare utfrågning av sakkunniga i utskottet
framfördes den åsikten att det har varit billigt
att skaffa kapital från EFSF trots att kreditvärderingen
har sjunkit. En sänkt kreditvärdering förefaller
således inte få de fruktade räntekonsekvenserna, åtminstone
inte på kort sikt, eftersom Finland just nu har en exceptionellt
bra värdering jämfört med ett flertal
andra euroländer. Det är angeläget att
Finland månar om sin kreditvärdering eftersom
den på sikt påverkar räntorna. Det är
absolut nödvändigt att riksdagen får årsrapporterna
från ESM och ESM:s revisionsnämnd för
behandling, menar utskottet. Regeringen bör lämna årsrapporterna
till riksdagen som E-skrivelser (ReUU 5/2012 rd — RP 34/2012
rd).
Budgetuttalanden
Med hänvisning till utlåtandet (FiUU
16/2012 rd) från finansutskottet framhåller
revisionsutskottet att revisionsutskottet fortfarande anser sina
budgetuttalanden vara befogade och kräva åtgärder.
Revisionsanmärkningsberättelsen
Uttalanden som kan strykas
Revisionsutskottet anser att åtgärderna med
anledning av följande uttalanden har varit tillräckliga
eller att uttalandena i övrigt inte längre är aktuella:
-
RSk 25/2007
rd — B 14/2007 rd, ReUB 2/2007
rd
2. Riksdagen förutsätter att regeringen
undersöker alternativa modeller för att se till att
de bastjänster för medborgarna som tryggas i grundlagen är
av god kvalitet och tillgängliga på lika villkor. (Regeringen svarade
på ställningstagandet i bokslutsberättelsen
för 2007.)
3. Riksdagen förutsätter att regeringen kommer
med en utredning om skattestöd och i den redovisar grunderna
för regeringens skattepolitik, särskilt
neutralitetsprincipen i beskattningen och behandlingen av skattestöden
i ram- och budgetproceduren samt att regeringen rapporterar
sina åtgärder till riksdagen i statens
bokslutsberättelse. (VATT, valmisteluraportit 5/2010.)
-
RSk 11/2008 rd — B
6/2008 rd — B 10/2008 rd — ReUB
1/2008 rd
3. Riksdagen förutsätter att regeringen
för att öka effektiviteten i statens informationsförvaltning
bereder behövlig lagstiftning om finansministeriets behörighet
när det gäller styrningen och andra behövliga frågor. (Gällande
lagstiftning, lag om styrning av informationsförvaltningen
inom den offentliga förvaltningen, 634/2011.)
5. Riksdagen förutsätter att produktivitetsprogrammet
genomförs enligt god förvaltningssed och med öppenhet.
I sina ramkalkyler bör regeringen uppge den faktiska produktivitetsnyttan
med åtgärderna och inte bara personalnedskärningar. (Produktivitetsprogrammet
har ersatts med ett effektivitets- och resultatprojekt för
perioden 1.11.2011—30.4.2015.)
6. Riksdagen förutsätter att regeringen
i nästa bokslutsberättelse rapporterar om de åtgärder
som förutsätts i punkt 3—5.
-
RSk 21/2008 rd — B
15/2008 rd — ReUB 6/2008 rd
1. Riksdagen förutsätter att regeringen rapporterar
till riksdagen om strategierna för hur hanteringen av statens
kassamedel ska utvecklas och vilka behov det finns av att ändra lagstiftningen
i statsbudgeten och budgetprinciperna. (Frågan
har gått vidare på det sätt som riksdagen
förutsatt, ReUB 1/2011 rd
GrUU 4/2011 rd — B 10/2011
rd
B 12/2011 rd.)
3. Riksdagen förutsätter att regeringen
i bokslutsberättelsen för 2008 som lämnas till
riksdagen vårsessionen 2009 rapporterar om de åtgärder
som förutsätts i punkt 1—2.
-
RSk 11/2009 rd — B
11/2009 rd — ReUB 1/2009 rd
4. Riksdagen förutsätter att regeringen
ser till att det nationella informationssystemet inom social- och
hälsovården tas i bruk vid lagstadgad tidpunkt,
senast den 1 april 2011. (Lagen har reviderats och fristen skjutits
fram.)
5. Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar
bättre rapport om den totala nyttan av produktivitetsprogrammet
och reder ut vilka konsekvenser programmet haft för de
statsanställdas arbetsmiljö och arbetshälsa. (Produktivitetsprogrammet
har ersatts med ett effektivitets- och resultatprojekt för
perioden 1.11.2011—30.4.2015.)
6. Riksdagen förutsätter att regeringen
i nästa bokslutsberättelse rapporterar om de åtgärder
som förutsätts i punkt 1—5.
-
RSk 30/2009 rd — B
15/2009 rd — ReUB 5/2009 rd
1. Riksdagen förutsätter att regeringen
bereder lagstiftning som gör det till en myndighetsuppgift
att med stöd av lagstiftningen se till att informationssystemen
inom den offentliga sektorn är interoperabla och kompatibla. (Lagen
om styrning av informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen,
634/2011, trädde i kraft 1.9.2011.)
2. Riksdagen förutsätter att regeringen granskar
vilka åtgärder som har vidtagits med anledning
av revisionen av Tillstånds- och tillsynsverket för
social- och hälsovården.
3. Riksdagen förutsätter att regeringen
i statens bokslutsberättelse för 2009 rapporterar
hur de frågor som nämns i punkt 1 och 2 har åtgärdats.
-
RSk 16/2010 rd — B
11/2010 rd, B 13/2009 rd — ReUB
5/2010 rd
2. Riksdagen förutsätter att regeringen rapporterar
resultaten av skattestödsutredningen så snart
som möjligt och dessutom inkluderar de viktigaste slutsatserna
i nästa bokslutsberättelse.
5. Riksdagen förutsätter att regeringen
i nästa bokslutsberättelse rapporterar de åtgärder
som förutsätts i punkt 1—4.
-
RSk 30/2010 rd — B
20/2010 rd — ReUB 8/2010 rd
2. Riksdagen förutsätter att regeringen
vidtar åtgärder så att budgeten och bestämmelserna
om den iakttas noggrannare än nu. (Med hänvisning
till revisioner från SRV har revisionsutskottet konstaterat
att läget har förbättrats, ReUB
5/2011 rd.)
5. Riksdagen förutsätter att regeringen
utarbetar alternativa arbetskraftsprognoser där man grundligt
utreder hur stor del av arbetskraften som stats- respektive kommunsektorn
kan sysselsätta i framtiden och hur stor personal som olika
alternativa antaganden förutsätter inom statsförvaltningen. (Produktivitetsprogrammet
har ersatts med ett effektivitets- och resultatprojekt för
perioden 1.11.2011—30.4.2015.)
7. Riksdagen förutsätter att regeringen
i nästa bokslutsberättelse rapporterar hur de
frågor som nämns i punkterna 2-6 har åtgärdats.
-
RSk 42/2010 rd — Ö 8/2010
rd — ReUB 9/2010 rd
15. Riksdagen förutsätter att regeringen omedelbart
vidtar åtgärder i syfte att förse personkorten
på byggarbetsplatserna med skattenummer. (Riksdagen
antog lagar om skattenummer 22.11.2011, RP 58/2011
rd.)
-
RSk 50/2010 rd — B
21/2010 rd — ReUB 10/2010 rd
7. Riksdagen förutsätter att regeringen
i statens bokslutsberättelse för 2011 rapporterar
hur de frågor som nämns i punkterna 1—6
har åtgärdats.
Resurserna för insatser mot svart ekonomi
Enligt statsrådets principbeslut från den
19 januari 2012 ska resurser för myndigheterna för
att bekämpa grå ekonomi tas från regeringens
produktivitetsprogram. Dessutom ska myndigheterna tillfälligt
få större resurser för insatserna.
I sitt betänkande (ReUB 9/2010 rd)
framhöll revisionsutskottet att det bör avsättas
adekvata resurser för att bekämpa den svarta sektorn
och att det inte får bildas flaskhalsar i någon
länk i bekämpningskedjan. Det måste också avsättas tillräckligt
stora anslag för utbildning och åtgärder
för att förbättra och uppehålla
spcialkompetens. Vid varje reform av bekämpningen av grå ekonomi
måste det skjutas till så mycket resurser att
reformen kan genomföras effektivt
Tillräckligt stora resurser för myndigheterna spelar
en avgörande roll för att risken för
att åka fast ska vara trovärdig, menade utskottet
och påpekade att lagreformerna inte på långt
när kan få den önskade effekten utan
adekvata resurser till myndigheterna. Vidare är det viktigt
att i första hand satsa på insatser i realtid
i stället för åtgärder i efterhand,
ordentliga förberedelser och beredskap att ta tillbaka
vinning av brott.
Utskottet har i ett tidigare sammanhang påpekat (ReUU
8/2010 rd — RP 163/2010
rd) att fullgöranderapporter spelar en stor roll
för en trovärdig myndighetstillsyn. Samtidigt
framhöll utskottet att rätt att få information
spelar en nyckelroll i bekämpningen av den svarta sektorn.
I 6 § 1 mom. i förslaget till lag om
Enheten för utredning av grå ekonomi saknades
en del viktiga syften visavi rätten enligt gällande
lagstiftning att få information, bland annat tillsyn inom
arbetsförvaltningen, arbetarskyddet och registrering av
utlänningar. Revisionsutskottet ansåg det angeläget
(ReUU 2/2011 rd — RP
39/2011 rd) att 31 § i statsunderstödslagen
(688/2001) och 54 § i strukturfondslagen () ändras
för att statsbidragsmyndigheten eller någon annan som
handlägger bidragsärenden får rätt
att få den information om ansvariga personer hos fysiska eller
juridiska personer som de behöver i sitt arbete.
Enheten för utredning av grå ekonomi
En stor del av den grå ekonomin och den anknytande
ekonomiska brottsligheten kommer aldrig fram i dagen, bedömer
enheten. Statistiken visar bara det som uppdagas och som tillsynsmyndigheterna
har åtgärdat. Av de skattebedrägerier som
anmäls av Skatteförvaltningen är drygt 80 procent
grova. Detta beror till stor del på att Skatteförvaltningen
riktar in sig på mycket allvarlig skattebrottslighet.
Hur många fall av svart verksamhet som kan uppdagas
beror i hög grad på vilka resurser de ansvariga
myndigheterna har. I de flesta fall ger ökade resurser
större utdelning än de investerade kostnaderna.
Samtidigt stöder bekämpningen en sund konkurrens.
De extra satsningarna ger avtryck i vinning av brott och domar först
om en tid.
I stora brottmål kan det vara klokt att inte ta med
lindriga gärningar med liten relevans för helheten
i straffprocessen. Administrativa sanktioner kunde tillämpas
för att garantera effektiva myndighetsåtgärder
i lindrigare fall. Däremot bör gärningar
som är allvarligare än lindriga fortfarande behandlas
straffrättsligt på grund av deras klandervärdhet.
Fungerande bestämmelser om utbyte av information mellan
myndigheterna är en framträdande effektivitetsfaktor
i bekämpningen av den svarta sektorn och ekonomisk brottslighet.
De effektiviserar myndigheternas verksamhet och möjliggör
samarbete när en myndighet i sin egen verksamhet får
kännedom om svart verksamhet som det hör till
någon annan myndighet att utöva tillsyn över.
För att detta ska fungera måste myndigheterna
få rätt att i större omfattning på eget
initiativ ge ut tillsynsinformation till den ansvariga myndigheten.
Det har förekommit problem och brister i rättten
att få information av andra myndigheter för utlänningsmyndigheterna,
arbetarskyddsförvaltningen, arbetskraftsförvaltningen,
trafiktillståndsmyndigheterna, myndigheterna som övervakar
företag inom social- och hälsovården
och myndigheterna som beviljar offentliga bidrag och näringstillstånd.
Dessutom förekommer det brister i vissa myndigheters rätt
att få information om ansvariga personer i företag
eller uppgifter om annan företagsverksamhet som de har. Den
bristande rätten att få information gör
det svårt för kommuner med stora offentliga upphandlingar
att kontrollera hur tillförlitliga avtalsparterna är.
Vidare bör tullens rätt till insyn i olika situationer
samordnas.
I många av de uppdagade fallen har de undandragna skattebeloppen
varit betydande och verksamheten har pågått länge.
Trots åtgärder fortsätter personerna
att undandra sig skatt i nya företag. För att
bekämpningsåtgärderna ska ha någon
effekt måste det gå att sätta stopp för
den kriminella verksamheten och vinningen av brott kunna tas tillbaka
så tidigt som möjligt. Vid kontroller i realtid
har myndigheterna med gemensamma krafter lyckats komma åt
svart verksamhet, men kontrollerna har varit ganska få de
senaste åren. Resultaten av indrivningen har försämrats
i takt med att myndighetsprocessen har dragit ut på tiden.
Det räcker inte bara med att öka resurserna. Utöver
det behövs det strukturella förändringar
i lagstiftningen som gör att det går att minska
nyttan av den svarta verksamheten och öka risken för
att åka fast. Vid sidan av påföljder är
bland annat kvalitetssäkring av registeruppgifter, lätttillgänglig
registerinformation, större insyn i företagen
och bättre möjligheter för företagen
och kunderna att själva göra kontroller effektiva medel
i bekämpningen.
Arbetslöshetsförsäkringsfondens och
Pensionsskyddscentralens åtgärder för
att bekämpa den svarta sektorn bör bli bättre
och motsvara det som betraktas som bekämpning på basal
nivå, anser enheten. Enheten föreslår
en översyn av revisorers anmälningsplikt. Vidare
menar enheten att avslöjande åtgärder,
satsningar på att återfå vinning av brott
i realtid och snabbare förundersökningar och straffprocesser
bör få större uppmärksamhet
i bekämpningskedjan. Straffprocessen bör gå så snabbt
som möjligt för att ha en förebyggande
effekt på svart verksamhet och ekonomisk brottslighet.
Det gör det samtidigt lättare att återfå vinning.
Straffprocessen kan förbättras med god sakkunskap,
specialisering och väl fungerande samarbete mellan förundersökningsmyndigheter
och åklagare.
Revisionsutskottet vill uttrycka sin oro över en eventuellt
försämrad skattemoral och större spelrum
för svart verksamhet eftersom en del av de lindrigare fallen
trots att de uppdagas aldrig leder till påföljder
när polisen och åklagarna har så små resurser.
En annan bidragande faktor kan vara att Skatteförvaltningen
mestadels koncentrerar sina kontroller på grova skattebedrägerier.
Allt fler lindriga bedrägerier kan inordnas under den dolda
brottsligheten. Vid lindrigare gärningar kan administrativa
sanktioner sättas in för att myndigheterna ska
kunna arbeta effektivt. Revisionsutskottet upprepar här
sin tidigare uppfattning (ReUB 9/2010 rd) att det snabbt
bör utredas om administrativa påföljdsavgifter
kan införas i större omfattning, särskilt
inom sektorer där svart verksamhet florerar.
Skatteförvaltningen
Bekämpningen av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet är
prioriterade insatsområden vid skatterevisioner. Revisionerna
försvårar för aktörerna inom
den svarta sektorn och förebygger därmed i stor
utsträckning grå ekonomi och ekonomisk brottslighet.
Det ger utslag i skatteintäkterna om företag med
hederlig verksamhet får entreprenader och underentreprenader
vid upphandlingar.
Samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna och de brottsbekämpande
myndigheterna intar en framträdande roll i bekämpningen
av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet. Skatteförvaltningen
samarbetar med bland andra polisen, tullen, och utsöknings-,
arbetarskydds- och alkoholtillsynsmyndigheterna. Myndigheterna måste
få adekvata resurser, påpekar Skatteförvaltningen.
Skatterevisionsenheten har haft oförändrade personella
resurser (698 årsverken) de senaste åren, också i
utvecklingsplanerna. Skatteförvaltningen har förbundit
sig att använda 30 procent av arbetstiden för
skatterevisioner till att granska grå ekonomi. I början
av året överskreds målet (34 %).
Fallen med internprissättning utreds av ett särskilt
projekt med en personalstyrka på 37 personer på Koncernskattecentralen.
Utöver skatterevisioner gör Skatteförvaltningen
inspektioner för att jämföra uppgifter
på byggarbetsplatser och skattekontroller bland annat i
samband med registrering, beskattning och indrivning. Det går
inte att påvisa hur stor del av resurserna som går åt
till detta arbete. För stora byggarbetsplatser har det
inrättats särskilda projekt med målet
att säkerställa att förpliktelserna uppfylls
på rätt sätt ända från
början. Dessutom motverkar Skatteförvaltningen
grå ekonomi genom att samverka med andra intressenter och myndigheter,
skaffa fram och nyttiggöra jämförande
information och förbereda sig för den nya bygglagstiftningen.
För introduktionen av skattenummer i personbeskattningen
har det avsatts 32 årsverken.
De senaste åren har antalet ombudsmän på Skatteförvaltningen
som övervakar polisanmälan av brott varit oförändrat.
För närvarande finns det 67 ombudsmän,
25 av dem i Nyland. Övervakningsresurserna i Nyland är
otillräckliga eftersom ungefär hälften
av skatteresterna och en betydande del av brottmålen gäller
Nyland. Skatteförvaltningen anmäler nu färre
brott än under tidigare år.
Mellan 2012 och 2014 kommer 125 personer inom skatterevisionen
att bli pensionerade och målet är att i stället
för dem anställa personer med högskoleexamen.
Trots högre utbildning är de klara för
självständigt revisionsarbete först efter
två eller tre års tjänstgöring.
Läget till följd av pensionsavgångarna är
en allvarlig resursfråga, anser Skatteförvaltningen.
Det bör göras en bedömning av frågorna
kring pensionsavgångarna bland skatteinspektörerna och
den regionala balansen beträffande antalet ombudsmän
som övervakar polisanmälningar, menar utskottet.
Utskottet kommer att bevaka frågorna när resursläget
på andra myndigheter med anknytning till grå ekonomi
blir aktuellt, bland andra Tullen och Valvira.
Vid skatterevisioner för grå ekonomi kommer
det fram ett stort antal ekonomiska brott som måste polisanmälas
för förundersökning. Skatteförvaltningens
samarbete med polisen och utsökningsmyndigheterna är
av avgörande betydelse för att brotten ska kunna
klaras upp så snabbt som möjligt och den ekonomiska
vinningen återfås. I första hand brukar
Skatteförvaltningen tillämpa bekämpningsmetoder
i realtid. De brott som uppdagas vid skatterevision kommer inte
alltid till förundersökning så snabbt att
Skatteförvaltningen kan handla i realtid och orsaken är
att polisen har resursbrist.
Revisionerna av grå ekonomi är tunga och utdragna.
I dagsläget kan Skatteförvaltningen inte skjuta
till mer resurser för arbetet utan att den övriga
skatterevisionen blir lidande, det vill säga utan att skatterevisionerna
minskar och personalen bränner ut sig.
Centralkriminalpolisen
Vid centralkriminalpolisen bekämpas den svarta sektorn
av utredningsavdelningen, och närmare bestämt
av linjen för ekonomisk brottslighet med undersökningar
i realtid och av linjen för bekämpning av penningtvätt.
Sedan den 1 januari 2012 har centralkriminalpolisen en ny enhet för
stöd till bekämpning av ekobrottslighet, som lyfts över
från Polisstyrelsen. Den stöder verksamheten i
hela landet, bland annat genom att ordna utbildning, ta fram underrättelser,
upprätta lägesbilder, göra fenomenutredningar
och ordna kampanjer mot grå ekonomi. I maj i år
arbetade 20 personer med ekobrottsbekämpning i realtid,
27 personer på linjen för bekämpning
av penningtvätt och 6 personer på enheten för
stöd till ekobrottsbekämpning. De tre senaste åren har
antalet anställda för utredning i realtid och bekämpning
av penningtvätt inte förändrats särskilt
mycket.
Brottsmisstankar som har att göra med organiserad brottslighet
och kräver omfattande internationellt samarbete överförs
ofta på centralkriminalpolisens utredningsavdelning. Den
typen av brott utreds av de lokala enheterna inom avdelningen och
en del av dem är samtidigt utredning av grå ekonomi
i realtid. Dessa utredare är inte medräknade i
siffrorna ovan. I snitt sysslar fem personer på utredningsavdelningen
med att spåra vinning av brott.
Centralkriminalpolisen erbjuds fler fall än den kan
ta emot. Utredningen kan många gånger dra ut på tiden
eftersom man måste vänta på att utredare
blir klara med pågående fall först. Tiden
för att utreda fall i realtid är mycket begränsad,
och resultaten av att spåra och återfå vinning
av brott försämras därför.
Undersökningarna av grå ekonomi i realtid ger
resultat vid spårning av vinning av brott och med de tillgängliga
resurserna kan man utreda i snitt åtta fall parallellt.
De fall som utreds av centralkriminalpolisen är undantagslöst
stora och långvariga och de har i de flesta fall kopplingar
till organiserad brottslighet. I de flesta fall krävs det
internationellt samarbete och det behövs enorma arbetsinsatser
för att få fram bevis i brott med internationella
kopplingar. Dessutom är brotten fördelade över
flera länder, vilket gör att kostnaderna för
förundersökningar blir höga.
Polisens minimala utredningsresurser är den största
flaskhalsen i arbetet för att bekämpa grå ekonomi.
Detta trots att ekobrottsnätverket har fått större
resurser. Största delen av ärendena om grå ekonomi
initieras via Skatteförvaltningens skatterevision, och
myndigheten skulle kunna få fram ännu fler fall.
Centralkriminalpolisen understryker att bekämpningen av
grå ekonomi kunde effektiveras och målen behandlas
snabbare om det fanns mer resurser.
Resursbristen inom centralkriminalpolisen och i ett större
perspektiv inom hela polisen är oroväckande eftersom
den begränsar och bromsar upp utredningarna i realtid och
samtidigt försämrar möjligheterna att
driva in och få tillbaka vinning av brott. Dagens läge
då Skatteförvaltningen kan få fram fler
fall än centralkriminalpolisen kan utreda kan inte anses
korrekt med avseende på bekämpningen av grå ekonomi
på basal nivå, fungerande bekämpningsåtgärder, goda
resultat eller effektivitet.
Åklagarämbetet i Helsingfors
Åklagarna på avdelningen för ekonomisk
brottslighet vid åklagarämbetet i Helsingfors
har också hand om åtal i mål som gäller
grå ekonomi. Mellan 1 januari 2010 och 1 maj 2012 har avdelningen
haft mellan 17 och 21 åklagare. De har i förekommande
fall fått hjälp av en till tre åklagare
från avdelningen för vardagsbrott. I början av
2011 fick åklagarämbetet två nya åklagare specialiserade
på ekobrott, och i resultatkontraktet för 2012
ingår ett belopp motsvarande 4,5 årsverken för
bekämpning av grå ekonomi.
Avdelningen för ekonomisk brottslighet har mycket mer
arbete än den mäktar med. Åklagarresurserna
kan inte användas fullt ut när omsättningen är
så snabb och stor; 25 procent 2011. Erfarna ekobrottsåklagare
söker andra jobb eftersom de är mycket efterfrågade
utanför Helsingfors. Dessutom påverkas resursutnyttjandet
av att antalet åklagare varierar från år
till år beroende på anslagen.
Samtidigt behövs större åklagarinsatser
för de mål om grå ekonomi som förundersökningsmyndigheterna
inleder och de mål som redan är aktuella i domstolarna.
Följaktligen kan åklagarna inte satsa tillräckligt
stora resurser på förundersökningssamarbete
kring nya mål. När det brister i samarbetet uppstår
det problem och arbetet drar ut på tiden vid åtalsprövning
och domstolsbehandling.
Enligt åklagarämbetet sätter var
och en in sina resurser mot brottskedjan oberoende av och på ett
annat sätt än resten. Åklagarämbetet
föreslår att alla som arbetar med olika led i
brottskedjan (förundersökningsmyndighet, åklagare
och domstol) tillsammans tar sig an det samlade ärendet
och riktar in sina resurser på respektive led inom samma,
aktuella ärende. Målet bör vara att tilllämpa
en projektliknande modell på hela brottskedjan vid stora
mål som gäller grå ekonomi, inklusive
gemensamma tidplaner, för att garantera snabb behandling
med goda resultat.
I Nyland och särskilt i Helsingfors är ekobrottsligheten
och den svarta sektorn en stor belastning om man ser till resten
av landet. Det bör alltså utredas om ekobrottsavdelningen
vid åklagarämbetet i Helsingfors har adekvata
resurser och om ändrade arbetsmetoder ger förbättringar. Resurserna
bör anpassas utifrån det och ligga på en
nivå som garanterar snabbare behandling av förundersökningsmyndigheter, åklagare
och domstolar, påpekar utskottet.
Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Ungefär hälften av tillsynen på inititativ
av myndigheterna går till att bekämpa den svarta
sektorn. Inom ansvarsområdet arbetarskydd på regionförvaltningsverket
finns det tolv beställaransvarsinspektörer som
arbetar med grå ekonomi och som utövar tillsyn över
lagen om beställarens utredningsskyldighet i hela landet.
Tack vare skrivningen i regeringsprogrammet om mer resurser håller
verket på att rekrytera tio nya inspektörer. Ansvarsområdet
har också utlänningsinspektörer i vars
tillsynsarbete det ingår att behämpa den svarta
sektorn. Dessutom anställdes en inspektör för
viss tid i maj. På grund av regionalförvaltningsreformen
har ungefär fem årsverken sedan 2010 årligen
gått åt till gemensamma arbetsuppgifter. Samtidigt
har personalinsatserna för inspektioner minskat.
Verket anser att ansvarsområdets personella resurser
räcker till om man räknar in de nya inspektörer
som anställs från och med september. Ansvarsområdet
arbetarskydd utövar tillsyn över inemot 125 000
arbetsplatser. Inte ens ett stort resurstillskott på personalsidan
skulle ha någon större betydelse för
arbetet med att bekämpa svart ekonomi. A och O är
att se till att verktygen för tillsyn är ändamålsenliga
och avgöra vilka inspektioner som kan göras på arbetsplatser
där det sannolikt förekommer svart verksamhet.
Det är positivt att verket har fått mer resurser för
att bekämpa svart verksamhet, men också för att
införa skattenummer och utöva tillsyn över lagen
om beställaransvar, och att åtgärderna
har satts in snabbt.
Regionförvaltningsverket anser att tillsynen över
lagen om beställaransvar kan bli effektivare om den ändras
på samma sätt som lagstiftningen om byggbranschen.
Arbets- och näringsministeriet uppgav den 29 maj 2012 att
totalrevideringen av lagen om beställaransvar avancerar och
att nästa steg är att ministeriets utredning om lagstiftningen
på området i andra europeiska länder
sannolikt blir klar i höst. Därefter kommer ministeriet
att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda revideringsbehovet.
Målet är att en halvtidsutvärdering ska
vara klar i början av 2013. Hela arbetet ska vara klart
inom 2014 och eventuella lagändringar träda i
kraft den 1 januari 2015.
För att tillsynen ska riktas in på rätt
objekt måste verket kunna utbyta information med skattemyndigheterna
och pensionsförsäkringsanstalterna, påpekar regionförvaltningsverket. Det
gäller alltså att ge arbetarskyddsmyndigheterna
större rätt till insyn, och enligt verket är
en sådan reform att vänta.
Vanligen ger kontrollen av att minimivillkoren för
att anställa utländsk arbetskraft inga uppgifter
som medverkar till att effektivt bekämpa svart verksamhet.
Det faktum att anställningskraven enligt de granskade dokumenten
ser ut att följa reglerna garanterar inte att de utländska
arbetstagarna får kolletivavtalsenlig lön. Arbetarskyddsmyndigheten
kan inte ingripa om de anställda nöjer sig med
lön under avtalsenlig nivå. Myndigheten har då inga
bevis för att anmäla fallet och initiera förundersökning
för att utreda om det handlar om diskriminering i arbetslivet eller
ockerliknande diskriminering i arbetslivet.
Ofta kan enskilda fall inom byggbranschen som gäller
personkort eller utstationerade arbetstagare verka så obetydliga
för polisen och åklagarna att polisen inte startar
förundersökning eller åklagaren beslutar
om åtalseftergift. Det kan hänga samman med att
polisen och åklagarna har för lite resurser.
Bidragen från Europeiska globaliseringsfonden vid
genomgripande strukturförändringar
I februari 2012 behandlade revisionsutskottet årsrapporten
från Europeiska revisionsrätten. I det sammanhanget
framhöll utskottet att det fortfarande finns anledning
att målmedvetet förenkla unionens stöd-
och bidragsregelverk och administrationen av unionen. Skarven mellan två fleråriga
budgetramar är en bra tidpunkt för att göra
stora förbättringar i ekonomiförvaltningen
och resultaten av både själva unionen och dess
program. Finland kunde dessutom bättre utnyttja möjligheterna
att få extra bidrag från EU för strukturförändringar,
menade utskottet. Globaliseringsfonden har nämligen
gett bidrag till liknade strukturomvandlingar i andra medlemsstater.
Statens revisionsverk uppger att det är komplicerat och
arbetsamt att söka pengar från fonden. Vi bör
försöka lösa problemen med nationella
medel, ansåg utskottet. (ReUU 1/2012 rd, E 102/2011
rd).
Stöd till strukturförändringar
Områden med plötsliga strukturförändringar
har fått bidrag sedan 2007, framhåller Statens
revisionsverk. Målet har varit att förhindra att
de orter där massuppsägningar förekommit
lamslås och att arbetslösheten blir utdragen.
Bidragen har gått till företagens och kommunernas
investeringar och till åtgärder från
arbetsförvaltningens sida. Vidare har de normala stödsystemen för
regionerna fått extra medel, årligen ca 40 miljoner
euro. Ungefär hälften av bidragen till strukturförändringar
har varit medfinansiering från EU. Sett ur ett regionalt
perspektiv är nationella bidrag till fullt belopp ett bättre
alternativ för att insatserna ska vara så snabba
och flexibla som möjligt, menar utskottet.
I de flesta fall har myndigheternas insatser utfallit väl
och varit tillräckligt snabba. Verksamheten har varit nödvändig
ur krisregionernas synvikel sett.
Däremot har det brustit i kontrollen av vilka effekter åtgärderna
har haft, påpekar revisionsverket. Enskilda arbets- och
näringsbyråer har följt upp hur uppsagda
har fått annat arbete under strukturförändringarna,
men det finns inga uppgifter om detta för hela landet.
Vi behöver en utvärdering av de långsiktiga
resultaten av strukturomvandlingsåtgärderna för
hela landet, påpekar utskottet.
Arbets- och näringsministeriet uppger att modellen
för hjälp vid plötsliga strukturförändringar
tillämpades första gången 2006 när
pappersbruket i Voikkaa stängdes och vid en del andra omstruktureringar
av UPM:s pappersbruk. Sedan dess har modellen tillämpats
på 23 områden med plötsliga strukturförändringar.
Erfarenheterna har visat att modellen har utvecklats gradvis och
så småningom blivit effektivare och smidigare.
Modellen håller på att anpassas för att kunna
tilllämpas när garnisoner läggs ner.
Med tiden har företagen tagit större ansvar
för de som sägs upp direkt samtidigt som de också försöker
medverka till generera nya arbetstillfällen och ny tillväxt.
Man försöker också förbättra effekterna
genom att regionerna klassas som områden med plötsliga
strukturförändringar i tre år i stället
för två som tidigare.
Europeiska globaliseringsfonden (EGF)
Syftet med Europeiska globaliseringsfonden (EGF) är
att stödja anställda i regioner och branscher
som i första hand drabbas av den ekonomiska globaliseringen.
Varje år får fonden högst 500 miljoner
euro som kan användas till att återintegrera människor
i arbetslivet.
Reglerna för fonden ändrades i rådets
förordning nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om
upprättande av Europeiska fonden för justering
för globaliseringseffekter. Villkoren för stödberättigande åtgärder
lindrades. Det lägsta antalet uppsagda sänktes
från tusen till femhundra för att kunna bemöta
den globala finansiella och ekonomiska krisen effektivare. Dessutom
har EU:s medfinansiering tillfälligt höjts från
50 till 65 procent.
Fonden ger ut bidrag för arbetslösa, bland
annat till rådgivning om arbetssökande, arbetsförmedling,
yrkesvägledning, utbildning av olika slag, företagarfrämjande åtgärder
och till arbetssökande- och resebidrag. Globaliseringsfonden ger
däremot inte bidrag till omstruktureringar inom företag
eller branscher, och bidraget ges ut bara en gång.
Ansökan om bidrag från EGF kan bifallas på små arbetsmarknader
eller i undantagsfall också när de principiella
stödberättigande villkoren inte uppfylls helt
och hållet, om uppsägningarna har allvarliga följder
för sysselsättningen och det lokala företagslivet,
säger Statens revisionsverk. Det går exempelvis
att få undantag från kravet på uppsägning
av minst 500 arbetstagare. På sin webbsida uppger Europeiska
kommissionen att det minsta projektet som fått bidrag har gällt
74 personer vid en uppsägning av 167 arbetstagare. Revisionsverket
menar att kommissionen tolkar kravet på antalet uppsagda
relativt liberalt, medan vi i Finland har en strikt tolkning.
Fram till slutet av 2011 hade Finland bara lämnat in
en ansökan, och det var Perlos 2007. EU beviljade två miljoner
euro och 1,3 miljoner användes. Finland har inte lämnat
in fler ansökning trots att villkoren för stödberättigande åtgärder ändrades
i juni 2009 för att bättre lämpa sig
för förhållandena i små medlemsstater,
som Finland. Danmark har lämnat in åtta, Österrike sex
och Holland sexton ansökningar om bidrag.
Ministeriet uppger att Finland sannlikt kommer att ansöka
om EGF-bidrag 2012 och 2013 med anledning av Nokias uppsägningar
i Salo. Dessutom undersöks möjligheterna att starta
en ansökningsprocess på grund av uppsägningarna
i Nokia Siemens Networks.
Revisionsverket uppger att alla berörda parter i områden
med akuta strukturförändringar, exempelvis lokala
näringsföretag, inte alltid vet om att fonden
finns och därför inte känner till dess
verksamhet och bidragsmöjligheter.
I EU:s finansiella instrument och program är det förhandlingarna
med kommissionen och sammanställningen av kompletterande
information och rapporter som tar mest tid i anspråk, påpekar
revisionsverket.
Långsamma ansökningsprocesser eller kompletterande
rapporter får inte vara något hinder för
Finland att dra nytta av fonden, menar revisionsutskottet. Utskottet
vill uppmana ministeriet att vara aktivt i frågan och nyttiggöra
bidragen från Europeiska globaliseringsfonden över hela
linjen vid alla akuta strukturförändringar som
uppfyller bidragsvillkoren.