Allmän motivering
Livslängdskoefficienten
Med den pensionsreform som trädde i kraft i början
av 2005 infördes en livslängdskoefficient som
en ny faktor som påverkar pensionsbeloppet. Den ska reglera
pensionsutgiften och nivån på pensioner som börjar
löpa i enlighet med hur mycket den allmänna förväntade
medellivslängden ökar. När börjande ålderspensioner
räknas om med livslängdskoefficienten från
och med 2010, är den första åldersklass
vars ålderspension koefficienten inverkar på de
som är födda 1948. Enligt gällande lag
ska livslängdskoefficienten tillämpas på invalidpensioner
när de omvandlas till arbetspensioner. När livslängdskoefficienten
godkändes ansåg social- och hälsovårdsutskottet
att man ytterligare behövde se på tillämpningen
innan den infördes (ShUB 9/2002 rd).
Utskottet välkomnar varmt regeringens förslag
att se över bestämmelserna om livslängdskoefficienten
för invalidpensioner. Den minskar nämligen de
stadgade inkomsterna när pensionstagaren fyller 63 år,
då pensionen omvandlas till ålderspension.
Enligt propositionen ska livslängdskoefficienten tillämpas
på invalidpensionen genast när den börjar
löpa. Men livslängdskoefficienten får en
lindrigare effekt om den tillämpas bara på den intjänade
pensionsdelen och om det år pensionen börjar tas
till koefficient i stället för födelseåret.
Detta betyder att ju yngre man är när invalidpensionen
börjar, desto mindre effekt har koefficienten på pensionsbeloppet.
Analogt ligger livslängdskoefficienten för en
invalidpension som börjar nära pensionsåldern
nära den koefficient som tillämpas på ålderspensionen
för dem som arbetat fram till pensionsåldern.
Koefficienten kommer inte alls att tillämpas på invalidpensioner
som redan börjat löpa eller som börjar löpa
i år. Enligt gällande lag kommer livslängdskoefficienten
att gälla för invalidpensioner som beviljats sedan
2006. De föreslagna ändringarna garanterar därmed
att den nuvarande pensionen är fortsatt lika stor när
den omvandlas till ålderspension.
Samtidigt ska nivån på en börjande
invalidpension höjas genom att tillväxtprocenten
för pensionen för den återstående
tiden, alltså tiden mellan arbetsoförmåga
och åldern för ålderspension, höjs
från 1,3 procent till 1,5 procent i åldern 50—63 år.
Också examensinriktade studier och vård av ett
barn under 3 år med hjälp av stöd för
hemvård höjer de intjänade inkomsterna
för den återstående tiden. Pensionsnivån
för dem som i unga år gått i invalidpension
förbättras dessutom av förslaget att
engångshöjningen vart femte år ska vara
25 procent av pensionsbeloppet för dem som inte fyllt 31 år.
Den tidigare höjningen var 21 procent för dem
som inte fyllt 26 år.
De föreslagna ändringarna höjer på det
hela taget nivån på de invalidpensioner som börjar löpa
i början av nästa år, bibehåller
nivån på de nuvarande invalidpensionerna och förbättrar
de ekonomiska villkoren inte minst för dem som i unga år
förlorat arbetsförmågan.
Bestämmelserna om familjepensioner måste också ändras
för att livslängdskoefficienten för invalidpensionerna ändras.
Propositionen skapar större klarhet i tillämpningen
av livslängdskoefficienten på familjepensioner
och höjer nivån på den börjande
pensionen framför allt för ålderstigna
efterlevande makar. Vidare föreslås det en enda
gräns för det eurobelopp som minskar efterlevandepensionen,
dvs. 596 euro i 2009 års indexnivå. Om en efterlevande
make har en egen arbetspension som ligger under gränsen, minskas
efterlevandepensionen inte alls. Propositionen förbättrar
till denna del villkoren framför allt för efterlevande
makar med låga inkomster.
Deltidspension
Regeringen föreslår att den nedre åldersgränsen för
deltidspension ska höjas från 58 till 60 år som
ett sätt att få kontroll över pensionsutgifterna.
Dessutom föreslås pensionstillväxten
på inkomstbortfallet vid deltidspension bli slopad. Förändringarna
i deltidspensionen ska gälla dem som är födda
1953 och senare och de ska träda i kraft i början
av 2011.
Utskottet noterar att de föreslagna ändringarna
i och för sig innebär en försämring
av de nuvarande villkoren för deltidspension, men att de kan
motiveras med målen att höja sysselsättningsgraden
och förlänga arbetskarriärerna. Det är
viktigt att arbeta för båda målen för
att välfärdstjänsterna och den sociala
tryggheten ska kunna finansieras.
Deltidspensionen har utan tvekan betytt en möjlighet
för en del arbetstagare att stanna längre kvar
i arbetslivet i och med att de har kunnat arbeta mindre tack vare
sin deltidspension. Men i många fall söker sig
också arbetstagare med låg risk för arbetsoförmåga
eller arbetslöshet i deltidspension. Enligt en undersökning
hade minst hälften av dem som gått i deltidspension
fortsatt i heltidsarbete för att det saknades möjlighet
till deltidspension och bara en del av dem hade helt sökt
sig bort från arbetslivet. Det betyder att propositionen
förlänger arbetskarriärerna också om antalet
invalidpensioner ökar något i nämnda ålderskategorier.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fäster sig
i sitt utlåtande vid att propositionen vid sidan av inbesparingar
i pensionsutgifterna kan betyda ökade utgifter för
samhället till exempel på grund av anhörigvård
och ökad sjukfrånvaro och ansökningar
om och besvär över invalidpensioner. Social- och
hälsovårdsutskottet vill att effekterna av den
höjda åldersgränsen för deltidspension
för antalet invalidpensionsansökningar följs
upp. Samtidigt behövs det fler satsningar på bättre
arbetsförhållanden, företagshälsovård
och rehabilitering för att arbetsoförmåga ska
kunna förebyggas och arbetshälsan förbättras över
lag så att också äldre arbetstagare ska kunna
lockas att stanna kvar i arbetet.
Alterneringsledighet
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ser
i sitt utlåtande på vilka flexibla arrangemang
som behövs i arbetslivet framför allt med tanke
på äldre arbetstagare. Det är särskilt
viktigt att ordna det så att flexibla arbetstider kan kombineras
med arbetsuppgifter och närvård, om man vill förlänga
karriärerna. Social- och hälsovårdsutskottet
anser att de synpunkter som tas fram i utlåtandet är
angelägna och ser mycket positivt på att regeringen
nu när det har blivit allt svårare att gå i
deltidspension föreslår att systemet med alterneringsledighet
ska permanentas från början av 2010. Arbetslivet
ställer allt högre krav på arbetstagarna
och då är alterneringsledigheten ett bra sätt
att hjälpa de anställda att orka i arbetet, utveckla
sin kompetens och förena arbete med vårdansvar.
Enligt propositionen kommer den pension som tjänas
in under alterneringsledighet att ändras från
början av 2010. Under ledigheten växer pensionen
med 55 i stället för nuvarande 75 procent av den
lön som ligger till grund för ersättningen
under alterneringsledighet. Ledigheten innebär bara ett
kort avbrott på längst ett år i karriären
och därmed kommer den ändrade tillväxtbestämmelsen
inte att få några nämnvärda
effekter för pensionsbeloppet. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
bedömer att tillväxtbestämmelsen inte
heller kommer att inverka på intresset för alterneruingsledighet
i nämnvärd grad.
Motionen
Utskottet har godkänt 82 § i lagen om pension för
arbetstagare enligt propositionen. Av detta följer att
lagmotionen måste förkastas.