Motivering
Tidigare behandlade teman
Utskottet har i sina tidigare betänkandet behandlat
vissa teman som ingår i berättelsen och presenterar
en kort sammanfattning av sina huvudståndpunkter till dem.
I ett betänkande från i våras konstaterade
utskottet följande apropå hur budgetbestämmelserna
följs: "Det är oroväckande att anslagen
och fullmakterna i budgeten kontinuerligt överskrids i
strid med grundlagen och beslut som riksdagen har fattat. Överskridningar är
alltid en allvarlig sak. Utskottet påpekar att det i synnerhet är
Trafikverket som på senare år har överskridit
en rad anslag och fullmakter. Dessutom har det uppdagats en del
andra överträdelser av budgetbestämmelserna
på samma ämbetsverk. Det är angeläget
att statliga enheter i högre grad påminner sig
om vad 24 b § i lagen om statsbudgeten säger om
intern kontroll och följer principerna om god förvaltning
och att regeringen fortsätter vidta åtgärder
för att myndigheterna ska följa budgeten och budgetbestämmelserna
bättre (ReUB 4/2012 rd).
Utskottet behandlade i våras också de stöd
till områden med akuta strukturförändringar
som revisionsverket rapporterat om i ett avsnitt om sysselsättningen,
avhandlade frågan om stöd till strukturförändringar
och bidragen från Europeiska globaliseringsfonden (EGF)
och ansåg att vi behöver en utvärdering
av de långsiktiga resultaten av strukturomvandlingsåtgärderna.
Revisionsverket menar att det brister i konsekvensuppföljningen.
Fram till slutet av 2011 hade Finland bara lämnat in en
ansökan till fonden. Revisionsverket uppger att alla berörda
parter i områden med akuta strukturförändringar,
exempelvis lokala näringsföretag, inte ens visste
om att fonden finns och därför inte kände
till dess verksamhet och bidragsmöjligheter. Utskottet
konstaterade i sitt utlåtande att "långsamma ansökningsprocesser
eller kompletterande rapporter inte får vara något
hinder för Finland att dra nytta av fonden. Utskottet vill
uppmana ministeriet att vara aktiv i frågan och nyttiggöra
bidragen från Europeiska globaliseringsfonden över
hela linjen vid alla akuta strukturförändringar
som uppfyller bidragsvillkoren" (ReUB 4/2012 rd).
I betänkandet om berättelsen från
riksdagens revisorer (ReUB 6/2012 rd)
behandlade utskottet revisionsverkets verksamhet och ekonomi.
Hur riksdagens ställningstaganden fullföljts
Vad beträffar ståndpunkten att staten inte
ska låna upp mer än det behövs för
likviditeten konstaterar revisionsverket att åtgärderna
på denna punkt framskridit så som riksdagen förutsatt (RSk
17/2011 rd — B 10/2011
rd — B 12/2010 rd — ReUB
1/2011 rd). Åtgärder för
att avstå från låntagning som inte behövs
för likviditeten inleddes vid årsskiftet 2011
och i år torde man helt avstå från att
lyfta onödiga lån. År 2011 avstod man
från att ta ca 1,7 miljarder euro i lån som riksdagen
förutsatt, för att statens likviditet inte krävde
en nettoupplåning i enlighet med budgeten. Någon
exakt uppskattning av besparingen har inte gjorts. År 2011
hann man inte till fullo utnyttja möjligheten att avstå från
att ta lån och därför kommer besparingen
att vara större framöver, menar revisionsverket.
Barnskydd
Enligt barnskyddslagen ()
ska barnskyddet främja barnets gynnsamma utveckling och
välfärd. Det ska stödja föräldrarna,
vårdnadshavarna och andra personer som svarar för barnets
vård och fostran i fostran av och omsorg om barnet. Barnskyddet
ska sträva efter att förebygga barnets och familjens
problem samt att tillräckligt tidigt ingripa i problem
som observerats. Vid bedömningen av behovet av barnskydd och
vid genomförandet av barnskydd ska barnets bästa
beaktas i första hand.
Barnskyddet omfattar barn- och familjeinriktat barnskydd. Det
innebär att behovet av barnskydd utreds, klientplaner upprättas
och stödåtgärder inom öppenvården
tillhandahålls. Till det barn- och familjeinriktade barnskyddet
hör också brådskande placering och omhändertagande av
barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och
eftervård.
Antalet barnskyddsklienter har under de senaste åren ökat
såväl inom öppenvården som i vården
utom hemmet. År 2010 var 17 100 barn och unga placerade
utanför hemmet och nästan 78 600 barn och unga
var föremål för stödåtgärder
inom öppenvården. Antalet omhändertagna barn
var 10 000.
Kostnaderna för barnskyddet uppgick 2010 till 855 miljoner
euro, varav vården utom hemmet kostade 619 miljoner euro
och öppenvården 236 miljoner euro. Kostnaderna
har stigit varje år: kostnaderna för exempelvis
institutions- och familjevård steg med ca 13 procent 2008—2010. I
sexlingskommunerna (Helsingfors, Esbo, Vanda, Åbo, Tammerfors
och Uleåborg) kostade ett placerat barn i snitt 126 euro/år,
vård i fosterfamilj 64 euro/dygn, kommunal institutionsvård 268
euro/dygn och köpta tjänster 237 euro/dygn.
Enligt en färsk undersökning gjord av Centralförbundet
för Barnskydd och Institutet för hälsa
och välfärd kunde man med de pengar som under
ett år går åt till institutionsvård
av en person ordna intensivt familjearbete under mer än sju år,
en familj besöka en familjerådgivning mer än
400 gångar och hemservice ges i nästan 3 000
timmar.
Revisionsverket tittade i sin revisionsberättelse (Barnskyddet,
revisionsberättelse 6/2012) på hur syftet
med barnskyddslagen uppnåtts inom den öppna vården,
vården utom hemmet och eftervården. Den stora
frågan var hur barnets bästa tillvaratas inom
barnskyddet. Bedömningskriterium gällande barnets
bästa var bl.a. i vilken utsträckning barnskyddsklienterna
och deras familjer får behövliga tjänster
och om barnskyddet övervakas tillräckligt bra.
Revisionen gav som resultat att barnets bästa tillvarats
varierande, beroende på om barnet är i öppen
vård, vård utom hemmet eller eftervård och
var han eller hon bor. Barn och unga i öppenvård
och eftervård får relativt bra de tjänster de
behöver trots knappa resurser. Om man ser till hela landet
varierar förhållandena stort. På vissa
håll har kommunerna inte samma möjligheter att
erbjuda barn och familjer tjänster som på annat
håll. Inom många områden är
det inte lika lätt att rekrytera vård- och omsorgspersonal som
inom andra. Yrkesfolk söker sig gärna till orter
där lönen, arbetsförhållandena
och möjligheterna att utvecklas är bättre.
Det finns en lång rad kommuner som inte kan erbjuda familjer
familjerådgivning när det kärvar till
sig.
Stödtjänsterna inom öppenvården,
som bl.a. består av ekonomiskt stöd, familjearbete,
terapi och stödpersoner, är primära och
sätts in för att avstyra omhändertaganden.
Det råder brist på stödpersoner och stödfamiljer
och på hemservice. Det borde också finns mer familjearbete
att tillgå, inte minst under kvällar och helger. Öppenvården
lyckas inte fånga upp ungdomar i tid och därför
har allt fler unga blivit omhändertagna. Om öppenvården
går bet på att ta hand om unga med symtom, är
risken stor att institutionsvården ökar och i
slutändan att de unga slås ut. Dessutom dras öppenvården
med stor personalomsättning och alltför många
klienter per arbetstagare (40—86 klienter/arbetstagare).
Revisionen ger vid handen att barnskyddslagens syften inte kan nås
om det inte finns tillräckligt med resurser för
barnskyddsarbetet.
Målet för vård utom hemmet, att barnet
ska få en vårdplats som motsvarar behovet, nås
inte alltid. Barnen placeras ofta lång bort från
hemkommunen, särskilt när det blir frågan
om placering i specialenhet. Barn som vårdas utom hemmet
får inte heller alltid behövlig service. Särskilt
flagranta är bristerna i tillgången på psykiatrisk vård.
Det här beror på att det haltar i samarbetet mellan
barnskyddet och barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatrin och att hälso-
och sjukvården saknar resurser. Till följd av
resursbristen hänvisar barn- och ungdomspsykiatrin sådana
barn till vård utom hemmet som i första hand skulle
vara betjänta av vård- och omsorgstjänster.
För att verksamheten ska ge resultat krävs
det enligt revisionsverket ett närmare samarbete mellan
barnskyddet och hälso- och sjukvården, eftersom
psykiska problem är vanligare bland barnskyddets klienter
och deras familjer än befolkningen i övrigt.
Vården utom hemmet övervakas av kommunerna,
regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket
för social- och hälsovården. Regionförvaltningsverken övervakar
yrkesmässigt drivna familjehem och barnskyddsinstitutioner
och kommunerna fosterfamiljer. Revisionsverket menar att det brister
i övervakningen. Det här gäller i all
synnerhet familjevården, som ålagts kommunerna
att övervaka. Alla kommuner inser inte heller till fullo
att övervakningen hör till dem. Regionförvaltningsverken
använder sina övervakningsresurser huvudsakligen
på tillståndsförvaltningen. De gör övervakningsbesök
bara av särskilda skäl. Regionförvaltningsverken
uppger att deras övervakning varken är systematisk
eller heltäckande. I västra och inre Finland besöktes
53 och i södra Finland 19 procent av barnskyddsenheterna
i övervakningssyfte. Brister uppdagades både då gällde
personalnumerären och personalens yrkeskunskaper.
Att de privata tjänsteleverantörerna blivit
fler inom barnskyddet är ett faktum som beaktats i lagen
om privat socialservice ().
Enligt lagen, som trädde i kraft 2011, kan övervakningsresurserna
inte ökas så att de motsvarar ökningen
i utbudet av privata tjänster. Däremot försöker
man förbättra övervakningen med hjälp av
planer för egenkontroll. Bristerna i övervakningen är
enligt revisionsverket så stora att dessa planer inte räcker
till för att garantera en fullgod övervakning.
Revisionsverket menar att det behövs en utomstående
instans för att sköta övervakningen och
att regionförvaltningsverken måste förfoga över
de resurser som en adekvat övervakning kräver.
Kommunen ska alltid ordna med eftervård efter avslutad
vård utom hemmet. Rätten till eftervård
upphör när klienten fyller 21 år. Revisionsverket
menar att utvecklingen av eftervården hamnat i skuggan
av öppenvården och vården utom hemmet.
Tanken att vården utom hemmet systematiskt ska följas
av eftervård har ingen motsvarighet i verkligheten. Alla
vårdplatser utom hemmet förbereder inte ungdomarna
tillräckligt på ett självständigt
liv. Förberedelserna för eftervård ses
emellertid ofta som ett led i vården utom hemmet och då ingår
kostnaderna för de insatserna redan i dygnspriset för
vård utom hemmet. Men om en ung inte fått träna
tillräckligt på aktiviteter i det dagliga livet,
tvingas kommunen köpa tjänsterna som stödåtgärder inom
eftervården. Det betyder att kommunerna betalar dubbelt
för att lära den unga bygga upp ett självständigt
liv. Det förefaller enligt revisionsverket som om kommunerna
vid köp av tjänster inom vården utom
hemmet inte kan ange tillräckligt noggrant och konkret
vad de vill att träningen för ett självständigt
liv ska innehålla.
Det är inte helt lätt att göra en
sammantagen bedömning av barnskyddet när exakta
uppgifter om barnskyddskostnaderna saknas. Kostnaderna har stigit
dels för att barnskyddsprocesserna inte fungerar som de
ska, dels för att alla behövliga bastjänster
inte finns att tillgå. Dessutom är det svårt
att få en överblick över totalkostnaderna
för barnskyddet när man inom socialväsendet flyttar
kostnader från en sektor till en annan och med barnskyddet
som betalare i de flesta fallen. Revisionsverket har föreslagit
att social- och hälsovårdsministeriet utreder
hur kostnaderna för öppenvård, vård
utom hemmet och eftervård uppstår och vad de grundar
sig på. Också i övrigt är det
svårt att få fram statistik över barnskyddet.
Institutet för hälsa och välfärd
samlar årligen in rikstäckande uppgifter om barnskyddets
klienter, men inte om den service och stödtjänster
de fått. För de uppgifterna behövs särskilda
undersökningar. Eftersom samma datasamlingsmetoder inte
används kan uppgifterna om öppenvård
och vård utom hemmet inte sammanslås.
Under sakkunnigutfrågningen konstaterades det att servicen
inom barnskyddet på det hela taget måste stärkas.
Vi har bra strukturer, men de ger sällan barnskyddet fullt
manöverutrymme.
Revisionsutskottet ser med oro på att man grovt
missar de lagfästa målen för barnskyddet och
att bostadsorten så starkt påverkar om barnets
bästa tillgodoses eller inte. Utskottet uppmanar kommunerna
att integrera stödet till familjerna med förebyggande
verksamhet, för brister i de verksamheterna leder också till
ett ökat behov av institutionsvård och höjer
kostnaderna för barnskyddet. Avsaknaden av ett faktaunderlag
rörande barnskyddets klienter, service och kostnader gör
det över lag svårt att bedöma och utveckla
barnskyddet. Problemet kommer att uppmärksammas i den undersökning
av utslagning bland ungdomar som utskottet står i beråd att
starta upp. Undersökningen kommer bl.a. att titta på informationsunderlaget
för utslagning och syna den verksamhet som kommunerna har ansvaret
för. Utskottet förväntar sig få närmare information
också om barnskyddsfrågor och återkommer
till saken senare med förslag till ståndpunkt.
Utskottet har redan i ett tidigare sammanhang diskuterat
regionförvaltningsverkens tillsynsuppdrag (RSk 15/2008
rd — ReUB 5/2008 rd — Ö 2/2008
rd, Informationsstyrningen inom social- och hälsovården).
Riksdagen förutsatte då att regeringen i samband
med reformen av regionalförvaltningen avsätter
tillräckligt mycket medel för regionalförvaltningens
styr- och kontrollverksamhet och ger den möjligheter att
satsa på förebyggande styrning. Det ställningstagandet
binder fortfarande regeringen.
Forsknings-, utbildnings- och innovationspolitiken, innovationssystem
och innovationsmiljöer i Finland
Revisionsverket poängterar hur viktig forsknings-,
utvecklings- och innovationsverksamheten (FoUI-verksamhet) är
när man försöker skapa och omskapa premisserna
för den finländska välfärden.
Finland fullföljer i många stycken EU:s och regeringens
ambitioner om en hög FoUI-kostnadsandel av bnp. Målet,
minst 4 procent av bnp, håller på att nås.
Enligt berättelsen utgjorde FoU-utgifterna 3,9 procent
av bnp. Finland hör till de ledande länderna i
EU och OECD vad beträffar FoUI-satsningarnas relativa andel. FoUI-utgifternas
andel av bnp är emellertid bara ett mått på satsningar,
inte på resultat. I och med att det allmänna och
företagen satsar stort på FoUI-verksamhet, inställer
sig frågan hur vi ska mäta resultaten av satsningarna,
hur vi ska bedöma effektiviteten och avgöra om
målen nåtts. En annan relevant fråga är
om skattebetalarna fått någon valuta för
sina skattepengar. Vad Finland nu behöver är fler
arbetstillfällen och en hållbar ekonomisk tillväxt.
För det behöver vi innovativa tillväxtföretag
och även en innovativ offentlig sektor. Vi måste
också framdeles kunna värna om styrkorna i vårt
innovationssystem, men samtidigt komma på nya, fungerande
lösningar till ett vettigt pris som stärker Finlands
internationella konkurrensförmåga och den nationella välfärden.
En fortsatt bedömning och granskning av vårt innovationssystems
funktionsduglighet och resultat är på sin plats,
menar utskottet. Riksdagen behöver till stöd för
sina beslut tillförlitliga fakta för att kunna
bedöma konsekvenserna av alternativa metoder.
Administreringen och övervakningen av statsbidrag
och statsunderstöd
Enligt 17 § i lotterilagen ()
används avkastningen av penninglotterier samt tippnings-
och vadhållningsspel för att främja idrott och
fysisk fostran, vetenskap, konst och ungdomsarbete. Om fördelningen
av avkastningen mellan dessa ändamål föreskrivs
särskilt genom lag. Revisionsutskottet har undersökt
om man följt författningar och anvisningar då man
beviljat, betalat ut och återkrävt stöd
och övervakat hur stöden använts samt
om den interna kontrollen av understödprocessen är
korrekt ordnad, om understöden använts för
beviljat ändamål och om riktiga och tillräckliga
uppgifter lämnats om användningen.
År 2011 beviljades bidrag som omfattades av granskningen
till ett belopp av 309,4 miljoner euro, varav 76 procent gick till
icke-vinstsyftande sammanslutningar. Cirka 12 procent av understöden
gick till kommuner och 9 procent till näringslivet.
Revisionsverket påpekar att undervisnings- och kulturministeriet
inte i alla delar följt de författningar och anvisningar
som gäller understödsprocessen. Ministeriet har
inte i enlighet med 15 § i statsunderstödslagen övervakat
statsunderstödet på behörigt sätt
och tillräckligt. Dessutom har ministeriet i strid med
12 § i statsunderstödlagen ofta i onödan
tidigarelagt utbetalningen av understöd och betalat ut
dem innan kostnaderna i fråga uppkommit.
I granskningen av den interna kontrollen av understödsprocessen
har det framkommit sådana försumligheter gällande
beslutsrutiner och övervakning och utbetalning av understöd
som ministeriet lämpligen bör åtgärda.
Undervisnings- och kulturministeriets utgår i sin övervakning
från inlämnade rapporter om hur statsunderstöden
använts och gör inte inspektioner på ort
och ställe utom i enstaka undantagsfall. Denna praxis avviker
väsentligt från Penningautomatföreningens
kontrollpraxis. Föreningen gör 60—100
inspektioner årligen. Utskottet menar att övervakningen
kan förbättras om man ger akt på övervakningskriterierna
och går in för en effektivare övervakning.
Undervisnings- och kulturministeriet har med stöd av
7 § 2 mom. i statsunderstödslagen i allt högre
uträckning delegerat med beviljande av statsunderstöd
sammanhängande befogenheter till föreningar och
stiftelser. I vissa fall där understödstagaren
beviljat stöd vidare har beviljningsprocessen inkluderat
ingående prövning och extensivt bruk av offentlig
makt. Det här är ett problem, och revisionsverket
har inte ansett stödpraxisen vara lämplig.
Undervisnings- och kulturministeriet anser att verkets kommentarer är
en bra plattform för arbetet att se över de allmänna
råden för statsbidragsverksamheten och själva
beslutsprocessen för statsunderstöd.
Utskottet diskuterade i detta sammanhang också läget
när det gäller övervakningen av utlandsskolor.
I ministeriets övervakningsplan för statsandelar
och statsbidrag 2010—2011 ingår två utlandsskolor.
Granskningen av utlandsskolorna inleddes 2012 under ledning av ministeriets
enhet för intern revision och i samarbete med ett externt
revisionsföretag. Till planerna hör att under
2012 börja granska den andra skolan. Ministeriet har ännu
inte blivit klart med revisionsberättelsen över
granskningen av Aurinkorannikon suomalainen koulu i Fuengirola i
Spanien. Ärendet är förknippat med klagomål
och begäran om utredning.
Utskottet välkomnar undervisnings- och kulturministeriets
intentioner att åtgärda problemen och avser hålla
ett öga på vad ministeriet gjort med anledning
av revisionsverkets förslag och begära in en rapport
från ministeriet hösten 2013. Dessutom uppmanar
utskottet ministeriet att leverera revisionsberättelsen över
verksamheten vid Aurinkorannikon suomalainen koulu till utskottet
när den blivit klar.