1 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på efterspaning och räddning
av samt första hjälpen för människor
som är i fara till havs och på skötseln
av den radiokommunikation som har samband med kritiska lägen (sjöräddningstjänst).
I denna lag föreskrivs vidare om de myndigheter som inom
sjöfarten ansvarar för radiokommunikation i säkerhetssyfte, om
krav på tillstånd för användning
av vissa hjälpmedel för nödsignalering
samt om sjuktransporter på basnivå på havsområden.
Denna lag tillämpas inte på räddning
av människoliv ombord på fartyg som är
förtöjda i en hamn.
Om bärgning av fartyg och last samt bekämpning
av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor föreskrivs
särskilt.
2 §
Begrepp och definitioner
I denna lag avses med
1) kritiskt läge
a) en situation då det råder ovisshet
om en människas säkerhet till havs eller då det
annars är skäl att vidta åtgärder
för att utreda ett eventuellt behov av undsättning,
b) en situation då det kan befaras att en människas
säkerhet är i fara till havs eller då de åtgärder
som vidtagits för att utreda ett behov av undsättning
har varit resultatlösa,
c) en situation då det är uppenbart att en
människa är i fara till havs och i behov av omedelbar hjälp,
2) efterspanings- och räddningsenhet (Search and
rescue unit, SRU) ett fartyg eller ett luftfartyg som har manskap
med utbildning för efterspanings- och räddningsuppdrag
inom sjöräddningstjänsten och som är
utrustat för sådana uppdrag,
3) sjöräddningstjänstens
ansvarsregion (Search and rescue region, SRR) ett havsområde som
omfattar Finlands territorialvatten, skärgården
inom detta samt den del av det internationella havsområdet
i direkt anslutning till territorialvattnet om vilken avtalats särskilt
med grannstaterna,
4) sjöräddningsdistrikt (Search
and rescue sub-region, SRS) ett delområde av sjöräddningstjänstens
ansvarsregion som i regel omfattar en sjöbevakningssektions
bevakningsområde och dessutom andra delar av sjöräddningstjänstens ansvarsområde
i dess närhet enligt vad som närmare har avtalats
eller föreskrivits, och där sjöbevakningssektionen
i fråga svarar för sjöräddningstjänsten,
5) sjöräddningscentral (Maritime
rescue co-ordination centre, MRCC) en sådan särskilt
föreskriven ledningscentral vid en sjöbevakningssektion
som är riksomfattande ledningscentral för Finlands
sjöräddningstjänsts ansvarsregion och
internationell förbindelselänk för sjöräddningstjänsten
i Finland samt som sköter det fortgående upprätthållandet
av lednings- och kommunikationsberedskapen och ledningen av efterspanings-
och räddningsverksamheten inom sitt sjöräddningsdistrikt,
6) sjöräddningsundercentral (Maritime rescue
sub-centre, MRSC) en sådan särskilt föreskriven
ledningscentral vid en sjöbevakningssektion som sköter
det fortgående upprätthållandet av lednings-
och kommunikationsberedskapen och ledningen av efterspanings- och
räddningsverksamheten inom sitt sjöräddningsdistrikt,
7) sjöräddningsledare (Search
and rescue mission co-ordinator, SMC) en gränsbevakningsman
som arbetar vid en sjöräddningscentral eller sjöräddningsundercentral
och vars uppgift är att leda efterspanings- och räddningsverksamheten,
8) ledare på olycksplatsen (On-scene co-ordinator,
OSC) en person vars uppgift är att, underställd
sjöräddningsledaren, leda och samordna efterspanings-
och räddningsverksamheten inom olycksområdet,
9) koordinator för flygverksamheten (Aircraft
co-ordinator, ACO) en person vars uppgift är att,
underställd sjöräddningsledaren, inom olycksområdet
leda och samordna flygverksamheten inom efterspanings- och räddningsverksamheten,
10) flertypsolycka olycka eller kritiskt läge där
fara utöver människoliv hotar miljön,
ett fartyg, dess last eller annan egendom,
11) sjuktransport på basnivå vård
och transport med tillräcklig beredskap att övervaka
och ta hand om patienten så att hans eller hennes tillstånd
under transporten inte oväntat försämras, och
med möjligheter att påbörja enkla åtgärder som
räddar livet,
12) radiokommunikation i säkerhetssyfte radiokommunikation
för att skydda och rädda människoliv
eller egendom.
3 §
Ledande sjöräddningsmyndighet
Gränsbevakningsväsendet är
den ledande sjöräddningsmyndigheten med ansvar
för ordnandet av sjöräddningstjänsten.
I detta syfte har gränsbevakningsväsendet hand
om följande uppgifter:
1) sköter planeringen, utvecklingen och övervakningen
av sjöräddningstjänsten, liksom också samordningen
av verksamhet som bedrivs av myndigheter och frivilliga som deltar
i sjöräddningstjänsten,
2) leder och utför efterspanings- och räddningsverksamhet,
3) ger ledarutbildning i anslutning till sjöräddningstjänsten
samt kan vid behov också ge annan utbildning och upplysning
i anslutning till sjöräddningstjänsten.
4 §
Övriga sjöräddningsmyndigheter
Nödcentralsverket, luftfartsmyndigheterna, Meteorologiska
institutet, kommunernas brandkårer, sjöfartsverket,
Havsforskningsinstitutet, polisen, försvarsmakten, social-
och hälsovårdsmyndigheterna, tullverket och miljömyndigheterna (övriga
sjöräddningsmyndigheter) är utöver
gränsbevakningsväsendet skyldiga att delta i uppgifter
inom sjöräddningstjänsten, om det är
motiverat med tanke på de uppgifter som ingår
i deras verksamhetsområden eller om det är nödvändigt
med beaktande av hur allvarligt det kritiska läget är
eller dess särskilda karaktär och utförandet
av uppgiften inte avsevärt äventyrar myndighetens
utförande av någon annan viktig lagstadgad uppgift.
De övriga sjöräddningsmyndigheterna
har följande uppgifter inom sjöräddningstjänsten:
1) nödcentralsverket deltar, enligt vad som avtalas
separat, i alarmeringen av efterspanings- och räddningsenheter
och av personal som deltar i uppgifter inom sjöräddningstjänsten,
2) luftfartsmyndigheterna deltar i efterspanings- och
räddningsverksamheten med användning av systemet
för flygräddningstjänsten,
3) Meteorologiska institutet och Havsforskningsinstitutet
ställer sakkunskapen inom sina verksamhetsområden
till gränsbevakningsväsendets förfogande,
4) sjöfartsverket övervakar havsområdet
med hjälp av ett fartygstrafikservicesystem för
att upptäcka och lokalisera olyckor och kritiska lägen
samt deltar i efterspanings- och räddningsverksamheten
genom att ställa personal och materiel till förfogande,
5) kommunernas brandkårer, polisen och tullverket
deltar i efterspanings- och räddningsverksamheten genom
att ställa personal och materiel till förfogande,
6) försvarsmakten övervakar, i anslutning
till övervakningen av den territoriella integriteten, havsområdet
för att upptäcka och lokalisera olyckor och kritiska
lägen samt deltar i efterspanings- och räddningsverksamheten
genom att ställa sin särskilda sakkunskap, personal
och materiel till förfogande,
7) social- och hälsovårdsmyndigheterna
organiserar och svarar för tjänster inom den medicinska
räddningsverksamheten samt sköter den psykosociala
omsorgen om de räddade,
8) miljömyndigheterna svarar tillsammans med
andra myndigheter för organiseringen av bekämpningen
av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor i samband med sjöolyckor,
enligt vad som närmare bestäms i lagstiftningen om
förhindrande av vattnens förorening som förorsakas
av fartyg samt ställer sakkunskapen inom sitt verksamhetsområde
till gränsbevakningsväsendets förfogande.
Andra än de ovan avsedda statliga myndigheterna och
inrättningarna ställer i kritiska lägen på begäran
sin sakkunskap, personal och materiel till gränsbevakningsväsendets
och övriga sjöräddningsmyndigheters förfogande.
5 §
Delegation och ledningsgrupper
Delegationen för sjöräddningstjänsten
bistår gränsbevakningsväsendet i planeringen,
utvecklandet och uppföljningen av sjöräddningstjänsten.
Respektive sjöbevakningssektion bistås av
en ledningsgrupp för sjöräddningsdistriktet,
vars uppgift är att bistå sjöbevakningssektionen
i planeringen av sjöräddningstjänsten.
När ett kritiskt läge så kräver
skall ledningsgruppen bistå sjöräddningsledaren
vid samordningen av myndigheternas, de frivilliga föreningarnas
och andra sammanslutningars samt övriga medverkandes uppgifter
inom området för sjöräddningstjänsten.
När ett omfattande eller särskilt allvarligt kritiskt
läge så kräver, kan ledningsgruppen för
sjöräddningsdistriktet utökas med företrädare
för myndigheternas samt de frivilliga föreningarnas
och andra sammanslutningars riksomfattande ledning.
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser
utfärdas om en ledningsgrupp på olycksplatsen
som vid behov tillsätts för att bistå ledaren
på olycksplatsen.
6 §
Frivilligarbete
Frivilliga föreningar och andra sammanslutningar kan
anlitas inom sjöräddningstjänsten, dock
inte i uppgifter som innebär betydande utövning
av offentlig makt.
Gränsbevakningsväsendet kan anförtro
frivilliga föreningar eller andra sammanslutningar som är
verksamma inom området för sjöräddningstjänsten
uppgifter som hör till sjöräddningstjänsten
samt uppgifter inom utbildning och upplysning.
7 §
Internationellt samarbete inom sjöräddningstjänsten
Sjöräddningscentralen fattar utifrån
ett mellanstatligt avtal eller en begäran av en främmande
stat beslut om att ge till buds stående hjälp
till utlandet i ett ärende som hör till området
för sjöräddningstjänsten, när
detta är nödvändigt för att rädda
människoliv. Sjöräddningscentralen fattar också beslut
om att begära hjälp från utlandet, när
det är nödvändigt för att rädda
människoliv.
Sjöräddningscentralen skall vid mottagande av
hjälp som avses i 1 mom. bistå utländska
efterspanings- och räddningsenheter i tillstånds- och
anmälningsärenden samt i motsvarande ärenden
i anslutning till deras inresa i landet i enlighet med vad som särskilt
föreskrivs om villkoren för inresa i landet eller
vad som bestäms i internationella avtal som är
bindande för Finland.
8 §
Krav på beredskap
Sjöräddningstjänsten skall planeras
och ordnas på ett sådant sätt att de åtgärder
som ingår i den kan utföras effektivt och utan
dröjsmål.
Gränsbevakningsväsendet håller, inom
ramen för de anvisade resurserna och utöver de övriga
efterspanings- och räddningsenheter som lämpar
sig för uppgifter inom sjöräddningstjänsten,
sådana helikoptrar i beredskap som förutom för
andra uppgifter också är lämpade för
efterspanings- och räddningsuppdrag inom sjöräddningstjänsten.
Med en helikopter som är i jourberedskap inom sjöräddningstjänsten
skall det gå att genomföra sjuktransporter på basnivå i
anslutning till efterspanings- och räddningsuppdrag.
När efterspanings- och räddningsaktioner dimensioneras
i enskilda kritiska lägen, skall man sträva till
att lämna resurser också för efterspanings-
och räddningsåtgärder i andra samtidiga kritiska
lägen, om det är möjligt utan att målen för
denna lag äventyras.
9 §
Företrädesordning för räddningsaktioner
Vid räddningsaktioner i samband med en flertypsolycka
skall räddandet av människoliv ställas
främst. Övriga räddningsaktioner och
avvärjande åtgärder vid samma flertypsolycka
skall, på det sätt som sjöräddningsledaren
bestämmer, samordnas med de åtgärder
som syftar till att rädda människoliv.
10 §
Skyldighet att delta i sjöräddningstjänsten
Var och en skall utan dröjsmål förmedla
anmälningar och upplysningar om ett kritiskt läge samt
anmäla observationer och åtgärder som gäller
en sådan situation till den behöriga sjöräddningscentralen
eller sjöräddningsundercentralen.
Den som vet att någon annan är i fara till
havs är, om det är möjligt utan att han
eller hon försätter sig själv eller andra
i oskälig fara, skyldig att på eget initiativ
vidta de nödvändiga och möjliga åtgärder
som situationen kräver för att rädda
den nödställda.
Varje arbetsför person som befinner sig på eller
i närheten av det farliga området eller olycksområdet är,
om det är nödvändigt för efterspaning
eller räddande av människor som är i
fara till havs, skyldig att på order av sjöräddningsledaren
bistå i uppgifter inom sjöräddningstjänsten,
om inte ett giltigt skäl utgör ett hinder. Av särskild
anledning kan också personer som vistas någon
annanstans förpliktas att bistå i uppgifter inom
sjöräddningstjänsten. Den som fått order
att bistå får inte, om det inte finns tvingande
skäl, lämna uppgiften förrän
sjöräddningsledaren har gett sitt tillstånd.
11 §
Skyldighet att överlämna egendom för
användning i uppgifter inom sjöräddningstjänsten
Sjöräddningsledaren kan, om det är
nödvändigt för efterspaning eller räddande
av människor som är i fara till havs, bestämma
att fartyg, luftfartyg och andra transportmedel, livsmedel, byggnader,
kommunikations- och dataförbindelser, kommunikationsutrustning,
annan utrustning och förnödenheter samt bränslen
och smörjmedel skall överlämnas för
användning i uppgifter inom sjöräddningstjänsten.
12 §
Sjöräddningsregister
I syfte att på ett ändamålsenligt
sätt kunna sköta uppgifterna inom sjöräddningstjänsten samt
i efterhand utreda händelser i kritiska lägen
och efterspanings- och räddningsåtgärder
i anslutning till dessa, för staben för gränsbevakningsväsendet (registeransvarig) med
hjälp av automatisk databehandling ett riksomfattande sjöräddningsregister över
sina handlingsplaner för kritiska lägen samt mottagna
nödmeddelanden och de åtgärder som vidtagits
med anledning av dem.
13 §
Uppgifter i sjöräddningsregistret
I syfte att upprätthålla sjöräddningstjänstens aktionsberedskap
kan i sjöräddningsregistret föras in
beredskaps-, identifierings- och kontaktuppgifter för personer
som är beredda att sköta uppgifter inom sjöräddningstjänsten.
I sjöräddningsregistret kan följande
uppgifter föras in om lämnandet och mottagandet
av ett nödmeddelande:
1) namn, personbeteckning eller födelsetid, födelseort
och födelseland, kön, medborgarskap eller nationalitet
samt andra identifierings- och kontaktuppgifter för identifiering
av den person som lämnat ett nödmeddelande,
2) tiden och sättet för nödmeddelandet,
3) i anslutning till ett nödmeddelande identifieringsuppgifter
för anslutningen och uppgifter om mobilteleapparatens läge
samt uppgifter om anslutningens abonnent och användare
samt installeringsadress,
4) namn och andra identifierings- och kontaktuppgifter
för mottagaren av nödmeddelandet.
Med anledning av ett kritiskt läge kan följande
uppgifter föras in i sjöräddningsregistret:
1) namn, personbeteckning eller födelsetid, födelseort
och födelseland, kön, medborgarskap eller nationalitet
samt andra identifierings- och kontaktuppgifter för identifiering
av den person som är föremål för
ett nödmeddelande eller har räddats ur ett kritiskt
läge,
2) uppgifter om hälsotillståndet
för en person som avses i 1 punkten, om uppgifterna kan
antas vara av betydelse för att efterspanings- och räddningsåtgärderna
skall kunna utföras på ett ändamålsenligt
sätt,
3) uppgifter om de vårdåtgärder
som vidtagits i fråga om en person som räddats
ur ett kritiskt läge,
4) övriga uppgifter om åtgärder
som vidtagits med anledning av ett nödmeddelande eller
i ett kritiskt läge.
En bandupptagning eller annan motsvarande teknisk upptagning
av nödmeddelandet får förvaras i anslutning
till registeruppgifterna.
14 §
Rätt att få uppgifter av myndigheter
Gränsbevakningsväsendet har rätt
att utan hinder av sekretessbestämmelserna avgiftsfritt av övriga
sjöräddningsmyndigheter få uppgifter som
behövs i planeringen av sjöräddningstjänsten
och som gäller den nämnda myndighetens aktionsberedskap
och placering samt beredskaps-, identifierings- och kontaktuppgifter
i fråga om personalen.
I kritiska lägen har gränsbevakningsväsendet rätt
att utan hinder av sekretessbestämmelserna avgiftsfritt
få uppgifter som är nödvändiga
för utförandet av uppdrag inom sjöräddningstjänsten
enligt följande:
1) uppgifter om fordon och deras ägare eller innehavare
ur fordons- och körkortsregistren i det datasystem för
vägtrafiken som Fordonsförvaltningscentralen för
och ur Ålands landskapsstyrelses fordonsregister,
2) uppgifter om nödmeddelanden och kritiska
lägen ur polisens uppdragsregister över nödmeddelanden
och åtgärder som vidtagits, ur nödcentralsdatasystemet
och ur den kommunala nödcentralens larmdata- och åtgärdsregister,
3) uppgifter om luftfartyg, ägare och innehavare
av luftfartyg samt om luftfartygstrafiken ur Luftfartsverkets datasystem,
4) uppgifter om fartyg samt fartygs- och godstrafik
ur de kommunala hamnverkens datasystem,
5) uppgifter om fiskefartyg, fartygens ägare och
innehavare samt fartygens verksamhet av fiskerimyndigheterna,
6) uppgifter om båtar samt båtarnas ägare
och innehavare ur magistraternas och Ålands landskapsstyrelses
båtregister,
7) uppgifter om fartyg och deras ägare och innehavare
ur sjöfartsverkets och Ålands landskapsstyrelses
fartygsregister samt ur andra register som sjöfartsverket
för,
8) uppgifter om fartygstrafiken ur sjöfartsverkets
fartygstrafikservicesystem och om övervakningen av havsområdet
av försvarsmakten,
9) uppgifter om radioanläggningars läge
av Teleförvaltningscentralen och om radioanläggningar
och deras ägare och innehavare ur registret över
radiotillstånd,
10) uppgifter om fartygs- och godstrafiken ur tullverkets
datasystem,
11) uppgifter enligt 4 och 5 § befolkningsdatalagen
(507/1993) ur befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem.
Uppgifter ur det gränsbevakningsregister som avses
i 32 § lagen om gränsbevakningsväsendet (320/1999)
kan i kritiska lägen vid behov användas för
organisering av efterspanings- och räddningsåtgärder.
15 §
Rätt att få uppgifter av privata företag
och sammanslutningar
I kritiska lägen har gränsbevakningsväsendet rätt
att utan hinder av sekretessbestämmelserna avgiftsfritt
av rederier, organisationer i båtbranschen, företag
som tillhandahåller rese-, frakt-, hamn- och räddningstjänster
samt varvsföretag få sådana uppgifter
om ett fartyg samt om dess besättning, passagerare och
last som är nödvändiga för utförandet
av uppgifter inom sjöräddningstjänsten.
16 §
Rätt att få uppgifter av teleföretag
I kritiska lägen har gränsbevakningsväsendet rätt
att utan hinder av sekretessbestämmelserna av sådana
teleföretag som avses i lagen om integritetsskydd vid telekommunikation
och dataskydd inom televerksamhet (565/1999), nedan lagen
om datasekretess vid telekommunikation, i anslutning till ett
nödmeddelande få identifieringsuppgifter för
anslutningen och uppgifter om mobilteleapparatens läge
samt uppgifter om anslutningens abonnent och användare
samt installeringsadress enligt det som närmare föreskrivs
i 18 § 2 och 3 mom. lagen om datasekretess vid telekommunikation.
17 §
Hur uppgifter lämnas
Gränsbevakningsväsendet har rätt
att få de uppgifter som avses i 14—16 § med
hjälp av teknisk anslutning enligt vad som avtalas särskilt om
detta, eller på något annat sätt.
18 §
Utplåning av personuppgifter ur sjöräddningsregistret
En personuppgift skall utplånas ur sjöräddningsregistret,
när det med tanke på registreringens syfte enligt
12 § inte längre kan anses nödvändigt
att förvara uppgiften. Andra personuppgifter än
sådana som har samband med upprätthållandet
av sjöräddningstjänstens aktionsberedskap
skall likväl utplånas ur registret senast tio år
efter händelsen i fråga.
Gränsbevakningsväsendet skall minst en gång om året
se över vilka uppgifter i sjöräddningsregistret
som behövs.
19 §
Andra användare av sjöräddningsregistret
Övriga sjöräddningsmyndigheter kan
föra in uppgifter i sjöräddningsregistret
och använda uppgifterna i registret med hjälp
av teknisk anslutning, om det är nödvändigt
för skötseln av uppgifter inom sjöräddningstjänsten.
Uppgifter som gäller det militära försvarets
aktionsberedskap och prestationsförmåga får
dock inte behandlas av några andra myndigheter än
försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet.
Den myndighet som har fört in uppgifter i sjöräddningsregistret
svarar vid skötseln av sina egna åligganden för
att de införda uppgifterna är korrekta samt för
att registreringen och användningen har laga grund.
20 §
Bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i sjöräddningsregistret
och om uppgifternas offentlighet
På behandlingen av personuppgifter i sjöräddningsregistret
tillämpas personuppgiftslagen (523/1999), om inte
något annat föreskrivs i denna lag. Vid behandlingen
av personuppgifter i sjöräddningsregistret iakttas
dessutom internationella avtal som är bindande för
Finland.
När det gäller offentlighet i fråga
om uppgifter i sjöräddningsregistret tillämpas
bestämmelserna om offentlighet för myndighetshandlingar.
21 §
Arvoden och ersättningar
Till den som med stöd av 10 § 3 mom. fått
order att delta i en uppgift inom sjöräddningstjänsten
betalar staten ett skäligt arvode och ersättning
för kostnader. Staten betalar frivilliga föreningar
och andra sammanslutningar ett skäligt arvode och ersättning
för kostnader för deltagande i en sådan
uppgift inom sjöräddningstjänsten som
gränsbevakningsväsendet har anförtrott
föreningen eller sammanslutningen med stöd av
6 § 2 mom.
För arbetsredskap, kläder och utrustning som har
förstörts eller förkommit betalar staten
ersättning till den som med stöd av 10 § 3
mom. fått order att delta i en uppgift inom sjöräddningstjänsten.
Staten betalar en medlem i en frivillig förening eller
en annan sammanslutning ersättning för arbetsredskap,
kläder och utrustning som har förstörts
eller förkommit i uppgiften, om gränsbevakningsväsendet
har anförtrott den frivilliga föreningen eller
någon annan sammanslutning uppgiften med stöd
av 6 § 2 mom.
För användning av egendom som tagits i bruk med
stöd av 11 § betalar staten full ersättning samt
full ersättning för egendom som skadats, förkommit
eller förstörts. Staten betalar frivilliga föreningar
och andra sammanslutningar full ersättning för
egendom som skadats, förkommit eller förstörts
i en uppgift inom sjöräddningstjänsten,
om gränsbevakningsväsendet har anförtrott
föreningen eller sammanslutningen uppgiften med stöd
av 6 § 2 mom.
22 §
Sökande av arvode och ersättning
Arvode eller ersättning som avses i 21 § skall sökas
hos gränsbevakningsväsendet inom tre månader
efter det att grunden för arvodet eller ersättningen
uppstod. Ett villkor för utbetalning av ersättning
för skadad, förkommen eller förstörd
egendom är att skadan eller förlusten genast har
anmälts till sjöräddningsledaren.
23 §
Ersättning för olycksfall
Till den som med stöd av 10 § 3 mom. har fått order
att bistå vid en uppgift inom sjöräddningstjänsten
eller som vid deltagande i en uppgift inom sjöräddningstjänsten
med stöd av 6 § 2 mom. i egenskap av
medlem i en frivillig förening eller någon annan
sammanslutning, men som inte har rätt till ersättning
enligt 1 § lagen om olycksfallsförsäkring
(608/1948), betalas för olycksfall som inträffat
i uppgiften ersättning av statens medel. Ersättningen
betalas på samma grunder som i fråga om olycksfall
i arbetet eller yrkessjukdom. Ersättning betalas endast
till den del som den skadade inte har rätt till en minst lika
stor ersättning enligt någon annan lag.
Om den skadades arbetsgivare med anledning av ett olycksfall
för vilket ersättning betalas med stöd
av denna lag har erlagt lön, förskott eller andra
betalningar, gäller i fråga om arbetsgivarens rätt
vad som i lagen om olycksfallsförsäkring bestäms
om arbetsgivarens rätt.
Ett ärende som gäller betalning av ersättning av
statens medel med stöd av 1 och 2 mom. behandlas i första
instans av Statskontoret.
24 §
Myndigheter som svarar för radiokommunikation i säkerhetssyfte
inom sjöfarten
Gränsbevakningsväsendet svarar för
sjöräddningstjänstens radiokommunikation
i kritiska lägen och för upprätthållandet
av beredskapen i anslutning till detta. Sjöfartsverket
svarar för övrig radiokommunikation i säkerhetssyfte
inom sjöfarten.
25 §
Tillståndsplikt för användningen
av vissa nödsignaler
Det är förbjudet att i andra situationer än
nödlägen använda de nödsignaler
som anges i bilaga IV till 1972 års konvention om de internationella
reglerna till förhindrande av sammanstötning till
sjöss (FördrS 30/1977) och signaler som är
förvillande lika dessa.
Utan hinder av 1 mom. kan sjöbevakningssektionen inom
sitt bevakningsområde och på kustkommunernas områden
i direkt anslutning till detta samt polisen på andra håll
i landet ge tillstånd till användning av nödsignaler
på andra ställen än på fartyg
eller luftfartyg i syfte att öva användningen
av nödsignaler. Om dessa nödsignaler bestäms
närmare genom förordning av statsrådet.
Ett villkor för att tillstånd skall beviljas är
att det inte finns någon fara för att onödiga efterspanings-
och räddningsaktioner inleds samt att verksamheten inte äventyrar
säkerheten. Den myndighet som beviljar tillståndet
kan vid behov för övningen utse en ledare, vars
föreskrifter och anvisningar skall iakttas av dem som deltar
i övningen.
Om straff för falskt alarm beträffande sjönöd eller
annan motsvarande nöd bestäms i 34 kap. 10 § strafflagen
(39/1889).
26 §
Utseende av ledare på olycksplatsen och koordinator
för flygverksamheten samt deras tjänsteansvar
Ledaren på olycksplatsen och koordinatorn för
flygverksamheten utses av sjöräddningsledaren.
Den som utses till ledare på olycksplatsen eller koordinator
för flygverksamheten skall vara en tjänsteman
som är väl förtrogen med uppgiften. I
brådskande fall, när det är nödvändigt
för att rädda människoliv, kan till ledare
på olycksplatsen eller koordinator för flygverksamheten
i stället för en tjänsteman tillfälligt
också utses någon annan person som kan sköta
uppgiften.
Ledaren på olycksplatsen och koordinatorn för
flygverksamheten utför sina uppgifter under tjänsteansvar.
27 §
Närmare bestämmelser och anvisningar
Genom förordning av statsrådet
kan närmare bestämmelser utfärdas om
1) efterspanings- och räddningsaktioner i
kritiska lägen,
2) ledning, avslutande och avbrytande av efterspanings-
och räddningsaktioner,
3) närmare uppgifter för de övriga
sjöräddningsmyndigheter som avses i 4 §,
4) tillsättandet av delegationen för
sjöräddningstjänsten och ledningsgruppen
för ett sjöräddningsdistrikt samt om
deras sammansättning,
5) utbildning och upprätthållande
av yrkesskickligheten och förfarandet vid påvisande
av yrkeskompetens i anslutning till sjuktransporter på basnivå enligt
8 § 2 mom. samt andra praktiska omständigheter
i anslutning till ordnandet av sjuktransporter på basnivå,
6) behörighetsvillkor för sjöräddningsledare,
7) förfarandet vid ansökan om arvode
eller ersättning enligt 21 § och de handlingar
som skall användas,
8) förfarandet vid ansökan om tillstånd
enligt 25 § 2 mom., anmälningar och information
med anledning av tillståndet samt behörighetsvillkoren
för den som utses att leda en övning,
9) anmälningar mellan myndigheter om efterspanings-
och räddningsaktioner och utbyte av information i anslutning
till dessa anmälningar.
Inrikesministeriet utfärdar en sjöräddningsinstruktion
vars syfte är att, som komplettering till de utfärdade
bestämmelserna, bidra till att sjöräddningstjänsten
ordnas så effektivt och ändamålsenligt
som möjligt och som innehåller information om
sjöräddningstjänstens uppgifter och struktur
samt om planeringen och ledningen av sjöräddningstjänsten
och om dess kommunikationssystem, sjöräddningscentralens
och sjöräddningsundercentralens uppgifter samt
samarbetet i anslutning till sjöräddningstjänsten.
28 §
Ikraftträdelsebestämmelse
Denna lag träder i kraft den
2002.
Genom denna lag upphävs lagen den 20 augusti 1982 om
sjöräddningstjänst (628/1982) jämte ändringar.