Allmän motivering

Enligt utredning till utskottet har behovet av ledning och övervakning inom hälsovården ökat kraftigt de senaste åren. Antalet övervakningsfall vid Rättsskyddscentralen för hälsovården och länsstyrelserna har ökat med 51 procent från 2000 till 2004. I propositionen föreslås att uppgifterna för Rättsskyddscentralen för hälsovården ska utvidgas och dess resurser ökas avsevärt. Övervakningen av hälsovården ska också framöver huvudsakligen ankomma på länsstyrelserna. Social- och hälsovårdsutskottet finner utvidgningen av rättsskyddscentralens uppgifter och resursökningen nödvändiga. Förslaget att utvidga behörigheten från övervakning av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården till att också gälla övervakning av verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården är på sin plats, därför att de problem som kommer fram vid övervakningen ofta är en del av ett mångfacetterat händelseförlopp och det är svårt att ställa enskilda yrkesutbildade personer till svars för verksamhetens ändamålsenlighet. I situationer av detta slag har rättsskyddscentralen hittills varit tvungen att överföra uppgiften att bedöma huruvida förfarandet i en organisation har varit korrekt till länsstyrelsen.

Ett problem som kommer att kvarstå också efter den föreslagna reformen är att de regionala tillsynsmyndigheternas resurser är begränsade. De sakkunniga vid länsstyrelsernas social- och hälsovårdsavdelningar har vid sidan av de traditionella övervakningsuppgifterna många andra uppgifter som gäller utveckling, utvärdering och utbildning. Enligt utskottet kan målet för regeringens proposition, dvs. att samordna och förenhetliga ledningen och övervakningen samt tillgodose befolkningens grundläggande fri- och rättigheter samt jämlikhet, inte uppnås genom att endast utveckla centralförvaltningens styrning och övervakning. Man måste samtidigt se till att de statliga regionala myndigheterna har de resurser de behöver för ledning och övervakning, menar utskottet. Enligt utredning till utskottet har social- och hälsovårdsministeriet i olika sammanhang gjort framställningar till inrikesministeriet om att länsstyrelsernas social- och hälsovårdsavdelningar bör få ökade resurser. Utskottet ser det som ett problem att social- och hälsovårdsministeriet inte är behörig myndighet i frågor som gäller finansieringen av länsstyrelsernas social- och hälsovårdsavdelningar trots att social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för lagstiftningen inom avdelningarnas ansvarsområde.

Enligt motiven till regeringens proposition (s.18/II) är avsikten att utvidgningen av behörigheten för Rättskyddscentralen för hälsovården samt den resursförstärkning detta förutsätter genomförs stegvis genom interna arrangemang inom förvaltningsområdet under åren 2006—2009. Utskottet finner den i motiven föreslagna tidsplanen på fyra år mycket lång för att man effektivt ska kunna påbörja den mera omfattande verksamheten vid rättsskyddscentralen. Utskottet påpekar dock att när nya medel fördelas bör också verksamheten tryggas vid de ämbetsverk och inrättningar inom förvaltningsområdet vilkas resurser kommer att minskas i samband med reformen.