1 §

Tillämpningsområde

I denna lag föreskrivs om institutionernas, myndigheternas och organens behörighet och uppgifter samt om elektroniskt informationsutbyte vid tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

2 §

Definitioner

Vad som i denna lag föreskrivs om en medlemsstat gäller också andra stater där grundförordningen eller tillämpningsförordningen tilllämpas.

3 §

Behörig myndighet

I Finland är social- och hälsovårdsministeriet den behöriga myndighet som avses i artikel 1 led m i grundförordningen.

4 §

Behöriga institutioner i fråga om förmåner

5 §

Utsedda behöriga institutioner och organ i fråga om tillämplig lagstiftning

Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten är de organ enligt artikel 16 i grundförordningen som utses av den behöriga myndigheten vid överenskommelse om undantag från den tillämpliga lagstiftningen i de fall som avses i 1 mom. På begäran av den berörda personen eller dennes arbetsgivare ska en ansökan som gäller tillämplig lagstiftning överföras till social- och hälsovårdsministeriet som avgör frågan i egenskap av behörig myndighet.

6 §

Utsedda behöriga institutioner för vissa fall av sökande av arbete

I grundförordningens artikel 1 q led iii avsedda behöriga institutioner i Finland som utses av den behöriga myndigheten är arbets- och näringsbyråerna, när artikel 55.4 i tillämpningsförordningen och artikel 64.1 led a i grundförordningen tillämpas.

I Finland är arbets- och näringsbyråerna de arbetsförmedlingar som avses i grundförordningen och tillämpningsförordningen.

7 §

Institution på bosättningsorten och institution på vistelseorten

8 §

Förbindelseorgan

9 §

Kontaktinstitution vid behandling av pensionsansökningar

I Finland är Pensionsskyddscentralen den kontaktinstitution som avses i artikel 47 i tilllämpningsförordningen.

10 §

Indrivning

I Finland är Pensionsskyddscentralen den utsedda institution som avses i artikel 75.2 i tilllämpningsförordningen när det är fråga om att en institution i en annan medlemsstat har begärt indrivning av försäkringspremier.

Pensionsskyddscentralen svarar för att utbetalningar som i denna lag avsedda myndigheter och institutioner eller myndigheter som beviljar utkomststöd har gjort till för stort belopp drivs in från pensioner som beviljas av någon annan medlemsstat.

11 §

Hur intyg och andra portabla handlingar ska utfärdas

Den behöriga olycksfallsförsäkringsanstalten ska utfärda intyg enligt artikel 33 i tillämpningsförordningen om rätt till vårdförmåner vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

12 §

Uppgifter som behövs för att påföra avgifter

På begäran av Skatteförvaltningen ska Folkpensionsanstalten intyga huruvida den berörda personen är försäkrad i Finland enligt sjukförsäkringslagen eller, om Finland svarar för sjukvårdskostnaderna för personen, enligt grundförordningen.

13 §

Intyg om rätt att få vårdförmåner i Finland

På begäran av en enhet som tillhandahåller offentlig hälso- och sjukvård och offentliga sjukhustjänster eller den berörda personen ska Folkpensionsanstalten utreda personens rätt att få vård och på grundval av artikel 19.2 i tillämpningsförordningen utfärda ett intyg över rätten att få vårdförmåner i Finland. Folkpensionsanstalten kan också utfärda intyget på eget initiativ. Intyget är bindande för enheter som tillhandahåller offentlig hälso- och sjukvård och offentliga sjukhustjänster.

14 §

Tillstånd till vård i en annan medlemsstat

Folkpensionsanstalten beviljar åt en person det tillstånd till vård som är lämplig utanför medlemsstaten där personen är bosatt, som avses i artikel 26 i tillämpningsförordningen, utifrån ett bindande utlåtande från en enhet som tillhandahåller offentlig hälso- och sjukvård och offentliga sjukhustjänster.

Ändring i Folkpensionsanstaltens beslut om tillstånd som avses i 1 mom. får sökas så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

15 §

Kontaktpunkt

I Finland finns den kontaktpunkt som avses i artikel 1.2 i tillämpningsförordningen vid Folkpensionsanstalten.

16 §

Hur kontaktpunkten ska anlitas

De myndigheter, institutioner och organ som denna lag gäller ska i sitt elektroniska informationsutbyte anlita kontaktpunkten enligt vad som bestäms i artikel 4 i tillämpningsförordningen.

17 §

Folkpensionsanstaltens uppgifter och ansvar som kontaktpunkt

För verksamheten som kontaktpunkt ska Folkpensionsanstalten ha nödvändig datateknisk kapacitet, se till att informationsutbytet håller tillräckligt hög nivå i fråga om informationssäkerhet och ha hand om kontaktpunktens informationssystem för de myndigheters, institutioners och organs räkning som avses i denna lag. Folkpensionsanstalten kan också tillhandahålla tjänster för informationssystemet för dessa myndigheter, institutioner och organ.

Folkpensionsanstalten ska svara för den allmänna verksamheten på kontaktpunkten, se till att verksamheten är lagenlig och dessutom svara för att uppgifterna i informationssystemet är användbara, integrerade och är oförändrade och att de skyddas, bevaras och i förekommande fall förstörs.

Folkpensionsanstalten ska se till att det vid kontaktpunkten finns nödvändiga reservsystem med tanke på störningar i verksamheten och verksamheten under exceptionella förhållanden.

Folkpensionsanstalten ska samla in logguppgifter för kontroll av hur i uppgifterna i informationssystemet används.

Folkpensionsanstalten ska föra statistik över de elektroniska handlingar som kontaktpunkten behandlar och förmedlar för att fördela de kostnader som avses i 25 §.

18 §

Den registeransvariges uppgifter och ansvar

Varje myndighet, institution och organ är registeransvarig för de av sina egna uppgifter som behandlas i informationssystemet vid kontaktpunkten och svarar för att samla in logguppgifter om sina egna uppgifter och om de elektroniska handlingar som förmedlas till dem eller som de får tillgång till via kontaktpunkten för att det ska kunna kontrolleras hur uppgifterna används.

19 §

Rätt att använda kontaktpunktens informationssystemtjänst

Folkpensionsanstalten ska utan dröjsmål ge inkomna elektroniska handlingar vidare till de behöriga myndigheterna, institutionerna eller organen.

Myndigheterna, institutionerna och organen har rätt att ur informationssystemet få elektroniska handlingar som ingår i deras behörighet och som behövs för att de ska kunna tillämpa grundförordningen och tillämpningsförordningen.

I egenskap av institution som driver kontaktpunkten har Folkpensionsanstalten rätt att öppna inkomna elektroniska handlingar, om det är nödvändigt för att ta reda på vem som är behörig institution eller behörigt förbindelseorgan eller för att tillhandahålla en tjänst som avses i 17 § 1 mom. Folkpensionsanstalten har också rätt att öppna en elektronisk handling om den inte har behandlats eller det finns någon annan särskild orsak att öppna den.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund och Pensionsskyddscentralen har rätt att öppna elektroniska handlingar som ingår i deras behörighet, om det är nödvändigt för att ta reda på vem som är behörig olycksfallsförsäkringsanstalt eller arbetspensionsanstalt.

20 §

Personers rätt att få information

Var och en har rätt att kontrollera vilka uppgifter och vilka elektroniska handlingar enligt denna lag som har lagrats i informationssystemet om honom eller henne. Bestämmelser om denna rätt finns i 26—28 § i personuppgiftslagen (523/1999).

21 §

Behandling och bevarande av personuppgifter

För verksamheten vid kontaktpunkten har Folkpensionsanstalten rätt att behandla uppgifter i informationssystemet i överensstämmelse med användningsändamålet för systemet.

I arkivlagen (831/1994) eller annan lagstiftning föreskrivs om bestämmande av förvaringstiden för handlingar.

22 §

Uppgifter ur befolkningsdatasystemet

För verksamheten vid kontaktpunkten har Folkpensionsanstalten rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten till information få de uppgifter som avses i 13 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009) och tillägg, ändringar och korrigeringar till dem, med undantag av de uppgifter som avses i 11, 15 och 17—20 punkten i 1 mom. i den nämnda paragrafen samt andra kontaktuppgifter enligt 22 punkten samt yrke. Dessutom har Folkpensionsanstalten rätt att få de uppgifter som avses i 17 § 1 mom. 1 och 3 punkten i den nämnda lagen och tillägg, ändringar och korrigeringar till dem.

Folkpensionsanstalten har rätt att få de uppgifter som avses i 1 mom. avgiftsfritt. Om uppgifterna ska vara i ett bestämt format och detta orsakar den som lämnar ut uppgifterna väsentliga merkostnader, ska kostnaderna emellertid ersättas.

23 §

Samarbetsgrupp

För utveckling, administration och kostnadsfördelning i fråga om det elektroniska informationsutbytet ska social- och hälsovårdsministeriet för tre år i sänder tillsätta en samarbetsgrupp med sex medlemmar. Social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund och Arbetslöshetskassornas samorganisation ska vara företrädda i samarbetsgruppen. Utöver medlemmarna kan social- och hälsovårdsministeriet förordna högst två experter på förslag av de aktörer som är företrädda i gruppen. Samarbetsgruppen ska ha tillräckligt stor sakkunskap i Europeiska unionens lagstiftning om social trygghet, den nationella lagstiftningen om social trygghet och informationssystem.

Samarbetsgruppen ska inom sig välja en ordförande. Den ska sammanträda minst två gånger om året och alltid när en företrädd aktör kräver det.

24 §

Samarbetsgruppens uppgifter

Samarbetsgruppen ska följa hur det elektroniska informationsutbytet fungerar, bedöma behovet av ändringar och utvecklingsåtgärder och senast inom september månad varje år enhälligt fastställa en årlig plan inklusive kostnadskalkyl för utvecklande av kontaktpunkten och genomförande av ändringarna.

Samarbetsgruppen ska årligen fastlägga de årliga utfallen och de totala faktiska kostnaderna för det elektroniska informationsutbytet, den allmänna administrationen av kontaktpunkten och de anlitade tjänsterna.

Samarbetsgruppen ska årligen senast inom april månad lämna social- och hälsovårdsministeriet ett förslag till kostnadsandel för varje aktör enligt vad som föreskrivs i 25 §.

25 §

Kostnadsfördelning

De gemensamma kostnaderna för användning och administration av kontaktpunkten ska årligen fördelas mellan de aktörer som har deltagit i informationsutbytet utifrån omfattningen på informationsutbytet och de anlitade tjänsterna. Kostnadsfördelningen ska då grunda sig på de totala faktiska kostnaderna och utfallen året innan.

Kostnaderna för utveckling, underhåll och ändringar ska fördelas mellan aktörerna utifrån hur mycket arbete de har orsakat. De gemensamma kostnaderna ska fördelas i relation till kostnaderna för användning och administration. Den berörda aktören ska stå för kostnaderna om en ändring bara gäller en aktör.

Kostnaderna för att bygga upp kontaktpunkten ska fördelas mellan aktörerna utifrån den arbetsmängd som respektive aktörers andel har orsakat. De gemensamma kostnaderna ska fördelas i relation till de beräknade kostnaderna för användning och administration.

På förslag av samarbetsgruppen ska social- och hälsovårdsministeriet fastställa de årliga utfall som avses i 24 § och kostnadsandelen för varje aktör utifrån dem.

26 §

Betalning av kostnadsandelar

Varje aktör ska årligen senast inom juni månad betala sin andel av kostnaderna till Folkpensionsanstalten efter det att kostnadsandelarna har fastställts.

27 §

Ersättande och indrivning av kostnaderna för vårdförmåner

Folkpensionsanstalten ska av statliga medel i enlighet med artikel 35 i grundförordningen och artiklarna 62—69 i tillämpningsförordningen ersätta den institution i en annan medlemsstat som har gett ut vårdförmåner för kostnaderna för förmånerna. Ersättningarna ska ges ut enligt de förfaranden som anges i 15 kap. i sjukförsäkringslagen.

28 §

Missbruk av det europeiska sjukvårdskortet

Folkpensionsanstalten kan vidta åtgärder för att driva in de kostnader som staten har åsamkats för vård med stöd av det europeiska sjukvårdskortet hos den som har använt sjukvårdskortet, trots att han eller hon visste eller borde ha vetat att kortet inte får användas.

Folkpensionsanstalten kan låta bli att driva in kostnaderna helt eller delvis, om det anses vara skäligt eller om kostnaderna för användningen av kortet är små för staten. Dessutom kan Folkpensionsanstalten låta bli att driva in kostnaderna efter ett beslut om att driva in kostnaderna också när det inte längre är ändamålsenligt att fortsätta driva in kostnaderna med hänsyn till personens ekonomiska situation eller när det skulle medföra oskäligt stora kostnader i relation till fordringen att fortsätta driva in kostnaderna.

Ett lagakraftvunnet beslut om indrivning får verkställas på samma sätt som en lagakraftvunnen dom.

29 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den                              20     . Bestämmelserna i 2 och 3 kap. tillämpas dock från och med den 1 maj 2010.

6 §

Betalningsskyldigheten för pensionstagare som är bosatta utomlands

En pensionstagare som bor utomlands och som omfattas av Finlands ansvar för ersättande av sjukvårdskostnaderna med stöd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, nedan förordningen om social trygghet, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan grundförordningen, ska betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie också efter det att han eller hon inte längre är försäkrad i Finland enligt denna lag.

8 §

Utgifterna för sjukvårdsförsäkringen

3 §

Tillämpningsbestämmelse

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

När det i denna lag hänvisas till förordningen om social trygghet ska hänvisningen också anses avse en hänvisning till grundförordningen, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

8 §

Tillämpningsområde

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Arbetslösa har rätt till förmåner enligt denna lag om de bor i Finland och uppfyller villkoren för förmånen i enlighet med denna lag, om inte något annat följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, nedan förordningen om social trygghet, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan grundförordningen, eller den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 135—136/2004). En arbetssökande som enligt artikel 64 i grundförordningen har begett sig till en annan stat för att söka arbete där har rätt att under den tid han eller hon söker arbete i den andra staten få arbetslöshetsdagpenning i högst tre månader.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

9 §

Försäkrings- och arbetsperioder i andra stater

Ska enligt bestämmelser i en överenskommelse om social trygghet som Finland ingått, i förordningen om social trygghet eller i grundförordningen försäkrings- eller arbetsperioder som har fullgjorts i en annan stat inräknas i arbetsvillkoret, är en förutsättning för att de ska beaktas att personen i fråga omedelbart innan han eller hon blev arbetslös har arbetat minst fyra veckor i Finland som löntagare eller minst fyra månader som företagare.

11 §

Arbetsvillkoret i vissa situationer

Till den som har fått arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag i enlighet med förordningen om social trygghet eller grundförordningen för den tid under vilken han eller hon har sökt arbete i en annan medlemsstat och som inte återvänt som arbetssökande till Finland inom tre månader från det att han eller hon lämnade landet, ska arbetslöshetsdagpenning börja betalas på nytt först när han eller hon i fyra veckor har varit i arbete eller i utbildning enligt 2 kap. 16 §.

7 §

Dagpenningsperiodens maximitid

Grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning betalas för högst 500 arbetslöshetsdagar. I maximitiden inräknas också sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått en arbetslöshetsförmån i en sådan stat som tillämpar förordningen om social trygghet eller grundförordningen eller med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa.

När maximitiden enligt 1 mom. beräknas ska det belopp som har betalats i jämkad arbetslöshetsdagpenning beaktas omvandlat till fulla arbetslöshetsdagpenningsdagar.

4 a §

Underrättelse om sökande av arbete i en annan stat

Arbets- och näringsbyrån ska underrätta Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan att en arbetssökande, enligt artikel 64 i grundförordningen, har begett sig till en annan stat för att söka arbete där.