Motivering

I propositionen föreslås det att både löntagarens och arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringspremie ska sänkas med 0,1 procentenheter. Framställningen baserar sig på ett sysselsättnings- och tillväxtavtal som har förhandlats fram av arbetsmarknadsorganisationerna. Dess syfte är att förbättra löntagarnas köpkraft och att sänka arbetsgivarnas arbetskraftskostnader.

Arbetsgivarna ges ökat ansvar för de kostnader för utkomstskydd för arbetslösa som följer av att äldre anställda blir uppsagda. Det sker genom att arbetsgivarens självriskpremie höjs. Utskottet välkomnar denna åtgärd för att minska uppsägningarna av äldre anställda. Avgiften påförs om arbetslösheten till följd av uppsägning fortgår så att utkomstskydd för arbetslösa måste betalas för tilläggsdagar till den som sagts upp. Självriskpremie till fullt belopp gäller stora arbetsgivare med ett lönebelopp om minst 31 848 miljoner euro. För mindre lönebelopp sjunker självriskpremien linjärt så att ingen premie tas ut om lönebeloppet är mindre än 2 miljoner euro. Höjningens betydelse i pengar minskar av att perioden för tilläggsdagar i fråga om personer födda 1957 och senare blir kortare, högst två år i och med att den nedre åldersgränsen för tilläggsdagar stiger. Höjningen har avtalats i ett s.k. arbetskarriäravtal som arbetsmarknadsorganisationerna har ingått. Utskottet anser att premiehöjningen är ett motiverat sätt att höja sysselsättningen bland äldre arbetstagare.

Med arbetslöshetsförsäkringspremierna enligt propositionen beräknas arbetslöshetsförsäkringsfondens resultat nästa år uppvisa ett underskott om ca 350 miljoner euro och konjunkturbufferten slutet av året ha krympt till knappa 300 miljoner euro. Utskottet anser det viktigt att konjunkturbufferten är tillräcklig och konstaterar att finansieringen av arbetslöshetsersättningen måste vara hållbar också i tider när ekonomin och sysselsättningen är svag.