5 kap.
Tillståndsförfarandet
40 a §
Energiprojekt av gemensamt intresse för Europeiska
unionen
Om ett energiprojekt av gemensamt intresse enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 347/2013
om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer
och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG
och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009,
(EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 kräver
miljötillstånd, ska denna lag och den ovannämnda
förordningen samt lagen om tillståndsförfarandet för
energiprojekt av gemensamt intresse inom Europeiska unionen (684/2014)
tillämpas när ärendet behandlas.
47 a §
Gemensam behandling av miljötillståndsansökningar
och ansökningar om marktäktstillstånd
När det krävs både miljötillstånd
och tillstånd enligt marktäktslagen (555/1981)
för ett marktäktsprojekt ska tillståndsansökningarna
behandlas tillsammans och avgöras genom samma beslut, om
detta inte av särskilda skäl ska anses vara onödigt.
Det räcker med en ansökan för ett gemensamt
tillstånd.
Om det vid behandlingen av ett tillståndsärende
framgår att det för verksamheten behövs
tillstånd också enligt marktäktslagen,
ska sökanden inom en av tillståndsmyndigheten
utsatt skälig tid lämna in en tillståndsansökan
enligt marktäktslagen. I annat fall kan den tillståndsansökan
som är anhängig lämnas utan prövning.
87 §
Tillståndets giltighet
Ett miljötillstånd ska meddelas att gälla
tills vidare. På verksamhetsutövarens ansökan
kan det dock meddelas att gälla för viss tid eller
om det finns sådana vägande skäl för
det som hänger samman med verksamhetens särskilda
egenskaper, med att den teknik eller de metoder som används är
nya eller med att verksamhetens negativa konsekvenser är
svåra att bedöma. Ett miljötillstånd
som beviljats för viss tid upphör att gälla
när tiden går ut, om inte något annat anges
i tillståndsbeslutet.
Bestämmelser om giltighetstiden för tillstånd som
avses i 47 a § finns i 10 § i marktäktslagen.
88 §
När tillstånd upphör att gälla
Tillståndsmyndigheten kan besluta att ett
tillstånd ska upphöra att gälla, om
1) verksamheten har varit avbruten minst fem år i en
följd eller verksamhetsutövaren meddelar att verksamheten
inte inleds eller att verksamheten har avslutats,
2) verksamheten eller för dess inledande väsentliga åtgärder
inte har påbörjats inom fem år efter
det att tillståndet vunnit laga kraft eller inom en i tillståndsbeslutet
angiven längre tid,
3) ansökan om översyn av tillståndet
inte har gjorts i enlighet med 80 § 3 mom.
Vid behandlingen av ärendet tillämpas 96 §. Ärendet
kan inledas av tillståndsmyndigheten på eget initiativ,
av en tillsynsmyndighet, av verksamhetsutövaren, av kommunen
eller av den som orsakats olägenhet.
89 §
Ändring av tillstånd
Verksamhetsutövaren får ansöka om ändring av
ett miljötillstånd. På en sådan
ansökan tillämpas bestämmelserna i 39 § om
tillståndsansökan.
Tillståndsmyndigheten ska dessutom på initiativ
av en tillsynsmyndighet, den myndighet som bevakar allmänt
intresse, den som orsakats olägenhet eller en i 186 § avsedd
registrerad förening eller stiftelse ändra tillståndet,
om
1) den förorening eller risk för förorening
som verksamheten medför väsentligen avviker från vad
som bedömts på förhand,
2) verksamheten har konsekvenser som är förbjudna
enligt denna lag,
3) utsläppen kan minskas väsentligt utan oskäliga
kostnader på grund av den bästa tillgängliga
teknikens utveckling,
4) verksamhetens yttre förhållanden efter
det att tillståndet beviljades väsentligt har
förändrats och tillståndet därför
behöver ändras,
5) det behövs för att tillgodose ett sådant
efter beviljandet av tillståndet genom lag, statsrådsförordning
eller en rättsakt av Europeiska unionen infört
specificerat krav som är bindande och gäller förebyggande
eller hindrande av förorening av miljön.
Om ändring av tillståndet inleds på initiativ av
en i 2 mom. avsedd aktör ska tillståndsmyndigheten
innan den avgör ärendet höra verksamhetsutövaren
och vid behov lämna denne en specificerad begäran
om att ge in de redogörelser som myndigheten behöver
för att bedöma grunderna för och behovet
av en ändring.
Vid behandlingen av ärendet tillämpas 96 §.
89 a §
Ändring av fiskevårdsskyldighet och fiskerihushållningsavgift
När det gäller ändring av fiskevårdsskyldighet
eller fiskerihushållningsavgift gäller vad som
föreskrivs i 3 kap. 22 § i vattenlagen. Om det
vid ett sådant ersättningsförfarande
som avses i 126 § i denna lag har framkommit ny utredning
om grunderna för fiskevårdsskyldigheten eller
fiskerihushållningsavgiften, kan den statliga miljötillståndsmyndigheten
samtidigt på tjänstens vägnar ta upp ändringen
av skyldigheten eller avgiften till behandling oberoende
av vad som annars föreskrivs om ändring och översyn
av villkor.
91 §
Förlängning av tidsfrist
Om det av orsaker som inte beror på tillståndshavaren är
förenat med avsevärda svårigheter för
denna att inom den utsatta tiden iaktta ett villkor i ett miljötillstånd
och en senareläggning av att iaktta villkoret inte medför
risk för betydande förorening av miljön,
kan tillståndsmyndigheten på ansökan
förlänga tidsfristen med högst tre år.
Tillståndet ska ses över på behövligt
sätt med anledning av förlängningen. Vid
behandlingen av ärendet tillämpas 96 §.
En tidsfrist får inte förlängas med
stöd av denna paragraf, om förlängningen
strider mot denna lag, mot avfallslagen, mot någon förordning
som utfärdats med stöd av dem eller mot internationella
förpliktelser som är bindande för Finland.
96 §
Förvaltningsförfarande i vissa ärenden
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Information om att ett ärende inletts och
om beslutet ska dock alltid ges i enlighet med 44 och 85 § om ärendet
gäller
1) fastställande av gränsvärden som är
lindrigare än utsläppsnivåerna i enlighet
med 78 §,
2) ändring av en direktivanläggnings tillstånd med
stöd av 89 § 2 mom. 1 punkten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
98 §
Regler för sammanräkning av bränsleeffekten för
förbränningsanläggningar
När rökgaserna från två eller
flera separata pannor, gasturbiner eller förbränningsmotorer (energiproducerande
enhet) leds ut genom en gemensam skorsten som innehåller
en eller flera rökkanaler ska den kombination som dessa
enheter utgör betraktas som en enda förbränningsanläggning
och deras bränsleeffekt ska räknas samman när
förbränningsanläggningens bränsleeffekt
fastställs. När bränsleeffekten för
förbränningsanläggningar fastställs
beaktas inte energiproducerande enheter vars bränsleeffekt är
under 15 megawatt.
När minst två sådana i 1 mom. avsedda
energiproducerande enheter vars drift har inletts enligt ett miljötillstånd
som har beviljats eller beviljas den 1 juli 1987 eller
därefter har uppförts eller uppförs så att
rökgaserna från dem enligt tillståndsmyndighetens
prövning och med beaktande av tekniska och ekonomiska omständigheter
kan ledas ut genom en gemensam skorsten, ska kombinationen av dessa
energiproducerande enheter betraktas som en enda förbränningsanläggning
och deras bränsleeffekter ska räknas samman när
förbränningsanläggningens bränsleeffekt
fastställs.
Som en enda förbränningsanläggning
enligt 1 mom. betraktas dock inte en kombination av två eller
flera separata energiproducerande enheter med en bränsleeffekt
på minst 15 megawatt om dessa enheter har tagits i bruk
senast den 31 december 1994 och de då har varit
i olika verksamhetsutövares besittning.
109 §
Regler för sammanräkning av bränsleeffekten för
samförbränningsanläggningar
När bränsleeffekten för en samförbränningsanläggning
fastställs ska regeln för sammanräkning
i 98 § iakttas.
125 §
Ersättningsbeslut i samband med tillståndsärenden
När tillståndsmyndigheten beviljar miljötillstånd
ska den samtidigt, om inte något annat följer
av 126 §, bestämma om ersättning för
skador som verksamheten orsakar genom förorening av vattendrag.
Då tillämpas inte 9 § i lagen
om ersättning för miljöskador. Ersättningen
ska bestämmas med beaktande av vad som i 87 § i
denna lag föreskrivs om tillståndets tidsbundenhet.
159 §
Kompetens som krävs av dem som hanterar ämnen
som bryter ned ozonskiktet samt vissa fluorerade växthusgaser
och hur kompetensen visas
En person eller verksamhetsutövare som hanterar ämnen
som avses i ozonförordningen eller i bilaga I till F-gasförordningen,
eller som installerar eller utför underhåll eller
service på anordningar eller system som innehåller
sådana ämnen eller som sköter avfallshanteringen
för sådana anordningar eller system ska ha sådan
tillräcklig kompetens att förebygga utsläpp
av ämnena som anges i en förordning av statsrådet
som utfärdas med stöd av denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
162 §
Certifiering
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Säkerhets- och kemikalieverket kan besluta att återkalla
ett certifikat, om det framkommer att en person eller verksamhetsutövare
inte handlar i enlighet med kompetenskraven eller om en verksamhetsutövare
inte längre uppfyller kompetenskraven. Innan certifikatet återkallas ska
Säkerhets- och kemikalieverket ge verksamhetsutövaren
eller personen möjlighet att avhjälpa bristen,
om den inte är så väsentlig att den inte kan
avhjälpas inom en skälig tid.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
163 §
Läckagekontroller
Innehavaren av eller ägaren till anordningar som innehåller
i 159 § 1 mom. avsedda ämnen ska se till att anordningarna
och eventuella läckagedetektorsystem kontrolleras
regelbundet och att det förs service- och kontrolljournal över anordningarna
på det sätt som föreskrivs i artikel
23 i ozonförordningen och i artiklarna 4—6 i F-gasförordningen.
Anordningens innehavare eller ägare ska se till att
den som utför kontrollen och verksamhetsutövaren
har ett av Säkerhets- och kemikalieverket utfärdat
certifikat enligt 162 §.
Närmare bestämmelser om de kontroller som avses
i 1 mom. samt om de uppgifter som service- och kontrolljournalen
ska innehålla utfärdas genom förordning
av statsrådet.
165 §
Lämnande av uppgifter om fluorerade växthusgaser
Den som importerar eller exporterar ämnen som avses
i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka
och rapportera utsläpp av växthusgaser och för
att rapportera annan information på nationell nivå och
unionsnivå som är relevant för klimatförändringen
och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG
eller i bilagorna I och II till F-gasförordningen, importerar
eller exporterar anordningar som innehåller sådana ämnen,
eller tillverkar, installerar eller underhåller anordningar
som innehåller sådana ämnen eller utför
annan behandling, distribution eller avfallshantering av sådana ämnen
ska på begäran årligen lämna
Finlands miljöcentral uppgifter om försäljning,
användning, import, export och bortskaffande
av dessa ämnen.
Närmare bestämmelser om de uppgifter som avses
i 1 mom. och om hur de ska lämnas får utfärdas
genom förordning av statsrådet.
183 §
Förbud och förelägganden som gäller ämnen, kemikalier,
preparat, produkter, anordningar och maskiner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Säkerhets- och kemikalieverket beslutar om förbud
och förelägganden enligt 1 och 2 mom. när överträdelsen
gäller efterlevnaden av en statsrådsförordning
som utfärdats med stöd av 216 § och som
gäller produkter som innehåller organiska lösningsmedel.
Säkerhets- och kemikalieverket beslutar om förbud
och föreläggande också i de fall där överträdelsen
gäller fullgörande av skyldigheter för
certifiering av personer och verksamhetsutövare enligt
159—163 §, bestämmelser som utfärdats
med stöd av dem eller F-gasförordningen, eller
iakttagande av beslut om undantag enligt 218 § 2 mom. Finlands miljöcentral
beslutar om förbud och förelägganden
i de fall där överträdelsen gäller
efterlevnaden av ozonförordningen, en statsrådsförordning
som utfärdats med stöd av 216 § för
skydd av ozonskiktet eller en statsrådsförordning
som utfärdats med stöd av 163 §. Finlands
miljöcentral beslutar också om förbud
och förelägganden i de fall som gäller
efterlevnaden av F-gasförordningen till andra delar än
när det gäller certifiering av personer och verksamhetsutövare. Förbud
mot användning av en enskild anordning som strider mot
bestämmelserna samt föreläggande att
fullgöra underhållsskyldighet meddelas dock av
en tillsynsmyndighet som avses i 23 § 1 mom.
205 §
Avgifter
Utöver vad som i lagen om grunderna för
avgifter till staten (150/1992) föreskrivs om
avgifter för statliga myndigheters prestationer, får den
statliga tillsynsmyndigheten ta ut avgift för
1) sådan periodisk inspektion av och annan regelbunden
tillsyn över tillståndspliktig och registreringspliktig
verksamhet som baserar sig på ett tillsynsprogram som myndigheten
utarbetat,
2) inspektioner som avses i 169 §,
3) inspektioner som behövs för tillsynen över att
ett förbud eller föreläggande som avses
i 175 eller 176 § iakttas eller för tillsynen över
sådant avbrytande av verksamheten som avses i 181 §.
Den kommunala miljövårdsmyndigheten
får ta ut avgift för
1) behandling av ett tillstånd, en anmälan
eller ett annat ärende som avses i denna lag,
2) sådan periodisk inspektion av och annan regelbunden
tillsyn över tillståndspliktig och registreringspliktig
verksamhet som baserar sig på ett tillsynsprogram som myndigheten
utarbetat,
3) inspektioner som behövs för tillsynen över att
ett förbud eller föreläggande som avses
i 175 eller 176 § iakttas eller för tillsynen över
sådant avbrytande av verksamheten som avses i 181 §.
Bestämmelser om avgifter till kommunen för behandling
och kontroll av tillståndsansökningar enligt 47
a § finns i 23 § i marktäktslagen.
Avgifter som kommunen tar ut får motsvara högst
kommunens totala kostnader för prestationen. Grunderna
för avgifterna till kommunen fastställs närmare
i en taxa som antas av kommunen.
Avgift tas inte ut för behandling av ärenden som
inletts på initiativ av en myndighet eller en part som
orsakas olägenhet, om inte något annat följer
av 1 eller 2 mom. eller det är fråga om en sådan ändring
av ett tillstånd som avses i 89 § och som inletts
på ansökan av en myndighet. Avgiften för ändring
av ett tillstånd enligt 89 § ska tas ut hos verksamhetsutövaren även
om ärendet inletts på ansökan av en myndighet.
För behandling av ett ärende som har inletts på yrkande
av någon annan än en myndighet eller en part som
orsakas olägenhet får avgift tas ut hos den som
inlett ärendet, om det ska anses uppenbart att ärendet
har väckts utan grund.
Bestämmelser om indrivning av offentliga fordringar
utan dom eller beslut och om rätten att anföra
grundbesvär över en avgift finns i lagen om verkställighet
av skatter och avgifter (706/2007).
225 §
Brott mot miljöskyddslagen
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6) åsidosätter sin skyldighet enligt artikel 4—8,
10—13, 15—17, 20, 22—24 eller 27 i ozonförordningen
eller sin skyldighet enligt artikel 3—8, 10—17
eller 19 i F-gasförordningen eller enligt 165 §,
handlar i strid med sin skyldighet enligt artikel 5, 6 eller 9.1
i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 166/2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp
och överföringar av föroreningar och
om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG
och 96/61/EG, handlar i strid med 159 § 1
mom. eller 161 § eller handlar i strid med en statsrådsförordning
som utfärdats med stöd av 17 kap. eller med F-gasförordningen,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
ska, om inte strängare straff för gärningen
föreskrivs någon annanstans i lag, för brott
mot miljöskyddslagen dömas till böter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
230 §
Skyldighet att ansöka om miljötillstånd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om man på det sätt som avses i 29 § väsentligt ändrar
verksamhet som utövas med stöd av i 228 § 2
mom. avsedda beslut eller i 3 mom. i den paragrafen avsedda planer
och som enligt denna lag är tillståndspliktig,
ska miljötillstånd sökas för
hela verksamheten. Att tillståndsärendet är anhängigt
hindrar inte att verksamheten fortsätter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
231 §
När tillståndsplikten upphör
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om den verksamhet som avses i 1 mom. enligt 116 § 1
mom. ska registreras upphör miljötillståndet
för verksamheten dock att gälla först när
en statsrådsförordning som gäller verksamheten
och som utfärdats med stöd av 10 § i
denna lag eller 12 § i den lag som upphävs blir tillämplig.
Om en verksamhet som ska registreras gäller inrättandet
eller driften av en tillståndspliktig anläggning
på det sätt som avses i 5 § 1 mom.
3 punkten, upphör miljötillståndet för
anläggningen att gälla först när
ansökan om miljötillstånd för
väsentlig ändring av verksamheten ska göras
enligt 29 § eller när miljötillståndet
behöver ändras enligt 89 §.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
232 §
Direktivanläggningar
Verksamhetsutövaren vid en direktivanläggning
som är verksam när denna lag träder i
kraft och i fråga om vilken slutsatserna om anläggningens
huvudsakliga verksamhet har trätt i kraft före
ikraftträdandet av denna lag ska göra en i 80 § 2
mom. avsedd utredning inom sex månader från ikraftträdandet,
om anläggningens huvudsakliga verksamhet är tillverkning
av glas, järn- och stålproduktion, produktion
av cement, kalk och magnesiumoxid eller garvning av hudar och skinn,
och i övriga fall inom ett år från ikraftträdandet,
samt vid behov ansöka om översyn av tillståndet
enligt 81 §.
Verksamhetsutövaren vid en direktivanläggning
som är verksam när denna lag träder i
kraft ska utarbeta den statusrapport som avses i 82 § senast
i samband med att
1) tillstånd för väsentlig ändring
av verksamheten söks enligt 29 §,
2) tillståndet eller tillståndsvillkoren ses över enligt
81 §, eller
3) tillståndet ändras enligt 89 §.
På verksamhetsutövare vid stora förbränningsanläggningar
och samförbränningsanläggningar tillämpas
2 mom. först efter den 31 oktober 2014.
235 §
Översyn av tillståndsvillkor som gäller
säkerhet för avfallsbehandling
Om miljötillstånd har beviljats
för avfallsbehandling före den 1 maj 2012 och
den säkerhet som ställts för verksamheten
inte är förenlig med 59—61 §,
ska tillståndsvillkoret om säkerhet ses över
senast i samband med att
1) tillstånd för väsentlig ändring
av verksamheten söks enligt 29 §,
2) tillståndet ses över enligt 81 §,
3) tillståndet ändras enligt 89 §,
eller
4) tillståndsmyndigheten meddelar förelägganden
som avses i 94 § 3 mom. om åtgärder för avslutande
av verksamheten.
Denna lag träder i kraft den
20
. Bestämmelserna
i 47 a §, 87 § 2 mom. och 205 § 3 mom.
träder dock i kraft först den 1 juli 2016.
Om en verksamhet inte längre kräver miljötillstånd
enligt denna lag, upphör ett tillstånd eller ett
med tillstånd jämförbart beslut att gälla när
denna lag träder i kraft. Om en tillståndsansökan
som gäller sådan verksamhet är anhängig, lämnas
behandlingen av ansökan därhän.
En skyldighet enligt ett beslut om miljötillstånd
som meddelats före denna lags ikraftträdande och
som gäller översyn av tillståndsvillkoren
upphör att gälla. Tillsynsmyndigheten ska i samband
med den regelbundna tillsynen bedöma behovet att ändra
ett sådant tillstånd i enlighet med 89 § senast
ett år efter den tidpunkt då ansökan
om översyn av tillståndet skulle ha lämnats
till tillståndsmyndigheten.
Tillståndsärenden som har anhängiggjorts före
denna lags ikraftträdande ska behandlas i enlighet med
de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet,
dock inte i enlighet med den upphävda 71 §. Detsamma
gäller ärenden där tidsfristen för
att inleda ärendet enligt ett villkor i miljötillståndet är
före ikraftträdandet, men där tidsfristen
inte iakttagits. Lagens 230 § ska dock också tillämpas
på tillståndsärenden som har inletts
innan denna lag har trätt i kraft.
Tillståndsärenden som är anhängiga
vid förvaltningsmyndigheter eller domstolar när
47 a § i denna lag träder i kraft ska behandlas
och avgöras i enlighet med de bestämmelser som
gällde vid den paragrafens ikraftträdande, om
inte något annat föreskrivs nedan.
Om en fullföljdsdomstol upphäver ett tillståndsbeslut
som bestämmelser som gällde när 47 a § i
denna lag trädde i kraft ska tillämpas på och återförvisar ärendet
i sin helhet för att behandlas på nytt, ska ärendet
behandlas och avgöras enligt bestämmelserna i
denna lag.
Bilagorna bara i pdf-format.