Motivering
Det är ett allmänt erkänt faktum
att arbetskarriärerna i Finland behöver förlängas.
En avgörande metod för att göra det är
att minska antalet nya sjuk- eller invalidpensioner. Genom så tidiga
ingrepp i fall av långvarig sjukfrånvaro som möjligt
minskar sannolikheten för pensionering före den
lagfästa arbetspensionsåldern.
Social- och hälsovårdsutskottet tillstyrker propositionen
för att den ger bättre möjligheter att
ta tag i fall av långvarig sjukfrånvaro på ett
tidigare stadium. Den bidrar också till en smidigare samrådsprocess
mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och företagshälsovården
för att bedöma arbetsförmågan
och till att insatserna för att återställa
arbetsförmågan får större effekt.
Det underlättar för arbetstagaren att återgå till
arbetet efter en sjukfrånvaro.
Förebyggande åtgärder som stöder
arbetshälsan och rättidig vård och rehabilitering är
A och O när det gäller att förebygga
arbetsoförmåga. På arbetsplatserna behövs
det rutiner för hur man ska förebygga långvarig
sjukfrånvaro och underlätta återgången
till arbetet efter sjukledighet. I början av 2011 trädde
en lagändring i kraft (RP 67/2010 rd)
som gav företagshälsovården ökat
ansvar för arbetshälsoprocessen och arbetsgivaren
bättre incitament för att ordna med förebyggande
företagshälsovård. Ett villkor för
högre ersättning är att arbetsgivaren,
arbetstagarna och företagshälsovården
kommer överens om vilka rutiner som ska följas
på arbetsplatsen och i företagshälsovården
för att upprätthålla, följa upp
och sätta in tidigt stöd för arbetsförmågan. Det
föreslagna förfarandet, alltså att det
för sjukdagpenning efter 90 sjukdagpenningsdagar krävs
ett utlåtande från företagshälsovården
om arbetstagarens återstående arbetsförmåga
och en utredning som upprättas gemensamt av arbetstagaren
och företagshälsovården om arbetstagarens
möjligheter att fortsätta arbeta, är
en konsekvent fortsättning på den ovan nämnda
reformen och stöder målen i den.
Ett gott samarbete och en samsyn mellan parterna spelar en stor
roll för att förebygga arbetsoförmåga
och stödja en återgång till arbetet.
För de arbetsplatser som har ett genuint intresse av att
värna sina anställdas arbetsförmåga
och fungerande modeller för att hjälpa anställda
som förlorat arbetsförmågan att återgå till
arbetet spelar lagförslaget ingen större roll.
Lagen får störst betydelse på de arbetsplatser
där ingenting har överenskommits om tillvägagångssättet.
Lagens absoluta bakre gräns på 90 dagar förpliktar
arbetsgivaren, arbetstagaren och företagshälsovården
att se tillsammans på möjligheterna att återgå till
arbetet och med vilka metoder det ska ske.
Det är viktigt att man på arbetsplatserna
inser lagens betydelse som en del i ett större sammanhang
som syftar till att förlänga arbetskarriärerna
genom att förebygga arbetsoförmåga och främja
en återgång till arbetet. Därför
får 90-dagarsgränsen inte heller bli en huvudregel
för att lämna utlåtande. Med hänsyn
till orsakerna till en arbetstagares arbetsoförmåga
och arbetsplatsens möjligheter att ordna arbete som svarar
mot arbetsförmågan är det bra om villkoren
för en återgång till arbetet klarläggs
så snabbt som möjligt i ett samlat perspektiv
när arbetstagarens arbetsoförmåga är
ett faktum. Utlåtandet bör dessutom grunda sig
på en faktisk bedömning av arbetstagarens återstående
arbetsförmåga och möjligheter att återgå till
arbetet, för utlåtandet är i sig till
ingen nytta om det har upprättats bara för att
uppfylla lagens bokstav. Också efter utlåtandet är
det viktigt att arbetsgivaren och företagshälsovården
håller kontakt med den sjukskrivna arbetstagaren. Syftet är
ju att arbetstagaren ska kunna återgå till arbetet.
Utskottet poängterar att informationen om reformen
spelar en viktig roll. Reformen är förknippad
med en rad fataljer som kan betyda förlorade eller fördröjda
förmåner om de lämnas obeaktade. Ansökningstiden
för sjukdagpenning förkortas från fyra
till två månader. Det är motiverat med
tanke på lagens syfte, men det gäller att informera
arbetsgivare och försäkrade om ändringen
så grundligt att ingen går miste om sina förmåner.
Inte minst när det gäller de försäkrade
bör en skälighetsprövning göras
med beaktande av att tanken bakom den förkortade ansökningstiden är
att påverka företagshälsovårdens
och arbetsgivarens agerande. Om den försäkrade
inte omfattas av företagshälsovård spelar
ansökningstiden inte en lika stor roll.
Enligt propositionen ska arbetstagaren lämna in ett
utlåtande från företagshälsovården
senast när sjukdagpenning har betalats ut i 90 dagar. Om
fataljen inte iakttas betyder det att utbetalningen av dagpenningen
avbryts och därför är det viktigt att
arbetstagarna är medvetna om sin nya skyldighet och att
arbetstagaren har kommit överens med företagshälsovården
om vilka rutinerna är. Folkpensionsanstaltens allmänna
råd och information har en nyckelroll här. Det är motiverat
att den försäkrade alltid innan utbetalningen
av sjukdagpenning avbryts ges tillfälle att komma med en
förklaring till varför han eller hon inte har
lämnat in nödvändigt utlåtande
från företagshälsovården. På detta
sätt kan man försäkra sig om att sjukdagpenningen
betalas ut utan avbrott om det inte beror på arbetstagaren att
utlåtandet inte har blivit inlämnat.
För att propositionen ska nå sitt syfte är
det angeläget att företagshälsovården
har adekvata resurser och en tillräckligt stor och behörig
personal för att tillhandahålla tjänsterna.
Det kräver utbildning som stärker företagshälsovårdspersonalens
kompetens inte minst i rehabiliteringsfrågor. Arbetslivs-
och jämställdhetsutskottet noterar i sitt utlåtande
att det redan nu råder brist på kompetent yrkesutbildad
personal och att det skiljer stort mellan regionerna i fråga
om tillgången på personal. En del arbetstagare
har fortfarande inte tillgång till företagshälsovård, trots
att det är en lagfäst skyldighet för
arbetsgivaren att ordna sådan. Tillsammans gör
de här faktorerna det svårt att uppfylla lagens
syfte och diskriminerar en del arbetstagare jämfört
med andra.
Det krävs en långvarig och systematisk insats för
att förlänga arbetskarriärerna och förebygga arbetsoförmåga
och många olika metoder för att alla ska ha en
möjlighet att vara med i arbetslivet efter egen förmåga.
Det handlar dels om att förändra attityder, dels
om att påverka saker och ting genom lagstiftning. Utskottet
ser det som viktigt att förstahandsalternativet alltid är
en återgång till arbetet och insatser för
att stödja den. Informationen ska alltid stödja
en återgång till arbetet. Sjuk- eller invalidpension
ska alltid vara sistahandsalternativet.
För att stödja arbetstagarnas återgång
till arbetet och förebygga långvarig sjukfrånvaro är det
viktigt att klarlägga om det finns möjligheter att
betala partiell sjukdagpenning också till deltidsanställda.
I servicesektorn finns det gott om anställda som på grund
av sitt deltidskontrakt inte har rätt till partiell sjukdagpenning, även
om det skulle vara ett lämpligt sätt att stödja
deras återgång till arbetet.
I sitt program utfäster sig regeringen att effektivisera
samarbetet och rapporteringen mellan aktörerna i hälsovårds-,
socialförsäkrings- och rehabiliteringssektor för
att upprätta ur klienternas synvinkel målinriktade
och funktionella vård- och servicekedjor. FPA:s, företagshälsovårdens,
arbetsgivarnas, arbetstagarnas, den övriga hälsovårdens
och arbetskraftsmyndigheternas roller och samarbete måste
tydliggöras. Det är absolut nödvändigt
eftersom det fortfarande finns stora brister i rehabiliteringen.
Enligt lagen ska FPA utreda den försäkrades rehabiliteringsbehov
senast när sjukdagpenning har betalats ut i 60 dagar. Lagens
krav uppfylls inte i praktiken. På det hela taget är
rehabiliteringen splittrad och ansvaret oklart. En rättidig
och lämplig rehabilitering är emellertid i många
fall ett nödvändigt villkor för att återställa
arbetsförmågan och möjliggöra
en återgång till arbetet.
Förslaget förbättrar för
de arbetstagare som omfattas av företagshälsovård.
Lagen gäller således inte de som inte har en anställning
eller som inte har ordnat med företagshälsovård
för sig. Den omfattar till exempel inte arbetslösa, studerande
och företagare. FPA tänker dra i gång ett
projekt med benämningen Kyky i början av nästa år
för att erbjuda dem som behöver rehabilitering
service som stöder en återgång till arbetet.
Servicen är avsedd för klienter som inte omfattas
av företagshälsovård. Dessutom utvecklar arbetskraftsförvaltningen
sin service till de arbetslösa. Regeringen lyfter i sitt
program fram behovet av adekvata resurser för bedömning
av de arbetslösas arbetsförmåga och av
att kunna hänvisa dem till nödvändiga
tjänster och yrkesinriktad rehabilitering. Det är
viktigt att insatserna för att bedöma arbetsförmågan,
förebygga långvarig sjukfrånvaro och
ordna rehabilitering täcker in hela befolkningen.
Mentala problem var orsaken till 33,1 procent av de nya sjuk-
och invalidpensioner som beviljades 2009. Pensioner på grund
av mentala problem beviljas i regel klart yngre människor än pensioner
på grund av sjukdomar i stöd- och rörelseorganen.
Därför utgör pensioner på grund av
mentala problem en majoritet bland arbetspensioner som beviljas
som sjuk- eller invalidpension. För att arbetsoförmåga
som beror på mentala problem ska kunna förebyggas
måste företagshälsovården bli
mycket bättre på att identifiera symtom på depression
redan på ett tidigt stadium, då det är
lättare att behandla den. De som är sjukskrivna
för mentala problem behöver bättre rehabiliteringsmöjligheter
och kraftfulla åtgärder som hjälper dem
att återgå till arbetet. För att det
ska lyckas måste företagshälsovården
och den specialiserade sjukvården samarbeta bättre.
Social- och hälsovårdsutskottet vill att man noga
bevakar vilka effekter lagändringarna får för
företagshälsovården på arbetsplatserna
och för sjukfrånvarofrekvensen och antalet nya
sjuk- och invalidpensioner.