8 kap.
Ersättning för sjukvård
36 §
Ersättning för sjukvårdskostnader
och sjukvård som ersätts
Sjukvård ersätts med iakttagande av vad som
i 36 och 37 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
föreskrivs om ersättning för sjukvårdskostnader
och sjukvård som ersätts.
Bestämmelser om rätten att få sjukvård
och skyldigheten att ordna sjukvård finns annanstans i
lag.
37 §
Undersökningskostnader som ersätts
Kostnader för behövliga läkarbesök
för att utreda en skada och för undersökningar
som läkaren utför och ordinerar ska ersättas även
om det inte är fråga om en skada som ska ersättas
enligt denna lag. Dessutom ersätts behövliga kostnader
för att inhämta de uppgifter om arbetsförhållandena
som behövs för att utreda huruvida lantbruksföretagarens
eller stipendiatens sjukdom är arbetsrelaterad. Det som
föreskrivs i 36 och 37 § i lagen om olycksfall
i arbetet och om yrkessjukdomar ska tillämpas på läkarbesök
och på undersökningar som läkaren utför
och ordinerar.
38 §
Ersättning för sjukvård inom den
offentliga hälso- och sjukvården
När det gäller ersättning
för sjukvård inom den offentliga hälso-
och sjukvården iakttas vad som i lagen om olycksfall i
arbetet och om yrkessjukdomar
1) i 39 § föreskrivs om ersättning
till den skadade för sjukvårdskostnader,
2) i 40 och 41 § föreskrivs om kommunens och
samkommunens rätt till fullkostnadsavgift och om anmälningsplikt
för en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso-
och sjukvården, och
3) i 42 § föreskrivs om försäkringsanstaltens rätt
att hänvisa den skadade till en vårdenhet.
39 §
Ersättning för sjukvård inom den
privata hälso- och sjukvården
När det gäller ersättning
för sjukvård inom den privata hälso-
och sjukvården iakttas vad som i lagen om olycksfall i
arbetet och om yrkessjukdomar
1) i 43 § föreskrivs om ersättning
för kostnader för sjukvård inom den privata
hälso- och sjukvården,
2) i 44 § föreskrivs om ersättning
för kostnader för sjukvård som ges utan
betalningsförbindelse, och
3) i 45 § föreskrivs om ersättning
för kostnader för sjukvård som kräver
betalningsförbindelse.
40 §
Ersättning för sjukvård i utlandet
På ersättning för kostnader för
sjukvård som ges i en annan stat inom Europeiska unionen tillämpas
vad som föreskrivs i 36 § i lagen om olycksfall
i arbetet och om yrkessjukdomar och i EU:s förordningar
om social trygghet.
Den skadade får ersättning för kostnader
för sjukvård som har getts i en tredjestat med
iakttagande av vad som föreskrivs i 47 § i lagen
om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
41 §
Ersättning för inkomstbortfall under undersökningstid
Lantbruksföretagare och stipendiater får enligt
2 mom. ersättning för inkomstbortfall för den
tid som en undersökning enligt 37 § och arbetsoförmåga
till följd av den pågår, dock högst för
sju dagar.
Som ersättning för inkomstbortfall betalas
för varje dag ett belopp som utgör 1/360
av lantbruksföretagarens eller stipendiatens årsarbetsinkomst
i enlighet med 61 § eller av en årsarbetsinkomst
enligt 117 eller 126 § på skadedagen enligt en
frivillig försäkring enligt denna lag, om undersökningen
och arbetsoförmågan till följd av den
inklusive resorna tur och retur varar över tio timmar.
Om undersökningen och arbetsoförmågan
till följd av den inklusive resorna tur och retur inte
varar över tio timmar, men dock över sex timmar,
betalas som ersättning för inkomstbortfall ett
belopp som utgör 1/720 av lantbruksföretagarens
eller stipendiatens årsarbetsinkomst i enlighet med 61 § eller
av en årsarbetsinkomst enligt 117 eller 126 § på skadedagen
enligt en frivillig försäkring enligt denna lag.
Ersättning för inkomstbortfall betalas inte, om
undersökningen och arbetsoförmågan till
följd av den inklusive resorna tur och retur inte överskrider
sex timmar.
På sådan ersättning för
inkomstbortfall som avses i denna paragraf tillämpas inte
vad som i 62—66 § föreskrivs om årsarbetsinkomst.
När denna paragraf tillämpas anses med avvikelse från
11 § skadedagen vara den dag under vilken den undersökning
som avses i 1 mom. har inletts.
Ersättningen enligt 1 mom. ska dras av från ersättningen
för inkomstbortfall, om skadan senare visar sig vara ersättningsgill
och den skadade får ersättning för inkomstbortfall
enligt 10 kap. för den tid som avses i 1 mom.
10 kap.
Ersättning för inkomstbortfall och för
bestående men
Allmänna bestämmelser
47 §
Ersättning för inkomstbortfall
Som ersättning för inkomstbortfall enligt
denna lag betalas dagpenning, olycksfallspension och rehabiliteringspenning.
Dagpenning
48 §
Rätt att få dagpenning
Den skadade har rätt att få dagpenning under ett år
från och med skadedagen, om han eller hon på grund
av skadan är helt eller delvis oförmögen
att arbeta.
Den skadade har dock inte rätt att få dagpenning,
om hans eller hennes förmåga att arbeta är nedsatt
med mindre än 10 procent.
Dagpenning betalas för varje kalenderdag med undantag
för den dag då skadan uppkom. Dagpenning betalas
dock inte, om den skadade inte har varit helt eller devis oförmögen
att arbeta minst tre dagar i följd med undantag för
den dag då skadan inträffade.
Om en yrkessjukdom debuterar under den tid som den skadade får ålders-
eller sjukpension och exponeringen skedde före pensioneringen, bedöms
rätten att få dagpenning på grundval
av hans eller hennes sista arbete före pensioneringen.
I sådana fall grundar sig beloppet av dagpenningen, med
avvikelse från 50 § 1 mom. för hela arbetsinkomsten,
på den årsarbetsinkomst som bestäms på basis
av 62 §.
49 §
Dagpenning på grundval av partiell arbetsoförmåga
Om den skadade är partiellt oförmögen
att arbeta, är dagpenningen den proportionella andel av
dagpenningen till fullt belopp enligt 50 och 51 § som motsvarar
nedsättningen i arbetsförmågan, om ingenting
annat följer av 58 § i lagen om olycksfall i arbetet
och om yrkessjukdomar. Den proportionella andelen av nedsättningen
i arbetsförmågan avrundas till närmaste
fem procent.
Nedsättningen i arbetsförmågan ska
bedömas utifrån de begränsningar skadan
eller sjukdomen orsakar lantbruksföretagarens eller stipendiatens
arbete. Nedsättningen i arbetsförmågan
i ett arbete som utförts i anställningsförhållande vid
sidan om lantbruksföretagarens eller stipendiatens arbete
ska bestämmas utifrån en utredning av orsakssambandet
mellan de minskade förvärvsinkomsterna för
den skadades arbete och skadefallet.
50 §
Hur dagpenningen bestäms
Dagpenningen ska grunda sig på årsarbetsinkomsten.
Dagpenningen är 1/360 av den skadades årsarbetsinkomst
enligt 61—66 §. Om den skadade på skadedagen
hade ett anställningsförhållande eller
om han eller hon vid sidan om anställningsförhållandet
också utförde försäkrat företagararbete
enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, bestäms
dagpenningen dock i fråga om dessa inkomster under högst
28 dagar räknat från skadedagen, med undantag
för den dagen, enligt vad som föreskrivs i 58
och 81 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Visar en lantbruksföretagare och en anhörig till
honom eller henne att det i de omständigheter
som inverkar på arbetsinkomsterna av brukningsenheten och
som avses i 16 eller 17 § i lagen om pension för
lantbruksföretagare under året innan skadefallet
inträffade har skett en förändring som
skulle höja lantbruksföretagarens arbetsinkomst
enligt den lagen och har lantbruksföretagaren, om han eller
hon alltjämt ska försäkras, ansökt
om justering av arbetsinkomsten, ska denna förändring
beaktas när årsarbetsinkomsten fastställs.
När förändringen grundar sig på brukningsenhetens
lönsamhet, som avses i 16 § 4 mom. i
den lagen, kan även en tidigare förändring
beaktas, om detta är skäligt med hänsyn
till förhållandena. Den höjda årsarbetsinkomst
som avses i detta moment används emellertid vid bestämmande
av dagpenning endast till den del dagpenning beviljas för
den tid som börjar fyra månader efter det skadefallet
inträffade.
För den höjning som avses i 2 mom. ska det lämnas
in en utredning om de förändringar som inträffat
i lantbruksföretagarverksamhetens art, omfattning eller
form eller i lantbruksföretagarens arbetsinsats. Såsom
utredning kan också lämnas in uppgifter om arbetsinkomsten
ur lantbruksföretagarens bokföring eller ur de
anteckningar som förs för beskattningen.
51 §
Minimibelopp för dagpenningen
Dagpenningen ska betalas beräknad enligt minimibeloppet
av årsarbetsinkomsten, om beloppet av full dagpenning enligt
50 § är mindre än det vore beräknat
på grundval av minimibeloppet av årsarbetsinkomsten
enligt 66 §. Dagpenningen höjs dock inte, om den
skadade vid tidpunkten för skadefallet fick ålderspension
eller sjukpension, utom i de fall som avses i 48 § 4 mom.
52 §
Minskad dagpenning på grundval av den skadades medverkan
Dagpenningen minskas på grundval av den skadades medverkan
med iakttagande av vad som föreskrivs i 61 § i
lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
53 §
Avdrag för löntagarpremier som görs
på dagpenningen
Till den del dagpenningen eller rehabiliteringspenning som betalas
ut till ett lika stort belopp grundar sig på inkomsterna
från ett anställningsförhållande,
tillämpas på dagpenningen det som i 62 § i
lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs
om avdrag för löntagarpremier som görs
på dagpenningen.
Olycksfallspension
54 §
Rätt att få olycksfallspension
Den skadade har rätt att få olycksfallspension från
och med årsdagen för skadedagen, om arbetsförmågan
kan bedömas vara nedsatt med minst 10 procent på grund
av skadan.
Vid bedömningen av nedsättningen i arbetsförmågan
beaktas den skadades återstående förmåga
att skaffa förvärvsinkomster genom ett sådant
tillgängligt arbete som den skadade skäligen kan
förutsättas utföra. Då beaktas
den skadades utbildning, tidigare verksamhet, ålder och bostadsort
och andra därmed jämställbara omständigheter.
Nedsättningen i arbetsförmågan bestäms
utifrån en utredning av orsakssambandet mellan
de minskade förvärvsinkomsterna och skadefallet. När
arbetsinkomsterna efter skadefallet jämförs med
den skadades årsarbetsinkomst, ska årsarbetsinkomsten
justeras till nivån för jämförelsetidpunkten
med den lönekoefficient som anges i 96 § i lagen
om pension för arbetstagare.
När nedsättningen i en lantbruksföretagares arbetsförmåga
bedöms ska, utöver vad som föreskrivs
i 2 och 3 mom., beaktas den arbetsinkomst enligt lagen om pension
för lantbruksföretagare som gäller efter
skadefallet. Om det bedöms att lantbruksföretagarens
arbetsförmåga är nedsatt i lantbruksföretagararbetet
och arbetsinkomsten inte har sänkts efter skadefallet,
har han eller hon inte rätt att få olycksfallspension
som beviljas tills vidare.
55 §
Olycksfallspension på grundval av partiell arbetsoförmåga
Om den skadades arbetsförmåga är
delvis nedsatt, är olycksfallspensionen en så stor
proportionell andel av pensionsbeloppet enligt 57 § som
motsvarar den nedsatta arbetsförmågan. Den proportionella
andelen av den nedsatta arbetsförmågan avrundas
till närmaste fem procent.
56 §
Olycksfallspension för viss tid eller tills vidare
Olycksfallspension beviljas antingen för viss tid enligt
vad som föreskrivs i 94 § eller tills vidare.
Olycksfallspension kan inte beviljas tills vidare förrän
behovet av och möjligheterna till rehabilitering har utretts.
57 §
Olycksfallspensionens belopp och engångsförhöjning
Olycksfallspensionens årliga maximibelopp är
85 procent av årsarbetsinkomsten enligt 61—66 § till
dess att den skadade har fyllt 65 år. Därefter är
den 70 procent av årsarbetsinkomsten, dock så att
en engångsförhöjning av pensionen görs
på det sätt som föreskrivs i 67 § i
lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Olycksfallspensionen justeras varje kalenderår med
det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension
för arbetstagare.
58 §
Rätt till olycksfallspension på grundval av
ett skadefall som inträffat under tid med ålderspension
Har en ålderspension börjat efter det att
den skadade har fyllt 63 år och har skadefallet inträffat
i arbete som den skadade utförde under pensioneringen,
upphör rätten att få olycksfallspension
när det har gått tre år efter skadedagen
eller när den skadade före det har fyllt 68 år.
Rehabiliteringspenning
59 §
Rehabiliteringspenning
Den skadade har rätt att få rehabiliteringspenning
för den tid som en yrkesinriktad rehabilitering enligt
69 § 1 mom. pågår. Den skadade har inte
rätt att få dagpenning eller olycksfallspen-sion
under samma tid.
Rehabiliteringspenningen är under ett år räknat
från och med skadedagen lika stor som dagpenningen till
fullt belopp oberoende av om arbetsförmågan är
nedsatt eller inte. Därefter är den lika stor
som olycksfallspension till fullt belopp oberoende av om arbetsförmågan är
nedsatt eller inte. Om rehabiliteringen dock inte hindrar att den
skadade utför lämpligt förvärvsarbete,
bestäms rehabiliteringspenningen enligt 48 och 49 § eller
54 och 55 §.
Rehabiliteringspenningen betalas till det belopp som anges i
2 mom. också under ledigheter som ingår i undervisningsprogrammet
för utbildning enligt 89 § 3 mom. 4 punkten
i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Ersättning till studerande för inkomstbortfall vid
hinder i studierna
60 §
Hinder för en studerande att studera på heltid
När en person som studerar på heltid råkar
ut för ett skadefall, ska dagpenning eller olycksfallspension
efter den tid som föreskrivs i 58 § i lagen om
olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar betalas enligt full arbetsoförmåga,
om skadan är ett huvudsakligt hinder för att studera. Som
dagpenning eller olycksfallspension betalas hälften av
ersättningen för inkomstbortfall vid full arbetsoförmåga,
om skadan begränsar studierna avsevärt.
Bortfall av arbetsinkomst under studietiden ersätts
inte särskilt, om dagpenning eller olycksfallspension betalas
med stöd av 1 mom.
Hur årsarbetsinkomst bestäms
61 §
Lantbruksföretagares och stipendiaters årsarbetsinkomst
Som en lantbruksföretagares årsarbetsinkomst
betraktas hans eller hennes årliga arbetsinkomst av lantbruksföretagararbetet,
fastställd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, eller
det sammanlagda beloppet av de årliga arbetsinkomsterna
vid tidpunkten för skadefallet. Som en stipendiats årsarbetsinkomst
betraktas hans eller hennes årliga arbetsinkomst av stipendiatarbetet,
fastställd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare,
eller det sammanlagda beloppet av de årliga arbetsinkomsterna
vid tidpunkten för skadefallet.
Som årsarbetsinkomst för en lantbruksföretagare
eller en stipendiat som är skyldig att teckna en försäkring
enligt lagen om pension för lantbruksföretagare
vid tidpunkten för skadefallet, men som inte har en giltig
försäkring när skadefallet inträffar
eller som när skadefallet inträffar har väckt
ett ärende enligt lagen om pension för lantbruksföretagare
för justering av arbetsinkomsten eller vars i 1 mom. avsedda årliga
arbetsinkomster justeras till följd av ett förenande enligt
10 d § i den lagen, betraktas den årliga arbetsinkomst
som ska fastställas enligt lagen om pension för
lantbruksföretagare för tidpunkten för
skadefallet eller arbetsinkomsternas sammanlagda belopp.
Lantbruksföretagares eller stipendiaters årsarbetsinkomst
enligt 12 § 1 mom. 3 eller 4 punkten bestäms
enligt lagen om pension för lantbruksföretagare
med iakttagande av grunderna för fastställande
eller justering av arbetsinkomsten.
På en lantbruksföretagares årsarbetsinkomst tillämpas även
vad som i 50 § 2 och 3 mom. föreskrivs
om beaktandet av en förändring i de omständigheter
som inverkar på arbetsinkomsterna av brukningsenheten i
lantbruksföretagarens årsarbetsinkomst.
Om lantbruksföretagaren eller stipendiaten vid tidpunkten
för skadefallet också hade en försäkring
enligt 116 §, ska också årsarbetsinkomsten
enligt nämnda försäkring beaktas i årsarbetsinkomsten
vid tidpunkten för skadefallet.
Som årsarbetsinkomst för en stipendiat som bedriver
lantbruksföretagarverksamhet betraktas det sammanlagda
beloppet av årsarbetsinkomsten enligt denna paragraf av
lantbruksföretagararbetet och årsarbetsinkomsten
enligt denna paragraf av stipendiatarbetet.
62 §
Årsarbetsinkomst när en yrkessjukdom debuterar
under pensionering
Om en yrkessjukdom debuterar hos en person som får ålderspension
eller sjukpension, och exponeringen för sjukdomen
har skett före pensioneringen i arbete som försäkrats
enligt denna lag, ska tidpunkten för pensioneringen eller
den tidpunkt då försäkringen enligt denna
lag senast var i kraft betraktas som tidpunkt för skadefallet när årsarbetsinkomsten
bestäms. De inkomster som ska beaktas i årsarbetsinkomsten
ska justeras med den lönekoefficient som avses i 96 § i
lagen om pension för arbetstagare till indexnivån för
det år när yrkessjukdomen debuterade.
63 §
Hur inkomster av annan verksamhet beaktas i årsarbetsinkomsten
Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet också hade
ett eller flera anställningsförhållanden,
beaktas i årsarbetsinkomsten även de inkomster
han eller hon fått av anställningsförhållandet,
med iakttagande av vad som föreskrivs i 71—73,
78 och 81 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
samt i en bestämmelse som utfärdats med stöd
av 80 § i den lagen.
Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet hade
sådana arbetsinkomster som avses i 82 § i lagen
om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, beaktas även
de i årsarbetsinkomsten, med iakttagande av vad som föreskrivs
i nämnda lagrum.
Om den skadade vid tidpunkten för skadefallet också utförde
arbete som företagare med frivillig försäkring
enligt 188—190 §, ska också årsarbetsinkomsten
enligt den frivilliga försäkringen räknas
in i årsarbetsinkomsten.
64 §
Årsarbetsinkomst vid yrkesinriktade studier på heltid
I årsarbetsinkomsten för en skadad i yrkesinriktade
studier på heltid som avses i 76 § 1 mom. i
lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar beaktas förutom årsarbetsinkomsten
enligt 61 § i denna lag den årsarbetsinkomst som bestämts
enligt nämnda lagrum i lagen om olycksfall i arbetet och
om yrkessjukdomar.
Årsarbetsinkomsten enligt 1 mom. används också som årsarbetsinkomst
när skadefallet inträffar inom ett år
efter det att den skadade avslutade sina studier och den skadades
arbetsinkomster vid tidpunkten för skadefallet är
lägre än årsarbetsinkomsten enligt 1
mom.
65 §
Skolelevers årsarbetsinkomst
Årsarbetsinkomsten för en skadad som får
undervisning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998)
eller gymnasielagen (629/1998) bestäms med iakttagande
av vad som föreskrivs i 77 § i lagen om olycksfall
i arbetet och om yrkessjukdomar.
Om årsarbetsinkomsten enligt 61 och 63 § för en
skadad som avses i 1 mom. likväl är större än den årsarbetsinkomst
som bestäms enligt 1 mom., bestäms årsarbetsinkomsten
enligt 61 och 63 §.
66 §
Minimibelopp av årsarbetsinkomst
Om den årsarbetsinkomst som bestäms enligt detta
kapitel är lägre än 13 680 euro höjs
den till 13 680 euro. Årsarbetsinkomsten höjs
dock inte, om den skadade vid tidpunkten för skadefallet fick ålderspension
eller sjukpension med undantag för sådana personer
med ålders- eller sjukpension som 62 § tillämpas
på.
Ersättning för bestående men
67 §
Menersättning
Menersättning betalas till en skadad som har fått
bestående allmänt men av en skada eller en sjukdom
som beror på ett skadefall.
På ersättning för bestående
allmänt men tillämpas vad som i lagen
om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
1) i 83 § föreskrivs om menersättning,
2) i 84 § föreskrivs om hur invaliditetsklassen
bestäms,
3) i 85 § föreskrivs om invaliditetsklassificering,
4) i 86 § föreskrivs om menersättningens
belopp, och i
5) 87 § föreskrivs om betalning av
menersättning.