av dem 1 § sådan den lyder delvis ändrad
i lagarna 820/1989 och 588/1994, 3 §,
15 § 1 mom. och 15 a § sådana
de lyder i nämnda lag 820/1989, 4, 16 och 32 § sådana
de lyder delvis ändrade i sistnämnda lag, 15 § 3 mom.,
18 och 38 § samt 39 § 1 mom. sådana de
lyder i nämnda lag 588/1994, 20, 23 och 33 § sådana
de lyder delvis ändrade i lag 89/1999 samt 30 § sådan
den lyder delvis ändrad i lag 128/1977 och
1 §
I denna lag avses med
1) atombränsle klyvbart material,
bestående av uran eller plutonium i form av metall eller
i legering eller i kemisk förening,
2) radioaktiv produkt annat än i
1 punkten avsett radioaktivt material samt radioaktivt avfall, om
materialet eller avfallet bildats vid framställning eller
användning av atombränsle eller blivit radioaktivt
genom bestrålning i samband med sådan framställning
eller användning,
3) atomsubstans dels atombränsle,
med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiva
produkter, med undantag av radioisotoper som används
för eller gjorts färdiga att användas
för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt
eller vetenskapligt ändamål eller för
undervisning,
4) atomreaktor anordning som innehåller atombränsle
under sådana förhållanden att klyvning
av atomkärnor i en självunderhållande
kedjereaktion kan uppkomma i anordningen utan tillskott av neutroner
från annan källa,
5) atomanläggning
a) atomreaktor, med undantag av atomreaktor som infogats
i fartyg eller annat transportmedel och där används
eller är avsedd att användas som kraftkälla,
b) fabrik för framställning eller behandling
av atomsubstans,
c) fabrik för separation av isotoper i atombränsle,
d) fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle,
e) anläggning för förvaring
av atomsubstans, om anläggningen inte är avsedd
endast för tillfällig uppläggning under
transport av substansen,
f) ovan avsedd atomreaktor, fabrik eller förvaringsanläggning
som är under avveckling,
6) anläggningsstat den konventionsstat
på vars territorium atomanläggningen är
belägen eller, om anläggningen inte är
belägen på någon stats territorium, den
konventionsstat som driver eller godkänt anläggningen,
7) innehavare av atomanläggning i
fråga om en anläggning i Finland den som med föreskrivet
tillstånd eller i övrigt driver eller innehar
anläggningen och i fråga om en anläggning
utom riket den som enligt lagstiftningen i anläggningsstaten är
att anse som anläggningens innehavare,
8) atomskada skada som orsakats av joniserande
strålning från en strålningskälla
i en atomanläggning, joniserande strålning från atombränsle,
radioaktiva produkter eller radioaktivt avfall i en atomanläggning
eller joniserande strålning från atomsubstanser
med ursprung i eller skickade till en atomanläggning eller
från atomsubstans som transporteras på det sätt
som avses i 8 § 3 mom.,
9) atomolycka sådan händelse
eller serie händelser med samma ursprung som orsakar atomskada,
10) Pariskonventionen den i Paris den 29 juli 1960
ingångna konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins
område, i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet
av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16
november 1982, eller nämnda konvention i dess lydelse enligt
nämnda protokoll och det i Paris den 12 februari
2004 upprättade ändringsprotokollet,
11) tilläggskonventionen den i Bryssel
den 31 januari 1963 ingångna tilläggskonventionen
till Pariskonventionen, sådan tilläggskonventionen lyder
enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964
och ändringsprotokollet av den 16 november 1982 samt det
i Paris den 12 februari 2004 upprättade ändringsprotokollet,
12) Wienkonventionen den i Wien den 21 maj 1963
ingångna konventionen om ansvarighet för atomskada,
eller nämnda konvention sådan den lyder enligt
det i Wien den 12 september 1997 upprättade ändringsprotokollet,
samt
13) konventionsstat en stat som har anslutit sig
till Pariskonventionen och en stat som har anslutit sig till Wienkonventionen
samt till det samprotokoll som upprättades i Wien den 21 september
1988 och som gäller tillämpningen av Wien- och
Pariskonventionerna.
2 §
Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas
att denna lag inte skall tillämpas på atombränsle
eller radioaktiva produkter, om den risk för atomskada
som är förbunden med bränslet eller produkterna är
ringa på grund av små mängder, låg
anrikningsgrad eller ringa radioaktivitet, och inte heller på atomanläggningar
med endast sådan atomsubstans.
3 §
Två eller flera atomanläggningar som har samma
innehavare och som är belägna inom samma anläggningsområde
i Finland skall vid tillämpningen av denna lag anses som
en enda anläggning tillsammans med samma innehavares övriga
utrymmen på anläggningsområdet i vilka
förvaras atomsubstans.
4 §
Innehavaren av en atomanläggning i Finland är
ansvarig enligt denna lag för en atomskada som uppkommit
inom ett område som omfattas av Finlands eller en annan
konventionsstats suveränitet eller jurisdiktion enligt
internationell rätt, eller inom motsvarande område
tillhörande en stat som inte är konventionsstat
och som inte hade någon atomanläggning på sitt
territorium när atomolyckan inträffade.
Det som föreskrivs i 1 mom. gäller även atomskador
som uppkommit ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är
registrerat i en sådan stat som avses i nämnda
moment, förutsatt att fartyget eller luftfartyget när
skadan uppkom inte befann sig inom ett område tillhörande
en annan stat än en sådan som avses i 1 mom. eller 5 §.
När det är fråga om en atomanläggning
utanför Finland tillämpas anläggningsstatens
lag på maximibeloppet för och den geografiska
utsträckningen av innehavarens ansvar enligt denna lag.
5 §
Utöver det som föreskrivs i 4 § är
innehavaren av en atomanläggning i Finland också ansvarig
enligt denna lag för en atomskada som uppkommit inom ett
område vilket omfattas av en sådan stats suveränitet
eller jurisdiktion enligt internationell rätt som inte är
konventionsstat och som hade en atomanläggning på sitt
territorium när atomolyckan inträffade, om lagstiftningen
i staten i fråga överensstämmer med principerna
i Pariskonventionen. Detsamma gäller atomskador som uppkommit
ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är registrerat
i en sådan stat, förutsatt att fartyget eller
luftfartyget när skadan uppkom inte befann sig inom ett
område tillhörande en annan stat än en
sådan som avses i 4 § 1 mom. eller i detta moment.
För en atomskada som avses i denna paragraf betalas
ur den försäkring som innehavaren av en atomanläggning
i Finland har inte större ersättning än
vad som enligt den främmande statens lagstiftning skall
betalas för motsvarande atomskada som uppkommit i Finland.
7 §
Atomskada till följd av en atomolycka under transport
av atomsubstans från en atomanläggning i Finland
eller i en annan konventionsstat skall ersättas av anläggningens
innehavare. Sänds ovan avsedd atomsubstans till en annan stat än
en konventionsstat, svarar anläggningens innehavare för
atomskador till följd av en atomolycka som inträffat
innan den atomsubstans som transporteras har lossats från
det transportmedel med vilket det förs till den främmande staten
i fråga.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Som ett skriftligt avtal enligt denna paragraf anses inte ett
sådant skriftligt avtal som innehavaren av en atomanläggning
i Finland ingått och enligt vilket skada till följd
av en atomolycka ersätts av innehavaren av den mottagande
atomanläggningen, om det är uppenbart att den
atomsubstans som transporteras inte är av direkt ekonomisk
betydelse för den mottagande anläggningens innehavare.
8 §
Sänds atomsubstans från en annan stat än
en konventionsstat till en atomanläggning i Finland eller
i en annan konventionsstat med skriftligt samtycke av anläggningens
innehavare, svarar anläggningens innehavare för
atomskador till följd av en atomolycka som inträffar
efter det att den atomsubstans som skall transporteras har lastats
på det transportmedel med vilket det skall transporteras
från den främmande staten i fråga.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
12 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Innehavaren av en atomanläggning i Finland är
dock inte ansvarig enligt denna lag för en atomolycka som är
en direkt följd av en handling som hänför
sig till en väpnad konflikt, fientligheter, inbördeskrig
eller uppror. I fråga om ansvaret för innehavaren
av en atomanläggning i en annan konventionsstat i ovan
avsedda situationer gäller vad som föreskrivs
i anläggningsstatens lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
14 §
Som atomskada ersätts
1) person- eller sakskada i enlighet med 5 kap.
och 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974),
2) sådan ekonomisk skada som inte hänför
sig till person- eller sakskada, om skadan orsakats av att miljön
i betydande mån förorenats, samt
3) kostnader för skäliga åtgärder
vidtagna för att återställa miljöskador
till följd av en atomolycka, förutsatt
att miljöskadorna inte är obetydliga.
Som atomskada skall dessutom ersättas kostnader för
skäliga förebyggande åtgärder
och skada som orsakats av sådana åtgärder,
förutsatt att åtgärderna vidtas i syfte
att förebygga en skada enligt 1 mom. efter en atomolycka
eller, utan hinder av 1 § 8 punkten, efter en sådan
händelse som ger upphov till en allvarlig och omedelbar risk
för atomskada.
Har från den skadelidandes sida uppsåtligen eller
genom grov oaktsamhet medverkats till skadan, kan skadeståndet
jämkas i enlighet med vad som är skäligt.
15 §
Ersättning för en atomskada som omfattas av ersättningsbestämmelserna
i denna lag eller i motsvarande lagstiftning i någon annan
konventionsstat får inte krävas hos någon
annan än innehavaren av atomanläggningen eller
det försäkringsbolag som har beviljat försäkring
för innehavarens ansvar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
För en atomskada som inte berörs av ersättningsbestämmelserna
i denna lag eller av motsvarande bestämmelser i någon
annan konventionsstats lag får ersättning inte
krävas i Finland, om atomskadan har orsakats av en atomolycka
ombord på ett fartyg under transport av atomsubstans eller
annars har uppkommit till följd av användning
av fartyg, och den som innehar eller driver atomanläggningen är
ansvarig för skadan enligt lagen i en stat som utan att
vara konventionsstat har anslutit sig till Wienkonventionen, eller
enligt sådan annan, i en främmande stat gällande
lagstiftning om skadeståndsansvar för atomskador
som i alla hänseenden är lika förmånlig
för de skadelidande som Pariskonventionen eller Wienkonventionen.
Om den som innehar eller driver atomanläggningen i dessa
fall är ansvarig för en atomskada tillämpas,
utöver vad denna lag föreskriver om fysiska personers
ansvar för atomskador som de har orsakat uppsåtligen,
dessutom vad denna lag föreskriver om fysiska personers
ansvar för atomskador som avses i 12 § och 13 § 1
mom. samt för skada på ett transportmedel. Vad
som föreskrivs här gäller även
om den som innehar eller driver anläggningen inte svarar
för skadan enligt särskilda bestämmelser
om detta i Wienkonventionen eller enligt motsvarande bestämmelse
i en sådan främmande stats lag som avses i detta
moment.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
15 a §
Bestämmelserna i 5 § 2 mom. och 15 § tillämpas
inte till den del de strider mot förpliktelser enligt internationella
avtal som binder Finland och gäller transport av atomsubstans,
eller mot vad som föreskrivs någon annanstans
i lag.
16 §
Den som för en atomskada har blivit tvungen att betala
ersättning enligt ett internationellt avtal som binder
Finland och gäller transport av atomsubstans eller enligt
bestämmelser som grundar sig på ett sådant
avtal eller enligt någon annan gällande bestämmelse
i en främmande stat vilken huvudsakligen motsvarar bestämmelserna
i ett sådant avtal, övertar utan hinder av 4 och 5 § den
skadelidandes rätt gentemot den innehavare av en atomanläggning
som svarar för skadan enligt denna lag. Om ersättningen
beror på en atomskada som avses i 5 §, har den
som betalat ersättning rätt att, utan hinder av
5 § 2 mom., återkräva ersättningen
av innehavaren.
Regressrätt enligt denna paragraf tillkommer inte den
som själv ansvarar för skadan enligt 21 §.
18 §
För innehavaren av en atomanläggning i Finland är
ansvaret enligt denna lag obegränsat för atomskador
som uppkommit i Finland till följd av en och samma atomolycka.
För innehavaren av en atomanläggning i Finland är
ansvaret enligt denna lag begränsat till högst
700 miljoner euro för atomskador som uppkommit någon
annanstans än i Finland till följd av en och samma
atomolycka.
Statsrådet har rätt att på ansökan
för enskilda transporter av atomsubstans fastställa
ett lägre maximibelopp för ansvaret än
det som nämns i 2 mom., om risken för
skada till följd av en atomolycka orsakad av den atomsubstans
som transporteras är ringa med hänsyn till mängden eller
arten av denna atomsubstans samt transportförhållandena
i sin helhet. Maximibeloppet för ansvaret kan dock inte
fastställas till ett lägre belopp än
80 miljoner euro. Av maximibeloppet enligt detta moment ersätts
andra atomskador än skador på transportmedlet
till ett belopp av minst 80 miljoner euro.
Maximibeloppet för anläggningsinnehavarens
ansvar innefattar inte ränta på ersättningsbeloppet
eller ersättning för rättegångskostnader.
19 §
Är två eller flera innehavare av atomanläggningar
ansvariga för samma atomskada, svarar de solidariskt för
den, dock med begränsning för var och en av dem
till det maximibelopp som gäller atomanläggningen
i fråga. Har skadan uppkommit under transport av flera
partier atomsubstans, tillhörande flera innehavare av atomanläggning,
med ett och samma transportmedel eller under tillfällig
uppläggning i en och samma atomanläggning av flera
partier atomsubstans under transport, är innehavarnas sammanlagda
ansvar begränsat till det högsta belopp som gäller
för någon av dessa anläggningar.
Finns någon av de atomanläggningar som är ansvariga
enligt 1 mom. i Finland, svarar innehavaren av denna anläggning
för egen del för atomskador som uppkommit i Finland,
utan begränsning av ansvaret.
Mellan innehavarna av atomanläggningar fördelas
ansvaret enligt vad som prövas skäligt med hänsyn
till respektive anläggnings andel i skadans uppkomst samt övriga
omständigheter.
20 §
Förslår inte maximibeloppet för ansvaret
när det gäller innehavaren av en atomanläggning
i Finland eller i en annan konventionsstat eller maximibeloppet
för solidariskt ansvar enligt 19 § 1
mom. till full gottgörelse åt alla dem som är
berättigade till ersättning för atomskada,
nedsätts deras ersättningar ur innehavarens försäkring
och räntan på ersättningarna med samma kvotdel.
Är det efter inträffad atomolycka sannolikt
att nedsättning enligt 1 mom. visar sig nödvändig, har
Försäkringsinspektionen rätt att förordna
att i ersättning tills vidare skall betalas endast en viss
kvotdel av den fulla ersättningen.
21 §
En innehavare av en atomanläggning som betalat ersättning
enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat
har rätt att återfå ersättningen
av en fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen eller
av den som genom ett skriftligt avtal med innehavaren uttryckligen åtagit
sig att svara för skadan. I övrigt har innehavaren
inte större rätt att av någon annan återfå vad
han betalat enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en
annan konventionsstat än vad som föreskrivs i
17 § 2 mom. och 19 § 3 mom.
22 §
Den som med stöd av 6—10 eller 16 § vill kräva
ersättning av innehavaren av en atomanläggning
eller av den som meddelat försäkring beträffande
innehavarens ansvar, skall anmäla sitt yrkande hos innehavaren
av atomanläggningen inom tre år från
den dag då han fick eller med iakttagande av skälig
aktsamhet borde ha fått kännedom om skadan och
om den för skadan ansvarige eller, i de fall som avses
i 16 § 1 mom., från den dag då ersättningsanspråk
riktades mot honom.
Utan hinder av 1 mom. går talerätten
förlorad också om skadeståndstalan
mot innehavaren av atomanläggningen eller mot försäkringsgivaren inte
har väckts
1) i fråga om personskada inom 30 år
från dagen för atomolyckan, och
2) i fråga om annan atomskada inom 10 år från
dagen för atomolyckan.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
23 §
Innehavaren av en atomanläggning i Finland skall ha
en av Försäkringsinspektionen godkänd försäkring
beträffande ansvaret för atomskada enligt denna
lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat
så att innehavarens ansvar enligt 18 § 1—3
mom. kan täckas intill det maximibelopp som avses i 18 § 2
eller 3 mom.
Försäkringen kan tas
1) så att försäkringsbeloppet
täcker maximibeloppet för ansvaret för
varje atomolycka, eller
2) så att försäkringen vid
varje tidpunkt gäller för anläggningen
till maximibeloppet.
Ansvaret för atomskada under transport som avses i
6—8 § kan täckas av särskild
försäkring.
29 §
Visar den som enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning
i en annan konventionsstat är berättigad till
ersättning av innehavaren av en atomanläggning
i Finland att han inte kunnat få ut ersättningen
enligt det i 18 § 2 mom. avsedda maximibeloppet för
ansvaret av den försäkringsgivare som ingått
försäkringsavtal med innehavaren av atomanläggningen,
betalas den sålunda uteblivna ersättningen av
staten.
Statens ersättningsskyldighet enligt 1 mom. upphör
då ersättning har betalats ur försäkringen
och av staten till ett belopp av sammanlagt 700 miljoner euro.
30 §
Är innehavaren av en i Finland eller i en
annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen belägen
atomanläggning vilken används för fredliga ändamål
ansvarig för en atomskada enligt Pariskonventionen, och är
finsk domstol enligt 37 § behörig att pröva
ersättningsanspråk mot innehavaren skall ersättningen,
till den del den överstiger 700 miljoner euro, betalas
av statsmedel, om atomskadan uppkommit
1) i Finland eller i en annan stat som anslutit sig
till tilläggskonventionen,
2) på eller ovanför havsområden
utanför territorialhav tillhörande Finland eller
en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen
och atomskadan tillfogas finska medborgare eller medborgare i en
annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen,
3) på eller ovanför havsområden
utanför territorialhav tillhörande Finland eller
en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen
och ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är
registrerat i nämnda stat, eller på en konstgjord ö eller
i en anläggning eller konstruktion som omfattas av nämnda
stats jurisdiktion, eller
4) inom eller ovanför den ekonomiska zon som
tillhör Finland eller en annan stat som anslutit sig till
tilläggskonventionen, eller på nämnda
stats kontinentalsockel i samband med utvinning eller utforskning
av naturtillgångarna inom den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. 2
och 3 punkten betalas ersättning dock inte om atomskadan
har uppkommit på eller ovanför territorialhav
tillhörande någon annan stat än Finland
eller en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen.
Vid tillämpning av 1 mom. jämställs
med medborgare i en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen,
staten själv eller en del av den eller ett bolag, en förening
eller en stiftelse av offentlig- eller privaträttslig art
eller ett annat samfund eller en annan sammanslutning med hemort
eller annars fast driftställe i en sådan stat. Som
medborgare i en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen
anses även en person, som enligt gällande lag
i en sådan stat skall anses som stadigvarande bosatt i
den staten och som i fråga om rätt till ersättning
enligt tilläggskonventionen jämställs
med medborgare i denna stat.
31 §
Ersättning av statsmedel enligt 30 § bestäms enligt
de grunder som anges i 12 § 1 mom., 13 och
14 § samt 18 § 4 mom.
Bestämmelserna i 16 § om rätt till
regress mot innehavaren av en atomanläggning skall på motsvarande
sätt tillämpas på rätten att
av staten återfå vad som betalats med anledning
av en atomskada för vilken ersättning enligt 30 § betalas
av statsmedel.
32 §
Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som innehavaren
av en atomanläggning och staten skall betala till följd
av en och samma atomolycka, dels med stöd av
6—15, 15 a, 16—22, 30
och 31 §, dels enligt ett i tilläggskonventionens
artikel 15 angivet avtal mellan en stat som har anslutit sig till
tilläggskonventionen och någon annan
stat, är begränsat till 1 500 miljoner
euro eller det större belopp som följer av tillämpningen
av artikel 12 a i tilläggskonventionen. I beloppet inräknas
inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.
Förslår inte det belopp som med tillämpning av
1 mom. står till förfogande för ersättning
som betalas av statsmedel enligt 30 och 31 § till
ersättande av atomskadorna, nedsätts de ersättningar
som betalas av statsmedel och räntorna på dem
med samma kvotdel. Vid tillämpningen av detta moment skall
bestämmelsen i 20 § 2 mom. iakttas på motsvarande
sätt, dock så att förordnandet enligt
momentet meddelas av Statskontoret.
33 §
Har en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren
av en atomanläggning i Finland är ansvarig, i
Finland orsakat personskada eller orsakat en finsk medborgare personskada
under vistelse någon annanstans, och har en sådan atomskada
framkommit innan innehavarens ansvar upphört enligt 22 § eller
motsvarande bestämmelse i en annan konventionsstats lag,
betalas ersättningen av statsmedel, även om den
därtill berättigade inte inom föreskriven
tid har väckt talan eller vidtagit andra preskriptionsavbrytande åtgärder,
men haft godtagbar anledning till det.
Har för andra skadelidande förordnats om nedsättning
av ersättning med stöd av 20 § 1 mom.
eller om nedsättning av ersättning som betalas
av statsmedel med stöd av 32 § 2 mom. eller enligt
motsvarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag,
nedsätts i samma mån den ersättning som
enligt 1 mom. betalas av statsmedel. Skadeståndsskyldigheten
bestäms i övrigt som om anläggningens
innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning
skall anmälas hos Statskontoret inom den tid som anges
i 22 § 1 mom.
35 §
Ersättning enligt 29 eller 30 § betalas inte med
anledning av en atomolycka som avses i 12 § 2
mom.
36 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Belopp som staten betalat med stöd av 30—32 § eller
som annars betalats enligt tillläggskonventionens bestämmelser
med anledning av en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren
av en atomanläggning i Finland är ansvarig enligt
en annan konventionsstats lag, kan krävas åter
endast hos den mot vilken anläggningens innehavare har
regressrätt enligt 21 §. Det som föreskrivs
i detta moment tillämpas också på ersättning
som staten betalat med stöd av 33 §.
37 §
Vilken stats domstolar som är behöriga att pröva
en talan som väckts med stöd av denna lag bestäms
i artikel 13 i Pariskonventionen, sådan den lyder ändrad
genom det protokoll som avses i 1 § 10 punkten och som
upprättades i Paris den 12 februari 2004.
38 §
När en finsk domstol är behörig att
pröva en talan som väckts med stöd av
denna lag, är den behöriga domstolen Helsingfors
tingsrätt.
39 §
Har dom i ett mål om ersättning för
atomskada givits i en annan konventionsstat och är domstolarna
i denna stat enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen behöriga
att pröva den tvist som domen gäller, skall domen,
sedan den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där
den givits, på ansökan verkställas i
Finland utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts
genom domen. Detta innebär inte skyldighet att verkställa
en utländsk dom, om det maximibelopp för ansvaret
som gäller för innehavaren av en atomanläggning
därigenom skulle överskridas.
Ansökan om verkställighet görs
hos Helsingfors hovrätt, och till ansökningen
skall fogas
1) domen i original eller som kopia bestyrkt av behörig
myndighet,
2) förklaring av behörig myndighet
i den stat där domen givits att domen avser ersättning
enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen samt att domen vunnit
laga kraft och kan verkställas i nämnda stat,
samt
3) om ovan nämnda handlingar är avfattade på något
annat språk än finska eller svenska, en på tjänstens
vägnar bestyrkt översättning av handlingarna
till finska eller svenska.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
_______________
Om ikraftträdandet av denna lag bestäms
genom förordning av statsrådet.
Behörig domstol mellan Finland och en annan konventionsstat
som har undertecknat det i Paris den 12 februari 2004 upprättade
protokoll som avses i 1 § 10 punkten men inte har godtagit eller
godkänt det eller anslutit sig till det, bestäms
dock enligt 37 § i den ordalydelse den hade vid ikraftträdandet
av denna lag. På en ovan avsedd konventionsstat tillämpas
dessutom 1 § 1 mom. n-punkten och 1 § 2
mom., vilka upphävts genom denna lag.
När 18 § i denna lag träder i kraft
upphävs statsrådets beslut av den 5 maj 1994 om
högsta ansvarsbelopp enligt atomansvarighetslagen (333/1994).