Motivering

Syftet med propositionen är att bättre än hittills trygga försörjningen för pensionstagarna med de allra minsta pensionsinkomsterna. Garantipensionen bildar en ny minimipensionsnivå. Syftet är att höja inkomstnivån för pensionärerna med de allra minsta inkomsterna och det lyckas också ganska bra.

En absolut fördel är att garantipensionen tryggar försörjningen bättre än hittills i synnerhet för personer som varit sjuka eller funktionshindrade sedan barndomen och därför är folkpensionstagare under en lång tid. Garantipensionen höjer också pensionsnivån betydligt för personer med liten folkpension på grund av en kort bosättningstid i Finland.

Nackdelen är att en pensionstagare vars pension är 686 euro i månaden, en euro mer än garantipensionen, fortfarande kommer att vara en pensionär med låga inkomster: mindre än 1 000 euro i månaden efter bostadsbidraget för pensionstagare. Ändå kommer pensionstagaren inte att ha någon nytta alls av den lagfästa garantipensionen. I det här avseendet är gränsen för garantipensionen problematisk och ger utrymme för kritik.

Jag anser att propositionen borde ha utgått från det berättigade kravet att höja pensionen för pensionärer med liten arbetspension. I den form som utskottet godkänt förslaget kommer det i fråga om små pensioner att bilda en hög tröskel som en del av pensionärerna kommer att snubbla över. Dagens folkpension med pensionsinkomstavdrag minskar jämnt och lineärt i takt med att andra inkomster — främst arbetspensionsinkomster — stiger, ända till 1 200 euro. Propositionen innebär att det inom inkomstområdet mellan 686 och 1 200 euro kommer att finnas en grupp pensionärer som genuint är låginkomsttagare men vars pension inte kommer att stiga alls trots garantipensionen.

För att åtgärda den här bristen föreslår jag en nivåhöjning av alla folkpensioner med 40 euro i månaden den 1 mars 2011. Om alla folkpensioner höjs med 40 euro i månaden betyder det att den fulla folkpensionen för ensamstående blir 624 euro enligt nivån 2010 och den fulla folkpensionen för makar blir 558,12 euro (i förslaget till paragraf är siffran räknad enligt 2001 års index).

År 2011 ska summan höjas enligt folkpensionsindex. Nivåhöjningen av folkpensionen kommer att höja pensionsbeloppet för en del pensionstagare över gränsen för garantipensionen (685 euro) 2011, vilket i sin tur leder till minskade kostnader för garantipensionen. Nettoeffekten av kostnaderna för nivåhöjningen blir uppskattningsvis 280 miljoner euro. Rent konkret betyder det att alla vars arbets- och folkpension i mars 2011 är högre än 685 euro (höjt enligt folkpensionsindex 2011) men mindre än den gränsinkomst som berättigar till folkpension vid samma tidpunkt (1 227 euro i månaden) får sin folkpension höjd med 40 euro.

Motivering

Förbättringar i försörjningen för dem som länge lever på folkpensionen och de minsta arbetspensionerna är viktiga och välkomna. Därför ställer vi oss bakom förslaget om en garantipension som förbättrar de ekonomiska villkoren för de här grupperna.

Men propositionen innehåller vissa problem som absolut borde ha åtgärdats. Ett exempel är garantipensionens inverkan på bostadsbidraget. Garantipensionen överskrider gränserna för tillläggssjälvrisken i bostadsbidraget för ensamstående pensionstagare och pensionstagares makar. Följden blir att bostadsbidraget minskar för ungefär 52 000 stödtagare och helt och hållet dras in för ungefär 600 stödtagare. Det betyder att de effekter som eftersträvas med garantipensionen, att förbättra försörjningen för dem som lever på de allra minsta pensionsinkomsterna, till viss del kommer att utebli. För att åtgärda detta måste bostadsbidraget för pensionstagare konsekvent samordnas med garantipensionen så att gränsen i fråga om tilläggssjälvrisken blir minst lika stor som garantipensionens årliga belopp. Då har också alla som får garantipension rätt till fullt bostadsbidrag för pensionstagare. Ändringsförslagen ovan ingår i vår lagmotion LM 29/2010 rd. Genom ändringarna förbättras också villkoren för dem som får bostadsbidrag för pensionstagare.

Ungefär 550 000 personer som får en liten arbetspension men vars pension är högre än 685 euro kommer inte att ha rätt till garantipension.

Det går att göra riktade förbättringar i villkoren för dem som lever på de minsta pensionsinkomsterna, bland annat via systemet med bostadsbidrag för pensionstagare, genom att förbättra systemet med handikappbidrag och sjukpension och genom att lätta bördan i form av egenandel av utgifterna för sjukdom för dem som ofta är sjuka. För pensionärer med små inkomster är det också viktigt att social- och hälsovårdstjänsterna är lättillgängliga och håller hög kvalitet och att klientavgifterna är skäliga. Men regeringen har försummat att utveckla och finansiera social- och hälsovårdstjänsterna och i stället har den höjt klientavgifterna gång efter gång. Även om garantipensionen alltså medför en viss extra inkomst, kommer livet fortfarande att vara svårt för låginkomsttagare på grund av de stigande klientavgifterna och den försämrade tillgången till tjänster.

Lagfästa pensioner som betalas på grund av anställningsförhållande, tjänsteförhållande, företagsverksamhet och förtroendeuppdrag kommer att minska garantipensionens belopp. Avdraget görs till fullt belopp, så i fråga om de minsta arbetspensionerna och företagarpensionerna kommer det att betyda att de betalda pensionsförsäkringspremierna inte alls förbättrar pensionen. Detta är problematiskt både med tanke på rättvisan och försäkringsprincipen. Förvärvspension som intjänats efter att garantipensionen har införts kommer att höja pensionen först när beloppet överskrider 138 euro i månaden för en ensam pensionär och ca 270 euro för en pensionär som är gift eller lever i samboförhållande.

Däremot beaktas inte pensioner från frivilliga individuella pensionsförsäkringar (så kallade köpta pensioner). Om lagstadgade pensioner och pensioner som grundar sig på frivilligt sparande beaktades i grunderna för garantipensionen på samma sätt, skulle det inte uppstå något indirekt stöd för frivillig pensionsförsäkring.

I garantipensionsbeloppet ska bara pensionsinkomster beaktas som inkomster, fastän det vore mest konsekvent att beakta alla inkomster oberoende av vad de kallas. Risken med att inte beakta andra inkomster är att skattebetalarnas pengar i takt med att den finansiella hållbarheten i statsfinanserna försämras i allt större utsträckning också går till personer som inte behöver extra inkomster. Det är särskilt problematiskt att inkomstprövningen i fråga om garantipension inte gäller olika slags skattesubventionerade former av långsiktigt sparande.