RIKSDAGENS SVAR 315/2014 rd

RSv 315/2014 rd - RP 277/2014 rd

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och till vissa lagar som har samband med den

Ärende

Regeringen har till riksdagen överlämnat sin proposition med förslag till lag om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och till vissa lagar som har samband med den (RP 277/2014 rd).

Beredning i utskott

Social- och hälsovårdsutskottet har i ärendet lämnat sitt betänkande (ShUB 49/2014 rd).

Beslut

Riksdagen har antagit följande lagar:

Lag

om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Syfte

I denna lag finns bestämmelser om arbetstagares rätt att få ersättning på grund av olycksfall i arbetet och på grund av yrkessjukdomar samt om företagares rätt att försäkra sig mot olycksfall i arbetet och mot yrkessjukdomar.

2 §

Definitioner

I denna lag avses med

1) arbetstagare den som denna lag tillämpas på enligt 8 och 9 §,

2) företagare den som denna lag tillämpas på enligt 188—190 §,

3) skada påföljden av ett skadefall enligt 15 §,

4) oförsäkrat arbete arbete som utförs av en arbetstagare som arbetsgivaren i strid med 3 § 1 mom. inte har försäkrat och arbete som utförs av en arbetstagare som arbetsgivaren med stöd av 3 § 2 mom. inte är skyldig att försäkra,

5) obligatorisk försäkring en försäkring som avses i 3 §,

6) skadad den som har råkat ut för ett skadefall enligt 15 §,

7) EU:s förordningar om social trygghet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,

8) tredjestat en stat på vilken EU:s förordningar om social trygghet och sådana överenskommelser om social trygghet som innehåller bestämmelser om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som är bindande för Finland inte tillämpas på,

9) ålderspension ålderspension enligt de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006), ålderspension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (396/2006), ålderspension enligt folkpensionslagen (568/2007) och motsvarande pensioner som betalas från utlandet,

10) sjukpension full invalidpension som beviljats tills vidare enligt de lagar som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare, sjukpension som beviljats tills vidare enligt folkpensionslagen, full invalidpension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare, invaliditetspension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 3 mom. i lagen om införande av folkpensionslagen (569/2007) och motsvarande pensioner som betalas från utlandet samt sådant avträdelsestöd enligt 24 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare som ska beaktas som pension enligt 92 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

Bestämmelserna om sjukpension i denna lag tillämpas också på lagstadgad olycksfallspension som beviljats tills vidare och på ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen (279/1959) samt på motsvarande pensioner som betalas från utlandet.

Bestämmelserna i denna lag om en medlemsstat i Europeiska unionen tillämpas på motsvarande sätt på en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och på Schweiz.

3 §

Arbetsgivarens försäkringsskyldighet

En arbetsgivare är skyldig att teckna försäkring för sina arbetstagare mot olycksfall i arbetet och mot yrkessjukdomar enligt vad som föreskrivs i denna lag.

En arbetsgivare har ingen försäkringsskyldighet om de utbetalda lönerna eller de överenskomna lönerna för arbete som han låter utföra under ett kalenderår sammanlagt uppgår till högst 1 200 euro.

Staten är inte skyldig att teckna försäkring. Ersättning på grund av ett olycksfall i arbetet som inträffat eller en yrkessjukdom som någon ådragit sig i anställning hos staten betalas av statliga medel på det sätt som anges i denna lag.

4 §

Frivillig försäkring

Bestämmelser om en företagares rätt att teckna försäkring mot olycksfall i arbetet och mot yrkessjukdomar och mot olycksfall på fritiden finns i avdelning VI.

Bestämmelser om hur en frivillig försäkring mot olycksfall på fritiden kan anslutas till en obligatorisk försäkring och om hur en frivillig försäkring för arbetstiden kan tecknas för en arbetstagare som arbetar i utlandet finns i avdelning VI.

5 §

Företräde för ersättningar

Den rätt till en ersättning eller förmån som den skadade har med stöd av någon annan lag minskar inte den ersättning som han eller hon får enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

6 §

Verkställighet

De uppgifter som hör till verkställigheten av denna lag ska skötas av de försäkringsbolag som enligt 205 § har rätt att bedriva försäkringsverksamhet enligt denna lag samt av Statskontoret och Olycksfallsförsäkringscentralen (försäkringsanstalt).

Ett ersättningsärende ska handläggas av Olycksfallsförsäkringscentralen, om skadefallet har inträffat i oförsäkrat arbete.

7 §

Avgörande om tillämpning av lagen

På ansökan av arbetstagaren, den som utför ett arbete, arbetsgivaren, den som låter utföra ett arbete eller försäkringsanstalten ska Olycksfallsförsäkringscentralen avgöra huruvida denna lag ska tillämpas på ett arbete. Om det uppkommer en tvist om tillämpningen av lagen efter det att ett ersättningsärende har inletts ska försäkringsanstalten avgöra ärendet i samband med handläggningen av ersättningsärendet.

2 kap.

Personer som omfattas av tillämpningsområdet

8 §

Arbete som utförs i egenskap av arbetstagare

Om inte något annat föreskrivs nedan ska denna lag tillämpas på den som arbetar

1) i ett anställningsförhållande enligt 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001),

2) i ett anställningsförhållande enligt 1 § i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011),

3) i ett tjänsteförhållande enligt statstjänstemannalagen (750/1994),

4) i ett tjänsteförhållande enligt lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003),

5) i ett tjänsteförhållande enligt kyrkolagen (1054/1993),

6) i ett tjänsteförhållande enligt lagen om riksdagens tjänstemän (1197/2003),

7) som republikens president, medlem av statsrådet, tjänsteman vid republikens presidents kansli, riksdagens justitieombudsman och biträdande justitieombudsman och riksdagsledamot,

8) i något annat offentligrättsligt tjänsteförhållande som grundar sig på lag.

9 §

Arbete i ledande ställning

Med en arbetstagare jämställs den som mot ersättning arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag eller någon annan sammanslutning, fast han eller hon inte står i anställningsförhållande till aktiebolaget eller sammanslutningen, om

1) en delägare som arbetar i ledande ställning i aktiebolaget ensam innehar högst 30 procent av aktierna i bolaget eller tillsammans med sina familjemedlemmar högst 50 procent av aktierna i bolaget av vilket hans eller hennes egen ägarandel är högst 30 procent eller delägaren ensam innehar högst 30 procent av det röstetal som aktierna i bolaget medför eller tillsammans med sina familjemedlemmar högst 50 procent av det röstetal som aktierna i bolaget medför av vilket hans eller hennes eget röstetal är högst 30 procent, eller

2) den som arbetar i ledande ställning i en annan sammanslutning, ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar har en sådan bestämmanderätt i sammanslutningen som motsvarar högst den bestämmanderätt som avses i 1 punkten.

Med ledande ställning avses anställning som verkställande direktör, medlemskap i styrelsen eller någon annan liknande ställning eller en motsvarande faktisk bestämmanderätt i ett aktiebolag eller någon annan sammanslutning.

En bolagsman i ett öppet bolag eller en sådan delägare eller en bolagsman i någon annan sammanslutning som personligen ansvarar för sammanslutningens förpliktelser och förbindelser jämställs inte med en arbetstagare.

Med familjemedlem avses make och sambo och den som är släkt i rätt upp- eller nedstigande led med en person som avses i 1 mom. och bor med denne i samma hushåll. Med sambo avses en person som bor i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden med den som arbetar i ledande ställning i företaget.

När ägarandelen enligt 1 mom. räknas ut ska också indirekt ägande via andra sammanslutningar beaktas, om personen ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar äger mer än hälften av den andra sammanslutningen eller innehar motsvarande bestämmanderätt.

10 §

Arbete som utförs av företagare

Bestämmelser om tillämpning av denna lag på arbete som utförs av företagare finns i avdelning VI.

11 §

Arbete som utförs av lantbruksföretagare och stipendiater

Denna lag tillämpas inte på arbete som en lantbruksföretagare eller en stipendiat utför enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981).

12 §

Arbete som utförs av idrottsutövare

Denna lag tillämpas inte på idrottsutövning. Bestämmelser om idrottsutövares rätt till ersättning på grund av olycksfall finns i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009).

3 kap.

Territoriellt tillämpningsområde

13 §

Arbete som utförs i Finland

Denna lag tillämpas på arbete som utförs i Finland, om inte något annat föreskrivs nedan.

Denna lag tillämpas inte på arbete som en arbetstagare utför i Finland, om arbetstagaren på grundval av EU:s förordningar om social trygghet eller sådana överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland inte omfattas av lagstiftningen i Finland.

Denna lag tillämpas inte på arbete som en arbetstagare som kommer till Finland från en tredjestat utför i Finland, om

1) det är fråga om arbete inom landsvägstransport som arbetstagaren utför huvudsakligen någon annanstans än i Finland,

2) arbetstagaren inte är bosatt i Finland,

3) arbetsgivaren inte har hemvist i Finland, och

4) finsk lagstiftning inte ska tillämpas på arbetet enligt EU:s förordningar om social trygghet.

Denna lag tillämpas inte på en arbetstagare som är i Finland på kongress- eller turnéresa eller på något annat motsvarande kortvarigt besök, vars syfte anknyter till arbete som arbetstagaren utför i utlandet. Dessutom krävs det att arbetstagaren inte är bosatt i Finland, att arbetsgivaren inte har hemvist i Finland och att finsk lagstiftning inte ska tillämpas på arbetet enligt EU:s förordningar om social trygghet.

14 §

Arbete i utlandet

Denna lag tillämpas på arbete som en arbetstagare utför utanför Finland, om arbetstagaren omfattas av finsk lagstiftning på grundval av EU:s förordningar om social trygghet eller sådana överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland.

Denna lag tillämpas också på arbete som en arbetstagare som är utsänd av en finsk arbetsgivare utför i en tredjestat förutsatt att

1) arbetstagaren antingen är anställd av den utsändande finska arbetsgivaren eller av ett utländskt företag inom samma ekonomiska helhet,

2) arbetstagarens anställningsförhållande till det utsändande finska företaget fortgår under den tid arbetstagaren arbetar i utlandet, och

3) arbetstagaren omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet när han eller hon åker utomlands för att arbeta.

Denna lag tillämpas inte på en arbetstagare enligt 2 mom. om ett försäkringsbolag på ansökan av arbetsgivaren genom ett beslut har fastställt att arbetstagaren inte längre omfattas av arbetsgivarens försäkring. En förutsättning för beslutet är att arbetet i utlandet inte längre är tillfälligt och har fortgått över två år. Beslutet tillämpas från ingången av det kalenderår som följer på det år då beslutet vunnit laga kraft.

AVDELNING II

SKADEFALL SOM SKA ERSÄTTAS

4 kap.

Allmänna bestämmelser

15 §

Skadefall som ska ersättas

Olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ska ersättas som skadefall enligt denna lag så som föreskrivs nedan.

Med skadedag avses den dag när ett olycksfall i arbetet inträffar och den dag då en yrkessjukdom enligt 31 § debuterar.

16 §

Bedömning av medicinskt orsakssamband

En förutsättning för att ersättning ska betalas för ett skadefall är att det finns ett sannolikt medicinskt orsakssamband mellan skadefallet och skadan eller sjukdomen, om inte något annat föreskrivs nedan. När det medicinska orsakssambandet bedöms ska i synnerhet medicinska fynd och observationer, sättet på vilket skadan uppkom och tidigare skador och sjukdomar beaktas.

5 kap.

Bestämmelser om olycksfall i arbetet

17 §

Olycksfall

Med olycksfall avses en plötslig, oförutsedd händelse som orsakas av en yttre faktor och leder till en skada eller en sjukdom hos en arbetstagare.

18 §

Andra skador och sjukdomar som ska anses vara orsakade av ett olycksfall

Det som föreskrivs om olycksfall tillämpas också på

1) skavsår orsakat av friktion,

2) skada eller sjukdom orsakad av kontakt med frätande ämnen,

3) skada eller sjukdom till följd av inandning av gas, ånga eller imma,

4) köldskada, hypotermi, brännskada och värmesjuka som orsakats av värmeförhållanden som avviker från det normala,

5) skada eller sjukdom orsakad av strålning, och

6) skada eller sjukdom orsakad av betydande variation i fysikaliskt tryck.

En förutsättning är att exponeringen för en faktor enligt 1 mom. har skett tidigast ett dygn innan skadan visade sig eller sjukdomen debuterade och det inte är fråga om en yrkessjukdom.

19 §

Väsentligt förvärrande av skada eller sjukdom till följd av olycksfall

Väsentligt förvärrande av också andra skador eller sjukdomar än de som avses i denna lag ska ersättas till följd av olycksfall till den del förvärrandet beror på olycksfallet. När andelen bedöms ska mekanismen för hur olycksfallet inträffade, hur hög traumaenergin var samt olycksfallets tidsmässiga samband med förvärrandet och inverkan av tidigare skada, sjukdom och vävnadsskada beaktas. Ersättning betalas inte för förvärrandet, om olycksfallet hade endast en liten andel i förvärrandet.

Ersättning för förvärrande betalas under högst sex månader efter det att olycksfallet inträffade. Betalningen kan emellertid förlägnas också efter den nämnda maximitiden till den del återhämtningen uppenbart har fördröjts huvudsakligen av sådana orsaker som hänför sig till det valda behandlingsalternativet eller väntan på behandling.

20 §

Olycksfall i arbetet

Med olycksfall i arbetet avses ett olycksfall som drabbat en arbetstagare i arbetet eller på eller utanför ett område som hör till den plats där arbetet utförs enligt vad som föreskrivs i 21—25 §.

21 §

Olycksfall i samband med att arbetet utförs

Ett olycksfall anses ha inträffat i arbetet om en arbetstagare råkar ut för ett olycksfall i samband med arbete. Med arbete jämställs skötseln av uppdrag som förtroendeman, arbetarskyddsfullmäktig eller någon annan personalrepresentant, när uppdraget grundar sig på lag eller kollektivavtal, samt sådan skötsel av arbetsgivarärenden som följer av arbetet.

Med arbete jämställs också resande som följer av arbetsuppgiften. Även mindre avvikelser från färdrutten enligt 23 § 1 punkten anses ingå i resandet.

22 §

Olycksfall på ett område som hör till den plats där arbetet utförs

Ett olycksfall som i något annat sammanhang än i samband med arbetet inträffat på ett område som hör till den plats där arbetet utförs ska betraktas som ett olycksfall i arbetet, om det har inträffat i verksamhet som vanligen hänför sig till vistelse på den plats där arbetet utförs.

23 §

Olycksfall utanför ett område som hör till den plats där arbetet utförs

Ett olycksfall som drabbat en arbetstagare utanför ett område som hör till den plats där arbetet utförs ska betraktas som ett olycksfall i arbetet när det har inträffat i verksamhet som vanligen hänför sig till följande omständigheter:

1) sedvanlig resa mellan bostaden och arbetsplatsen, som beror på arbete och där det också anses ingå mindre avvikelser från färdrutten till följd av barndagvård eller besök i en matvaruaffär eller av någon annan med dem jämställbar orsak,

2) sedvanlig mat- eller rekreationspaus i samband med arbete och i närheten av ett område som hör till den plats där arbetet utförs.

24 §

Olycksfall under särskilda omständigheter

Som olycksfall i arbetet betraktas också ett olycksfall som inte ska ersättas med stöd av 21 eller 22 § och som drabbat en arbetstagare

1) i verksamhet som ingår i en arbetsrelaterad utbildning, om utbildningen ordnas av arbetsgivaren eller arbetsgivaren har godkänt att arbetstagaren deltar i den,

2) i verksamhet som ingår i arbetsrelaterad rekreation, om rekreationen ordnas av arbetsgivaren eller arbetsgivaren har godkänt att arbetstagaren deltar i den,

3) i sådan verksamhet för att upprätthålla arbetsförmågan som överensstämmer med god företagshälsovårdspraxis, när arbetsgivaren har ordnat verksamheten för arbetstagarna på grundval av lagen om företagshälsovård (1383/2001) och tillsammans med företagshälsovården,

4) i verksamhet som ingår i ett besök på en mottagning inom hälso- och sjukvården, när en skada som avses i denna lag eller misstanke om en sådan skada är orsak till besöket,

5) i verksamhet som ingår i ett besök på en mottagning inom hälso- och sjukvården, när akut insjuknande under arbetsdagen, företagshälsovård som arbetsgivaren är skyldig att ordna på grundval av lagen om företagshälsovård, någon annan förpliktelse på grund av arbetet eller förordnande av arbetsgivaren är orsak till besöket,

6) vid motionsidrott på arbetstid, om motionsaktiviteten har godkänts av arbetsgivaren och syftet har varit att särskilda föreskrifter för arbetstagarens fysiska kondition ska iakttas,

7) under resan till och från bostaden eller den plats där arbetet utförs till och från en utbildning eller en verksamhet som avses i 1—6 punkten enligt vad som föreskrivs i 23 § 1 punkten, eller

8) när han eller hon på grund av sitt arbete är inkvarterad under förhållanden som utgör en exceptionell olycksfallsrisk, om olycksfallet har berott på en orsak som har samband med dessa förhållanden.

Som olycksfall i arbetet betraktas dock inte en patientskada enligt patientskadelagen (585/1986), om skadan har inträffat vid undersökning eller behandling enligt 1 mom. 5 punkten.

25 §

Olycksfall vid arbete i hemmet och på ett ställe som inte angetts

Det som föreskrivs i 22 och 23 § om ersättning för olycksfall på ett område som hör till den plats där arbetet utförs, på resa mellan bostaden och arbetsplatsen och under mat- och rekreationspauser tillämpas inte, när en arbetstagare utför sitt arbete i sin bostad eller arbetar någon annanstans än i lokaler som tillhandahålls av arbetsgivaren och arbetsgivaren inte har angett arbetsstället.

6 kap.

Bestämmelser om yrkessjukdomar

26 §

Yrkessjukdom

Med yrkessjukdom avses en sjukdom som sannolikt huvudsakligen orsakats av att en arbetstagare exponerats för en fysikalisk, kemisk eller biologisk agens i arbete som avses i 21 §, på ett område som hör till den plats där arbetet utförs och som avses i 22 § eller i utbildning som avses i 24 § 1 mom. 1 punkten. När det är fråga om en arbetstagare som avses i 25 § och som arbetar i sin bostad eller någon annanstans än i en arbetslokal som tillhandahålls av arbetsgivaren krävs det att exponeringen ska bero på arbetsuppgifterna.

För att en sjukdom ska diagnostiseras som yrkessjukdom krävs det en medicinsk undersökning, där det finns tillgång till tillräckligt mycket information om arbetstagarens arbetsförhållanden och exponeringen i arbetet.

27 §

Förteckning över yrkessjukdomar

Bestämmelser om en förteckning över yrkessjukdomar utfärdas genom förordning av statsrådet. Förteckningen ska omfatta de sjukdomar som avses i 26 § och som utifrån medicinsk forskning anses ha ett påvisat sannolikt orsakssamband med de fysikaliska, kemiska eller biologiska agens som specificeras i förordningen. I fråga om dessa sjukdomar betalas ersättning som för yrkessjukdomar, när det kan påvisas att en arbetstagare har exponerats för någon av agensen under de förhållanden som avses i 26 § och i en omfattning som innebär att agenset huvudsakligen har kunnat orsaka sjukdomen och sjukdomen uppenbart inte har någon annan orsak.

28 §

Tendinit i övre extremiteten och epikondylit i överarmen som ersätts som yrkessjukdom

Trots vad som föreskrivs i 26 § 1 mom. ersätts tendinit i fingrarna, handlederna och underarmarna och epikondylit i överarmen som en yrkessjukdom som orsakats av en fysikalisk agens, om arbetstagaren innan symtomen uppträdde, i sitt arbete utförde för överarmen påfrestande ofta upprepade arbetsrörelser som är ensidiga eller ovana för arbetstagaren. Ersättning betalas dock inte om tendiniten eller epikondyliten beror på av arbetet oberoende faktorer.

29 §

Karpaltunnelsyndrom som ersätts som yrkessjukdom

Trots vad som föreskrivs i 26 § 1 mom. ersätts karpaltunnelsyndrom som en yrkessjukdom som orsakats av en fysikalisk agens, om arbetstagaren innan symtomen uppträdde, i sitt arbete under lång tid utförde upprepade arbetsrörelser som kräver betydande gripkraft och orsakar förträngning av karpaltunneln. Med arbetsrörelser som orsakar förträngning av karpaltunneln avses rörelser med böjda handleder i kombination med griprörelse. Ersättning betalas dock inte om karpaltunnelsyndromet beror på av arbetet oberoende faktorer.

30 §

Väsentligt förvärrande av annan arbetsrelaterad skada eller sjukdom

Också väsentligt förvärrande av någon annan skada eller sjukdom än en sådan som avses i denna lag ersätts som yrkessjukdom, om förvärrandet sannolikt huvudsakligen beror på att arbetstagaren har exponerats för en fysikalisk, kemisk eller biologisk agens enligt vad som föreskrivs i 26—29 §. En förutsättning är att agenset är detsamma som det som orsakat en sådan annan skada eller sjukdom som avses ovan. Ersättning betalas för den tid som skadan eller sjukdomen har förvärrats väsentligt.

31 §

Tidpunkt då en yrkessjukdom debuterar

Som tidpunkt då en yrkessjukdom debuterar betraktas den dag när den skadade första gången uppsökte läkare för att undersökas för en sjukdom som senare diagnostiserades som yrkessjukdom, om inte något annat följer av särskilda skäl.

32 §

Bestämmande av ersättningsskyldighet vid yrkessjukdom

Ersättningsskyldigheten bestäms på grundval av det arbete där exponeringen huvudsakligen har skett, om den skadade, när yrkessjukdomen debuterar, inte längre har det arbete som kan ha orsakat yrkessjukdomen. Om den huvudsakliga exponeringen inte kan klarläggas, bestäms ersättningsskyldigheten på grundval av det arbete där exponering senast kan ha orsakat en yrkessjukdom.

7 kap.

Ömhet orsakad av arbetsrörelse, misshandel samt annan avsiktlig gärning som någon annan utför samt psykisk chockreaktion

33 §

Ömhet orsakad av arbetsrörelse

Det som föreskrivs om olycksfall i arbetet ska också tillämpas på plötslig ömhet i muskler eller senor, som har uppkommit utan olycksfall när arbetstagaren utfört enskilda påfrestande arbetsrörelser i arbete enligt 21 § eller vid motionsidrott enligt 24 § 1 mom. 6 punkten (ömhet orsakad av arbetsrörelse). Ersättning betalas tills ömheten har försvunnit, dock i högst sex veckor räknat från tidpunkten när ömheten uppstod. Ersättning betalas inte om ömheten beror på en tidigare skada eller sjukdom eller på en vävnadsskada som kan uppstå enbart genom ett olycksfall.

34 §

Skada till följd av misshandel eller annan avsiktlig gärning som någon annan utför

En skada hos en arbetstagare till följd av misshandel eller en annan avsiktlig gärning som utförs av en annan person ersätts trots det som föreskrivs i 21—25 § och i 3 mom., om orsaken till gärningen är en arbetsuppgift som sköts av den skadade.

En skada till följd av misshandel eller en annan avsiktlig gärning som utförs av en annan person ersätts inte med stöd av denna lag, om den huvudsakliga orsaken till gärningen är en omständighet som har samband med den skadades familjerelationer eller privatliv i övrigt.

En skada till följd av misshandel eller en annan avsiktlig gärning som utförs av en annan person ersätts inte med stöd av denna lag, om den skadade har drabbats i verksamhet som avses 23 § 2 punkten eller 24 § 1 mom. 2—8 punkten.

35 §

Psykisk chockreaktion till följd av olycksfall i arbetet

Den skadade får ersättning för psykisk chockreaktion till följd av ett olycksfall i arbetet under de förutsättningar som anges i denna paragraf. Som psykisk chockreaktion ersätts

1) akut stressreaktion som är en reaktion på en händelse som orsakar exceptionellt stor fysisk eller psykisk påfrestning och som är förknippad med allvarlig förlust eller risk för förlust av säkerhet eller fysisk integritet,

2) posttraumatiskt stressyndrom som är en reaktion på en påfrestande, exceptionellt hotfull eller katastrofal händelse som sannolikt skulle väcka kraftig ångest nästan hos vem som helst, och

3) personlighetsförändring till följd av katastrofupplevelse som är en långvarig eller bestående reaktion på en händelse som framkallar exceptionellt kraftig psykisk påfrestning.

För att ersättning ska betalas för posttraumatiskt stressyndrom och personlighetsförändring efter en katastrofal händelse krävs det att den skadade inom sex månader efter händelsen har diagnostiserats med symtom som passar in på posttraumatiskt stressyndrom.

För att ersättning ska betalas för psykisk chockreaktion krävs det också att den skadade har varit direkt delaktig i en händelse som avses i 1 mom. och att händelsen har ett nära och sakligt samband med förhållanden enligt 21—25 §.

Vid en psykisk chockreaktion betalas dock inte någon ersättning, om arbetstagaren har drabbats i verksamhet som avses i 23 § 2 punkten eller 24 § 1 mom. 2—7 punkten och det inte är fråga om en avsiktlig skada som orsakats av någon annan enligt 34 § 1 mom. och som en arbetsuppgift som sköts av den skadade gett upphov till.

AVDELNING III

FÖRMÅNER

8 kap.

Ersättning för sjukvård

Allmänna bestämmelser

36 §

Ersättning för sjukvårdskostnader

Kostnader för sjukvård som behövs till följd av en skada ersätts enligt vad som föreskrivs nedan, när sjukvården ges som offentlig hälso- och sjukvård på grundval av folkhälsolagen (66/1972), lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) eller hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), som en tjänst enligt lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller som en tjänst av en självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994).

Bestämmelser om rätten att få sjukvård och skyldigheten att ordna sjukvård finns annanstans i lag.

37 §

Sjukvård som ska ersätts

I sjukvård som ska ersättas ingår

1) prehospital akutsjukvård, undersökning, diagnos och behandling av en skada eller en sjukdom, som en läkare eller en tandläkare utför eller ordinerar eller som någon annan legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller en person med rätt att utföra en uppgift som hör till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården utför på basis av sina befogenheter,

2) läkemedel och förbrukningsartiklar,

3) medicinsk rehabilitering som ges som sjukvård.

I medicinsk rehabilitering som ges som sjukvård ingår

1) rådgivning och handledning som hänför sig till rehabilitering,

2) bedömning av funktions- och arbetsförmågan och rehabiliteringsbehovet,

3) rehabiliteringsundersökning för att utreda patientens rehabiliteringsmöjligheter,

4) terapier som syftar till att förbättra och upprätthålla funktionsförmågan och andra behövliga rehabiliteringsfrämjande åtgärder,

5) hjälpmedel i medicinsk rehabilitering, inbegripet utprovning, ändring, användning på försök, undervisning och övervakning av hjälpmedel samt när det är motiverat transport, underhåll och reparation av hjälpmedel,

6) anpassningsträning,

7) rehabiliteringsperioder inom sluten vård eller öppen vård som består av åtgärder enligt 1—6 punkten.

Med hjälpmedel i medicinsk rehabilitering avses ett instrument, en apparat, en förbrukningsartikel, ett program eller någon annan liknande lösning av sedvanlig standard som stöder, upprätthåller eller förbättrar den skadades arbetsförmåga eller funktionsförmåga i dagliga aktiviteter eller förebygger att arbetsförmågan eller funktionsförmågan försämras. Kostnaderna för ett hjälpmedel av högre standard än sedvanlig standard kan dock ersättas, om hjälpmedlet möjliggör att arbetsförmågan återställs eller behovet av personlig assistans minskar väsentligt.

Närmare bestämmelser om vilka åtgärder, tjänster och hjälpmedel inom sjukvården som avses i denna paragraf får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

38 §

Undersökningskostnader som ersätts

Kostnader för behövliga läkarbesök för att utreda en skada och för undersökningar som läkaren utför och ordinerar ska ersättas även om det inte är fråga om en skada som ska ersättas enligt denna lag. Dessutom ersätts behövliga kostnader för att inhämta de uppgifter om arbetsförhållandena som behövs för att utreda huruvida arbetstagarens sjukdom är arbetsrelaterad. Det som föreskrivs i 36 och 37 § ska tillämpas på läkarbesök och på undersökningar som läkaren utför och ordinerar.

Ersättning för sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården

39 §

Ersättning till den skadade för sjukvårdskostnader

Den skadade får ersättning för den klientavgift för sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården som har tagits ut med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992), nedan klientavgiftslagen.

Om en servicesedel enligt lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009) har beviljats för sjukvården, får den skadade en ersättning som motsvarar den självriskandel som avses i 3 § 4 punkten i den lagen.

40 §

Kommunens och samkommunens rätt till fullkostnadsavgift

Om den skadade har rätt att få ersättning för sjukvård, ska försäkringsanstalten betala en fullkostnadsavgift för sjukvårdskostnaderna till den kommun eller den samkommun som ordnat sjukvården. En förutsättning är att den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården som har ordnat sjukvården har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 41 §.

Fullkostnadsavgift betalas inte för långvarig sluten vård som ges på grund av en skada. Med långvarig sluten vård avses vård eller omsorg som ges efter att det terapeutiska slutresultatet för en skada eller en sjukdom har uppnåtts, dock senast när bestående men kan diagnostiseras. Sluten vård kan inte anses vara långvarig förrän vården har pågått utan avbrott i minst tre månader.

Fullkostnadsavgiften är lika stor som det belopp som den kommun eller den samkommun som ordnar vården är skyldig att med stöd av 58 § i hälso- och sjukvårdslagen betala i ersättning för vården av en patient som inte är invånare i den kommun som driver den vårdgivande verksamhetsenheten eller i en kommun som är huvudman för samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt, minskat med den klientavgift som kommunen eller samkommunen tar ut hos den skadade enligt klientavgiftslagen. Om den skadade har fått en servicesedel enligt 39 § 2 mom. för sjukvården, är fullkostnadsavgiften lika stor som värdet av servicesedeln.

41 §

Anmälningsplikt för en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården

För att få en fullkostnadsavgift ska en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information, till en försäkringsanstalt lämna ut de nödvändiga uppgifter om vårdbesöken som avses i 12 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) för att försäkringsanstalten ska kunna utreda ersättningsansvaret enligt denna lag och betala fullkostnadsavgiften. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål efter det att den skadade har sökt vård för skadefallet. Samtidigt ska försäkringsanstalten underrättas om hos vilken arbetsgivare skadefallet uppges ha inträffat. Uppgifterna kan också ingå i en anmälan enligt 2 mom.

Om det när den skadade uppsöker vård eller vid ett senare vårdbesök fattas beslut om en åtgärd som det upprättas en plan för enligt 4 a § i lagen om patientens ställning och rättigheter eller som beslutas på något annat sätt, ska verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården sända planen eller beslutet till försäkringsanstalten inom fyra vardagar räknat från den dag då anteckningarna i journalhandlingarna ska göras enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om patientens ställning och rättigheter. Om någon plan inte har upprättats, ska ett läkarutlåtande eller en patientjournal som beskriver den avslutade vården eller behandlingen sändas till försäkringsanstalten. När kommunen eller samkommunen avser att ordna vården eller behandlingen i form av köpt service eller med hjälp av servicesedel, ska försäkringsanstalten samtidigt underrättas om detta. Om anmälan inte kan göras inom den tid som anges ovan på grund av en storolycka, sjukdomsepidemi eller något annat oöverstigligt hinder som kan likställas med dessa, ska anmälan göras omedelbart när hindret inte längre föreligger.

Anmälningsplikten enligt 2 mom. gäller inte

1) brådskande sjukvård, som innebär bedömning av omedelbart vårdbehov samt behandling, som inte kan skjutas upp utan att skadan eller sjukdomen förvärras väsentligt,

2) besök på en mottagning vid en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården och en röntgenundersökning, en ultraljudsundersökning och andra mindre undersökningar och behandlingar som kan jämställas med dem och utförs i samband med besöket.

42 §

Försäkringsanstaltens rätt att hänvisa den skadade till en vårdenhet

Försäkringsanstalten har rätt att genom betalningsförbindelse hänvisa den skadade till en vårdenhet som anstalten väljer när det gäller behandling enligt 41 § 2 mom. Vårdenheten ska kunna ge den skadade den vård eller behandling som den ersättningsgilla skadan kräver.

Den skadade ska genast få ett beslut om betalningsförbindelsen och ett meddelande om betalningsförbindelsen ska lämnas till den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården som har anmält vården eller behandlingen till försäkringsanstalten och till den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården dit den skadade enligt anmälan har flyttats eller kommer att flyttas för behandling.

Trots 40 § är försäkringsanstalten skyldig att betala ersättning endast för klientavgiften enligt 39 § 1 mom., om vården eller behandlingen har getts av en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården fastän försäkringsanstalten genom betalningsförbindelse har hänvisat den skadade till en verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården.

Ersättning för sjukvård inom den privata hälso- och sjukvården

43 §

Ersättning för kostnader för sjukvård inom den privata hälso- och sjukvården

Den skadade får ersättning för kostnader för sjukvård som har getts med undvikande av onödiga kostnader som en tjänst enligt lagen om privat hälso- och sjukvård eller som en tjänst av en självständig yrkesutövare enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (privat hälso- och sjukvård) enligt vad föreskrivs i 44 och 45 §.

44 §

Ersättning för kostnader för sjukvård som ges utan betalningsförbindelse

Den skadade får ersättning för kostnader för sjukvård som getts inom den privata hälso- och sjukvården utan betalningsförbindelse vid

1) brådskande sjukvård, som innebär bedömning av omedelbart vårdbehov samt behandling som inte kan skjutas upp utan att skadan eller sjukdomen förvärras väsentligt,

2) besök på en mottagning inom den privata hälso- och sjukvården och en röntgenundersökning, en ultraljudsundersökning och andra mindre undersökningar och behandlingar som kan jämställas med dem och utförs i samband med besöket, när kostnaden är högst 300 euro.

Den som tillhandahåller service inom den privata hälso- och sjukvården ska trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information, till försäkringsanstalten lämna ut de uppgifter om ett vårdbesök enligt 1 mom. som avses i 12 § i lagen om patientens ställning och rättigheter.

45 §

Ersättning för kostnader för sjukvård som kräver betalningsförbindelse

De kostnader som den skadade orsakats för annan sjukvård som getts inom den privata hälso- och sjukvården än den som avses i 44 § ersätts förutsatt att försäkringsanstalten har gett den skadade en betalningsförbindelse för vården. Försäkringsanstalten har rätt att genom betalningsförbindelse hänvisa den skadade till en vårdenhet som anstalten väljer. Vårdenheten ska kunna ge den skadade den vård eller behandling som den ersättningsgilla skadan kräver.

Den skadade får ersättning högst för den klientavgift som han eller hon enligt klientavgiftslagen hade varit tvungen att betala själv för motsvarande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården, om vård enligt 1 mom. ges någon annanstans än på den vårdenhet som betalningsförbindelsen anger eller om försäkringsanstalten inte har gett en betalningsförbindelse enligt 1 mom.

Innan vården inleds ska den som ger vården som privat hälso- och sjukvård upplysa den skadade som uppsöker vård att det behövs en betalningsförbindelse och tillsammans med begäran om betalningsförbindelse lämna in en plan enligt 4 a § i lagen om patientens ställning och rättigheter till försäkringsanstalten.

Ersättning för sjukvård i utlandet

46 §

Ersättning för kostnader för sjukvård inom Europeiska unionen

På ersättning för kostnader för sjukvård som getts i en annan stat inom Europeiska unionen tillämpas utöver 36 § bestämmelserna i EU:s förordningar om social trygghet.

47 §

Ersättning för kostnader för sjukvård i en tredjestat

Den skadade får ersättning för kostnader för sådan sjukvård i en tredjestat som har getts med undvikande av onödiga kostnader. Ersättning för kostnaderna förutsätter att försäkringsanstalten har gett den skadade en betalningsförbindelse för vården.

Den skadade får ersättning för kostnader för sjukvård som getts utan betalningsförbindelse vid

1) brådskande sjukvård, som innebär bedömning av omedelbart vårdbehov samt behandling som inte kan skjutas upp utan att skadan eller sjukdomen förvärras väsentligt,

2) besök på en mottagning och en röntgenundersökning, en ultraljudsundersökning och andra mindre undersökningar och behandlingar som kan jämställas med dem och utförs i samband med besöket.

Den skadade får ersättning högst för den klientavgift som han eller hon enligt klientavgiftslagen hade varit tvungen att betala för motsvarande sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården i Finland, om försäkringsanstalten inte har gett en betalningsförbindelse och det inte är fråga om sjukvård enligt 2 mom.

Ersättning för lön under den tid undersökning och fysikalisk behandling pågår

48 §

Ersättning för lön under undersökningstid

Arbetstagaren betalas ersättning för inkomstbortfall för den tid som en undersökning enligt 38 § och arbetsoförmåga till följd av den pågår, dock för högst sju dagar. I ersättning betalas det belopp som arbetstagaren hade fått i lön under den tid som undersökningen och arbetsoförmågan till följd av den pågick. För denna tid får arbetsgivaren i ersättning det belopp som han har betalat ut i lön till arbetstagaren för samma tid.

Ersättningen enligt 1 mom. ska dras av från ersättningen för inkomstbortfall, om skadan senare visar sig vara ersättningsgill och den skadade får ersättning för inkomstbortfall enligt 10 kap. för den tid som avses i 1 mom.

49 §

Ersättning för lön under den tid fysikalisk behandling pågår

Den skadade betalas ersättning för inkomstbortfall under den tid som fysikalisk behandling som ersätts på grundval av 37 § pågår, dock för högst 30 dagar under ett kalenderår. Ersättning betalas inte för de dagar för vilka den skadade får ersättning för inkomstbortfall enligt 10 kap. I ersättning betalas det belopp som den skadade hade fått i lön under den tid som den fysikaliska behandlingen pågick. För denna tid får arbetsgivaren i ersättning det belopp som han har betalat ut i lön till den skadade för samma tid.

9 kap.

Övriga kostnadsersättningar

50 §

Ersättning för rese- och inkvarteringskostnader

Den skadade får ersättning för nödvändiga resekostnader som beror på sjukvård enligt 37 §. Med nödvändiga kostnader avses kostnader som orsakas av en resa tur och retur med kollektiva trafikmedel till den närmaste vårdenheten eller den vårdenhet som anges i betalningsförbindelsen. Vid resa med privatbil får den skadade i ersättning för resekostnader hälften av den skattefria kilometerersättning som Skatteförvaltningen årligen fastställer.

Den skadade får ersättning för sina kostnader för användning av något annat fordon än det som avses i 1 mom., om skadan, sjukdomen eller trafikförhållandena kräver att han eller hon använder det fordonet.

Den skadade får ersättning för nödvändiga inkvarteringskostnader, om han eller hon på grund av undersökning, vård eller behandling eller till följd av trafikförhållandena är tvungen att övernatta på en resa som ersätts i enlighet med denna lag.

Rese- och inkvarteringskostnaderna för en följeslagare ersätts i enlighet med 1—3 mom. som resekostnader för den skadade, om en följeslagare har varit nödvändig under resan.

51 §

Vårdbidrag

Den skadade betalas vårdbidrag om han eller hon på grund av en skada eller en sjukdom behöver vård, hjälp, tillsyn eller handledning. Om behovet är regelbundet eller nästan regelbundet i någon daglig aktivitet betalas vårdbidrag med grundbelopp till 8,70 euro per dag. Om behovet är regelbundet och förekommer varje dag betalas vårdbidraget med förhöjt belopp till 19,55 euro per dag. Om behovet är fortlöpande, tidskrävande och förekommer varje dag betalas vårdbidrag med högsta belopp till 23,41 euro per dag.

De två första åren efter det att en person har blivit blind betalas till honom eller henne vårdbidrag med högsta belopp och därefter hälften av detta belopp.

Vårdbidrag betalas dock inte för den tid som den skadade får vård på sjukhus eller vid någon annan inrättning.

52 §

Klädtillägg

Klädtillägg betalas, om den skadade i minst tre månader utan avbrott till följd av skadan använder ett hjälpmedel tillverkat av mjuka material, stöd eller bandage på ett litet område av kroppen eller något annat sådant hjälpmedel eller instrument som är ägnat att orsaka klädslitage. Klädtillägget är 0,58 euro per dag.

Klädtillägg med förhöjt belopp betalas, om den skadade till följd av skadan är dubbelamputerad eller använder lårbens- eller underbensprotes, långt stödförband för nedre extremitet, ryggortos tillverkad av hårt material eller korsett för bålen eller något annat sådant hjälpmedel eller instrument som på grund av sin konstruktion eller sitt användningsändamål eller på grund av att det måste användas ofta är ägnat att orsaka onormalt klädslitage som är jämförbart med de förstnämnda fallen. Klädtillägget med förhöjt belopp är 2,31 euro per dag.

53 §

Ersättning för extra kostnader för hemvård

Om den skadade på grund av skadan inte kan sköta sitt hem, betalas en skälig ersättning för nödvändiga extra kostnader för detta, dock inte för en längre tid än ett år från och med skadefallet. Vad som är en skälig ersättning ska bedömas med utgångspunkt i den avgift som tas ut för motsvarande tjänst enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av klientavgiftslagen.

Med hemvård avses städning, klädtvätt, butiksbesök, barnpassning och andra därmed jämställbara sedvanliga aktiviteter för att sköta hemmet.

54 §

Ersättning för vissa föremål som varit i personligt bruk

Ersättning betalas för glasögon, hörapparater, tandproteser, stödförband, stödkorsetter, benproteser, ledproteser och konstgjorda organ, som använts av den skadade och som gått sönder i samband med skadefallet. Dessutom får den skadade ersättning för kläder och för reparation av ringar som söndrats i samband med sjukvård.

10 kap.

Ersättning för inkomstbortfall

Allmänna bestämmelser

55 §

Ersättning för inkomstbortfall

Som ersättning för inkomstbortfall enligt denna lag betalas dagpenning, olycksfallspension och rehabiliteringspenning.

Dagpenning

56 §

Rätt att få dagpenning

Den skadade har rätt att få dagpenning under ett år från och med skadedagen, om han eller hon på grund av skadan är helt eller delvis oförmögen att arbeta.

Den skadade har dock inte rätt att få dagpenning, om hans eller hennes förmåga att arbeta är nedsatt med mindre än 10 procent. En förutsättning för att dagpenning ska beviljas är dessutom att arbetsinkomsterna har sjunkit med minst en tjugondel av minimibeloppet för årsarbetsinkomst enligt 79 §.

Dagpenning betalas för varje kalenderdag med undantag för den dag då skadan uppkom. Dagpenning betalas dock inte, om den skadade inte har varit helt eller devis oförmögen att arbeta minst tre dagar i följd med undantag för den dag då skadan inträffade.

Om en yrkessjukdom debuterar under den tid som den skadade får ålders- eller sjukpension och exponeringen skedde före pensioneringen, bedöms rätten att få dagpenning på grundval av hans eller hennes sista arbete före pensioneringen. I sådana fall grundar sig beloppet av dagpenningen med avvikelse från 58 § på den årsarbetsinkomst som bestäms på basis av 74 §.

57 §

Dagpenning på grundval av partiell arbetsoförmåga

Om den skadade är partiellt oförmögen att arbeta, är dagpenningen den proportionella andel av dagpenningen till fullt belopp enligt 58—60 § som motsvarar nedsättningen i arbetsförmågan, om ingenting annat följer av 58 §. Den proportionella andelen av nedsättningen i arbetsförmågan avrundas till närmaste fem procent.

Nedsättningen i arbetsförmågan ska bestämmas utifrån en utredning av orsakssambandet mellan de minskade förvärvsinkomsterna och skadefallet.

58 §

Dagpenning på grundval av lön för sjukdomstid

Dagpenningen är under högst 28 dagar från och med skadedagen, med undantag för den dagen, lika stor som lönen för sjukdomstiden.

Dagpenningen bestäms enligt de arbetsinkomster som den skadade hade under 28 dagar före skadedagen eller, om anställningsförhållandet har pågått kortare tid, under anställningsförhållandet, om

1) den skadade inte har fått lön för sjukdomstiden,

2) bara en del av lönen har betalats som lön för sjukdomstiden, eller

3) lönen för sjukdomstiden har betalats för förkortad arbetstid på grund av permittering eller av någon annan motsvarande orsak.

Dagpenningen ska bestämmas särskilt för varje anställningsförhållande, om den skadade har två eller flera anställningsförhållanden på skadedagen. Om den skadade utför också sådant arbete som är försäkrat enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare eller annat arbete som företagare som är försäkrat enligt denna lag, utgör dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten på skadedagen enligt en försäkring enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare eller enligt en frivillig försäkring för arbetstiden enligt denna lag. Dagpenningens belopp är det sammanlagda beloppet av de ovannämnda dagpenningarna.

59 §

Dagpenning på grundval av årsarbetsinkomst

Dagpenningen grundar sig på årsarbetsinkomsten när det har gått 28 dagar sedan skadedagen, med undantag för den dagen. Dagpenningen på grundval av årsarbetsinkomsten är 1/360 av den skadades årsarbetsinkomst enligt 71—78 §.

60 §

Minimibelopp för dagpenningen

Dagpenningen ska betalas beräknad enligt minimibeloppet av årsarbetsinkomsten, om beloppet av full dagpenning enligt 58 eller 59 § är mindre än det vore beräknat på grundval av minimibeloppet av årsarbetsinkomsten enligt 79 §. Dagpenningen höjs dock inte om den skadade fick ålders- eller sjukpension när skadefallet inträffade, utom i de fall som avses i 56 § 4 mom.

61 §

Minskad dagpenning på grundval av den skadades medverkan

Dagpenningen kan minskas, om den huvudsakliga orsaken till ett skadefall har varit att den skadade

1) var påverkad av alkohol eller narkotika eller missbrukade läkemedel,

2) uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i arbetet handlade i strid med arbetarskyddsbestämmelserna, eller

3) i övrigt handlat så att det har varit fråga om grov oaktsamhet eller brottslig verksamhet.

Vid bedömningen av förutsättningarna för att minska dagpenningen och av hur stor minskningen ska vara, ska det beaktas huruvida minskningen kan anses vara skälig med hänsyn till skadans eller sjukdomens art eller av något annat särskilt vägande skäl. Minskningen får vara högst hälften av beloppet av dagpenningen.

62 §

Avdrag för löntagarpremier som görs på dagpenningen

Från dagpenningen dras det av 60 procent av det sammanlagda beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie enligt 18 kap. 21 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen (1224/2004), arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift för personer under 53 år enligt 153 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 18 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998).

Avdrag ska inte göras från dagpenning som

1) betalas till arbetsgivaren,

2) baserar sig på företagarens årsarbetsinkomst eller på arbete som försäkrats enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare,

3) baserar sig på minimibeloppet av årsarbetsinkomsten enligt 79 §.

Det som i 1 och 2 mom. föreskrivs om dagpenning gäller också rehabiliteringspenning som betalas ut till ett lika stort belopp som dagpenning.

Olycksfallspension

63 §

Rätt att få olycksfallspension

Den skadade har rätt att få olycksfallspension från och med årsdagen för skadedagen, om arbetsförmågan kan bedömas vara nedsatt med minst 10 procent på grund av skadan. En ytterligare förutsättning är att arbetsinkomsterna har minskat med minst en tjugondel av minimibeloppet av årsarbetsinkomsten enligt 79 §.

Vid bedömningen av nedsättningen i arbetsförmågan beaktas den skadades återstående förmåga att skaffa förvärvsinkomster genom ett sådant tillgängligt arbete som den skadade skäligen kan förutsättas utföra. Då beaktas den skadades utbildning, tidigare verksamhet, ålder och bostadsort och andra därmed jämställbara omständigheter.

Nedsättningen i arbetsförmågan bestäms utifrån en utredning av orsakssambandet mellan de minskade förvärvsinkomsterna och skadefallet. När arbetsinkomsterna efter skadefallet jämförs med den skadades årsarbetsinkomst, ska årsarbetsinkomsten justeras till nivån för jämförelsetidpunkten med den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen om pension för arbetstagare.

64 §

Olycksfallspension på grundval av partiell arbetsoförmåga

Om den skadades arbetsförmåga är delvis nedsatt, är olycksfallspensionen en så stor proportionell andel av pensionsbeloppet enligt 66 § som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan. Den proportionella andelen av den nedsatta arbetsförmågan avrundas till närmaste fem procent.

65 §

Olycksfallspension för viss tid eller tills vidare

Olycksfallspension beviljas antingen för viss tid enligt vad som föreskrivs i 136 § eller tills vidare. Olycksfallspension kan inte beviljas tills vidare förrän behovet av och möjligheterna till rehabilitering har utretts.

66 §

Olycksfallspensionens belopp

Olycksfallspensionens årliga maximibelopp är 85 procent av årsarbetsinkomsten enligt 71—79 § till dess att den skadade har fyllt 65 år. Därefter är den 70 procent av årsarbetsinkomsten, dock så att en engångsförhöjning av pensionen görs på det sätt som föreskrivs i 67 §.

Olycksfallspensionen justeras varje kalenderår enligt det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension för arbetstagare.

67 §

Engångsförhöjning av olycksfallspension

Grundbeloppet av en löpande olycksfallspension höjs från ingången av det kalenderår då det har förflutit fem kalenderår från ingången av det kalenderår som följer på det år då olycksfallet inträffade (förhöjningsår).

Procentsatsen för förhöjningen bestäms enligt den skadades ålder vid ingången av förhöjningsåret. Procentsatsen är 16 om den skadade är yngre än 31 år vid ingången av förhöjningsåret. Procentsatsen minskar med 0,457 procentenheter för varje år som åldern överstiger 30 år så att procentsatsen är 0,462 om den skadade är 64 år vid ingången av förhöjningsåret.

Ingen höjning görs om den skadade är äldre än 64 år vid ingången av förhöjningsåret.

68 §

Rätt till olycksfallspension på grundval av ett skadefall som inträffat under tid med ålderspension

Har en ålderspension börjat efter det att den skadade har fyllt 63 år och har skadefallet inträffat i arbete som den skadade utförde under pensioneringen, upphör rätten att få olycksfallspension när det har gått tre år efter skadedagen eller när den skadade före det har fyllt 68 år.

Rehabiliteringspenning

69 §

Rehabiliteringspenning

Den skadade har rätt att få rehabiliteringspenning för den tid som en yrkesinriktad rehabilitering enligt 89 och 90 § pågår. Den skadade har inte rätt att få dagpenning eller olycksfallspension under samma tid.

Rehabiliteringspenningen är under ett år räknat från och med skadedagen lika stor som dagpenningen till fullt belopp oberoende av om arbetsförmågan är nedsatt eller inte. Därefter är den lika stor som olycksfallspension till fullt belopp oberoende av om arbetsförmågan är nedsatt eller inte. Om rehabiliteringen dock inte hindrar att den skadade utför lämpligt förvärvsarbete, bestäms rehabiliteringspenningen enligt 56 och 57 eller 63 och 64 §.

Rehabiliteringspenningen betalas till det belopp som anges i 2 mom. också under ledigheter som ingår i undervisningsprogrammet för utbildning enligt 89 § 3 mom. 4 punkten.

Ersättning till studerande för inkomstbortfall vid hinder i studierna

70 §

Hinder för en studerande att studera på heltid

När en person som studerar på heltid råkar ut för ett skadefall ska dagpenning enligt 59 § eller olycksfallspension betalas enligt full arbetsoförmåga, om skadan är ett huvudsakligt hinder för att studera. Som dagpenning eller olycksfallspension betalas hälften av ersättningen för inkomstbortfall vid full arbetsoförmåga, om skadan begränsar studierna avsevärt.

Bortfall av arbetsinkomst under studietiden ersätts inte särskilt, om dagpenning eller olycksfallspension betalas med stöd av 1 mom.

Hur årsarbetsinkomst bestäms

71 §

Årsarbetsinkomst

Som årsarbetsinkomst betraktas den skadades arbetsinkomster på årsbasis vid tidpunkten för skadefallet. Arbetsinkomsterna beräknas på grundval av de arbetsinkomster den skadade hade under det år som föregick skadefallet i de anställningsförhållanden som han eller hon hade vid tidpunkten för skadefallet.

Om arbetsinkomsterna beräknade enligt 1 mom. avviker med minst 20 procent från medeltalet av arbetsinkomsterna under de tre kalenderår som föregick skadefallet (jämförelsetid), betraktas som årsarbetsinkomst medeltalet av arbetsinkomsterna under jämförelsetiden och arbetsinkomsterna beräknade enligt 1 mom.

Arbetsinkomsterna för jämförelsetiden ska beaktas till det belopp som de skulle ha haft utan de exceptionella skäl som påverkar beloppet av dem och årsarbetsinkomsten ska höjas till nivån för det år då skadefallet inträffade med hjälp av lönekoefficienten enligt 96 § i lagen om pension för arbetstagare. Med exceptionella skäl avses familjeledighet, alterneringsledighet, beväringstjänst, civiltjänst, deltidspensionering, sjukfrånvaro, tillfällig arbetslöshet och andra därmed jämställbara skäl som kortvarigt påverkar arbetsinkomsterna. Arbetslöshet betraktas inte som tillfällig vad gäller den kortaste tid som den skadade varit arbetslös under vart och ett av de tre kalenderår som föregått skadefallet.

72 §

Årsarbetsinkomst som bestäms på grundval av bestående förändring

Årsarbetsinkomsten bestäms enligt 2 mom. i denna paragraf, om avvikelsen i arbetsinkomsterna enligt 71 § 2 mom. beror på en förändring som bedöms vara bestående. När den bestående förändringen bedöms ska det beaktas hur länge den skadade hade arbetat vid tidpunkten för skadefallet och huruvida det är sannolikt att arbetet fortsätter samt hänsyn tas till andra omständigheter som påverkar den skadades möjligheter att få arbetsinkomster i fortsättningen.

Årsarbetsinkomsten på grundval av bestående förändring beräknas enligt 71 § 1 mom. utifrån de arbetsinkomster som den skadade hade det år som föregick skadefallet. Om arbetsinkomsterna till betydande del grundar sig på arvoden, ska årsarbetsinkomsten emellertid bedömas på grundval den genomsnittliga arbetsinkomsten för en person med motsvarande arbete.

73 §

Årsarbetsinkomst på basis av ett skadefall som inträffat under tid med ålderspension

Om ålderspension har börjat löpa efter det att den skadade har fyllt 63 år och skadefallet har inträffat i arbete som den skadade utförde under pensioneringen, ska årsarbetsinkomsten på årsbasis bestämmas till den arbetsinkomst vid tidpunkten för skadefallet som den skadade enligt en bedömning sannolikt kommer att ha fortlöpande.

Årsarbetsinkomsten bestäms med beaktande av arten, varaktigheten, inkomsterna och möjligheterna att fortsätta arbeta vad gäller arbetet under tiden med ålderspension och det arbete som den skadade har på skadedagen samt andra omständigheter som påverkar möjligheterna att fortsätta arbeta under tiden med ålderspension.

74 §

Årsarbetsinkomst när en yrkessjukdom debuterar under pensionering

Om den som får ålderspension eller sjukpension drabbas av en yrkessjukdom där exponeringen har skett innan pensionen började löpa, ska tidpunkten för pensioneringen betraktas som tidpunkt för skadefallet när årsarbetsinkomsten bestäms. Arbetsinkomsten ska med hjälp av den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare justeras till indexnivån för det år när yrkessjukdomen debuterade.

75 §

Hur inkomster från arbete som företagare räknas in i årsarbetsinkomsten

Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet också utförde arbete som företagare med frivillig försäkring enligt 188—190 §, ska också årsarbetsinkomsten enligt den frivilliga försäkringen räknas in i årsarbetsinkomsten.

Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet utförde också arbete som var försäkrat enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare, ska också årsarbetsinkomsten enligt den lagen räknas in i årsarbetsinkomsten.

76 §

Årsarbetsinkomst vid yrkesinriktade studier på heltid

Som årsarbetsinkomst för en skadad som vid tidpunkten för skadefallet studerade på heltid för ett yrke, betraktas de arbetsinkomster som han eller hon efter avslutade studier sannolikt hade fått vid tidpunkten för skadefallet i ett arbete som motsvarar utbildningen och med tre års arbetserfarenhet.

Årsarbetsinkomsten enligt 1 mom. tillämpas som årsarbetsinkomst också när skadefallet inträffar inom ett år efter att den skadade avslutade sina studier enligt det momentet och den skadades arbetsinkomster vid tidpunkten för skadefallet är lägre än årsarbetsinkomsten enligt 1 mom.

77 §

Skolelevers årsarbetsinkomst

Som årsarbetsinkomst för en skadad som får undervisning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) eller gymnasielagen (629/1998) betraktas minst det dubbla beloppet av minimibeloppet av årsarbetsinkomst enligt 79 § vid den tidpunkt då skadan inträffade.

78 §

Unga personers årsarbetsinkomst

Som den skadades årsarbetsinkomst tillämpas den arbetsinkomst som den skadade sannolikt hade haft i ett arbete på skadedagen med tre års arbetserfarenhet, om

1) 76 § inte kan tillämpas på den skadade,

2) den skadade har avslutat utbildning enligt lagen om grundläggande utbildning högst fem år före skadedagen, och

3) den skadade på grund av arbetslöshet, tillfälligt arbete eller av någon annan därmed jämställbar orsak inte har fasta arbetsinkomster.

79 §

Minimibelopp av årsarbetsinkomst

Om den årsarbetsinkomst som bestäms enligt detta kapitel är lägre än 13 680 euro höjs den till 13 680 euro. Årsarbetsinkomsten höjs dock inte, om den skadade vid tidpunkten för skadefallet fick ålderspension eller sjukpension med undantag för sådana personer med ålders- eller sjukpension som 74 § tillämpas på.

80 §

Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare bestämmelser om hur årsarbetsinkomsten ska bestämmas utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbetsinkomster som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall

81 §

Arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall

Vid bestämmande av den arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall ska lön, resultatpremie eller något annat vederlag som har betalats eller avtalats att betalas som ersättning för arbete beaktas. Ett sådant vederlag betraktas som arbetsinkomst också när det betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av en myndighet som enligt lönegarantilagen (866/1998) svarar för lönegarantin eller av någon annan betalare i stället för av arbetsgivaren. Till arbetsinkomsten räknas också det vederlag för arbete som enligt avtal helt eller delvis ska gottgöras i form av

1) betjäningsavgifter eller gåvor från allmänheten, som beaktas till samma belopp som vid den senast verkställda beskattningen, om inte annan tillförlitlig utredning om beloppet läggs fram,

2) dagpenning som betalas av en sjukkassa enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992) och som arbetstagaren får i stället för lön som betalas med stöd av lag, kollektivavtal eller något annat avtal, eller

3) stöd för privat vård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) eller något annat motsvarande stöd från staten eller kommunen.

Naturaförmåner beaktas inte när dagpenning enligt 58 § 2 mom. bestäms.

Som sådant vederlag för arbete som avses i 1 mom. betraktas bland annat inte

1) en personalförmån som tillhandahållits av arbetsgivaren,

2) en ränteförmån för ett lån som erhållits på grundval av ett anställningsförhållande,

3) en förmån som innefattar rätten att på grundval av ett anställningsförhållande teckna aktier eller andelar i en sammanslutning till ett lägre pris än det verkliga priset, om förmånen kan utnyttjas av en majoritet av de anställda,

4) en förmån som avses i 66 § 3 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992) och uppkommer genom att en anställningsoption utnyttjas eller en prestation som är baserad på ett anställningsförhållande och bestäms enligt förändringen i värdet på bolagets aktie,

5) en premie som ges i form av sådana aktier i arbetsgivarbolaget eller ett annat bolag som hör till samma koncern eller till en annan liknande ekonomisk sammanslutning som arbetsgivarbolaget och som noteras på en fondbörs som övervakas av myndigheterna eller i form av en placeringsinsättning eller på annat motsvarande sätt, eller helt eller delvis i form av pengar i stället för aktier, förutsatt att värdet på en sådan förmån som fås i form av en premie beror på hur värdet på aktierna utvecklas under en period på minst ett år efter att premien utlovats,

6) dagpenning eller någon annan ersättning för kostnader för arbetsresor,

7) lön för väntetid enligt 2 kap. 14 § 1 mom. i arbetsavtalslagen,

8) ersättning eller något annat skadestånd som betalas med anledning av att ett arbetsavtal upphävts,

9) personalfondsavsättningar som avses i personalfondslagen (934/2010) till en personalfond och tilläggsdelar till dem, eller en fondandel som har tagits ut ur personalfonden,

10) personalfondsavsättningar som avses i personalfondslagen och tilläggsdelar till dem som med stöd av 37 § i personalfondslagen har tagits ut kontant i form av en premie som bestäms enligt fondens stadgar, förutsatt att det avsatta beloppet har bestämts på grundval av faktorer som mäter företagets lönsamhet och verksamhetens effektivitet i övrigt eller i enlighet med det resultatpremiesystem som ämbetsverket eller kommunen tillämpar,

11) poster som med stöd av ett beslut av bolagsstämman betalas till en arbetstagare i form av vinstutdelning eller som kontant vinstpremie, förutsatt att den kontanta vinstpremien betalas till hela personalen och att syftet inte är att med hjälp av den ersätta det lönesystem som förutsätts i ett kollektivavtal eller arbetsavtal, och att grunderna för bestämmande av den kontanta premien överensstämmer med 10 punkten och med 2 § 2 och 3 punkten i personalfondslagen och att bolagets fria kapital är större än det sammanlagda beloppet av den kontanta vinstpremie och den utdelning som ska betalas till aktieägarna och vilka bestäms vid bolagsstämman,

12) en vinstandel eller utdelning som en delägare i ett bolag har lyft.

I de situationer som avses i 3 mom. 11 punkten krävs det dessutom att ett avtal som är bindande för arbetsgivaren inte har ingåtts om betalning av kontant vinstpremie och att ägarna vid bolagsstämman efter räkenskapsperiodens utgång fattar ett bindande beslut om utbetalning av kontant vinstpremie och att vinstpremierna betalas efter detta. Dessutom krävs det att ärendet behandlas i enlighet med lagen om samarbete inom företag (334/2007) eller på något annat motsvarande sätt.

82 §

Arbetsinkomster från arbete som inte omfattas av lagens tillämpningsområde

Också arbetsinkomster enligt 81 § från annat arbete än arbete som omfattas av tilllämpningsområdet för denna lag beaktas när årsarbetsinkomsten och minskningen i arbetsinkomsterna bestäms, dock inte arbetsinkomster från arbete som utförs av idrottsutövare enligt 12 §.

11 kap.

Ersättning för bestående men

83 §

Menersättning

Menersättning betalas till en skadad som har fått bestående allmänt men av en skada eller en sjukdom som beror på ett skadefall. Med menersättning ersätts inte nedsatt arbetsförmåga till följd av ett skadefall, kostnader på grund av behov av vård eller hjälp eller andra skador som det särskilt föreskrivs om ersättning för i denna lag.

Med allmänt men avses nedsatt funktionsförmåga till följd av ett skadefall (funktionsnedsättning). Funktionsförmågan jämförs med funktionsförmågan hos en frisk person i samma ålder. De begränsningar som skadan eller sjukdomen, med hänsyn till dess art och svårighetsgrad, i regel medför i det dagliga livet ska då beaktas. När funktionsförmågan bedöms, beaktas inte yrke, levnads- och bostadsförhållanden eller andra individuella omständigheter hos den skadade. När funktionsförmågan bedöms, beaktas den förbättring av funktionsförmågan som uppnåtts med hjälp av en ledprotes, någon annan protes eller något annat hjälpmedel. Ett men betraktas som bestående, när skadan eller sjukdomen bedömd enligt medicinsk sannolikhet inte längre kan botas, dock tidigast ett år efter skadedagen.

För att bedöma omfattningen av ett allmänt men ska men orsakade av olika skador och sjukdomar ställas i proportion till varandra genom att skadorna och sjukdomarna delas in i 20 invaliditetsklasser utifrån sin medicinska art och svårighetsgrad. Invaliditetsklasserna anges med beteckningar som så nära som möjligt beskriver en eller flera skador eller sjukdomar, med de vanligaste beteckningarna som beskriver en funktionsnedsättning hos en extremitet, ett sinne eller en annan funktionell enhet eller genom en beskrivning av den allmänna funktionsnedsättning som orsakas av skadan eller sjukdomen. Om inte något annat föreskrivs särskilt i grunderna för en invaliditetsklass, ingår i invaliditetsklassen den smärta som vanligen är förknippad med skadan och sjukdomen enligt allmän medicinsk erfarenhet.

84 §

Hur invaliditetsklassen bestäms

Invaliditetsklassen bestäms genom att man i invaliditetsklassificeringen söker fram den be-teckning och motsvarande invaliditetsklass som så exakt som möjligt beskriver en eller flera skador eller sjukdomar. Om en lämplig beteckning inte finns eller om den invaliditetsklass som gäller beteckningen, till följd av skadans eller sjukdomens särskilda art, omfattning eller svårighetsgrad inte motsvarar det men som uppstår, bestäms invaliditetsklassen på grundval av en mer allmän beteckning som beskriver funktionsnedsättningen hos en hel extremitet, ett sinne eller någon annan funktionell enhet. Invaliditetsklassen kan bestämmas på detta sätt också när flera skador eller sjukdomar hänför sig till samma extremitet, sinne eller funktionella enhet av något annat slag.

Invaliditetsklassen höjs, om skadan eller sjukdomen på grund av ett särskilt smärttillstånd medför en större funktionsnedsättning än vad den med hänsyn till sin art normalt skulle medföra. Utifrån ett medelsvårt smärttillstånd höjs invaliditetsklassen med minst en och högst två invaliditetsklasser. Utifrån ett svårt smärttillstånd kan invaliditetsklassen höjas ännu mer. Invaliditetsklassen höjs inte om smärttillståndet, enligt den beteckning som tillämpas, i övrigt beaktas som en särskild faktor som inverkar på invaliditetsklassen.

Invaliditetsklassen höjs med beaktande av skadornas och sjukdomarnas art och svårighetsgrad, om den skada eller sjukdom som ska ersättas enligt denna lag hänför sig till ett organ eller en funktion som redan före skadefallet var av exceptionell betydelse för den skadade på grund av hans eller hennes tidigare skada eller sjukdom.

För att bestämma det totala menet ska invaliditetsklasserna för två eller flera skador eller sjukdomar förenas med hjälp av följande formel:

A x B
K = A + B ————
20

I formeln står K för invaliditetsklassen för det totala menet samt A för en större och B för en lägre eller en annan lika stor invaliditetsklass. Den gemensamma invaliditetsklassen för tre skador och sjukdomar fås genom att invaliditetsklassen för det totala menet för två skador eller sjukdomar antecknas som A och genom att den minsta eller en lika stor tredje invaliditetsklass antecknas som B. Om skadorna eller sjukdomarna är fler än tre, upprepas räkneoperationen på motsvarande sätt genom att den minsta invaliditetsklass som är följande i ordningen alltid antecknas som B. När formeln används avrundas den siffra som anger invaliditetsklassen till närmaste hela tal.

Formeln i 4 mom. används inte när invaliditetsklasser räknas ihop i fråga om skador eller sjukdomar på parvis förekommande organ som ersätter varandra eller på såväl syn- som hörselsinnet.

Om ett men inte kan bestämmas på det sätt som föreskrivs i denna paragraf eller om en invaliditetsklass som bestämts på det sättet avviker väsentligt från det men som skadefallet, bedömt på grundval av den allmänna funktionsnedsättningen har orsakat, bedöms invaliditetsklassen utifrån den allmänna funktionsnedsättningen. Den invaliditetsklass för det totala menet som skadefallet orsakat kan inte vara högre än 20.

85 §

Invaliditetsklassificering

Närmare bestämmelser om bedömningen av men till följd av skador och sjukdomar och om invaliditetsklasserna finns i den invaliditetsklassificering som ingår i en förordning som utfärdas av statsrådet.

86 §

Menersättningens belopp

Menersättningens storlek per år bestäms enligt tabellen nedan på grundval av invaliditetsklassen för skadan och sjukdomen och utifrån grundbeloppet 12 440 euro.

Invaliditetsklass

Belopp i procent av grundbeloppet

1

1,15

2

2,27

3

3,36

4

4,42

5

5,45

6

6,45

7

7,42

8

8,36

9

9,27

10

10,15

11

13

12

16

13

19

14

22

15

25

16

32

17

39

18

46

19

53

20

60

87 §

Betalning av menersättning

För skador och sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 1—5 betalas menersättning som ett engångsbelopp. För skador och sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 6—20 betalas menersättning som fortlöpande ersättning.

För sjukdomar för vilka det enligt medicinsk erfarenhet är kännetecknande att de förvärras och snabbt leder till döden, betalas en engångsersättning som motsvarar invaliditetsklass 10. När invaliditetsklassen överstiger 10, betalas menersättningen som fortlöpande ersättning utifrån den invaliditetsklass som enligt medicinsk erfarenhet är förutsebar med beaktande av att sjukdomen förvärras. På fortlöpande menersättning görs inget avdrag för kapitalvärdet av menersättning som betalats som engångsbelopp.

Engångsersättningen räknas ut som ett kapital som motsvarar kapitalvärdet av menersättningen, med beaktande av den skadades statistiskt uppskattade återstående medellivslängd vid tidpunkten för skadefallet. Beräkningen av kapitalvärdet grundar sig på en på offentlig statistik baserad uppskattning av den förväntade återstående medellivslängden för män respektive kvinnor i varje ålders- och födelseårsklass. Räntesatsen vid beräkningen av kapitalvärden är den uppskattade framtida riskfria räntan på lång sikt. Närmare bestämmelser om hur kapitalvärdet av engångsersättningen bestäms utfärdas för högst tre kalenderår i sänder genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Om invaliditetsklassen senare stiger med minst en klass på grund av att en skada eller sjukdom förvärras, ska menersättningen betalas enligt de förändrade förhållandena. Från den menersättning som betalas ska då avdras ett sådant belopp av menersättningen som motsvarar det betalda kapitalvärdet, bortsett från det undantag som anges i 2 mom. Om invaliditetsklassen för fortlöpande menersättning senare sjunker med minst en invaliditetsklass, ska menersättningen betalas enligt de förändrade förhållandena från och med den tidpunkt då det på ett tillförlitligt sätt kan visas att förhållandena har förändrats.

12 kap.

Ersättning för rehabilitering

88 §

Allmänna villkor för rehabilitering

Den skadade får ersättning för kostnader för rehabilitering, när arbets- eller funktionsförmågan är nedsatt eller inkomstmöjligheterna har försämrats på grund av skadan. Kostnader för rehabilitering ersätts också, om det är sannolikt att den skadades arbets- eller funktionsförmåga eller inkomstmöjligheter senare kan försämras väsentligt på grund av skadan.

89 §

Yrkesinriktad rehabilitering

Den skadade får som yrkesinriktad rehabilitering ersättning för skäliga kostnader för åtgärder som behövs på grund av ett skadefall och som hjälper den skadade att trots de begränsningar som skadan eller sjukdomen medför fortsätta i sitt tidigare arbete eller yrke eller att övergå till ett nytt arbete eller yrke som kan ge den skadade en huvudsaklig försörjning.

När rehabiliteringsbehovet bedöms ska hänsyn tas till den skadades ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning, boendeförhållanden, begränsningar på grund av skadan eller sjukdomen och möjligheter att efter rehabiliteringen få ett arbete eller yrke på de villkor som allmänt iakttas på arbetsmarknaden.

Åtgärder som avses i 1 mom. är

1) undersökningar för att utreda rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna,

2) arbets- och utbildningsprövning,

3) arbetsträning i det tidigare eller det nya arbetet,

4) utbildning för ett arbete eller ett yrke som lämpar sig för den skadade och grundutbildning som är nödvändig för den utbildningen,

5) stöd för närings- eller yrkesutövning eller räntefritt lån för att skaffa arbetsredskap och arbetsmaskiner och för att grunda eller omforma ett eget företag,

6) hjälpmedel och anordningar samt med dem jämställbara konstruktioner som den skadade behöver för att klara av sina arbetsuppgifter trots den funktionsnedsättning som beror på skadan eller sjukdomen,

7) stöd eller räntefritt lån för att skaffa ett fortskaffningsmedel för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, om behovet av fortskaffningsmedel följer av att funktionsnedsättningen begränsar möjligheterna att använda kollektiva trafikmedel,

8) kostnader för studier och studiematerial inom en utbildning enligt 4 punkten.

Också den tid som behövs för att utreda rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna och den tid då den skadade väntar på att rehabiliteringen ska börja, betraktas som yrkesinriktad rehabilitering när de beror på de åtgärder som räknas upp i 3 mom.

Närmare bestämmelser om ersättning för kostnaderna för studier och studiematerial utfärdas genom förordning av statsrådet.

90 §

Yrkesinriktad rehabilitering i utlandet

Bestämmelserna i 89 § tillämpas också på yrkesinriktad rehabilitering som ges i någon annan stat i Europeiska unionen.

Yrkesinriktad rehabilitering som avses i 89 § och ges i en tredjestat ersätts bara om rehabiliteringen inte har kunnat ges i Finland eller om det finns något annat särskilt skäl till att den ges i utlandet.

Kostnader för yrkesinriktad rehabilitering i utlandet ersätts högst till det belopp som hade ersatts om rehabiliteringen hade getts i Finland i enlighet med denna lag. Om den skadade har fått ersättning från utlandet för samma rehabiliteringskostnader som han eller hon hade haft rätt att få ersättning för i Finland, betalas ersättning på grundval av denna lag endast till den del beloppet är större än ersättningen från utlandet.

91 §

Skydd för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för den som får yrkesinriktad rehabilitering

Det försäkringsbolag eller Olycksfallsförsäkringscentralen som betalar ersättning för kostnader för yrkesinriktad rehabilitering enligt 89 och 90 § ska försäkra den skadade med en försäkring enligt 3 § 1 mom. för skadefall som kan inträffa vid arbets- och utbildningsförsök, arbetsträning och arbetspraktik som ingår i rehabiliteringen. När Statskontoret ersätter kostnaderna för yrkesinriktad rehabilitering, har den skadade motsvarande skydd enligt 3 § 3 mom.

Som årsarbetsinkomst vid ett skadefall enligt 1 mom. används årsarbetsinkomsten för det skadefall som ersättningen för yrkesinriktad rehabilitering grundar sig på, justerad med hjälp av lönekoefficienten enligt 96 § i lagen om pension för arbetstagare till nivån för det år då skadefallet inträffade.

Med avvikelse från bestämmelserna i 58 och 59 § är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten.

92 §

Rehabiliteringspenning efter yrkesinriktad rehabilitering

När den yrkesinriktade utbildning som har ersatts enligt 89 § 3 mom. 4 punkten tar slut, har den skadade rätt att få rehabiliteringspenning för högst de sex därpå följande månaderna, om arbetsinkomsterna på årsbasis är lägre än årsarbetsinkomsten. När arbetsinkomsterna jämförs med årsarbetsinkomsten ska årsarbetsinkomsten höjas till nivån för jämförelseperioden med hjälp av den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen om pension för arbetstagare.

Före årsdagen för skadefallet är beloppet för rehabiliteringspenningen en så stor relativ andel av dagpenningen till fullt belopp som motsvarar minskningen i arbetsinkomsterna. Därefter är beloppet en så stor proportionell andel av olycksfallspensionen till fullt belopp som motsvarar minskningen i arbetsinkomsterna. Den proportionella andelen avrundas till närmaste fem procent.

93 §

Serviceboende

En svårt skadad får ersättning för merkostnaderna för serviceboende till ett belopp om högst 46,82 euro om dagen.

94 §

Hjälpmedel som behövs i dagliga aktiviteter

En svårt skadad får ersättning för behövliga och skäliga kostnader för anskaffning av något annat hjälpmedel än de som avses i 37 § 3 mom., när hjälpmedlet på grund av skadan eller sjukdomen är nödvändigt för att han eller hon ska klara av normala dagliga aktiviteter. Med hjälpmedel avses instrument eller anordningar av sedvanlig standard som används i dagliga aktiviteter och som den skadade behöver för att röra sig och klara sig själv i hemmet eller i fritidsaktiviteter.

95 §

Ändringar i bostaden

En svårt skadad får ersättning för behövliga och skäliga kostnader för ändringsarbeten i sin stadigvarande bostad och för anskaffning av hjälpmedel och anordningar som hör till bostaden, när åtgärderna på grund av skadan eller sjukdomen är nödvändiga för att han eller hon ska klara av normala dagliga aktiviteter. Kostnaderna ersätts inte ifall omsorg om den skadade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården. Kostnaderna ersätts högst en gång per fem år, om det inte finns synnerligen vägande skäl att göra ändringsarbeten tidigare.

96 §

Tolktjänst vid syn-, hörsel- eller talskada som orsakats av ett skadefall

Ersättning för tolktjänst ska betalas, om den skadade behöver tolktjänst på grund av en svår syn-, hörsel- eller talskada som orsakats av ett skadefall. Tolktjänster ersätts högst till det antal som Folkpensionsanstalten ordnar med stöd av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (133/2010).

97 §

Ersättning för att en anhörig deltar i anpassningsträning

Utöver det som i 37 § föreskrivs om ersättning för medicinsk rehabilitering ersätts nödvändiga rese- och boendekostnader som orsakas av att en anhörig eller den som i verkligheten vårdar den skadade deltar i anpassningsträning samt en sådan persons inkomstbortfall.

98 §

Ersättning för rese- och inkvarteringskostnader vid rehabilitering

Den skadade får ersättning för nödvändiga resekostnader som orsakas av rehabilitering enligt 89 §, anskaffning av hjälpmedel enligt 94 § och av att en anhörig enligt 97 § deltar i anpassningsträning. Med nödvändiga kostnader avses kostnader som orsakas av en resa tur och retur med kollektiva trafikmedel. Vid resa med privatbil får den skadade i ersättning för resekostnader hälften av den skattefria kilometerersättning som Skatteförvaltningen årligen fastställer.

Den skadade får ersättning för kostnaderna för användning av ett annat fordon än det som avses i 1 mom. om skadan, sjukdomen eller trafikförhållandena kräver att han eller hon använder det fordonet.

Den skadade får ersättning för nödvändiga inkvarteringskostnader, om han eller hon på grund av rehabilitering eller till följd av trafikförhållandena är tvungen att övernatta på en resa som ersätts med stöd av denna lag.

Rese- och inkvarteringskostnaderna för en följeslagare ersätts enligt 1—3 mom. som resekostnader för den skadade, om en följeslagare har varit nödvändig under resan.

Närmare bestämmelser om ersättning för resekostnader på grund av studier utfärdas genom förordning av statsrådet.

13 kap.

Ersättning som betalas på grund av att den skadade avlider

99 §

Familjepension och begravningshjälp

Om den skadade har avlidit till följd av ett skadefall som avses i denna lag, betalas familjepension och begravningshjälp efter honom eller henne. Familjepension betalas som efterlevandepension och barnpension.

Familjepension betalas också när den skadade har försvunnit och i samband med försvinnandet sannolikt har råkat ut för ett skadefall som avses i denna lag och som orsakat omedelbar livsfara, och det inte finns anledning att anta att han eller hon har räddats. I detta fall beviljas familjepension för en viss tid om ett år, dock högst fram till dess att ett domstolsbeslut med stöd av lagen om dödförklaring (127/2005) har vunnit laga kraft.

När en skadad vars invaliditetsklass är minst 18 avlider, anses dödsfallet vara en följd av ett skadefall som avses i denna lag, om det inte kan anses sannolikt att den skada eller sjukdom som orsakats av skadefallet inte har medverkat väsentligt till dödsfallet.

100 §

Efterlevandes rätt att få pension

Maken till en skadad har rätt till efterlevandepension.

Rätt till efterlevandepension har också en person som den skadade vid sin bortgång utan att ha ingått äktenskap fortgående levde tillsammans med i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden och som den skadade har eller hade haft ett gemensamt barn med eller som den skadade har ett avtal om inbördes underhåll med och avtalet har styrkts av notarius publicus. Rätt till efterlevandepension föreligger också när ett gemensamt barn föddes efter den skadades död.

Utöver vad som föreskrivs i 2 mom. är det för en person som avses i det momentet en förutsättning för rätten att få efterlevandepension att den skadade inte var gift vid sin död. Om den skadade vid sin död levde i ett äktenskapsliknande förhållande enligt 2 mom. och åtskild från sin make och en ansökan om upplösning av äktenskapet var anhängig, har den person som avses i 2 mom. rätt att få efterlevandepension i stället för maken.

101 §

Barns rätt att få pension

Ett barn till en skadad har rätt till barnpension om det inte har fyllt 18 år vid den skadades död. Också ett sådant barn till den skadade som har fyllt 18 år och som studerar på heltid eller som på grund av arbetsoförmåga orsakad av sjukdom, lyte eller skada vid den skadades död var oförmöget att försörja sig, har rätt till barnpension så länge denna omständighet föreligger, dock högst tills han eller hon fyller 25 år.

Också ett barn till en sådan make till den skadade som har rätt till efterlevandepension eller till en person som avses i 100 § 2 mom. har rätt att få barnpension enligt vad som föreskrivs i 1 mom., om den skadade svarade för barnets underhåll vid sin död.

Ett barn har alltid rätt att få barnpension efter sina föräldrar. Barnpension betalas dock inte efter fler än två förmånslåtare samtidigt. Om ett barn får barnpension efter två förmånslåtare och senare beviljas barnpension efter en egen förälder, upphör den barnpension efter en annan förmånslåtare som beviljats först, att gälla från och med den tidpunkt då barnpensionen efter en egen förälder börjar.

102 §

Rätt till familjepension på grundval av ett äktenskap eller samboförhållande som inletts efter skadefallet

Om äktenskapet ingicks efter det skadefall som ledde till den skadades död, har maken rätt till efterlevandepension, om det föddes ett barn i äktenskapet eller om äktenskapet varade i minst tre år.

Bestämmelserna i 1 mom. om äktenskap och äkta makar tillämpas också på äktenskapsliknande förhållanden enligt 100 § 2 mom. och på den som under nämnda förhållanden levde med den skadade i gemensamt hushåll vid dennes död.

Om maken eller en person som avses i 100 § 2 mom. inte har rätt till efterlevandepension med stöd av 1 eller 2 mom. har inte heller ett barn till maken eller personen rätt att få barnpension efter den skadade.

103 §

När rätt till familjepension inträder och upphör

Rätten till familjepension inträder dagen efter dagen för dödsfallet eller försvinnandet eller efter den dagen, när de förutsättningar som an-ges i 101 § 1 mom. uppfylls.

Rätten till efterlevandepension upphör när den som har rätt att få efterlevandepension ingår äktenskap eller utan att ingå äktenskap börjar leva fortgående i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden tillsammans med en annan person på det sätt som avses i 100 § 2 mom. och förutsättningarna för pensionsrätt i det momentet uppfylls.

Rätten till barnpension upphör när de förutsättningar för betalning av pension som anges i 101 § 1 mom. upphör eller när barnet därförinnan har adopterats av någon annan än den som har fått efterlevandepension efter den skadade eller av hans eller hennes make.

Om ålderspensionen har börjat löpa efter det att den skadade har fyllt 63 år och skadefallet har inträffat i arbete som den skadade utförde under pensioneringen, upphör rätten att få familjepension dock senast när det har gått tre år från skadedagen eller när den skadade före det skulle ha fyllt 68 år.

104 §

Familjepensionens belopp

Det årliga maximibeloppet av familjepension är 70 procent av den skadades årsarbetsinkomst.

Efterlevandepensionens maximibelopp av den skadades årsarbetsinkomst är

1) 40 procent om det inte finns personer som har rätt att få barnpension,

2) 35 procent om en person med rätt att få också barnpension är förmånstagare,

3) 30 procent om två personer med rätt att få också barnpension är förmånstagare,

4) 20 procent om tre personer med rätt att få också barnpension är förmånstagare, och

5) 15 procent om fyra eller fler personer med rätt att få också barnpension är förmånstagare.

Enligt vad som föreskrivs i 107 § beaktas de arbets- och pensionsinkomster som en person med rätt att få efterlevandepension har, när storleken på efterlevandepensionen bestäms.

Barnpensionens sammanlagda belopp av den skadades årsarbetsinkomst är

1) 25 procent om en person har rätt att få barnpension,

2) 40 procent om två personer har rätt att få barnpension,

3) 50 procent om tre personer har rätt att få barnpension, och

4) 55 procent om fyra eller fler personer har rätt att få barnpension.

Det sammanlagda beloppet av barnpensionen fördelas jämnt mellan de barn som har rätt att få pension. Om föräldralösa barn har rätt att få barnpension, ska 15 procent av den skadades årsarbetsinkomst läggas till det sammanlagda beloppet av barnpensionen, dock högst så mycket att det sammanlagda beloppet av efterlevande- och barnpensionerna inte överstiger familjepensionens maximibelopp enligt 1 mom. Tillägget fördelas jämnt mellan de föräldralösa barnen.

Om antalet personer som har rätt att få familjepension förändras eller om ett barn som har rätt till barnpension blir föräldralöst, ska familjepensionens belopp och fördelningen av pensionen mellan de pensionsberättigade justeras vid ingången av månaden efter förändringen och med beaktande av vad som föreskrivs i 108 § 2 mom.

Till ett barn som har rätt att få barnpension enligt folkpensionslagen betalas barnpension enligt denna lag, dock med avdrag för grundbeloppet av barnpensionen enligt folkpensionslagen. Avdraget utgörs av grundbeloppet av barnpensionen enligt folkpensionslagen vid ingången av det år då rätten till pension enligt denna lag uppkommer. När avdraget beräknas ska grundbeloppet av barnpensionen enligt folkpensionslagen justeras från nivån det år då rätten till pension uppkommit till nivån det år skadefallet inträffade, med hjälp av det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension för arbetstagare.

105 §

Hinder för att betala familjepension

Familjepension betalas inte till den som uppsåtligen har orsakat arbetstagarens död.

Det som föreskrivs i 1 mom. inverkar inte på beloppet av familjepensioner som betalas till andra personer på grundval av 104 §.

106 §

När efterlevandepension upphör samt engångsbetalning

Den som har rätt att få efterlevandepension får ett engångsbelopp motsvarande tre års efterlevandepension, om rätten till pension enligt 103 § 2 mom. upphör på grund av äktenskap eller ett äktenskapsliknande förhållande enligt 100 § 2 mom. Den månatliga pension som senast betalats används då som beräkningsgrund. Om den som har rätt att få efterlevandepension, trots nytt äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande, till följd av samma dödsfall har rätt att få efterlevandepension enligt lagen om pension för arbetstagare, betalas av engångsbeloppet dock bara den del som överstiger beloppet av familjepensionen för tre år.

107 §

Inkomstjämkning av efterlevandepension

När efterlevandepensionen bestäms ska den arbetsinkomst eller pensionsinkomst som den som har rätt till efterlevandepension har, beaktas genom inkomstjämkning. Vid inkomstjämkningen ska ett avdrag göras på efterlevandepensionen enligt 104 §, om arbetsinkomsten eller pensionsinkomsten vid den skadades död översteg inkomstjämkningsgrunden. Avdraget är 30 procent av skillnaden mellan arbetsinkomsten eller pensionsinkomsten och inkomstjämkningsgrunden.

Inkomstjämkningsgrunden är minimibeloppet av årsarbetsinkomsten enligt 79 § vid tidpunkten för den skadades död multiplicerat med 2,15.

För inkomstjämkningen fastställs arbetsinkomsten eller pensionsinkomsten för den som har rätt att få efterlevandepension vid tidpunkten för den skadades död. Arbetsinkomsten bestäms i enlighet med det som i 71—78 § föreskrivs om den skadades årsarbetsinkomst. Som pensionsinkomst beaktas fortlöpande pensioner enligt de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare och motsvarande familjepensioner, grundbeloppet för avträdelsestöd enligt lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994), grundbeloppet för avträdelsestödet enligt lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006), avträdelsepension med avdrag enligt lagen om avträdelsepension (16/1974), likaså olycksfallspension som beviljats tills vidare, livränta, familjepension och försörjningspension som betalas med stöd av denna lag, lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare, lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990) och lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948) och någon annan lag där ersättningen bestäms enligt denna lag, samt motsvarande ersättning som betalas med stöd av trafikförsäkringslagen och pension som beviljats tills vidare enligt 6 och 14 § i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare. Vid inkomstjämkningen beaktas dock inte familjepension eller motsvarande ersättning som den som har rätt till efterlevandepension har rätt till på grundval av det dödsfall för vilket ersättning nu beviljas. Om pension eller annan motsvarande ersättning som den som har rätt till efterlevandepension får till följd av sin egen arbetsoförmåga inte beviljats till fullt belopp, ska den beaktas i inkomstjämkningen enligt beloppet för full förmån. Likaså ska deltidspension för den som har rätt till efterlevandepension beaktas enligt beloppet för full ålderspension vid inkomstjämkningen.

Om den som har rätt till efterlevandepension får familjepension, försörjningspension, livränta, grundbelopp för avträdelsestöd eller avträdelsepension med avdrag enligt lagen om avträdelsepension, vilka avses i 3 mom., ska också arbetsinkomst, pensionsinkomst på grund av arbetsoförmåga eller deltidspension, med avvikelse från 1 mom., beaktas i inkomstjämkningen.

Sådana förmåner som betalas från främmande stater och som motsvarar de förmåner som nämns i 3 och 4 mom. beaktas som pensionsinkomst på samma grunder.

108 §

Tidpunkt för inkomstjämkning av efterlevandepension

Efterlevandepension betalas inkomstjämkad räknat från ingången av den trettonde kalendermånaden efter den skadades död. Om den som har rätt till efterlevandepension, vid den skadades död hade vårdnaden om ett eller flera barn som har rätt till barnpension efter den skadade, betalas efterlevandepensionen inkomstjämkad dock först från det att rätten till barnpension har upphört för alla dessa barn.

Om barnpension till följd av att barnet inleder studier eller yrkesutbildning börjar betalas efter det att efterlevandepension har beviljats till inkomstjämkat belopp, betalas efterlevandepensionen också för denna tid enligt beloppet av den inkomstjämkade pension som den som har rätt till efterlevandepension senast fick innan studierna inleddes, men dock högst till ett så stort belopp att det sammanlagda beloppet av efterlevandepensionen och barnpensionerna inte överstiger maximibeloppet av familjepension enligt 104 § 1 mom.

Avdraget på efterlevandepensionen till följd av inkomstjämkningen görs så att det belopp som ska dras av justeras till nivån det år skadefallet inträffade med hjälp av lönekoefficienten enligt 96 § i lagen om pension för arbetstagare.

109 §

Begravningshjälp och kostnader för att transportera den avlidna

Begravningshjälpen är 4 760 euro.

Beloppet enligt 1 mom. betalas till den skadades dödsbo, om begravningskostnaderna har betalats av dödsboets tillgångar. I annat fall ska beloppet av kostnaderna för begravning betalas till dem som står för den skadades begravning, dock inte till ett högre belopp än det som skulle ha betalats till dödsboet.

Nödvändiga och skäliga kostnader för att transportera den avlidna från dödsplatsen till den kommun där han eller hon var bosatt eller hade sitt hemvist ska ersättas.

AVDELNING IV

HUR FÖRMÅNER VERKSTÄLLS

14 kap.

Hur ett ersättningsärende väcks

110 §

Den skadades skyldighet att anmäla ett skadefall

Den skadade ska anmäla ett skadefall som kan antas höra till tillämpningsområdet för denna lag till arbetsgivaren eller dennes företrädare genast när det med hänsyn till omständigheterna är möjligt. På begäran ska den skadade få ett intyg över anmälan.

111 §

Arbetsgivarens skyldighet att anmäla ett skadefall

Arbetsgivaren ska anmäla ett olycksfall i arbetet och en yrkessjukdom till försäkringsanstalten utan dröjsmål och senast tio vardagar efter det att arbetsgivaren fick kännedom om skadefallet.

Olycksfallsförsäkringscentralen ska fastställa ett formulär för en anmälan enligt 1 mom. I en anmälan ska antecknas

1) namnet på den som skadats vid skadefallet, personbeteckning och andra identifierings- och kontaktuppgifter som är nödvändiga för ersättningshandläggningen,

2) arbetsgivarens namn, företags- och organisationsnummer och kontaktuppgifter,

3) tidpunkten och platsen för skadefallet, förhållanden under vilka skadefallet inträffade, orsakerna till skadefallet och följderna av det,

4) den skadades arbete, anställningsförhållande och det vederlag som betalas för det,

5) den skadades arbete i andra anställningsförhållanden eller som företagare i den mån arbetsgivaren har kännedom om dem, och

6) andra uppgifter som är jämställbara med dem som nämns ovan och som är nödvändiga för handläggning av ersättningsärendet, för det register över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som avses i 235 §, för den forskningsverksamhet och statistikföring som avses i 236 § samt i övrigt för verkställigheten av denna lag.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska antecknas i en anmälan får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

112 §

Hur ett ersättningsärende ska väckas

Ett ersättningsärende väcks när en försäkringsanstalt enligt 113 § 1 och 2 mom. har fått en anmälan om skadefallet från arbetsgivaren.

Den skadade kan väcka ett ersättningsärende genom att göra en skriftlig anmälan hos försäkringsanstalten. Anmälan ska innehålla arbetsgivarens namn och kontaktuppgifter, uppgifter om skadefallet och den skadade arbetstagarens namn, födelsedatum eller personbeteckning och kontaktuppgifter.

Ett ersättningsärende anses också ha väckts hos försäkringsanstalten när en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården lämnar en anmälan enligt 41 § till försäkringsanstalten eller när en verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården lämnar in en anmälan till försäkringsanstalten med patientanteckningar om det vårdbesök där den skadade fick behandling på grund av skadan. En förutsättning för att ett ersättningsärende ska anses ha väckts är att också de uppgifter som avses i 2 mom. framgår av anmälan från verksamhets-enheten inom hälso- och sjukvården.

Om ett ersättningsärende har väckts på något annat sätt än genom anmälan från arbetsgivaren, ska försäkringsanstalten be arbetsgivaren att utan dröjsmål lämna in en anmälan enligt 111 §.

113 §

Meddelande till försäkringsanstalten

Ett skadefall ska anmälas hos det försäkringsbolag där arbetsgivaren hade en giltig försäkring enligt denna lag när skadefallet inträffade. Om en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården inte har kännedom om försäkringsbolaget, ska den hos Olycksfallsförsäkringscentralen förhöra sig om saken.

Ett skadefall som inträffar i arbete vid statlig anställning anmäls till Statskontoret. Ett skadefall som inträffar i oförsäkrat arbete anmäls till Olycksfallsförsäkringscentralen.

Om den skadade eller verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården inte har uppgifter om försäkringsanstalten, ska anmälan göras hos Olycksfallsförsäkringscentralen för att det ska kunna utredas vilken försäkringsanstalt som är ersättningsansvarig.

114 §

Avgörande av behörighetsfrågan

Om försäkringsanstalterna inte kan enas om vilken anstalt som är behörig, ska den försäkringsanstalt som har fått anmälan genast underställa ärendet besvärsnämnden för olycksfallsärenden för avgörande.

115 §

Meddelande till den skadade att ett ersättningsärende har väckts

Försäkringsanstalten ska utan dröjsmål underrätta den skadade om att ett ersättningsärende som gäller honom eller henne har väckts. Den skadade ska informeras om tidpunkten när ärendet har väckts, vem som har gjort anmälan, det anmälda skadefallet och den arbetsgivare i vars arbete skadefallet uppges ha inträffat.

I en anmälan enligt 1 mom. ska enligt vad som föreskrivs i 24 § 1 mom. i personuppgiftslagen (523/1999) tas in information om behandling av den skadades personuppgifter i samband med ett ersättningsärende enligt denna lag.

116 §

Frist för att väcka ett ersättningsärende

Ett ersättningsärende ska väckas vid försäkringsanstalten inom fem år från skadedagen. Om ärendet gäller en yrkessjukdom räknas fristen dock från den dag då en läkare första gången har gjort en sådan bedömning att sjukdomen beror på arbetet.

Ett ersättningsärende kan väckas också efter fristen enligt 1 mom., om dröjsmålet inte beror på den skadade och det med beaktande av omständigheterna vore oskäligt att inte utreda rätten till ersättning.

15 kap.

Parter och rätt att föra talan vid handläggning av ett ersättningsärende

117 §

Parter

När ett ersättningsärende handläggs hos försäkringsanstalten är den skadade part och vid ett dödsfall den skadades förmånstagare. Parter är inte den skadades arbetsgivare, den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården eller den vårdinrättning som har gett den skadade sjukvård, den kommun eller samkommun som ansvarar för att ordna vård eller den som försäkringsanstalten i stället för till den skadade eller i övrigt med stöd av denna lag betalar ersättning eller någon annan prestation.

118 §

Rätt att föra talan

När försäkringsanstalten handlägger ersättningsärendet har en sådan nära anhörig till den skadade eller till förmånstagaren som har godkänts av försäkringsanstalten eller den som har tagit hand om den skadade rätt att föra den skadades talan tills det har förordnats en intressebevakare eller intressebevakningsfullmäktig för den skadade, om den skadade eller förmånstagaren på grund av sin ålder, skada eller sjukdom eller av någon annan med dem jämställbar orsak inte själv kan sköta ärendet.

16 kap.

Bestämmelser om försäkringsanstaltens förfarande i ersättningsärenden

119 §

Utredningsskyldighet

Sedan ett ersättningsärende har väckts ska försäkringsanstalten inhämta behövlig utredning och se till att ärendet handläggs snabbt. Försäkringsanstalten ska utreda huruvida det är fråga om ett skadefall som berättigar till ersättning enligt denna lag och vilken ersättning det berättigar till. Anstalten ska börja utreda ersättningsärendet utan dröjsmål och senast inom sju vardagar efter det att ärendet väcktes.

Försäkringsanstalten ska underrätta den skadade om fristen på ett år enligt 128 § för att ansöka om ersättning.

120 §

Utredning av behovet av yrkesinriktad rehabilitering

Om den skadades arbetsoförmåga drar ut på tiden, ska försäkringsanstalten senast tre månader efter det att arbetsoförmågan inträdde och därefter med minst tre månaders mellanrum utreda behovet av att inleda yrkesinriktad rehabilitering enligt 89 §. En anteckning om detta ska göras i ersättningshandlingarna.

Försäkringsanstalten ska se till att rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna utreds snabbt.

121 §

Deltagande av medicinskt sakkunnig i handläggningen av ett ersättningsärende

Om ett ersättningsärende som behandlas av försäkringsanstalten gäller bedömningen av en medicinsk fråga, ska en legitimerad läkare delta i beredningen av ärendet och anteckna sin motiverade bedömning i handlingarna. Försäkringsanstaltens läkare kan anteckna sin bedömning i handlingarna utan att iaktta vad som i 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården föreskrivs om formkraven för rättsmedicinska intyg och utlåtanden.

122 §

Anteckning att en handling har inkommit

På en besvärsskrift, en anmälan om skadefall, ett läkarutlåtande eller en annan handling eller utredning som ges in till en försäkringsanstalt ska anstalten på ett tillförlitligt sätt anteckna datum när handlingen eller utredningen gavs in.

123 §

Yttrande från ersättningsnämnden för olycksfallsärenden

Innan en försäkringsanstalt ger ett beslut i ett ersättningsärende, ska anstalten av ersättningsnämnden för olycksfallsärenden begära ett yttrande om beslutsförslaget, om det i ärendet finns en principiell rättslig eller medicinsk tolkningsfråga eller om det annars finns ett behov av att behandla ärendet i nämnden för främjande av enhetlighet i försäkringsanstalternas ersättningspraxis. Närmare bestämmelser om vilka beslutsförslag det ska begäras yttrande om från nämnden utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

En försäkringsanstalt har rätt att i ett ersättningsärende begära yttrande av nämnden även i fråga om andra beslutsförslag än de som avses i 1 mom.

124 §

Hur ersättningsbeslut ska meddelas och motiveras

Försäkringsanstalten ska avgöra rätten till ersättning enligt denna lag genom att meddela parten ett skriftligt beslut. Anstalten ska delge sitt beslut per post genom att skicka ett brev till mottagaren på den adress som mottagaren har uppgett.

På försäkringsanstaltens beslutsmotivering tillämpas 45 § i förvaltningslagen (434/2003). Om ett avslagsbeslut i fråga om en ansökan om ersättning till centrala delar grundar sig på medicinska omständigheter, ska i beslutsmotiveringarna de omständigheter ingå som huvudsakligen har inverkat på bedömningen och de slutsatser som dragits utifrån dessa omständigheter.

125 §

Beslut som ska meddelas arbetsgivaren

Arbetsgivaren ska meddelas ett beslut om betalning av ersättning för inkomstbortfall och om avslag i fråga om en sådan ersättning för den tid som arbetsgivaren har betalat lön till den skadade. Ett beslut ska också meddelas om en sådan ersättning enligt 48 och 49 § som arbetsgivaren har ansökt om.

Om försäkringsanstalten betalar ersättning eller betalar en fullkostnadsavgift enligt 40 §, ska en sådan arbetsgivare med specialpremiegrunder som avses i 166 § 4 mom. meddelas ett beslut om detta. Något beslut behöver dock inte meddelas, om premiens storlek inte påverkas av ersättningen eller fullkostnadsavgiften.

Beslutet ska meddelas skriftligt och det ska innehålla anvisningar för sökande av ändring. Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information ska det av beslutet framgå

1) den skadades namn och personbeteckning,

2) skadedagen,

3) avgörandet i ärendet,

4) förmånen, och

5) ersättningsbeloppet.

126 §

Beslut om vissa avgifter och kostnader

Ett beslut om fullkostnadsavgift ska meddelas kommunen eller samkommunen, om det gäller storleken på en fullkostnadsavgift som ska betalas på grundval av ersättningsgill vård eller behandling och försäkringsanstalten betalar avgiften till ett lägre belopp än i fakturan eller i yrkandet från kommunen eller samkommunen eller avgiften har förvägrats på den grunden att verksamhetsenheten inom den offentliga hälso- och sjukvården inte har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 41 §. Ett beslut ska också meddelas om kommunen eller samkommunen begär det av försäkringsanstalten.

Om försäkringsanstalten betalar en ersättning enligt 265 § eller 266 § 2 mom. eller ett arvode enligt 3 mom. i den sistnämnda paragrafen till ett lägre belopp än det som yrkats, ska anstalten meddela ett beslut om detta till den som lämnat ut uppgifterna.

Beslutet ska meddelas skriftligt och det ska innehålla anvisningar för sökande av ändring.

127 §

Frist för meddelande och verkställighet av beslut

Försäkringsanstalten ska meddela ett beslut enligt 124—126 § utan dröjsmål och senast inom 30 dagar efter det att den har fått tillräckliga utredningar för att avgöra ärendet. Ett beslut om inkomstjämkning av efterlevandepension enligt 107 § ska dock meddelas senast inom ett år efter det att ansökan om ersättning på grundval av dödsfall eller försvinnande har getts in till försäkringsanstalten.

Försäkringsanstalten ska utan dröjsmål verkställa ett beslut som en besvärsinstans meddelat och senast inom 14 dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft och försäkringsanstalten har fått tillräckliga utredningar för verkställigheten.

17 kap.

Bestämmelser om förfarandet i fråga om den skadade och andra ersättningssökande i ersättningsärenden

128 §

Ansökan om vissa kostnadsersättningar

Trots bestämmelserna i 119 § om försäkringsanstaltens skyldighet att utreda ett ersättningsärende ska ersättning sökas för de kostnader som avses i 37 § 1 mom. 2 punkten, 48—50, 53, 54 och 98 §. Ersättning ska ansökas inom ett år efter det att kostnaderna uppkom. Om försäkringsanstalten har gett avslag på en ansökan om rätt till skadeersättning, räknas fristen från den tidpunkt då det beslut av besvärsinstansen som innebär att vårdkostnaderna ska ersättas vann laga kraft. Om ersättningsärendet inte har väckts hos försäkringsanstalten vid den tidpunkt då kostnaderna uppkommer, räknas fristen dock tidigast från och med den tidpunkt när ersättningsärendet väcktes.

Om en ansökan om ersättning av vägande skäl inte har kunnat göras inom den föreskrivna tiden, ska ansökan göras senast ett år efter det att hindret inte längre förelåg.

Ersättning för kostnader som avses i 1 mom. söks genom att en utredning om kostnaderna, grunderna för kostnaderna och om det skadefall som kostnaderna hänför sig till ges in till försäkringsanstalten.

129 §

Ansökan om efterlevandepension

En person som avses i 100 § 2 mom. ska särskilt ansöka om efterlevandepension genom att ge in en utredning om grunderna för sin pensionsrätt till försäkringsanstalten.

130 §

Skyldighet att främja utredningen av ett ersättningsärende

Den skadade är skyldig att medverka till att ersättningsärendet utreds. För att få ersättning är den skadade skyldig att till försäkringsanstalten på begäran lämna den information som är nödvändig för att utreda ett ersättningsärende enligt denna lag. På motsvarande sätt är den skadades förmånstagare skyldig att lämna den information som är nödvändig för att avgöra rätten till familjepension.

131 §

Skyldighet att främja genomförandet av yrkesinriktad rehabilitering

Den skadade är skyldig att medverka till att en rehabiliteringsutredning och rehabiliteringsåtgärder enligt 89 § kan genomföras.

132 §

Skyldighet att gå på undersökning

För att få ersättning är den skadade skyldig att utan dröjsmål gå på en undersökning som han eller hon hänvisas till av försäkringsanstalten för utredning av sin skada, sin sjukdom eller sin arbets- och funktionsförmåga och som grundar sig på medicinskt godtagbar och god vård- och verksamhetspraxis, när undersökningen behövs för att utreda rätten till ersättning.

133 §

Skyldighet att ta emot sjukvård

För att få ersättning är den skadade skyldig att ta emot läkarordinerad sjukvård som behövs på grund av ersättningsgill skada eller sjukdom och som grundar sig på medicinskt godtagbar och god vård- och verksamhetspraxis, om den sannolikt förbättrar hans eller hennes arbets- eller funktionsförmåga.

134 §

Skyldighet att anmäla ändringar som påverkar ersättningen

En ersättningstagare är skyldig att utan dröjsmål på eget initiativ anmäla följande ändringar som påverkar ersättningen:

1) den som får dagpenning eller olycksfallspension, att hälsotillståndet, arbetsförmågan, arbetsinsatsen eller arbetsinkomsterna har förändrats väsentligt,

2) den som får menersättning eller vårdbidrag, att hjälpbehovet eller menet har förändrats,

3) den som får rehabiliteringsersättning, att rehabiliteringen har avbrutits eller försenats väsentligt,

4) den som får efterlevandepension, att ett nytt äktenskap har ingåtts eller att ett äktenskapsliknande förhållande enligt 100 § 2 mom. har uppkommit,

5) den som får barnpension efter att ha fyllt 17 år, att studierna eller utbildningen upphört innan personen fyllt 25 år.

Den skadade och den som får familjepension ska på begäran av försäkringsanstalten till försäkringsanstalten ge in ett intyg från befolkningsregistermyndigheten eller någon annan tillförlitlig utredning om att ersättningstagaren var vid liv under den tid för vilken ersättning betalas.

18 kap.

Hur ersättning ska betalas

135 §

När ersättning förfaller till betalning och betalningssätt

Försäkringsanstalten ska utan dröjsmål betala en ersättning som grundar sig på dess beslut. Ersättningen ska betalas ut på försäkringsanstaltens bekostnad på ett konto som ersättningstagaren uppgett.

Dagpenning eller rehabiliteringspenning som betalas ut till ett lika stort belopp ska betalas ut minst en gång i månaden i efterskott. Olycksfallspension eller rehabiliteringspenning som betalas ut till ett lika stort belopp, fortlöpande menersättning, vårdbidrag och klädtillägg som betalas ut för viss tid eller tills vidare enligt denna lag samt familjepension ska betalas ut en gång i månaden i förskott så att ersättningen kan lyftas på den första bankdagen i utbetalningsmånaden.

I beslutet ska antecknas hur stor den beviljade ersättningen är och när posterna förfaller till betalning i de fall då en ersättning som beviljats genom beslutet till viss del förfaller till betalning först senare.

136 §

Ersättning för viss tid

Om det inte med tillräckligt stor säkerhet kan uppskattas hur skadan eller sjukdomen kommer att utvecklas eller den nedsatta arbetsförmågan kommer att fortgå, beviljas ersättningen för viss tid och ersättningstagaren förpliktas att, för att få fortsatt ersättning, lägga fram nya utredningar om de omständigheter som inverkar på ersättningens storlek.

137 §

Justering av ersättning på grundval av ändrade förhållanden

Om det sker en väsentlig förändring i de förhållanden som påverkar storleken på en ersättning, ska beloppet justeras för att motsvara de förändrade förhållandena. Justeringen ska göras från och med den tidpunkt då förändringen i förhållandena har inträtt enligt vad som tillförlitligt kunnat påvisas.

Bestämmelse om justering av en menersättning finns i 87 § 4 mom.

138 §

Betalning av förskott på ersättning utan beslut

Försäkringsanstalten får betala ut förskott på en ersättning genom att underrätta ersättningstagaren skriftligt om beloppet av ersättningen, om anstalten anser att rätten till ersättning är ostridig, men ett beslut enligt 124 § om att bevilja ersättning ännu inte kan meddelas. Förskott ska dras av från den ersättning som beviljas senare.

139 §

Ersättning som ska betalas till arbetsgivaren och sjukkassan

Om försäkringsanstalten har beviljat den skadade ersättning för inkomstbortfall och arbetsgivaren har betalat lön för samma tid till den skadade på grundval av lag eller avtal, ska ersättningen för inkomstbortfall för denna tid betalas till arbetsgivaren till högst samma belopp som lönen för samma tid. Om sådan lön som avses ovan har betalats till den skadade av flera arbetsgivare, ska den ersättning som betalas till arbetsgivarna fördelas mellan dem i proportion till den lön som de har betalat för samma period.

En arbetsgivare som har betalat lön till den skadade på grundval av läroavtalsutbildning enligt 17 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning (630/1998) och som har ersatts i form av rehabilitering enligt denna lag, har rätt att upp till lönebeloppet få den ersättning för inkomstbortfall som den skadade har beviljats för samma tid.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om arbetsgivare ska också tillämpas på en sjukkassa enligt lagen om försäkringskassor när den betalar en förmån som motsvarar lönen enligt 1 mom.

Om arbetsgivaren på grundval av lagstadgad eller avtalsbaserad skyldighet har betalat sjukvårdskostnader för arbetstagaren, ska ersättningen enligt denna lag för dessa sjukvårdskostnader betalas till arbetsgivaren.

140 §

Retroaktiv ersättning som ska betalas till pensionsanstalten

Om den skadade har fått pension eller familjepension enligt de arbetspensionslagar som anges i 3 § i lagen om pension för arbetstagare för samma tid som han eller hon beviljas ersättning för inkomstbortfall eller familjepension retroaktivt enligt denna lag, ska försäkringsanstalten på yrkande av pensionsanstalten betala ersättningen för inkomstbortfall och familjepensionen retroaktivt till pensionsanstalten till den del de motsvarar den pension eller familjepension enligt arbetspensionslagarna som betalats för samma tid.

141 §

Retroaktiv ersättning som ska betalas till arbetslöshetskassan och Folkpensionsanstalten för tiden med arbetslöshetsförmån

Om den skadade har fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) för samma tid som han eller hon beviljats ersättning för inkomstbortfall retroaktivt enligt denna lag, ska försäkringsanstalten på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala ersättningen för inkomstbortfall retroaktivt till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del den motsvarar den arbetslöshetsdagpenning eller det arbetsmarknadsstöd som betalats för samma tid.

142 §

Annan retroaktiv ersättning som ska betalas till Folkpensionsanstalten

Om den skadade eller förmånstagaren från Folkpensionsanstalten har fått sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), garantipension enligt lagen om garantipension (703/2010), folkpension eller kompletteringsbeloppet till efterlevandepension enligt folkpensionslagen, bostadsbidrag för pensionstagare enligt lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007) som betalas i samband med folkpensionen eller studiepenning eller bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (65/1994) för samma tid som han eller hon beviljats ersättning för inkomstbortfall eller familjepension retroaktivt enligt denna lag, ska försäkringsanstalten på yrkande av Folkpensionsanstalten betala ersättningen för inkomstbortfall eller familjepensionen retroaktivt till Folkpensionsanstalten till den del den motsvarar beloppet av den förmån som Folkpensionsanstalten betalat till ett för stort belopp för samma tid.

Om Folkpensionsanstalten med stöd av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner har ordnat sådan rehabilitering för den skadade som denne får ersättning för enligt denna lag, ska försäkringsanstalten på yrkande av Folkpensionsanstalten betala ersättningen enligt denna lag till Folkpensionsanstalten.

143 §

Ersättning som ska betalas till kommunen

Om en kommun eller en samkommun har ordnat vård eller omsorg inom sluten vård eller familjevård för den som har rätt att få ersättning enligt denna lag, ska försäkringsanstalten på yrkande av kommunen eller samkommunen betala den olycksfallsförsäkring och familjepension som den ersättningsberättigade beviljas till kommunen eller samkommunen för tiden i vård eller omsorg inom sluten vård eller i familjevård för att användas på det sätt som anges i klientavgiftslagen.

Om kommunen med stöd av någon annan lag har gett den skadade som har rätt att få ersättning enligt denna lag rehabiliteringstjänster och stödåtgärder, och tjänsterna och åtgärderna gäller samma ändamål och infaller vid samma tidpunkt som den skadade får rehabilitering som ersätts enligt denna lag, övergår rätten till ersättning till denna del på kommunen.

Om den skadade har fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, ska som ersättning för utkomststödet den ersättning för inkomstbortfall som beviljats för samma tid betalas till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) på ansökan av organet.

144 §

Avbrott i betalningen av ersättning för inkomstbortfall under fängelsestraff

Betalningen av ersättning för inkomstbortfall till en ersättningstagare som avtjänar fängelsestraff avbryts när avtjänande av straffet har pågått en månad. På ansökan fortsätter dock betalningen av ersättning för inkomstbortfall, om avtjänande av fängelsestraffet inte hindrar ersättningstagaren att utföra förvärvsarbete enligt arbetsavtalslagen eller att skaffa arbetsinkomster i egenskap av företagare. Avbruten ersättning för inkomstbortfall börjar på ansökan betalas till ersättningstagaren från och med dagen efter frigivningen.

Avbruten ersättning för inkomstbortfall eller en del av den kan på ansökan betalas ut till ersättnin