Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och angeläget. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Bestämmelserna om preskription

Regeringen föreslår att lagarna om olycksfallsförsäkring och lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner kompletteras på grund av att en lag om preskription av skulder (728/2003) träder i kraft den 1 januari 2004. Enligt förslaget ska försäkringsanstalterna debitera en försäkringspremie senast inom fem år från att premien har förfallit till betalning eller ta ut premien inom fem år efter att den har fastställts. Preskriptionstiderna ska inte kunna avbrytas. Rätten till återbäring av en försäkringspremie som försäkringstagaren betalat utan grund och rätten att återkräva en grundlöst utbetald ersättning får en preskriptionstid på tio år. Preskriptionstiderna ska kunna avbrytas.

Enligt den nya lagen om preskription av skulder är den allmänna preskriptionstiden för skulder tre år och den börjar som regel löpa när en skuld förfaller till betalning. Den allmänna preskriptionstiden förkortas således avsevärt jämfört med den nuvarande tioårsregeln. Syftet med den förkortade allmänna preskriptionstiden för skulder är dels att skuldförbindelser ska kunna klaras av inom en rimlig tid, dels att främja god indrivningssed. Med reformen vill regeringen skydda förtroendet för de rådande förhållandena eftersom omställningar i långvariga förhållanden har flera negativa effekter. En betalningsskyldighet som överraskande går till indrivning efter en lång tid kan slå hårt mot den berörda personens levnadsvillkor eftersom han eller hon inte har kunnat gardera sig för situationen.

Utskottet påpekar att synpunkterna ovan också passar in på socialförsäkringen, särskilt när indrivningen gäller privatpersoner. Tio år är en lång preskriptionstid, inte minst för återkrav av grundlöst utbetalade ersättningar. Utskottet påpekar att bestämmelsen i 53 g § i lagen om olycksfallsförsäkring, som tillåter att en ersättning som betalts ut till för stort belopp av rimlighetsskäl inte drivs in alls eller bara delvis, är en viktig princip när det blir aktuellt att återkräva en ersättning efter en lång tid.

Samtidigt med denna proposition behandlar utskottet också en proposition med förslag till ändring av den privata sektorns arbetspensionslagstiftning vad gäller preskription och återkrav av skuld (RP 154/2003 rd). I de föreslagna lagarna ingår en preskriptionstid på tio år för debitering av försäkringspremier. I samband med behandlingen av propositionen ansåg utskottet det nödvändigt att bestämmelserna om betalningsskyldighet, preskription och återkrav omprövas när arbetspensionslagarna för den privata sektorn sammanförs. Vidare anser utskottet det nödvändigt att också bestämmelserna om preskription och återkrav av olycksfallsförsäkring samtidigt ses över för att samordnade bestämmelser ska gälla för socialförsäkringen.

Ändringar på grund av förvaltningslagen

Lagarna om olycksfallsförsäkring föreslås dessutom bli ändrade på grund av den nya förvaltningslagen som träder i kraft 2004. Bestämmelserna om jäv, rätt att föra talan, korrigering av fel i beslut och sättet att delge beslut avviker från bestämmelserna i förvaltningslagen. Särbestämmelser som inte följer förvaltningslagen är befogade i dessa fall, påpekar utskottet.

Samtidigt med den aktuella propositionen lämnade regeringen också en proposition med förslag till lagstiftning om ändringssökande i beslut om social trygghet (RP 155/2003 rd) till riksdagen. I propositionen föreslås 53 c § i lagen om olycksfallsförsäkring bli ändrad så att beslut av olycksfallsbesvärsnämnden och försäkringsdomstolen kan delges genom brev per post. När förvaltningslagen och den ändrade 55 § i förvaltningsprocesslagen träder i kraft krävs det att besluten delges mot mottagningsbevis. På grund av tiden för behandlingen i riksdagen kommer lagförslagen att sättas i kraft senare än den 1 januari 2004. Därför föreslår utskottet med hänvisning till inkommen utredning att bestämmelserna om delgivning av beslut från olycksfallsnämnden och försäkringsdomstolen ändras i samband med den nu aktuella propositionen. Utskottet föreslår dessutom att hänvisningarna till förvaltningsprocesslagen stryks eftersom de är onödiga.

I 41 d § i lagen om olycksfallsförsäkring föreslås att 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården inte ska tillämpas på den bedömning som en sakkunnigläkare vid en försäkringsanstalt meddelar i denna befattning. Enligt vad utskottet har erfarit är tanken bakom bestämmelsen att befria sakkunnigläkaren från skyldigheten att i utlåtandet följa vissa formföreskrifter. Utskottet påpekar att den nya förvaltningslagen inte medför några ändringar i formföreskrifterna för läkarutlåtande. Det vore befogat att göra en bedömning av sakkunnigläkarnas ställning i ett större perspektiv. Därför föreslår utskottet att den föreslagna begränsningen i tillämpningen av 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården inte tas in i 41 d § i lagen om olycksfallsförsäkring.