2 kap.
Främjande av välfärd
6 §
Rådgivning och handledning
Kommuninvånarna ska ha tillgång till rådgivning
och handledning inom socialvården. Särskilt avseende
ska fästas vid rådgivning och handledning för
barn, unga och personer som behöver särskilt stöd.
När socialvården ordnar rådgivning
och handledning ska den vid behov samarbeta med den primärvård
som ger hälsorådgivning som avses i 13 § i
hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) samt
med andra sektorer.
7 §
Strukturellt socialt arbete
Genom strukturellt socialt arbete ska information om social
välfärd och sociala problem förmedlas
och sakkunskapen inom socialvården utnyttjas för
att främja välfärd och hälsa.
Strukturellt socialt arbete omfattar
1) produktion av information som bygger på klientarbetet
inom socialvården och som gäller klienternas behov
och behovens samhälleliga kopplingar samt verkningarna
av den socialservice och den övriga socialvård
som möter behoven,
2) målinriktade åtgärder
och åtgärdsförslag för att förebygga
och rätta till sociala problem samt för att utveckla
kommuninvånarnas boende- och närmiljöer,
och
3) införlivande av sakkunskapen inom socialvården
i de andra kommunala sektorernas planering samt samarbete med privata
serviceproducenter och organisationer genom utveckling av det lokala
sociala arbetet samt det övriga utbudet av service och
stöd.
8 §
Att ge akt på och främja välfärd
hos personer som behöver särskilt stöd
De kommunala myndigheterna ska i samarbete ge akt på och
främja välfärden hos personer som behöver
särskilt stöd samt avhjälpa missförhållanden
och förebygga uppkomsten av dem.
De myndigheter som ansvarar för det särskilda
stödet ska förmedla information om de sociala
problem som klienterna ställs inför samt ge sakkunnighjälp
till andra myndigheter och till kommuninvånarna och till
organisationer som är verksamma i kommunen. Då servicen
tillhandahålls och utvecklas ska särskild uppmärksamhet ägnas
behoven och önskemålen hos de personer som behöver
särskilt stöd.
9 §
Att ge akt på och främja barns och unga personers
välfärd
De kommunala myndigheterna ska i samarbete ge akt på och
främja barns och unga personers välfärd
samt avhjälpa missförhållanden i uppväxtförhållandena
och förebygga uppkomsten av missförhållanden.
De myndigheter som ansvarar för socialvården
ska förmedla information om barns och unga personers uppväxtförhållanden
och sociala problem samt ge sakkunnighjälp till andra myndigheter
och till kommuninvånarna och till organisationer som är
verksamma i kommunen.
10 §
Utvecklande av service och stöd i fostran
Då service avsedd för barn, unga personer
och barnfamiljer tillhandahålls och utvecklas, ska det
ses till att föräldrarna, vårdnadshavarna
och andra personer som svarar för barns vård och fostran
genom denna service får stöd i fostran av barn
och att barns, unga personers och barnfamiljers behov av särskilt
stöd klarläggs genom servicen. Vid behov ska verksamhet
som stöder barn och unga personer i behov av särskilt
stöd ordnas.
Då servicen tillhandahålls och utvecklas ska särskild
uppmärksamhet ägnas barns och unga personers behov
och önskemål.
3 kap.
Socialservice
11 §
Stödbehov
Socialservice ska ordnas
1) som stöd för att klara av det
dagliga livet,
2) för stödbehov med anknytning till
boende,
3) för behov av ekonomiskt stöd,
4) för att förhindra marginalisering
och främja delaktighet,
5) för stödbehov på grund
av närstående- och familjevåld samt annat
våld eller annan illabehandling,
6) för stödbehov i anslutning till
akuta krissituationer,
7) för att stödja en balanserad utveckling
och välfärd hos barn,
8) för stödbehov på grund
av missbruk av berusningsmedel, psykisk ohälsa, annan sjukdom, skada
eller åldrande,
9) för stödbehov med anknytning till
fysisk, psykisk, social eller kognitiv funktionsförmåga,
10) för att stödja anhöriga
och närstående till personer som behöver
stöd.
12 §
Tryggande av nödvändig omsorg och försörjning
Alla som vistas i en kommun har rätt att i brådskande
fall få socialservice som baserar sig på hans
eller hennes individuella behov, så att hans eller hennes
rätt till nödvändig omsorg och försörjning
inte äventyras. I andra än brådskande
fall har en person rätt att få tillräckliga
socialvårdstjänster av sin hemkommun enligt lagen om
hemkommun (201/1994) eller av den samkommun dit hemkommunen
hör, om inte något annat föreskrivs i
denna lag.
I 57 § föreskrivs om personkretsen för
ordnande av socialvård. I lagen om utkomststöd (1412/1997)
föreskrivs separat om beviljande av utkomststöd.
13 §
Tryggande av barnets hälsa och utveckling
Ett barn och dess familj har rätt att utan dröjsmål
få socialservice som är nödvändig
med tanke på barnets hälsa eller utveckling. Servicen ska
ordnas i tillräcklig omfattning under de tider på dygnet
då den behövs.
Servicen ska stödja föräldrarna,
vårdnadshavarna och andra personer som svarar för
barnets vård och fostran i fostran av och omsorgen om barnet.
14 §
Socialservice som möter stödbehoven
Som kommunal socialservice ska följande ordnas
med det innehåll och i den omfattaning som föreskrivs
i denna eller i någon annan lag:
1) socialt arbete,
2) social handledning,
3) social rehabilitering,
4) familjearbete,
5) hemservice,
6) hemvård,
7) boendeservice,
8) service på en institution,
9) service som stöder rörlighet,
10) alkohol- och drogarbete,
11) mentalvårdsarbete,
12) rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor,
13) övervakning av umgänge mellan
barn och förälder,
14) annan socialservice som är nödvändig
för klientens välfärd och som tillgodoser
de behov som avses i 11 §.
Som kommunal socialservice ska det även sörjas
för specialomsorger om utvecklingsstörda, service
och stöd på grund av funktionsnedsättning,
tillhandahållande av utkomststöd till en person
som vistas i kommunen, beviljande av social kredit till kommuninvånare,
arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, service i anslutning till missbrukarvård,
ordnande av stöd för närståendevård,
vårdnad om barn och unga personer, barnskydd, adoptionsrådgivning,
medling i familjefrågor, uppgifter i samband med att beslut om
vårdnad av barn och umgängesrätt fastställs och
avgörs och ordnande av åtgärder i samband med
medling vid verkställighet av besluten, ordnande av de
sakkunnigtjänster som hör till medling i domstol
i ett ärende som gäller vårdnad om barn
och umgängesrätt, uppgifter i samband med utredande
och fastställande av faderskap och ordnande av elevvård,
enligt vad som dessutom bestäms särskilt om dessa
serviceformer i:
1) lagen om service och stöd på grund
av handikapp (380/1987),
2) lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
(519/1977),
3) lagen om utkomststöd,
4) lagen om social kreditgivning (1133/2002),
5) lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte
(189/2001),
6) lagen om missbrukarvård (41/1986),
7) mentalvårdslagen (1116/1990),
8) lagen om stöd för närståendevård (937/2005),
9) barnskyddslagen (417/2007),
10) adoptionslagen (22/2012),
11) äktenskapslagen (234/1929),
12) lagen angående vårdnad om barn
och umgängesrätt (361/1983),
13) lagen om faderskap (700/1975),
14) lagen om underhåll för barn (704/1975),
15) lagen om verkställighet av beslut beträffande
vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996),
16) lagen om elev- och studerandevård (1287/2013).
15 §
Socialt arbete
Med socialt arbete avses klient- och sakkunnigarbete där
det skapas en helhet av socialt stöd och service som möter
individens, familjens eller gemenskapens behov, där helheten
samordnas med stöd som erbjuds av andra aktörer
samt där genomförandet och effekten av helheten styrs
och följs upp. Socialt arbete är arbete som stödjer
förändring och som syftar till att tillsammans
med individen, familjen och gemenskapen lindra svårigheter
i en livssituation, stärka individens och familjens egna
handlingsmöjligheter, öka deras delaktighet och
främja gemenskapens sociala integration.
16 §
Social handledning
Med social handledning avses rådgivning, handledning
och stöd för individer, familjer och gemenskaper
i användningen av service och samordningen av olika stödformer.
Målet är att främja individens och familjens
välfärd och delaktighet genom att stärka
deras livskompetens och funktionsförmåga.
17 §
Social rehabilitering
Med social rehabilitering avses intensifierat stöd
med hjälp av socialt arbete och social handledning för
att stärka den sociala funktionsförmågan,
förhindra marginalisering och främja delaktighet.
Social rehabilitering omfattar
1) utredning av den sociala funktionsförmågan
och rehabiliteringsbehovet,
2) rehabiliteringsrådgivning och rehabiliteringshandledning
samt vid behov samordning av rehabiliteringstjänster,
3) träning i att klara av vardagsfunktioner
och olika livssituationer,
4) gruppverksamhet och stödjande av social interaktion,
5) andra behövliga åtgärder
som främjar social rehabilitering.
Genom social rehabilitering för unga personer ska de
stödjas att få en arbets-, arbetsprövnings-,
studie-, ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats och avhopp
förebyggas.
18 §
Familjearbete
Med familjearbete avses att välfärden stöds genom
social handledning och med annan nödvändig hjälp
i situationer där klienten och hans eller hennes familj
eller den person som svarar för klientens vård
behöver stöd och handledning för att
stärka sina resurser och förbättra den ömsesidiga
interaktionen.
Familjearbetet syftar till att trygga hälsan och utvecklingen
hos ett barn eller en ung person som behöver särskilt
stöd.
19 §
Hemservice
Med hemservice avses att fullgöra eller bistå vid
fullgörandet av uppgifter och funktioner som hör
till boende, vård och omsorg, upprätthållande
av funktionsförmågan, vård och fostran
av barn, uträttande av ärenden samt till det övriga dagliga
livet.
Hemservice tillhandahålls personer som på grund
av sjukdom, förlossning, skada eller av någon
annan liknande funktionsnedsättande orsak eller i en särskild
familje- eller livssituation behöver hjälp för
att klara de uppgifter och funktioner som avses i 1 mom.
Som stödtjänster som ingår i hemservicen
tillhandahålls måltids-, klädvårds-
och städservice och tjänster som främjar
socialt umgänge.
Barnfamiljer har rätt att få sådan
hemservice som är nödvändig för
att trygga familjens omsorgsuppgift, om det på grund av
omständighe-ter som anges i 2 mom. inte är möjligt
att trygga barnets välfärd utan hemservice.
20 §
Hemvård
Med hemvård avses den helhet som bildas av hemservice
och de hemsjukvårdsuppgifter som omfattas av 25 § i
hälso- och sjukvårdslagen.
21 §
Boendeservice
Boendeservice ska ordnas för personer som av särskild
orsak behöver hjälp eller stöd i boendet
eller med att ordna boende. Service som tillhandahålls
hemma prioriteras i förhållande till service som
förutsätter flytt och inkluderar både boende
och service. Tillfälligt boende ordnas för personer
som behöver kortvarig, brådskande hjälp.
Stödboende ska ordnas för personer som behöver
stöd för att bo självständigt
eller vid övergången till självständigt
boende. Med stödboende avses att boendet stöds
genom social handledning och annan socialservice.
Serviceboende ska ordnas för personer som behöver
en lämplig bostad samt vård och omsorg. Serviceboende
med heldygnsomsorg ordnas för personer som behöver
vård och omsorg dygnet runt.
Med serviceboende avses boende och service som ordnas i en servicebostad.
Servicen omfattar vård och omsorg enligt klientens behov, verksamhet
som upprätthåller och främjar funktionsförmågan,
måltids-, klädvårds-, bad- och städservice
samt tjänster som främjar delaktighet och socialt
umgänge. Inom serviceboende med heldygnsomsorg ordnas servicen
enligt klientens behov dygnet runt.
När boendeservice tillhandahålls ska det ses till
att personens privatliv och rätt till medbestämmande
respekteras och att hon eller han får behovsenliga rehabiliterings-
och hälso- och sjukvårdstjänster.
22 §
Service på en institution
Med service på en institution inom socialvården
avses ordnande av vård och rehabiliterande verksamhet vid
en verksamhetsenhet som ger fortlöpande vård inom
socialvården. Service på en institution kan ordnas
kortvarigt eller fortgående, dagtid, nattetid eller dygnet
runt. Långvarig vård och omsorg får tillhandahållas
på institution bara om det med hänsyn till personens hälsa
eller säkerhet är motiverat, eller om det finns
en annan i lag särskilt föreskriven grund för
det.
När service på en institution tillhandahålls ska
det ordnas sådan rehabilitering, vård och omsorg
som behövs med tanke på klientens individuella
behov. Klientens livsmiljö ska dessutom om möjligt
ordnas så att den är trygg, hemlik och stimulerande
samt möjliggör ett privatliv och främjar
rehabilitering, initiativkraft och funktionsförmåga.
23 §
Service som stöder rörligheten
En tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik
inklusive anrops- och servicetrafik är det främsta
sättet att ordna sådan rörlighet som lämpar
sig för alla.
Service som stöder rörligheten ska ordnas
för personer som inte klarar av att självständigt
använda allmänna trafikmedel på grund
av sjukdom, skada eller av någon annan liknande funktionsnedsättande
orsak och som behöver service för att kunna uträtta ärenden
eller på grund av något annat behov som hör
till det dagliga livet.
Stöd för rörlighet kan
ordnas på följande sätt eller genom kombinationer
av dem:
1) handledning i hur allmänna trafikmedel
används och handledd träning,
2) ledsagarservice,
3) grupptransport,
4) ersättning för skäliga
kostnader för transport med taxi, invalidtaxi eller ett
annat motsvarande fordon,
5) något annat lämpligt sätt.
Individuell färdtjänst ordnas inte för
en person som har rätt till transport eller till ersättning för
transportkostnaderna med stöd av någon annan lag.
24 §
Alkohol- och drogarbete
Syftet med alkohol- och drogarbete är att minska och
avlägsna alkohol- och drogrelaterade faktorer som äventyrar
välfärd och säkerhet samt stödja
alkohol- och drogfrihet.
Socialvårdens alkohol- och drogarbete enligt denna
lag omfattar
1) handledning och rådgivning,
2) socialvårdens särskilda service
som riktar sig till missbrukare av berusningsmedel, deras anhöriga
och andra närstående,
3) övrig socialservice enligt 14 § som
stöder alkohol- och drogfrihet eller som behövs
på grund av missbruk av berusningsmedel.
En gravid person har rätt att omedelbart få tillräcklig
socialservice som stöder alkohol- och drogfrihet.
Det alkohol- och drogarbete som utförs inom socialvården
ska planeras och genomföras så att det bildar
en fungerande helhet tillsammans med det övriga alkohol-
och drogarbetet och mentalvårdsarbetet i kommunen.
25 §
Mentalvårdsarbete
Syftet med mentalvårdsarbete är att stärka
de faktorer som skyddar individens och gemenskapens psykiska hälsa
samt avlägsna och minska faktorer som äventyrar
den psykiska hälsan.
Mentalvårdsarbete enligt denna lag omfattar
1) handledning och rådgivning inom socialservicen
i fråga om de faktorer som skyddar och äventyrar
den psykiska hälsan och, vid behov, psykosocialt stöd
till individen och familjen,
2) samordning av det psykosociala stödet till individen
och samhället i akuta och traumatiska situationer,
3) socialvårdens mentalvårdstjänster,
med vilka avses socialservice enligt 14 § som stödjer individens
psykiska hälsa.
Det mentalvårdsarbete som utförs inom socialvården
ska planeras och genomföras så att det bildar
en fungerande helhet tillsammans med den övriga socialvården
och hälso- och sjukvården.
26 §
Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor
Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor ska
ges för att främja barnets välfärd,
individuella uppväxt och positiva utveckling, stödja
föräldraskapet samt för att stärka
barnfamiljernas förmåga att klara sig självständigt
och stärka deras egna resurser.
Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor omfattar
bedömning, handledning, sakkunnigrådgivning och
annat stöd i anslutning till barns uppväxt och
utveckling, familjeliv, människorelationer och sociala
färdigheter.
Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor tillhandahålls
sektorsövergripande tillsammans med experter på socialt
arbete, psykologi och medicin samt enligt behov tillsammans med
andra experter.
27 §
Övervakning av umgänge mellan barn och förälder
Syftet med övervakning av umgänget mellan barn
och förälder är att se till att den umgängesrätt
som avses i 2 § i lagen angående vårdnad
om barn och umgängesrätt tillgodoses i enlighet med
barnets intresse. Övervakningen av umgänget grundar
sig antingen på ett avtal som fastställts av socialnämnden
eller på ett domstolsbeslut där innehållet
i behövliga åtgärder fastställs.
Vid övervakade byten ser en övervakare till att
barnet i enlighet med avtalet eller beslutet överlämnas
från den ena föräldern till den andra.
Vid stöttat umgänge är övervakaren
tillgänglig under umgänget. Vid övervakat
umgänge ska övervakaren se och höra barnet
och föräldern under umgänget.
Övervakaren kan bestämma att umgängestillfället
inte inleds eller att bytet inte utförs, eller avbryta
umgängestillfället om det är nödvändigt för
att tillgodose barnets intresse. Övervakaren ska till en
behörig barnatillsyningsman lämna en skriftlig
redogörelse för avtalade umgängestillfällen
som han eller hon avbrutit eller som av någon annan orsak
inte genomförts. Övervakaren ska ha en utbildning
enligt 11 § i lagen om behörighetsvillkoren
för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005).
28 §
Annan socialservice
Semesterservice ska tillhandahållas och stöd för
semesterarrangemang ges med hänsyn till familjeförhållanden,
långvarig sjukdom, skada eller något annat motsvarande
skäl. Referensgruppsverksamhet samt en stödperson
eller stödfamilj kan ordnas för ett barn eller
en ung person som behöver särskilt stöd
eller för hans eller hennes familj för att trygga
barnets eller den unga personens hälsa eller utveckling.
Alla klienters välfärd kan också främjas
genom annan service än den som anges i 3 kap.
29 §
Socialjour
Socialjour ska ordnas dygnet runt för att trygga brådskande
och nödvändig hjälp. Jouren ska organiseras
så att den kan kontaktas dygnet runt och brådskande
socialservice tillhandahållas enligt vad som föreskrivs
i denna eller någon annan lag.
När socialjour tillhandahålls ska man samarbeta
med hälso- och sjukvårdens jour, räddningsväsendet,
polisen, nödcentralen och vid behov med andra aktörer.
4 kap.
Tillhandahållande av socialvård
30 §
Centrala principer
Klienten har rätt att av den som tillhandahåller
socialvården få högklassig socialvård
och ett gott bemötande utan diskriminering. Klienten ska
bemötas så att hans eller hennes övertygelse och
integritet respekteras och människovärde inte
kränks.
När beslut och avgöranden som gäller
socialvården fattas och socialvården tillhandahålls ska
i första hand klientens intresse beaktas så som
föreskrivs i 4 och 5 §.
När socialvård tillhandahålls ska
utgångspunkten vara att makar och sambor samt andra familjemedlemmar
har möjlighet att bo tillsammans.
De lokaler för socialservice som står till
klienternas förfogande ska stödja klienternas
sociala interaktion. När lokalerna planeras och används
ska individuella behov och förutsättningar hos
klienterna, tillgänglighet och integritetsskydd beaktas.
31 §
Hörande av klienten och klientens rätt att
få redogörelse för olika alternativ
Förvaltningslagen (434/2003) innehåller
bestämmelser om att höra klienten innan beslut som
gäller honom eller henne fattas. Lagen om klientens ställning
och rättigheter inom socialvården (812/2000)
innehåller bestämmelser om klientens rätt
att få redogörelse för olika alternativ.
32 §
Barns och unga personers åsikter och önskemål
När behovet av socialvård bedöms,
ska det vid beslut som gäller ett barn eller en ung person samt
när socialvård tillhandahålls läggas
särskild vikt vid barnets och den unga personens åsikter
och önskemål. Barnet ska ges möjlighet att
med hänsyn till ålder och utvecklingsnivå få information
om ärendet som gäller honom eller henne och att
lägga fram sin åsikt och sitt önskemål.
Barnets åsikt ska utredas på ett finkänsligt sätt
och så att det inte leder till onödig olägenhet i
relationerna mellan barnet och dess föräldrar eller
andra närstående. Sättet att reda ut
barnets åsikt och åsiktens huvudinnehåll
ska antecknas i klienthandlingarna om barnet.
I samband med att åsikten utreds får barnet inte
ges sådan information som kan äventyra dess utveckling
eller som strider mot något annat mycket viktigt privat
intresse för barnet.
33 §
Tillgång till socialvård och dess tillgänglighet
Planeringen och tillhandahållandet av socialvård
ska tillses i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag
eller annars. Socialservicens innehåll och kvalitet ska
uppfylla kraven enligt lagstiftningen.
Den allmänna kommunala socialservicen ska tillhandahållas
så att den lämpar sig för alla klienter.
Vid behov ska den som behöver hjälp och stöd
hänvisas till särskild service. När servicen tillhandahålls
ska utgångspunkten vara att den kan uppsökas på eget
initiativ i ett tillräckligt tidigt skede.
Socialservice ska om möjligt ordnas i anslutning till
de olika förvaltningsområdenas basservice, om
arrangemanget främjar samordningen av servicen och ordnandet
av service av god kvalitet.
Information om hurdan socialservice som kan fås och
på vilka grunder samt hur den kan sökas ska publiceras
på ett lättillgängligt och lättförståeligt
sätt.
34 §
Inledning och avslutning av en klientrelation i socialvården
Ett socialvårdsärende inleds på ansökan
eller när en arbetstagare inom kommunens socialvård annars
i sitt arbete har fått kännedom om en person som
eventuellt behöver socialservice.
En klientrelation i socialvården inleds på ansökan
eller när handläggningen av ett ärende som
inletts på ett annat sätt påbörjas
eller när en person ges socialservice. Klientrelationen
avslutas när det för kännedom antecknas
i socialvårdens klienthandling att det inte finns någon grund
för att ordna socialvård.
35 §
Kontakt med socialvården för bedömning
av stödbehovet
Om en sådan yrkesutbildad person inom hälso-
och sjukvården som avses i lagen om yrkesutbildade personer
inom hälso- och sjukvården (559/1994),
en socialkurator eller en anställd hos socialväsendet,
undervisningsväsendet, idrottsväsendet, barndagvården,
räddningsverket, Nödcentralsverket, Tullen, polisen,
Brottspåföljdsmyndigheten, arbets- och näringsmyndigheten, Folkpensionsanstalten
eller utsökningsmyndigheten i sitt arbete har fått
kännedom om en person vars behov av socialvård är
uppenbart, ska han eller hon styra personen till att söka
socialservice eller om personen samtycker till det kontakta den
myndighet som ansvarar för den kommunala socialvården,
så att stödbehovet kan bedömas.
Om samtycke inte kan fås och personen är uppenbart
oförmögen att svara för sin omsorg, hälsa
eller säkerhet, eller om ett barns bästa absolut kräver
det, ska de personer som avses i 1 mom. utan dröjsmål
göra en anmälan om behovet av socialvård
trots sekretessbestämmelserna.
Även någon annan än en person som
avses i 1 mom. kan göra en anmälan trots
sekretessbestämmelser som gäller honom eller henne.
I 25 och 25 c § i barnskyddslagen finns bestämmelser
om att göra en barnskyddsanmälan och en föregripande
barnskyddsanmälan. Om den anmälningspliktiga
personen i enlighet med 1—3
mom. utan dröjsmål har kontaktat den myndighet
som ansvarar för socialvården och uppgett orsakerna
till kontakten, behöver ingen barnskyddsanmälan
göras på grundval av samma uppgifter.
Vid anmälan om äldre personers servicebehov
ska dessutom bestämmelserna i 25 § i äldreomsorgslagen
följas.
36 §
Bedömning av servicebehovet
När en anställd hos den kommunala socialvården
i sitt arbete har fått kännedom om en person som
behöver socialvård, ska den anställda
se till att personens behov av brådskande hjälp
omedelbart bedöms. Dessutom har personen rätt
att få en bedömning av servicebehovet, om det
inte är uppenbart onödigt att göra en
bedömning.
Bedömningen av servicebehovet ska påbörjas utan
dröjsmål och slutföras utan ogrundat
dröjsmål. Bedömningen ska påbörjas
senast den sjunde vardagen efter det att klienten, en anhörig
eller en närstående eller klientens lagliga företrädare
har kontaktat den kommunala myndighet som ansvarar för
socialservicen för att få service, om
1) personen är över 75 år,
2) personen får vårdbidrag med högsta
belopp enligt 9 § 3 mom. 3 punkten i lagen om handikappförmåner
(570/2007).
Bedömningen av hurdant servicebehov ett barn som behöver
särskilt stöd har ska inledas senast den sjunde
vardagen efter det att ärendet har inletts, och bedömningen
ska bli klar senast tre månader från inledningen.
Bedömningen görs i den omfattning som klientens
livssituation kräver i samarbete med klienten och vid behov
med klientens anhöriga och närstående
samt andra aktörer. När bedömningen görs
ska det redogöras för klienten vilka hans eller
hennes rättigheter och skyldigheter enligt den allmänna
lagstiftningen eller speciallagstiftningen är samt för
de olika alternativen vid tillhandahållandet av tjänster
och deras effekter liksom också för andra omständigheter
som är av betydelse för klientens ärende.
Redogörelsen ska ges så att klienten tillräckligt
väl förstår dess innehåll och
betydelse. Vid bedömningen ska klientens självbestämmanderätt
respekteras och hans eller hennes önskemål, åsikter
och individuella behov beaktas. Särskild vikt ska läggas vid
att barns och unga personers samt andra särskilt stöd
behövande personers självbestämmanderätt
respekteras. När utredningen av den äldre befolkningens
servicebehov görs ska dessutom bestämmelserna
i äldreomsorgslagen följas. Barnskyddslagen innehåller
bestämmelser om utredning av barnskyddsbehovet i samband
med bedömning av servicebehovet.
Den person som ansvarar för att bedömningen
av servicebehovet görs ska ha en sådan behörighet
som avses i lagen om behörighetsvillkoren för
yrkesutbildad personal inom socialvården, om inte något
annat föreskrivs någon annanstans i lag. Den tjänsteinnehavare
som ansvarar för bedömningen av servicebehovet
hos barn, unga personer och andra personer som behöver
särskilt stöd ska ha socialarbetarbehörighet
enligt 3 § i den nämnda lagen.
37 §
Innehållet i bedömningen av servicebehovet
Utifrån utredningen av servicebehovet bedöms
det om personen behöver stöd. Om personen behöver
stöd, bedöms det om stödbehovet är av
tillfällig, återkommande eller långvarig
karaktär. Bedömningen av servicebehovet omfattar
1) en sammanfattning av klientens situation samt av
behovet av socialservice och särskilt stöd,
2) de slutsatser som en yrkesutbildad person inom socialvården
har dragit om förutsättningarna för klientrelationen,
3) klientens åsikt om och syn på sitt
servicebehov, om det inte finns ett uppenbart hinder för att
i samarbete med klienten bedöma servicebehovet,
4) en bedömning som klienten och en yrkesutbildad
person inom socialvården har gjort om behovet av en egen
kontaktperson enligt 42 §.
38 §
Ordnande av service enligt bedömningen av servicebehovet
När stödbehovet är av tillfällig
karaktär ska man genom tillräcklig tillfällig
service i rätt tid försöka förebygga
ett långvarigare stödbehov.
När stödbehovet är fortlöpande
eller återkommande, ska servicen ordnas så att
målet är att klienten klarar sig själv
och att stödbehovet upphör efter den tid som tillsammans
med klienten uppställts som mål.
För personer vars stödbehov är bestående
eller långvarigt ska stödet om möjligt
ordnas så att servicens kontinuitet tryggas, om det inte
ligger i klientens intresse att ändra servicen. Om stödbehovet
endast delvis är bestående eller långvarigt,
ska stödet i övrigt ordnas enligt vad som föreskrivs
i 1 och 2 mom.
39 §
Klientplan
Bedömningen av servicebehovet ska kompletteras med
en klientplan som utarbetas för klienten eller genom en
annan motsvarande plan, om det inte är uppenbart onödigt
att utarbeta en plan. Planen ska utarbetas tillsammans med klienten enligt
36 § 4 och 5 mom., om det inte föreligger något
uppenbart hinder för detta.
I den omfattning som klientens servicebehov förutsätter
ska klientplanen innehålla
1) klientens bedömning och en yrkesmässig bedömning
av stödbehovet,
2) klientens bedömning och en yrkesmässig bedömning
av den service och de åtgärder som behövs,
3) en bedömning som görs av den egna
kontaktpersonen eller av en annan arbetstagare som ansvarar för
klientens service av den socialservice som är nödvändig
med hänsyn till klientens hälsa eller utveckling
och av när servicen ska börja och dess varaktighet,
4) information om hur ofta klienten och den egna kontaktpersonen
eller en annan arbetstagare som ansvarar för klientens
service ska träffas,
5) klientens och arbetstagarens bedömning
av klientens styrkor och resurser,
6) de mål som ställs upp av klienten
och arbetstagaren tillsammans och som socialvården siktar
på att uppnå,
7) en bedömning av klientrelationens varaktighet,
8) information om samarbetspartner som deltar i att
möta klientens behov och ansvarsfördelningen mellan
samarbetspartnerna,
9) information om uppföljning av planen, uppnående
av målen och omprövning av behoven.
Klientplanen ska justeras vid behov. Planens innehåll
ska samordnas med service och stödåtgärder
som tillhandahålls av andra förvaltningsområden
och som personen behöver. Dessutom gäller i fråga
om skyldigheten att utarbeta planen samt planens innehåll
och de delaktiga vad som särskilt föreskrivs om
det. Trots vad som föreskrivs någon annanstans
i lag kan man med klientens samtycke utarbeta en gemensam plan som
gäller service och stödtjänster inom
socialvården och andra förvaltningsområden
och som innehåller de uppgifter som behövs för
att utarbeta och använda planen. I fråga om att
utarbeta en gemensam plan utan klientens samtycke föreskrivs
särskilt.
Om det finns anhöriga eller andra närstående personer
som stöder klienten, utarbetas vid behov en särskild
plan om stöd för dem.
40 §
Anmälan till andra myndigheter om klientens stödbehov
Om socialvårdens åtgärder inte räcker
till för att möta en klients behov, ska den yrkesutbildade
person inom socialvården som ansvarar för bedömningen
av klientens servicebehov, den egna kontaktpersonen eller en annan
arbetstagare som ansvarar för klientens service med klientens
samtycke kontakta den myndighet som i första hand ansvarar
för att vidta de åtgärder som krävs.
Den myndighet som tar emot den anmälan som avses i
1 mom. ska med klientens samtycke utan ogrundat dröjsmål
meddela den kontaktande myndigheten vilka åtgärder
myndigheten har vidtagit med anledning av anmälan. En anmälan behöver
emellertid inte göras om det är uppenbart onödigt.
I lagen om klientens ställlning och rättigheter inom
socialvården (812/2000) föreskrivs om
utlämnande av uppgifter utan klientens samtycke. I förvaltningslagen
föreskrivs om hänvisning av en klient till den
behöriga myndigheten.
41 §
Sektorsövergripande samarbete
För att bedöma servicebehovet, fatta beslut och
tillhandahålla socialvård ska den myndighet inom
socialvården som ansvarar för åtgärden
se till att tillräcklig sakkunskap och kompetens med hänsyn
till en persons individuella behov finns att tillgå. Om
bedömningen av personens behov och uppfyllandet av dem
kräver service eller stödåtgärder
av socialväsendet eller övriga myndigheter, ska
dessa på begäran av den arbetstagare som ansvarar
för åtgärden delta i bedömningen
av personens servicebehov och i utarbetandet av en klientplan.
Socialvården tillhandahålls i samarbete med olika
aktörer så att socialvården och vid behov de övriga
förvaltningssektorernas service bildar en helhet som tillgodoser
klientens intresse. Arbetstagaren ska enligt behov kontakta olika
samarbetspartner och sakkunniga samt vid behov personens anhöriga
och andra närstående enligt vad som närmare
föreskrivs i denna lag.
Lagen om klientens ställning och rättigheter inom
socialvården innehåller bestämmelser
om utlämnande av uppgifter utan klientens samtycke och
antecknande av klientinformation i sektorsövergripande
samarbete samt i socialvårdens och hälso- och
sjukvårdens gemensamma service, samt om en socialvårdsmyndighets
rätt att av andra myndigheter få den handräckning som
den behöver för att sköta sina lagstadgade uppgifter.
42 §
Egen kontaktperson
En egen kontaktperson ska utses för socialvårdsklienten
för den tid klientrelationen pågår. En
egen kontaktperson behöver inte utses om det för
klienten redan har utsetts en annan arbetstagare som ansvarar för
servicen eller om det av någon annan orsak är
uppenbart onödigt att utse en egen kontaktperson.
Den egna kontaktpersonen ska ha en sådan behörighet
som är ändamålsenlig med tanke på helheten
av klientens service och som avses i lagen om behörighetsvillkoren
för yrkesutbildad personal inom socialvården.
Om klienten är ett barn, en ung person eller en annan klient
som behöver särskilt stöd, ska den egna
kontaktpersonen eller den arbetstagare som utför klientarbete med
klienten ha en socialarbetarbehörighet enligt 3 § i
den nämnda lagen.
Den person som är egen kontaktperson har i uppgift
att i enlighet med klientens behov och intresse främja
genomförandet av 38 § 2 och 3 mom.
samt vid behov utföra andra uppgifter som föreskrivs
i denna lag.
När socialvård som gäller barn som
behöver särskilt stöd tillhandahålls
ska barnets egen kontaktperson eller en annan arbetstagare som ansvarar
för barnets socialservice träffa barnet personligen
tillräckligt ofta på det sätt som antecknas
närmare i klientplanen.
43 §
Kartläggning av närståendenätverket
Med kartläggning av närståendenätverket
avses att det utreds hur anhöriga eller andra närstående
personer till klienten deltar i att stödja klienten. Kartläggningen
av närståendenätverket görs
i samband med att servicebehovet bedöms eller vid behov
vid en annan tidpunkt under klientrelationen. Kartläggningen
kan göras utan klientens samtycke endast om
1) klienten är uppenbart oförmögen
att svara för sin omsorg, hälsa och säkerhet
och uppgifterna är nödvändiga för
att utreda servicebehovet, eller
2) uppgifterna behövs för att tillgodose
ett barns intresse.
I samband med kartläggningen utreds vid behov de anhörigas
och närståendes eventuella stödbehov.
44 §
Utredning av situationen för en person i klientens
vård
Vård- och stödbehovet för
ett barn eller en annan person i klientens vård ska utredas
om klienten
1) får missbrukarvård eller mentalvård
eller annan socialvård och hälso- och sjukvård
under vilken, eller innan behövlig vård fås,
klientens förmåga att fullgott ta hand om vården
eller fostran bedöms vara försvagad,
2) intas som häktad i fängelse eller
börjar avtjäna ett fängelsestraff.
Vid behov ska erhållande av tillräcklig vård och
tillräckligt stöd säkerställas
genom ett möte med barnet eller en annan person som vårdas.
I 35 § föreskrivs om skyldigheten att till den
myndighet som ansvarar för kommunens socialvård anmäla
behov av socialvård.
45 §
Beslutsfattande och verkställighet som gäller
socialvården
Klienten har rätt att få ett skriftligt beslut
om ordnandet av socialservicen. Ett ärende som gäller
brådskande åtgärder ska handläggas
och beslutet ska fattas utan dröjsmål utifrån
tillgängliga uppgifter, så att klientens rätt
till nödvändig omsorg och försörjning
inte äventyras. I fall som inte är brådskande
ska beslut fattas utan ogrundat dröjsmål efter
det att ärendet inletts.
I brådskande fall ska beslutet verkställas
utan dröjsmål och i fall som inte är
brådskande utan ogrundat dröjsmål. Beslutet
ska dock verkställas senast inom tre månader från
det att ärendet inletts. Tiden kan vara längre än
detta om utredningen av ärendet av något särskilt
skäl kräver en längre handläggningstid
eller om verkställigheten fördröjs av
något annat särskilt skäl som hänger
samman med klientens behov.
Bestämmelser om handläggning av ärenden och
beslutsfattande finns dessutom i förvaltningslagen.
46 §
Beslut som tryggar vård och omsorg
En kommunal tjänsteinnehavare med socialarbetarbehörighet
som utför klientarbete tillsammans med en egen kontaktperson
ska besluta om den socialservice genom vilken i enlighet med 12
och 13 § nödvändig omsorg och försörjning samt
hälsa och utveckling gemensamt tryggas för ett
barn som behöver särskilt stöd eller
någon annan klient som behöver särskilt
stöd, om förfarandet tillgodoser klientens intresse.
Besluten gäller den socialservice som klienten eller
den person som ansvarar för klientens omsorg behöver.
Den tjänsteinnehavare som avses i 1 mom. fattar besluten
med hänsyn till den bedömning av servicens nödvändighet
som framförs i en klientplan som avses i 39 § samt
utarbetar planer för den service inom hälso- och
sjukvården, undervisningsväsendet eller arbets-
och näringsförvaltningen som är nödvändig
med hänsyn till klientens omsorg, försörjning,
hälsa eller utveckling. Bestämmelser om den gemensamma plan
som gäller servicen och stödåtgärderna inom
socialvården och de övriga förvaltningsområdena
finns i 39 § 3 mom. Ett beslut om brådskande åtgärder
ska fattas enligt 45 § 1 mom. Trots vad som föreskrivs
ovan i denna paragraf får beslut om utkomststöd
fattas av den tjänsteinnehavare som ansvarar för
utkomststöd med hänsyn till den bedömning
av stödbehovet som den egna kontaktpersonen för
klienten eller för klientens familjemedlem eller en annan
arbetstagare som ansvarar för klientens service har gjort.
7 kap.
Särskilda bestämmelser
55 §
Förhållande till andra lagar
På socialservice som ordnas med stöd av denna
lag tillämpas lagen om planering av och statsunderstöd
för social- och hälsovården (733/1992)
och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009
), om inte något annat föreskrivs i lag.
56 §
Klientavgifter
För socialservice enligt denna lag tas avgifter ut
enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården
(734/1992).
57 §
Personkrets för ordnande av socialvård
Om en person som regelbundet eller långvarigare vistas
utanför hemkommunen på grund av arbete, studier
eller motsvarande orsaker och personens hemkommun inte ändras
enligt 3 § 1 punkten i lagen om hemkommun,
kan han eller hon söka socialservice hos vistelsekommunen.
Hemkommunen är dock inte skyldig att ordna socialvård
för en person som vistas utomlands, om inte något
annat föreskrivs någon annanstans.
58 §
Ordnande av brådskande institutionsvård
I brådskande fall eller då omständigheterna annars
förutsätter det ska kommunen se till att institutionsvård
och annan socialservice ordnas även för andra
som vistas i kommunen än kommunens invånare.
Beräknas behovet av institutionsvård vara över
14 dygn, ska det kommunala organ som ansvarar för socialvården
utan dröjsmål göra en anmälan
om institutionsvården till organet i den kommun vars uppgift
det hade varit att ordna vård.
59 §
Överflyttning av en person till egen kommun
När någon som inte är kommuninvånare
har fått institutionsvård med stöd av
58 § och behovet av vården beräknas bli
långvarigt, kan förvaltningsdomstolen berättiga
det organ som ansvarar för socialvården att flytta
personen till den kommun där han eller hon är
invånare.
På begäran av den som får institutionsvård ska
organet likväl alltid vidta sådana åtgärder som
avses i 1 mom. för att flytta personen till den kommun
där han eller hon är invånare.
En ansökan om överflyttning enligt 1 mom. ska
göras hos den förvaltningsdomstol inom vars verksamhetsområde
den kommun som tillhandahållit institutionsvården är
belägen.
Det får dock inte bestämmas att en överflyttning
ska ske, om det med tanke på en ändamålsenlig
vård eller annars är oskäligt för
personen.
60 §
Ansökan om socialservice och vårdplats i en
annan kommun
Den som vill flytta och bli invånare i en annan kommun,
men på grund av sin ålder eller sin funktionsnedsättning
eller av någon annan orsak inte kan bo självständigt
där, kan anhålla om socialservice och vårdplats
där på samma grunder som kommunens invånare.
Kommunen är skyldig att genast underrätta sökandens
hemkommun om att en sådan ansökan har kommit in
och att den har tagits upp till behandling. Kommunen ska behandla
ansökan, bedöma sökandens behov av service
i samarbete med hans eller hennes hemkommun och fatta beslut i ärendet.
Ansökan ska dock inte behandlas, om sökanden har lämnat
in en likadan ansökan till en annan kommun och behandlingen
av den fortfarande pågår.
Om kommunen beslutar bevilja service i enlighet med 1 mom.,
ska sökanden inom två veckor efter att ha fått
del av beslutet anmäla till kommunen om han eller hon tar
emot servicen. Sökanden har rätt att inom tre
månader efter att ha fått del av beslutet flytta
till den vårdplats som anvisats. Om sökanden försummar
att iaktta nämnda tidsfrister, förfaller hans
eller hennes rätt till den service som beslutet gäller.
61§
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 april 2015, dock så att
19 § tillämpas redan från och med den
1 januari 2015 och 46, 48 och 49 § från och med
den 1 januari 2016.
Genom denna lag upphävs socialvårdslagen (710/1982).
Den upphävda lagens 2 kap., 25,
26, 26 a, 27 d, 27 e och 40 § samt 5 och 8 kap. förblir
dock i kraft.
Om det i någon annan lagstiftning hänvisas till
den socialvårdslag som var i kraft när denna lag
trädde i kraft, ska denna lag tillämpas i stället
för den, om inte något annat föreskrivs
i denna lag.
62 §
Övergångsbestämmelser
På besvär eller underställning med
anledning av ett beslut som fattats innan denna lag har trätt i
kraft eller på behandlingen av ett sådant ärende vid
en högre besvärsinstans med anledning av besvär
tillämpas de bestämmelser som gällde
vid denna lags ikraftträdande.