1 kap.
Bestämmelser om tillämpningsområdet
1 §
Lagens tillämpningsområde
Förundersökning av brott görs enligt
denna lag, om inte något annat föreskrivs särskilt
i lag.
I fråga om användning av tvångsmedel
och förundersökningsmyndigheternas inhämtande av
information gäller i övrigt vad som föreskrivs
särskilt i lag.
2 §
Vad som ska utredas vid förundersökning
Vid förundersökning utreds
1) enligt vad ärendets art förutsätter,
det misstänkta brottet, de förhållanden
under vilka det har begåtts, den skada som har orsakats
och den vinning som har fåtts genom brottet, parterna och övriga
omständigheter som måste klarläggas för åtalsprövning
och bestämmande av påföljderna för
brottet,
2) möjligheterna att återställa egendom
som har erhållits genom brottet och att verkställa
en förverkandepåföljd som döms
ut eller skadestånd som betalas till målsäganden
med anledning av brottet,
3) målsägandens privaträttsliga anspråk,
om målsäganden med stöd av 3 kap. 9 § i
lagen om rättegång i brottmål (689/1997)
har bett åklagaren föra talan om anspråket,
och
4) huruvida målsäganden samtycker och den misstänkte ämnar
samtycka till att målet i tingsrätten behandlas
i ett skriftligt förfarande enligt 5 a kap. i lagen om
rättegång i brottmål.
Vid förundersökning ska saken förberedas
så att åtalsprövning kan ske och parternas
intressen bevakas på behörigt sätt och
så att bevisningen kan tas emot i ett sammanhang vid huvudförhandlingen
eller målet avgöras i skriftligt förfarande.
2 kap.
Vilka som deltar i förundersökning
1 §
Myndigheterna vid förundersökning
Förundersökning görs av polisen.
Förundersökningsmyndigheter är förutom
polisen även gränsbevaknings-, tull- och militärmyndigheterna,
enligt vad som föreskrivs om deras förundersökningsbefogenheter
i gränsbevakningslagen (578/2005), tullagen (1466/1994),
militära disciplinlagen (331/1983) och lagen om
fullgörande av polisuppgifter inom försvarsmakten
(1251/1995).
Förutom förundersökningsmyndigheterna deltar även åklagaren
i förundersökning.
2 §
Undersökningsledare
Förundersökningen leds av en undersökningsledare,
som är en sådan anhållningsberättigad tjänsteman
som avses i 2 kap. 9 § i tvångsmedelslagen (
/
). Åklagaren är
dock undersökningsledare endast i de fall som anges i 4 § 1 mom.
En kriminalöverkonstapel eller överkonstapel får
vara undersökningsledare vid förundersökning
som görs av polisen, om det finns grundad anledning till
det utifrån ärendets art eller av något
annat motsvarande skäl. En tjänsteman har rätt
att vara undersökningsledare vid förundersökning
som görs av någon annan myndighet, om det föreskrivs
särskilt i lag om denna rätt.
När flera undersökningsledare utreder brott som
har samband med varandra kan till chef för dem utses en
allmän ledare för undersökningen, som
beslutar om samordning av förundersökningen och
som i det syftet kan meddela sina underlydande undersökningsledare
föreskrifter.
3 §
Utredare
En utredare ska under undersökningsledarens ledning
och tillsyn hålla förhör och vidta andra förundersökningsåtgärder
som gäller ett misstänkt brott, verkställa
de föreskrifter som undersökningsledaren meddelar
om undersökningen av ärendet och utföra
andra åtgärder som enligt lagen ankommer på en
utredare.
4 §
Särskilda undersökningsarrangemang
Åklagaren leder förundersökningen
av brott som en polisman misstänks ha begått i
samband med tjänsteuppdrag. Om brottets allvarlighet eller ärendets
art annars förutsätter det, kan åklagaren
besluta att vara undersökningsledare trots att det brott
som en polisman misstänks ha begått inte har begåtts
i samband med tjänsteuppdrag. Åklagaren kan i
ovan avsedda fall leda förundersökningen även
till den del det i ärendet utöver en polisman
finns någon annan misstänkt, om det är ändamålsenligt
med tanke på utredningen av ärendet. Åklagaren är
inte undersökningsledare, om ett ärende behandlas
som ett ordningsbotsärende eller strafforderärende.
En åklagare som är undersökningsledare
har samma befogenheter i uppdraget som en till befälet
hörande polisman som är undersökningsledare.
Ett brott som en polisman misstänks ha begått ska
alltid undersökas av någon annan polisenhet än
den där polismannen tjänstgör, om inte ärendet
ska behandlas som ett ordningsbotsärende eller straffforderärende. Även
i övrigt ska den polisenhet som undersöker brottet
vid behov utses så att tilltron till förundersökningens
opartiskhet inte äventyras.
5 §
Parterna vid förundersökning
Parter vid förundersökning är
1) målsäganden,
2) den som är misstänkt för brott,
3) andra personer vilkas rättigheter, intressen eller
skyldigheter kan påverkas av brottet och utredningen av
det.
Bestämmelserna om parter i denna lag gäller
i tillämpliga delar en parts vårdnadshavare eller intressebevakare
och den som hör till ett lagstadgat organ för
en juridisk person som är part eller i övrigt
till dess ledning och är företrädare
för den juridiska personen samt andra lagliga företrädare
för en part.
Vid behov beslutar undersökningsledaren om en person
ska betraktas som part.
6 §
Biträde och stödperson
Om en part har ett biträde eller en stödperson, deltar
denne i förundersökningen så som föreskrivs
i lag.
7 §
Jäv för förundersökningstjänsteman
En undersökningsledare, utredare eller någon annan
tjänsteman vid en förundersökningsmyndighet
får inte delta i förundersökningen om
han eller hon är jävig.
Frågan om en förundersökningstjänsteman är jävig
ska avgöras utan dröjsmål. Frågan
avgörs av tjänstemannen själv eller vid
behov av tjänstemannens chef. Om åklagaren är
undersökningsledare ska denne höras i frågan
om en utredare är jävig och kan han eller hon åta
sig att avgöra frågan.
En ojävig förundersökningstjänsteman
ska utan dröjsmål förordnas i en jävig
tjänstemans ställe. En förundersökningstjänsteman
får dock trots att han eller hon är jävig
vidta förundersökningsåtgärder
som inte kan skjutas upp utan att utredningen av ett brott äventyras.
8 §
Jävsgrunder
En förundersökningstjänsteman är
jävig, om
1) tjänstemannen eller en närstående
till honom eller henne är part i förundersökningen,
2) tjänstemannen eller en närstående
till honom eller henne biträder eller företräder
en part eller någon som avgörandet i ärendet
kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada
för,
3) avgörandet i ärendet kan väntas
medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen
eller för en i 3 mom. avsedd närstående
till honom eller henne,
4) tjänstemannen står i anställningsförhållande
eller i ett sådant uppdragsförhållande
som har samband med det föreliggande ärendet till
en part eller till någon som avgörandet i ärendet
kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada
för,