Motivering

I den proposition som utskottets betänkande bygger på föreslår regeringen en lag om besvärsnämnden för social trygghet. Lagen ersätter bestämmelserna om prövningsnämnden i sjukförsäkringslagen. Prövningsnämnden ändrar namn till besvärsnämnden för social trygghet. Den nya lagen innebär att de regionala socialförsäkringsnämnderna i anknytning till Folkpensionsanstalten dras in och deras uppgifter överförs på besvärsnämnden för social trygghet (f.d. prövningsnämnden) med säte i Helsingfors. Till följd av den föreslagna lagen avvecklas de regionala socialförsäkringsnämnderna i Lahtis, Åbo, Seinäjoki, Kuopio och Uleåborg, som har mer än 40 år på nacken.

Vi föreslog att lagförslagen i regeringens proposition skulle förkastas av följande skäl.

Den föreslagna lagen innebär enligt expertyttranden att behandlingstiden för besvär förlängs avsevärt särskilt under övergångsfasen. Det beror på att ungefär 7 000 nya besvärsärenden flyttas över från de regionala nämnerna på den till Helsingfors förlagda besvärsnämnden för social trygghet, som redan nu är överhopad av 13 000 årliga besvär. Samtidigt ska det enligt förslaget bli möjligt att överklaga besvärsnämndens beslut hos försäkringsdomstolen i alla ärendekategorier, vilket ökar försäkringsdomstolens arbetsbörda med 1 500 besvär.

Folkpensionsanstalten föreslog att de regionala socialförsäkringsnämnderna får fortsätta tills alla till dem inlämnade besvär har blivit behandlade. Av någon anledning dög detta inte åt social- och hälsovårdsministeriet och regeringen utan dessa gick medvetet in för att förlänga handläggningstiderna under övergångsfasen. För de överklagande är situationen fullständigt orimlig, särskilt som de vanligen är människor som lever under små omständigheter och rimligen inte kan vänta ett och ett halvt år för att få ett beslut om sina förmåner.

I dagsläget är handläggningstiden för besvär i prövningsnämnden och försäkringsdomstolen — båda med säte i Helsingfors — totalt cirka 1,5 år utan de nya besvärsärenden som följer av propositionen. Experter, bland dem ordföranden för den nuvarande prövningsnämnden och ordföranden för den regionala socialförsäkringsnämnden i Kuopio, gör bedömningen att handläggningstiden för besvär över utkomstskyddsärenden i värsta fall förlängs från ett halvt till ett år under övergångsfasen.

De föreslagna lagändringarna som flyttar handläggningen av besvärsärenden från provinsen till Helsingfors är ohållbara regionalpolitiskt sett. De missar kapitalt målen i lagen om regionalisering av de statliga funktionerna. Enligt statsrådets förordning ska det undersökas om funktioner kan flyttas bort från Helsingfors bl.a. när en större översyn av dem är aktuell. Det är exakt vad det är fråga om nu, men i stället för att regionalisera står man i beråd att flytta funktioner från provinsen till Helsingfors.

Propositionen bryter också bjärt mot den närhetsprincip som gäller för behandlingen av ärenden när den drar in de regionala nämnderna, där man garanterat bättre känner till de överklagandes livssituation än i Helsingfors. Genom att det lagförslag utskottet godkänt utplånar den lokala expertisen i behandlingen och negligerar närhetsprincipen finns det risk för att de överklagandes rättssäkerhet försämras.

Regeringen kommer i propositionen med två argument för att nämnderna dras in. För det första är det lättare att separera nämnderna från FPA:s kretscentraler om de dras in. Till detta kan man konstatera att separationen lyckas hur bra som helst också om man håller kvar nämnderna. Det andra argumentet för indragningen är att rättskipningen och procedurerna behöver samordnas. Enligt hörda experter (t.ex. ordföranden för den regionala socialförsäkringsnämnden i Kuopio) har denna fråga inte aktualiserats i nämndernas över fyrtioåriga verksamhet bl.a. av den anledningen att nämndernas beslut kan överklagas hos prövningsnämnden, som i förekommande fall ser till att rättskipningen är enhetlig i hela landet. Resonemanget bygger på den övermaga tron att alla problem sopas undan bara ärendena flyttas till Helsingfors. Med samma logik och åberopande behovet av samordnad rättskipning kunde man kräva att Åbo hovrätt och de fyra andra hovrätterna ute i provinsen dras in och ärendena flyttas till Helsingfors.

Ett ytterligare bevis för att motiven till lagförslaget är fullständigt ohållbara är att regionerna tvingas släppa ifrån sig ca 25 tjänster och befattningar till Helsingfors.

Motivering

Enligt betänkandet dras socialförsäkringsnämnderna i anknytning till Folkpensionsanstalten in och besvärsnämnden för social trygghet blir första överklagandeinstans. Från de regionala nämnderna flyttas 7 000 årliga besvär över på besvärsnämnden. I dagsläget är handläggningstiderna ytterst långa vid prövningsnämnden och försäkringsdomstolen, särskilt som besvären gäller förmåner som är av fundamental betydelse för medborgarnas försörjning. Eftersom lagen leder till att besvärsnämnden för social trygghet årligen kommer att ha 20 000 besvär att behandla, måste man se till att den har adekvata resurser för att hålla handläggningstiderna inom rimliga gränser.