Motivering

I och för sig är det en bra och motiverad reform att den rehabiliterande psykoterapi som FPA ersätter efter prövning blir lagstadgad verksamhet som omfattas av FPA:s skyldighet att ordna tjänster. När den föreslagna lagen trätt i kraft kommer de anslag som reserverats för rehabiliterande terapi inte längre att begränsa antalet nya klienter som omfattas av tjänsterna utan ersättning betalas till alla i behov av rehabiliterande terapi. Rehabiliteringsklienternas rättssäkerhet förbättras av att det blir tillåtet att överklaga beslut om ersättning för rehabiliterande psykoterapi.

Men lagförslaget innehåller trots allt vissa problematiska punkter som vi vill förbättra.

Låt vara att lagförslaget är bra innehåller den trots allt risken att den offentliga sektorns otillräckliga resurser får terapeuter att ta steget över till den privata sektorn. Därmed blir det svårare för den offentliga sektorn att ta hand om dem som inte kan få rehabiliterande psykoterapi. Man måste se till att det finns tillräckligt med psykiatriska tjänster att tillgå inom den offentliga vården och omsorgen och att kommunerna arbetar på att förebygga psykisk ohälsa. Inom den offentliga hälso- och sjukvården har man goda erfarenheter bl.a. av behandlingen av akuta psykiska problem, vilket har minskat behovet av rehabiliterande psykoterapi.

Högre ersättning för rehabiliterande psykoterapi

I den rehabiliterande psykoterapi som FPA ersätter blir egenavgiften för klienter över 26 år stor, ca 1 600 euro om året om terapin sker två gånger i veckan. Av propositionen framgår det att terapi som ges två gånger i veckan i tre års tid kostar patienten i snitt 5 900 euro. Det försvårar för försäkrade med låga inkomster att anlita psykoterapitjänster. Värst utsatta är arbetslösa och människor med ekonomiskt låg standars. Den stora egenavgiften kan bli ett stort hinder också för t.ex. personer med funktionsnedsättning.

Även behovet av utkomststöd kommer troligen att öka i kommunerna när den rehabiliterande psykoterapin inkluderas i FPA:s skyldighet att ordna tjänster. För närvarande varierar praxis i kommunerna när det gäller att bevilja utkomststöd för egenavgiften för FPA:s rehabiliterande psykoterapi. Vi anser att de som har rätt till utkomststöd också ska få utkomststöd för denna egenavgift. Också behovsprövat/förebyggande utkomststöd bör beviljas för ändamålet bl.a. för att garantera en långvarig rehabilitering. Men man kan inte utgå från att utkomststödet löser problemet med den höga egenavgiften, eftersom rehabiliteringsklienter med små inkomster inte alla gånger är berättigade till utkomststöd.

Ersättningstaxan justerades senast 1986, dvs. för 24 år sedan. Om vuxna patienters egenavgift kvarstår på nuvarande nivå är chanserna att på lika villkor få FPA:s rehabiliterande psykoterapi lika med noll. Egenavgiften räknas inte heller in i avgiftstaket inom hälso- och sjukvården.

Den höga egenavgiften gör att det är betalningsförmågan, inte behovet av psykoterapi som avgör vem som får rehabiliterande psykoterapi. Det här är ett verkligt stort problem ur ett jämlikhetsperspektiv. I den förordning som ges efter att den nya lagen trätt i kraft måste nivån på FPA-ersättningen läggas fast så att den inte ökar ojämlikheten mellan rehabiliteringsklienterna när det gäller psykoterapitjänster som bedöms vara behövliga. Uppsikt måste hållas över den nya taxan för att egenavgiften faktiskt ska sjunka och höjningen inte bakas in i priset på psykoterapi.

De kalkylerade kostnaderna för att verkställa lagen satta i underkant

Om antalet personer som får rehabiliterande psykoterapi ökar till följd av lagändringen, kommer också de som får utkomststöd för egenavgiften för psykoterapi förmodligen att bli fler. Kommunernas utgifter för utkomststöd ökar om nuvarande praxis att ersätta egenavgiften fortsätter. Även av den orsaken bör egenavgiften sänkas.

Eftersom antalet personer som beviljas rehabiliterande psykoterapi högst sannolikt kommer att öka, behöver också FPA tillräckligt med anslag för att kunna betala ersättningarna.

Kravet på vård i tre månader

Enligt den föreslagna 11 a § är ett villkor för att rehabiliterande psykoterapi ska ersättas att den försäkrade efter att den mentala störningen konstaterades har fått tillbörlig vård i minst tre månader. Med tillbörlig vård avses enligt bestämmelsen "vård som getts enligt god vårdpraxis vid en hälso- och sjukvårdsenhet och som innefattar nödvändig medicinsk, psykiatrisk och psykoterapeutisk undersökning och vård".

Problemet i det här fallet är att tillgången till adekvat vård som håller hög kvalitet varierar runt om i landet. Om tillgången till tillbörlig vård tryter, kan det ta oskäligt lång tid innan rehabiliteringen kommer igång. Också av den orsaken måste man se till att den offentliga psykiatriska vården kan erbjuda adekvata och högkvalitativa tjänster.

Maxantalet besök som ersätts måste ökas

De 200 besök under tre år som lagts fast som tak i den föreslagna 11 b § räcker inte till. I det fall att en person behöver ett tredje terapiår, skulle 240 besök ge honom eller henne möjlighet att med två besök i veckan få regelbunden och intensiv rehabiliterande psykoterapi i tre år. Enligt undersökningar gjorda bl.a. av Studenternas hälsovårdsstiftelse och Penningautomatföreningen sker de avgörande positiva förändringarna i långvarig psykodynamisk psykoterapi först under det tredje eller fjärde terapiåret. Vi föreslår att den föreslagna 11 b § ändras genom att antalet terapibesök höjs från 200 till 240 under tre år.

Samma paragraf drar fortfarande gränsen för besök för vilka ersättning betalas vid 80 under ett år. För att möjliggöra en intensivare rehabiliterande psykoterapi föreslår vi att gränsen slopas.

Bedömningen av behovet av en ny psykoterapiperiod bör göras av rehabiliteringsexperter

Femårskarensen i den föreslagna 11 b § för ny psykoterapiperiod är alltför lång. Den psykiska balansen kan rubbas t.ex. till följd av förändringar i arbetslivet såsom årligen återkommande samarbetsförhandlingar. En ny period med rehabiliterande psykoterapi som garanterar att personen kan fortsätta jobba och behålla sin arbetsförmåga kan behövas mycket snart efter den föregående perioden. Vi föreslår att karensen ska vara två år.

Den rehabiliterande psykoterapin är avsedd för att upprätthålla och återställa arbets- och studieförmågan. Det betyder att FPA betalar ersättning för rehabiliterande psykoterapi till 16—67-åringar medan de som fyllt 67 inte innefattas i personkretsen. Också de som på grund av sin ålder inte har rätt till rehabiliterande psykoterapi måste ha tillgång till adekvat psykiatrisk vård. Äldres psykiska funktionsförmåga måste stödjas bl.a. för att institutionsvård ska kunna undvikas.