3 §
Konsumentfordran
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bestämmelserna om en konsumentfordran i denna lag ska
iakttas också när en offentligrättslig
juridisk persons fordran eller en fordran som anknyter till ett
offentligt uppdrag drivs in hos en privatperson.
3 a §
Definitioner
I denna lag avses med
1) direkt utsökningsbar fordran en fordran som
får utsökas utan en sådan utsökningsgrund som
avses i 2 kap. 2 § i utsökningsbalken (705/2007)
på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet
av skatter och avgifter (706/2007),
2) på ett varaktigt sätt lämnande
av ett meddelande till mottagaren personligen, antingen skriftligen
eller elektroniskt, så att mottagaren kan spara och återge
det i oförändrad form.
4 §
God indrivningssed
Vid indrivning får det inte användas ett förfarande
som strider mot god indrivningssed eller som annars är
otillbörligt mot gäldenären. Vid indrivning
ska förhållningssättet till betalningsarrangemang
vara ansvarsfullt. Bestämmelser om förfaranden
som från konsumentsynpunkt är otillbörliga
eller strider mot god sed finns även i 2 kap. i konsumentskyddslagen
(38/1978) och bestämmelser om kreditgivarens skyldigheter gentemot
konsumenten i händelse av försenad betalning i
7 kap. 13 § i konsumentskyddslagen.
Vid indrivningen får inte
1) osann eller vilseledande information ges om påföljderna
av en underlåten betalning eller om andra omständigheter
av betydelse för gäldenären,
2) oskäliga eller onödiga kostnader eller
onödig olägenhet orsakas gäldenären,
3) gäldenärens integritetsskydd äventyras.
En preskriberad fordran eller en fordran som har upphört
av andra skäl får inte drivas in.
4 b §
Bestridande av betalningsskyldighet
Indrivning enligt denna lag får inte fortsättas, om
gäldenären bestrider sin betalningsskyldighet.
Indrivning får fortsättas trots bestridande,
om gäldenären inte anger någon grund
för bestridandet eller åberopar endast en sådan
grund som uppenbart inte har någon inverkan på gäldenärens betalningsskyldighet.
Indrivning av en direkt utsökningsbar fordran får
fortsättas trots bestridande, om inte gäldenären
har anfört sådana grundbesvär som avses
i 9 § i lagen om verkställighet av skatter
och avgifter eller utnyttjat något annat därmed
jämförbart rättsmedel.
4 c §
Gäldenärens rätt att begära
avbrytande av indrivningen av en konsumentfordran
När en konsumentfordran drivs in har gäldenären
rätt att begära att indrivningen avbryts och att ärendet överlämnas
till rättslig indrivning. Om indrivningen gäller
en fordran som förfaller i flera poster får avbrytande
av indrivningen dock begäras endast om fordran har förfallit
till betalning i sin helhet. Gäldenären ska skriftligen
eller på något annat varaktigt sätt begära
att indrivningen avbryts.
Trots begäran om avbrytande får indrivning enligt
denna lag fortsättas om ersättning för
indrivningskostnaderna inte krävs av gäldenären. Om
indrivningen fortsätter ska gäldenären
samtidigt informeras om att han eller hon inte kommer att avkrävas
ersättning för kostnader för indrivningsåtgärder
som vidtas efter att avbrytande har begärts.
Trots begäran om avbrytande får sådana
uppmaningar och meddelanden lämnas till gäldenären
som enligt lag krävs av borgenären för
att anmäla uppgifter om en betalningsstörning,
för att avbryta preskription eller annars för
att bevara sin rätt.
5 §
Betalningskrav när en konsumentfordran drivs in
Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet
ska, vid indrivning av en konsumentfordran för någon
annans räkning eller indrivning av en konsumentfordran
som enbart i indrivningssyfte överförts till den
som bedriver indrivningsverksamhet, ge eller sända gäldenären
ett betalningskrav.
Ett betalningskrav ska vara skriftligt. Det får dock
lämnas till gäldenären också på något
annat varaktigt sätt, om gäldenären efter
det att fordran har förfallit till betalning uttryckligen
har godkänt att meddelanden om fordran lämnas
på detta sätt.
Ett betalningskrav får inte ges eller sändas förrän
gäldenären efter det att fordran förfallit till
betalning har påmints om fordran och det har gått
minst 14 dagar från det att betalningspåminnelsen
lades fram eller sändes.
5 a §
Innehållet i ett betalningskrav
I ett betalningskrav som avses i 5 § ska åtminstone
följande nämnas:
1) borgenärens namn och adress,
2) grunden för fordran,
3) fordrans kapital, ränta, dröjsmålsränta
och indrivningskostnader specificerade,
4) det totala belopp som krävs,
5) till vem, hur och när fordran ska betalas,
6) gäldenärens möjlighet att framställa
anmärkningar mot fordrans belopp och grund samt inom vilken
tid anmärkningarna ska framställas; om indrivningen
gäller en direkt utsökningsbar fordran ska gäldenären
i betalningskravet underrättas om de rättsmedel
som står till förfogande vid indrivningen av en
sådan fordran och om möjligheten att ansöka
om betalningsuppskov,
7) till vem anmärkningarna ska framställas; om
indrivningen gäller ett offentligt samfunds fordran ska
det i betalningskravet också särskilt och tydligt
uppges kontaktinformation för den enhet eller person som
har hand om det offentliga samfundets indrivning och till vilken
gäldenären kan rikta sina anmärkningar
om fordran och indrivningen.
Om gäldenären enligt 4 c § har rätt
att begära att indrivningen avbryts och att ärendet överlämnas
till rättslig indrivning, ska betalningskravet innehålla
information om denna rättighet samt om hur begäran
om avbrytande ska göras och vilka rättsverkningar
begäran har.
Om det i fråga om borgenären används
ett annat namn än namnet i det avtal eller någon
annan åtgärd som ligger till grund för
fordran, ska också det namn som ursprungligen användes uppges
i betalningskravet. Vid indrivning av en överförd
fordran ska också den ursprungliga borgenärens
namn anges i betalningskravet.
Om grunderna för hur räntorna ska beräknas inte
har nämnts i betalningskravet, ska gäldenären
underrättas om sin rätt att på begäran
få en utredning över hur räntorna bestäms.
6 §
Sådant krav på betalning av en konsumentfordran
som framställs i domstol
Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet
får, vid indrivning av en konsumentfordran för
någon annans räkning eller indrivning av en konsumentfordran
som enbart i indrivningssyfte överförts till den
som bedriver indrivningsverksamhet, inte i domstol kräva
att fordran betalas förrän ett betalningskrav
enligt 5 § har getts eller sänts och
de tider för betalning av fordran och framställning
av anmärkningar som nämnts i kravet löpt
ut.
Trots vad som föreskrivs i 1 mom. får
betalning krävas om
1) ett uppskov med behandlingen i domstol kan leda till en rättsförlust
för borgenären eller om det finns något
annat vägande skäl att utan dröjsmål
inleda behandlingen, eller
2) gäldenären har bestridit sin betalningsskyldighet
eller i enlighet med 4 c § begärt att indrivningen
avbryts och ärendet överlämnas till rättslig
indrivning.
7 §
Användning av tratta
En betalningsuppmaning där betalning krävs inom
en viss tid vid äventyr att en underlåtelse att
iaktta uppmaningen offentliggörs eller antecknas i kreditupplysningsregistret
(tratta) får användas endast för
indrivning av en klar och ostridig fordran som förfallit
till betalning. Vid tillämpningen av denna paragraf betraktas
en direkt utsökningsbar fordran som ostridig, om inte gäldenären
har anfört grundbesvär eller utnyttjat något
annat därmed jämförbart rättsmedel.
En tratta får inte användas för att
driva in en konsumentfordran.
En tratta får inte sändas förrän
gäldenären har getts eller sänts en betalningspåminnelse,
där det uppställts en tidsfrist på minst
sju dagar för betalning av fordran eller för framställning
av anmärkningar om fordran, och tidsfristen har löpt ut.
En tratta och en betalningspåminnelse enligt 3 mom.
ska vara skriftliga. De får dock lämnas till gäldenären
också på något annat varaktigt sätt,
om gäldenären efter det att fordran har förfallit
till betalning uttryckligen har godkänt att meddelanden
om fordran lämnas på detta sätt. Betalningspåminnelser
får också lämnas till gäldenären
på något annat varaktigt sätt, om ett
sådant sätt under skuldförhållandets
lopp etablerat använts för att lämna
meddelanden mellan borgenären och gäldenären.
En tratta får offentliggöras eller anmälas
för anteckning i kreditupplysningsregistret tidigast tio
dagar efter det att den sänts.
En vägran att betala en tratta får inte styrkas genom
en offentlig myndighetsförrättning.
10 §
Ersättning för indrivningskostnader
Gäldenären ska ersätta de skäliga
kostnader som orsakas borgenären av indrivningen. Ersättningsskyldigheten
kan grunda sig både på kostnaderna för
borgenärens egna indrivningsåtgärder
och på borgenärens kostnader till följd
av ersättningar som borgenären ska betala till
en uppdragstagare för skötseln av indrivningen.
När skäligheten av de kostnader som ska ersättas
bedöms, ska fordrans storlek, mängden utfört
arbete, ändamålsenligheten i indrivningssättet
och övriga omständigheter beaktas.
Gäldenären är dock inte skyldig att
ersätta indrivningskostnaderna, om borgenären
eller uppdragstagaren har förfarit i strid med 4, 4 b,
4 c eller 7 § eller om den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet
inte har uppfyllt förpliktelserna enligt 5 och 5 a §,
utom i det fall att det klandervärda i förfarandet
eller underlåtelsen kan anses vara ringa.
10 a §
Maximibelopp för indrivningskostnader i samband med
konsumentfordringar
Vid indrivning av en konsumentfordran får det
av gäldenären krävas följande
belopp för indrivningsåtgärder som nämns
i detta moment:
1) en skriftlig betalningspåminnelse, högst 5 euro,
2) ett betalningskrav som avses i 5 §, högst
a) 14 euro, om fordrans kapital uppgår till högst
100 euro,
b) 24 euro, om fordrans kapital överstiger 100 euro,
men uppgår till högst 1 000 euro,
c) 50 euro, om fordrans kapital överstiger 1 000
euro,
3) ett i 5 § avsett betalningskrav på en direkt utsökningsbar
fordran, högst 14 euro,
4) hälften av det belopp som nämns i 2 eller 3 punkten,
om det är fråga om ett nytt betalningskrav på samma
fordran,
5) ett betalningskrav enligt 5 §, högst 5 euro, om
fordran drivs in av någon som bedriver indrivningsverksamhet
i enlighet med 1 § 3 mom. 1 eller 2 punkten i lagen om
tillståndsplikt för indrivningsverksamhet (517/1999),
6) förlängning av betalningstiden på gäldenärens
begäran, högst 5 euro,
7) en skriftlig eller på något annat varaktigt sätt
framställd betalningsplan som omfattar hela den återstående
fordran och som utarbetats tillsammans med gäldenären,
högst
a) 20 euro, om fordrans kapital uppgår till högst
100 euro eller betalningsplanen omfattar högst fyra poster,
b) 30 euro, om fordrans kapital överstiger 100 euro,
men uppgår till högst 1 000 euro och betalningsplanen
omfattar mer än fyra poster,
c) 50 euro, om fordrans kapital överstiger 1 000
euro och betalningsplanen omfattar mer än fyra poster,
d) 20 euro, om fordran är direkt utsökningsbar.
För andra betalningspåminnelser än
sådana som avses i 1 mom. 1 punkten får de faktiska kostnader
som påminnelsen medfört krävas. Kostnaderna
kan tas ut enligt de genomsnittliga faktiska kostnaderna för
det slag av påminnelser som använts.
De faktiska indrivningskostnaderna får krävas
av gäldenären, om indrivningen har förutsatt en
exceptionellt stor arbetsinsats och därför medfört
andra indrivningskostnader än sådana som anges
i 1 mom. eller kostnader som överstiger de belopp som föreskrivs
i det momentet. I sådana fall ska de indrivningskostnader
som krävs och grunderna för dem specificeras för gäldenären
och denne ska upplysas om att beloppet är större än
de maximibelopp som annars ska iakttas. Maximibeloppen får
emellertid inte överskridas om indrivningen gäller
en direkt utsökningsbar fordran.
10 b §
Tidsgränser för indrivningsåtgärder
i samband med konsumentfordringar
För en i 10 a § 1 mom. 1 punkten avsedd betalningspåminnelse
får det av gäldenären krävas indrivningskostnader
endast om det till gäldenären har sänts
en faktura eller någon annan förfalloanmälan
minst 14 dagar innan fordran förfallit till betalning,
och det innan betalningspåminnelsen avsänts har
gått minst 14 dagar från det att fordran förfallit
till betalning. Om fordran enligt avtal ska betalas på förfallodagen
utan särskild anmälan, får det av gäldenären
krävas indrivningskostnader endast om det innan betalningspåminnelsen
avsänts har gått minst 14 dagar från
förfallodagen.
För en ny betalningspåminnelse eller ett nytt
i 10 a § 1 mom. 2—5 punkten avsett betalningskrav
får indrivningskostnader krävas av gäldenären
endast om det har gått minst 14 dagar sedan den föregående
påminnelsen eller det föregående kravet
avsändes.
För en i 10 a § 1 mom. 6 punkten avsedd förlängning
av betalningstiden får indrivningskostnader krävas
av gäldenären endast om betalningstiden förlängs
med minst 14 dagar.
10 c §
Maximiantal betalningskrav och betalningsplaner som
berättigar till kostnadsersättning vid indrivning
av konsumentfordringar
Vid indrivning av en och samma konsumentfordran får
indrivningskostnader krävas av gäldenären
för högst två sådana betalningskrav
som avses i 5 § och för högst en sådan
betalningsplan som avses i 10 a § 1 mom. 7 punkten. Gäldenären
får dock avkrävas indrivningskostnader för högst
två betalningsplaner, om den fordran som ska drivas in
inte är direkt utsökningsbar och dess kapital är
mer än 100 euro.
Indrivningskostnader får krävas av gäldenären
för fler betalningskrav och betalningsplaner än
vad som föreskrivs i 1 mom., om det funnits särskild
anledning till att flera indrivningsåtgärder vidtagits
och indrivningsåtgärderna inte kan anses oproportionerliga
med beaktande särskilt av fordrans kapital. I sådana
fall ska de indrivningsåtgärder som vidtagits
specificeras för gäldenären och denne
ska samtidigt upplysas om varför det funnits särskild
anledning till indrivningsåtgärderna.
10 d §
Gäldenärens totalkostnadsansvar vid indrivning
av konsumentfordringar
För indrivningen av en och samma konsumentfordran
får det av gäldenären som indrivningskostnader
krävas sammanlagt högst följande belopp:
1) 60 euro, om fordrans kapital uppgår till högst
100 euro,
2) 120 euro, om fordrans kapital överstiger 100 euro,
men uppgår till högst 1 000 euro,
3) 210 euro, om fordrans kapital överstiger 1 000
euro.
Av gäldenären får de faktiska indrivningskostnaderna
krävas till ett belopp som överskrider vad som
föreskrivs i 1 mom., om indrivningen har varit exceptionellt
svår och indrivningsåtgärderna inte kan
anses oproportionerliga med beaktande särskilt av fordrans
kapital. I sådana fall ska de indrivningskostnader som
krävs och grunderna för dem specificeras för
gäldenären och denne ska samtidigt upplysas om
varför kostnaderna överskrider det maximibelopp
för totalkostnadsansvaret som annars ska iakttas.
För indrivningen av en direkt utsökningsbar konsumentfordran
får det av gäldenären krävas indrivningskostnader
till ett belopp av sammanlagt högst 51 euro.
10 e §
Standardersättning för indrivningskostnader
Om en betalning som avses i 1 § i lagen om betalningsvillkor
i kommersiella avtal (
/
) är försenad
så att borgenären har rätt till dröjsmålsränta,
har borgenären rätt att av gäldenären
få 40 euro som standardersättning för
indrivningskostnaderna. Borgenären har då rätt
till ersättning för de indrivningskostnader som
avses i 10 § endast till den del deras belopp överstiger standardersättningen.
10 f §
Direkt utsökningsbara indrivningskostnader
Om indrivningen gäller en konsumentfordran som är
direkt utsökningsbar, är också de kostnader
som borgenären orsakas av indrivningen av fordran direkt
utsökningsbara.
Om indrivningen gäller någon annan
direkt utsökningsbar fordran än en konsumentfordran, är
borgenärens kostnader för indrivningen av fordran
direkt utsökningsbara till den del kostnaderna inte överstiger
1) 40 euro för varje försenad betalningspost, om
fordran består av sådana betalningar som avses
i 10 e §,
2) de maximibelopp enligt 10 a § 1 mom. och 10 d § 3
mom. för indrivningskostnaderna för en direkt
utsökningsbar konsumentfordran, om det är fråga
om någon annan fordran än en sådan som
avses i 1 punkten.
11 a §
Avräkningen av medel från de delar som fordran
består av
De medel som influtit vid indrivningen får i första
hand räknas av från räntan och först
därefter från kapitalet.
De medel som influtit vid indrivningen av en konsumentfordran
får användas för avräkning av indrivningskostnaderna
och räntan på dem först efter det att
fordran och räntan på den har betalats.
13 §
Tvångsmedel
En näringsidkare som bryter mot 4, 4 a—4 c, 5,
5 a eller 6 § eller 11 a § 2 mom. när
näringsidkaren driver in en konsumentfordran, kan förbjudas
att fortsätta ett dylikt förfarande eller att upprepa
det eller ett därmed jämförbart förfarande.
Förbudet ska förenas med vite, om det inte är obehövligt
av särskilda skäl.
En näringsidkare som bryter mot bestämmelserna
i 4, 4 a, 4 b eller 7 § när näringsidkaren
av en annan näringsidkare driver in en sådan fordran
som uppstått i näringsverksamhet, kan förbjudas
att fortsätta eller att upprepa ett sådant förfarande.
Förbudet ska förenas med vite, om det inte är
obehövligt av särskilda skäl.
Om det finns särskilda skäl, kan förbudet meddelas
att gälla också en person som är anställd
hos en näringsidkare som avses i 1 eller 2 mom.
eller någon annan som handlar för näringsidkarens
räkning.
14 §
Meddelande av förbud
Ett förbud som avses i 13 § meddelas av marknadsdomstolen.
Marknadsdomstolen kan också meddela ett temporärt
förbud som gäller tills saken är slutligt
avgjord.
Konsumentombudsmannen kan meddela ett förbud som avses
i 13 § 1 mom. och förena det med vite i ett ärende
som inte har avsevärd betydelse för tillämpning
av lag eller i övrigt. Konsumentombudsmannens beslut får
inte överklagas genom besvär. Den som förbudet
gäller får föra beslutet till marknadsdomstolen
för behandling inom 30 dagar efter att ha fått
del av beslutet. I annat fall står beslutet fast. Vite
som ett förbud är förenat med döms
ut av marknadsdomstolen.
Konsumentombudsmannen kan meddela ett förbud som avses
i 13 § 1 mom. temporärt och förena det
med vite på det sätt som föreskrivs i 10 § 3
och 4 mom. i lagen om Konkurrens- och konsumentverket (661/2012).
Särskilda bestämmelser gäller dessutom
för marknadsdomstolen och behandlingen av ärenden
i marknadsdomstolen.
15 §
Ersättningsansvar
En borgenär är skyldig att ersätta
skada som orsakats den mot vilken indrivningen riktats som en följd
av att borgenären eller den uppdragstagare som borgenären överlåtit
indrivningen till förfarit i strid med denna lag eller
annars felaktigt.
Om skada har orsakats till följd av uppdragstagarens
felaktiga förfarande, ansvarar också uppdragstagaren
för att den skadelidande ersätts för
skadan.
En borgenär som varit tvungen att betala skadestånd
till följd av uppdragstagarens felaktiga förfarande
har rätt att av uppdragstagaren få tillbaka den
ersättning borgenären har betalat.
_______________
Denna lag träder i kraft den
20
.
Bestämmelserna i 10 c och 10 d § i denna lag tillämpas
på indrivningsåtgärder som vidtas efter
ikraftträdandet. Om indrivningen har inletts före
ikraftträdandet av denna lag, tillämpas på gäldenärens
totalkostnadsansvar dessutom den 10 c § som gällde
vid ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 10 e § och 10 f § 2
mom. i denna lag tillämpas på fordringar som förfaller till
betalning efter ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 11 a § i denna lag tillämpas på medel
som inflyter vid indrivning efter det att det förflutit
nio månader från ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 15 § i denna lag tillämpas inte
på skador som förorsakas av ett förfarande före
ikraftträdandet.