2 a kap.
Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
1 §
Att lämna arbetet och att bli uppsagd
En arbetssökande som utan giltig orsak har lämnat
sitt arbete eller själv har varit orsak till att anställningsförhållandet
upphört, har inte rätt till arbetslöshetsförmåner
under 90 dagar från anställningsförhållandets
upphörande. Om arbetet skulle ha varat högst fem
dagar, föreligger inte rätt till arbetslöshetsförmåner
under 30 dagar.
Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också när
personens utförande av arbete och löneutbetalning
har avbrutits helt och hållet av en orsak som avses i 43 § i
lagen om riksdagens tjänstemän, 6 kap. 9 § i
kyrkolagen, 47 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare,
48 § i lagen om försvarsmakten, 31 § i
lagen om Finlands Banks tjänstemän, 42 § i
lagen om republikens presidents kansli (100/2012) eller
i 40 § i statstjänstemannalagen.
Har en arbetstagare, vars arbetsavtal har sagts upp på en
grund som avses i 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen eller
i 8 kap. 2 § i lagen om sjöarbetsavtal eller vars
arbetsavtal har hävts på grundval av 8 kap. 1 § 1
mom. i arbetsavtalslagen eller 9 kap. 1 § 1 mom. i lagen
om sjöarbetsavtal, bevisligen bestritt uppsägningen
eller hävningen inom tre månader efter det att
anställningsförhållandet upphört,
kan det förrän ett slutligt avgörande
i arbetsavtalsärendet har fattats inte anses att arbetstagaren
själv, på det sätt som avses i 1 mom.
i denna paragraf, har varit orsak till att anställningsförhållandet
upphörde, om det inte kan anses att bestridandet är
uppenbart grundlöst. Bestämmelser om vad som ska anses
vara bevisligt bestridande utfärdas genom förordning
av statsrådet.
2 §
Giltig orsak att lämna arbetet
En person har giltig orsak att lämna sitt arbete i
de fall som avses i 8 kap. 1 § 2 mom. i arbetsavtalslagen
eller då arbetet inte kan anses lämpligt med beaktande
av hans eller hennes arbetsförmåga.
En person har rätt att lämna sitt arbete utan
att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner
också av någon annan orsak än de som
avses i 1 mom. samt i 3 och 8 §, om denna orsak i fråga
om giltigheten är jämförbar med dessa.
3 §
Att lämna arbetet på grund av arbetsplatsens läge
och arbetsresorna
En person har giltig orsak att lämna arbetet
1) inom tre månader från det att anställningsförhållandet
inleddes, under förutsättning att arbetsplatsen är
belägen utanför pendlingsregionen eller att de
dagliga arbetsresorna vid heltidsarbete överstiger i genomsnitt
tre timmar och vid deltidsarbete i genomsnitt två timmar,
2) för att inom en vecka från det att personen lämnade
arbetet flytta till en annan ort där personens make har
ett sådant varaktigt arbete eller bedriver sådan
företagsverksamhet som tryggar försörjningen,
under förutsättning att arbetsplatsen är
belägen utanför pendlingsregionen för
den nya bostaden, eller att de dagliga arbetsresorna vid heltidsarbete överstiger
i genomsnitt tre timmar och vid deltidsarbete i genomsnitt två timmar
efter flytten,
3) när arbetsstället ändras under
anställningsförhållandet, under förutsättning
att det nya arbetsstället är beläget
utanför pendlingsregionen eller att de dagliga arbetsresorna
till och från det nya arbetsstället vid heltidsarbete överstiger
i genomsnitt tre timmar och vid deltidsarbete i genomsnitt två timmar.
4 §
Vägran att ta emot arbete
En arbetssökande har inte rätt
till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar
från det han eller hon vägrade att ta emot arbete,
om han eller hon utan giltig orsak vägrar att ta emot ett
av arbets- och näringsbyrån erbjudet eller honom
eller henne på något annat sätt individuellt
erbjudet arbete
1) som med beaktande av hans eller hennes arbetsförmåga
kan anses vara lämpligt för honom eller henne,
2) för vilket lön betalas enligt kollektivavtal eller,
om något kollektivavtal inte finns, gängse och
skälig lön för sådant arbete
på arbetsorten, och
3) som inte berörs av strejk, lockout eller blockad.
Om arbetet skulle ha varat högst två veckor, föreligger
inte rätt till arbetslöshetsförmåner
under 30 dagar.
Om en person genom sitt eget förfarande har varit orsak
till att ett anställningsförhållande
inte har kommit till stånd, anses han eller hon ha vägrat
ta emot arbete.
5 §
Giltig orsak för vägran att ta emot arbete
En person har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet
deltidsarbete då lönen för arbetet och
den jämkade arbetslöshetsförmån
som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader
för arbetsresor och övriga kostnader som beror
på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än
den arbetslöshetsförmån som annars betalas
till honom eller henne.
En person har giltig orsak att vägra ta
emot erbjudet arbete, om
1) han eller hon inte ges skälig tid att ordna vård
för barn samt att undanröja svårigheter
som beror på arbetsväg och andra motsvarande begränsningar,
2) arbetet står i konflikt med hans eller hennes religiösa
eller etiska övertygelse,
3) arbetet förutsätter utförande
av sådana uppgifter som avses i 4 kap. 7 § 1 mom.
2 punkten i lagen om offentlig arbetskraftsservice och
som är uppenbart osedliga eller strider mot god sed,
4) arbetet är förenat med ett uppenbart hot
om våld, eller
5) det i arbetet förekommer trakasserier eller annat
osakligt bemötande som medför olägenhet eller
risker för arbetstagarens hälsa.
En person kan vägra ta emot erbjudet arbete utan att
förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner
också av någon annan orsak än de som
avses i 1 och 2 mom. och i 6—8 §, om denna orsak
i fråga om giltigheten är jämförbar
med dessa.
6 §
Vägran att ta emot arbete på grund av arbetsplatsens
läge och arbetsresorna
En person har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet
arbete inom sin pendlingsregion om de dagliga arbetsresorna vid
heltidsarbete skulle överstiga i genomsnitt tre timmar
och vid deltidsarbete i genomsnitt två timmar.
En person har giltig orsak att vägra ta
emot erbjudet arbete utanför sin pendlingsregion, om
1) det enligt arbets- och näringsbyråns bedömning
kan fås sådana lämpliga arbetstagare för
arbetsplatsen inom vilkas pendlingsregion den lediga arbetsplatsen är
belägen,
2) arbetet inte är ett varaktigt heltidsarbete som
tryggar försörjningen,
3) det på den nya orten inte finns en tillgänglig
bostad som är lämplig för personen och
hans eller hennes familj,
4) det ska anses vara oskäligt att arbetssökanden
tar emot arbetet med beaktande av hans eller hennes språkkunskaper,
eller
5) personen har en vägande personlig orsak att inte
ta emot arbetet.
En bostad anses vara lämplig för personen
och hans eller hennes familj om inflyttningen i den inte avsevärt
försämrar boendet och om kostnaderna för
den inte avsevärt minskar den personens disponibla inkomster.
Bostaden ska stå till personens och familjens förfogande
senast när personen tar emot arbete utanför sin
pendlingsregion, eller omedelbart därefter.
Såsom vägande personlig orsak enligt 2 mom. 5
punkten anses makens arbete eller företagsverksamhet när
detta är nödvändigt för familjens
försörjning, egna, makens eller barnens studier
eller skolgång, om dessa är bundna till orten,
vård av en nära släkting eller någon
annan närstående, det egna hälsotillståndet
eller nära släktingars hälsotillstånd
eller någon annan med dessa jämförbar
orsak. En anskaffad bostad kan anses som en sådan orsak.
7 §
Vägran att ta emot erbjudet arbete utomlands
En person har giltig orsak att vägra ta emot arbete
utomlands, dock inte i en sådan stat där han eller
hon söker arbete och till honom eller henne under vistelsen
i landet betalas arbetslöshetsförmån
enligt en för Finland bindande internationell rättsakt.
8 §
Skydd för yrkesskicklighet
En person har inom tre månader från registreringen
som arbetslös arbetssökande eller från
ett senare avslutande av heltidsstudier giltig orsak att vägra
ta emot arbete som inte motsvarar den yrkesskicklighet som baserar
sig på hans eller hennes utbildning och arbetserfarenhet.
Tremånaderstiden börjar räknas från
början, när personen har uppfyllt det arbetsvillkor
som förutsätts för arbetslöshetsdagpenning
och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning börjar
räknas från början.
En person har inom tre månader från det att han
eller hon har inlett ett anställningsförhållande
giltig orsak att lämna ett sådant arbete som han
eller hon med stöd av 1 mom. skulle ha kunnat vägra
att ta emot utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner.
Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte
på arbetssökande vars utförande av arbete
och löneutbetalning har avbrutits av en orsak som baserar
sig på ett villkor i arbetsavtalet och som kan jämställas
med permittering.
9 §
Uteblivande från ett möte där en
sysselsättningsplan utarbetas
En arbetssökande som uteblir från ett möte där
en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter
den ska utarbetas eller revideras har inte rätt till arbetslöshetsförmåner
under de 15 dagar som följer efter uteblivandet från
mötet. Rätten till förmånen
fås dock tillbaka tidigast den dag då en sysselsättningsplan
eller en plan som ersätter den har utarbetats eller reviderats,
om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen av
planen beror på arbets- och näringsbyrån.
Det som sägs i 1 mom. tillämpas inte, om arbetssökanden
uteblir från mötet på grund av sjukdom
eller olycksfall eller av en orsak som inte beror på personen
själv eller om det finns någon annan godtagbar
anledning för att utebli. En tidsperiod utan ersättning
föreläggs inte heller när arbetssökanden
i förväg har underrättat arbets- och
näringsbyrån om att han eller hon är förhindrad
att komma till mötet där en sysselsättningsplan
eller en plan som ersätter den ska utarbetas eller revideras
och arbets- och näringsbyrån godkänner
den orsak som arbetssökanden angett för att mötet
ska senareläggas.
10 §
Vägran att utarbeta sysselsättningsplan
Om en arbetssökande utan giltig orsak vägrar att
utarbeta eller revidera en sysselsättningsplan eller en
plan som ersätter den eller genom annat förfarande än
det som avses i 9 § orsakar att planen inte kan
utarbetas eller revideras, har han eller hon inte rätt
till arbetslöshetsförmåner under 30 dagar
efter vägran. Rätten till förmånen
fås dock tillbaka tidigast den dag då en sysselsättningsplan
eller en plan som ersätter den har utarbetats eller reviderats,
om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen
av planen beror på arbets- och näringsbyrån.
11 §
Försummelse att fullfölja sysselsättningsplan
En arbetssökande som utan giltig orsak försummar
att söka arbete och förbättra sina förutsättningar
för sysselsättning på det sätt
som överenskommits i sysselsättningsplanen eller den
plan som ersätter sysselsättningsplanen, är inte
berättigad till arbetslöshetsförmåner
under 60 dagar. Tiden räknas från den dag då arbets- och
näringsbyrån konstaterade försummelsen.
En arbetssökande anses inte ha försummat sin aktiva
jobbsökning och förbättrandet av sina
förutsättningar för sysselsättning,
om den arbetssökande för arbets- och näringsbyrån
visar att han eller hon har sökt arbete och förbättrat
sina förutsättningar för sysselsättning
på ett sätt som motsvarar det som överenskommits
i planen.
12 §
Vägran att delta i sysselsättningsfrämjande
service och avbrytande av servicen
En arbetssökande har inte rätt
till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar
från vägran, om han eller hon utan giltig orsak
vägrar att delta i
1) arbetskraftspolitisk vuxenutbildning enligt 6 kap. i lagen
om offentlig arbetskraftsservice,
2) arbets- och utbildningsprövning enligt 6 kap.
i lagen om offentlig arbetskraftsservice eller arbetsprövning
eller arbetslivsträning enligt 8 kap. 1 § i den
lagen, eller
3) arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet
i rehabiliteringssyfte.
Tillämpningen av 1 mom. förutsätter
att man i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter
sysselsättningsplanen har kommit överens om deltagandet
i servicen, eller att personen på eget initiativ har sökt
till arbetskraftspolitisk vuxenutbildning.
Om en arbetssökande genom sitt eget förfarande är
orsak till att sådan sysselsättningsfrämjande
service som nämns i 1 mom. inte kan ordnas för
honom eller henne, anses han eller hon ha vägrat delta
i servicen.
En arbetssökande som utan giltig orsak avbryter eller
av eget förvållande måste avbryta sysselsättningsfrämjande
service som nämns i 1 mom., har under 60 dagar
efter avbrytandet inte rätt till arbetslöshetsförmåner.
Om personen i enlighet med 13 kap. 4 § i lagen om offentlig
arbetskraftsservice inom besvärstiden har anfört
besvär över ett beslut som gäller avbrytande
av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, kan det inte förrän
besvärsärendet avgjorts slutligt anses att han
eller hon på det sätt som avses i 4 mom.
i denna paragraf av eget förvållande har blivit
avstängd från utbildningen.
I fråga om den som är under 20 år
och saknar yrkesutbildning och som är berättigad
till arbetslöshetsdagpenning anses som utbildning enligt 1 mom.
1 punkten även yrkesutbildning för vilken studiestöd
kan beviljas.
13 §
Giltig orsak att vägra delta i sysselsättningsfrämjande
service och att avbryta servicen
En person har giltig orsak att vägra delta
i sådan sysselsättningsfrämjande service
som nämns i 12 § 1 mom. och att avbryta servicen, om
1) servicen inte lämpar sig för honom eller henne
med beaktande av hans eller hennes hälsotillstånd
eller arbets- och funktionsförmåga,
2) servicen ordnas utanför hans eller hennes pendlingsregion
eller de dagliga resorna till och från platsen där
servicen ordnas överstiger i genomsnitt tre timmar,
3) serviceanordnaren väsentligen försummar sitt
ansvar för arbetarskyddet för deltagaren,
4) serviceanordnaren väsentligen försummar att
iaktta lagstiftningen om anordnande av service eller villkoren i
det avtal som ingåtts om servicen,
5) servicen väsentligen avviker från det som man
kommit överens om i sysselsättningsplanen eller
den plan som ersätter sysselsättningsplanen.
En person har giltig orsak att vägra delta i arbetskraftspolitisk
vuxenutbildning och att avbryta utbildningen även när
ett arbete inom branschen i fråga inte är lämpligt
för honom eller henne med beaktande av hans eller hennes
hälsotillstånd och arbetsförmåga,
eller när försörjningen för
personen och dem han eller hon ska försörja inte
tryggas skäligen under tiden för utbildningen.
Försörjningen för personen och dem han
eller hon ska försörja tryggas skäligen,
om den arbetssökande har rätt till förmåner
på samma nivå som arbetslöshetsförmån.
En person har giltig orsak att vägra delta i sådan
sysselsättningsfrämjande service som nämns
i 12 § 1 mom. eller att avbryta servicen också av
någon annan orsak än en sådan som nämns
i 1 mom. i denna paragraf, om orsaken kan jämställas
med dessa.
14 §
Upprepade förfaranden som är arbetskraftspolitiskt
klandervärda
Om en arbetssökande under en granskningsperiod på sex
månader på det sätt som avses i 1 eller
4 § eller 9—12 § upprepade gånger
förfar klandervärt enligt en arbetskraftspolitisk
bedömning, åläggs han eller hon skyldighet
att vara i arbete. Tiden räknas från det att förfarandet
upprepades.
Rätten till arbetslöshetsförmån
fås tillbaka när personen i sammanlagt minst 12
kalenderveckor har
1) varit i sådant arbete som räknas in i arbetsvillkoret,
2) deltagit i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning enligt 6
kap. i lagen om offentlig arbetskraftsservice,
3) deltagit i arbets- och utbildningsprövning enligt
6 kap. i lagen om offentlig arbetskraftsservice eller i arbetsprövning,
arbetslivsträning eller arbetspraktik enligt 8 kap.
i den lagen,
4) deltagit i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt
lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,
5) bedrivit frivilliga heltidsstudier enligt 2 kap.
6 § 2 mom., eller
6) varit sysselsatt på heltid i företagsverksamhet
eller eget arbete.
Rätten till arbetslöshetsförmån
fås också tillbaka när det har gått
minst fem år från det förfarande som
ledde till att skyldighet att vara i arbete enligt 1 mom. förelades.
Det som föreskrivs i 1—13 § tillämpas
inte under tiden för en skyldighet att vara i arbete enligt
1 mom.
11 kap.
Bestämmelser om verkställighet
2 §
Skyldighet att lämna uppgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om en sådan förändring inträffar
i en förmånstagares omständigheter som
kan påverka rätten att få en förmån
eller minska förmånsbeloppet, ska han eller hon
omedelbart underrätta den som betalar ut arbetslöshetsförmånen
om förändringen. Förmånstagaren
ska omedelbart underrätta arbets- och näringsbyrån
eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter
om en förändring i förhållanden
som avses i 4 §.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4 §
Arbetskraftspolitiskt utlåtande
Arbets- och näringsbyrån ger ett
arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 1 kap. 4 § 3
mom. om
1) de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar
för erhållande av förmåner som
anges i 2 kap., när detta behövs,
2) förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
enligt 2 a kap.,
3) arbetsmarknadsstöd som betalas i form av resebidrag
enligt 7 kap. 3 § och 12 § 2 mom.,
4) särskilda arbetskraftspolitiska förutsättningar
för arbetsmarknadsstöd enligt 8 kap.,
5) förmåner som betalas under tiden för
sysselsättningsfrämjande service, om vilka föreskrivs
i 10 kap. 2 § 2 mom., 3 mom. 1, 2, 5 och 6 punkten
samt i 4 mom., 3 § samt i 5 § 1 och 3 mom.,
6) förutsättningar för att omfattas
av omställningsskyddet enligt 5 a kap. 2 § 1 och
2 mom. i lagen om offentlig arbetskraftsservice,
7) bevisligen avbrutna studier enligt 9 kap. 3 § 2—4
mom. i lagen om offentlig arbetskraftsservice och arbetssökandes
frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån
enligt 5—7 § i den lagen,
8) stödtid för studier, invandrarens skyldigheter
samt uppföljning av och avbrott i studier enligt 25 § i
lagen om främjande av integration,
9) huruvida sysselsättningsfrämjande service ingår
i den sysselsättningsplan som utarbetats med den arbetssökande
eller i en plan som ersätter den planen.
Arbets- och näringsförvaltningens
kundservicecenter kan
1) ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 1
kap. 4 § 3 mom. om de allmänna arbetskraftspolitiska
förutsättningarna för att få förmåner som
anges i 2 kap. 1 och 3 §,
2) ändra ett arbetskraftspolitiskt utlåtande från
arbets- och näringsbyrån som gäller rätten till
arbetsmarknadsstöd till att gälla rätten
till arbetslöshetsdagpenning,
3) föra över ett arbetskraftspolitikst utlåtande från
arbets- och näringsbyrån till någon annan inrättning
som betalar ut arbetslöshetsförmån,
4) rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra
jämförbara klara fel i arbets- och näringsbyråns
arbetskraftspolitiska utlåtande.
Ett arbetskraftspolitiskt utlåtande ges på begäran
av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan. Utlåtandet
ska på begäran av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan
kompletteras utan dröjsmål. Om en arbetssökande har
meddelat arbetskraftsmyndigheten att han eller hon ansöker
om arbetsmarknadsstöd eller arbetslöshetsdagpenning,
kan det arbetskraftspolitiska utlåtandet ges och kompletteras
utan särskild begäran.
Om ett utlåtande begärs om den som är
grupppermitterad eller om den som är förhindrad
att utföra arbete på grund av väderhinder,
ges det endast om de förutsättningar som anges
i 2 kap. 3—5, 5 a, 6 och 7 §. Med gruppermitterad
avses en arbetstagare som har permitterats för viss tid antingen
på heltid eller på det sätt som avses
i 4 kap. 1 §, och permitteringen gäller
minst tio arbetstagare. Gruppermitterade arbetstagare är också de
personer som avses i 3 kap. 1 § 2 mom.
Det arbetskraftspolitiska utlåtandet delges den arbetssökande
i samband med ett beslut enligt 3 §. Den arbetssökande
har rätt att på begäran få uppgift
om utlåtandet från arbetskraftsmyndigheten.
Den sysselsättningskommission som avses i 11 kap. 3 § i
lagen om offentlig arbetskraftsservice kan ge utlåtande
om besvär som anförts av den som ansöker
om arbetslöshetsförmåner i ett ärende
där arbets- och näringsbyrån på det
sätt som avses i 2 mom. har kompletterat sitt arbetskraftspolitiska
utlåtande enligt 2 a kap. 1, 4, eller 14 § eller
8 kap. 2 § och där det är fråga
om att arbetssökanden har vägrat att ta emot arbete, har
lämnat arbetet eller av eget vållande blivit avskedad
från arbetet. Sysselsättningskommissionen har
dessutom till uppgift att följa arbets- och näringsbyråns
utlåtandepraxis och att stödja byrån
vid bedömningen av de arbetskraftspolitiska förutsättningarna
för utkomstskyddet för arbetslösa.
Närmare bestämmelser om lämnande
av arbetskraftspolitiska utlåtanden och om innehållet i
utlåtandena får utfärdas genom förordning
av arbets- och näringsministeriet.
4 a §
Underrättelse om sökande av arbete i en annan stat
Arbetskraftsmyndigheten ska underrätta Folkpensionsanstalten
eller arbetslöshetskassan om att en arbetssökande,
enligt artikel 64 i grundförordningen, har begett sig till
en annan stat för att söka arbete där.
12 §
Återkrav av resebidrag
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Resebidraget återkrävs inte om personen har haft
en sådan giltig orsak att lämna arbetet som anges
i 2 a kap. 3 § 1 punkten.
Denna lag träder i kraft den
20
.
I fråga om arbetssökandes förfaranden
enligt 2 a kap. som ägt rum före ikraftträdandet
av denna lag och i fråga om utlandsresor som påbörjats före
ikraftträdandet tillämpas de bestämmelser som
gällde vid ikraftträdandet.
När det bedöms om en arbetssökandes
förfarande är upprepat på det sätt
som avses i 2 a kap. 14 § beaktas också sådant
förfarande av den arbetssökande som ägt
rum före ikraftträdandet av denna lag.
Om en i 15 i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte
(189/2001) avsedd person vägrar delta i eller
avbryter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och arbetsverksamheten
i rehabiliteringssyfte har tagits med i aktiveringsplanen innan
denna lag träder i kraft, tillämpas på vägran
och avbrytandet de bestämmelser som gällde vid
ikraftträdandet.
En arbetssökande som har förlorat sin rätt
till utkomstskydd för arbetslösa på grund
av upprepade förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
enligt den upphävda lagen om utkomstskydd för
arbetslösa (602/1984) eller den upphävda
lagen om arbetsmarknadsstöd (1542/1993), eller
som har ålagts en skyldighet att vara i arbete enligt de
bestämmelser i 2 kap. 21 § eller 8 kap.
4 a eller 6 § som gällde vid ikraftträdandet
av denna lag, har, om övriga förutsättningar
uppfylls, rätt till arbetslöshetsförmån
senast från och med den 1 januari 2017.
Utöver vad som i de lagar som nämns i 5 mom.
föreskrivs om återfående av rätten
till utkomstskydd för arbetslösa efter upprepade
förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
och vad som föreskrivs om fullgörande av skyldigheten
att vara i arbete i de bestämmelser i 2 kap. 21 § eller
8 kap. 4 a eller 6 § som gällde vid ikraftträdandet
av denna lag, beaktas i fråga om återfående
av rätten till arbetslöshetsförmåner
den arbetssökandes agerande enligt 2 a kap. 14 § 2 mom.
1—6 punkten från och med ikraftträdandet
av denna lag.
Bestämmelserna i 4 kap. 5 § 3 mom. tillämpas
på förmåner som betalas ut för
tiden efter det att lagen har trätt i kraft.
Åtgärder som krävs för verkställigheten
av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.