Motivering

Det är viktigt att tiden i arbetslivet förlängs och att partiellt arbetsföra personer finns med i arbetslivet i så stor utsträckning som möjligt, menar utskottet. Propositionen stöder den ambitionen. Propositionen innebär att personer som återvänder till jobbet efter att ha fått sjukdagpenning under maxtiden 300 dagar, kan få sjukdagpenning om deras sjukdom återkommer innan de hunnit vara i arbete 12 månader. Genom att bestämmelserna om maxtid för sjukdagpenning görs flexiblare blir det lättare för personer med en sjukdom som tidvis leder till kortvarig arbetsoförmögenhet att stanna kvar i arbetslivet.

Ändringen minskar arbetsgivarnas ekonomiska risk att sysselsätta partiellt arbetsföra personer. När arbetsgivaren anställer en person som varit sjukskriven i ett år, betalas till arbetsgivaren sjukdagpenning, om den anställda måste stanna borta från jobbet på grund av samma sjukdom. Trots att lagändringen sannolikt inte kommer att gälla många personer, kan den underlätta återgången till arbetslivet efter en lång sjukskrivning och på så vis i vissa fall få en person att avstå från eller senarelägga sin sjukpensionsansökan.

Men för att återgången till arbete efter en lång tids sjukfrånvaro ska lyckas, är det angeläget att arbetena organiseras så att partiellt arbetsföra erbjuds uppgifter som är lämpliga med hänsyn till deras hälsa och funktionsförmåga, understryker utskottet. På arbetsplatserna borde man också reagera på långa sjukskrivningar redan innan de hunnit pågå i ett år. Det finns statistik på att bara ungefär hälften av dem som varit sjukskrivna i ett halvt år återvänder till jobbet.

Enligt en tidigare godkänd ändring av sjukförsäkringslagen (ShUB 26/2010 rd — RP 67/2010 rd) ska arbetsplatserna från och med början av 2011 följa sjukfrånvaron bland de anställda. Dessutom ska arbetsplatserna och företagshälsovården avtala om praxis för hur arbetsförmågan ska upprätthållas och följas upp och tidigt stöd sättas in på arbetsplatsen. De här åtgärderna har enligt utskottets mening en viktig funktion för att minska sjukpensioneringarna.

Utskottet påpekar att enligt lagförslaget inträder rätten till ny sjukdagpenningsperiod efter att den tidigare maxtiden på 300 dagar uppfyllts först efter att personen varit i arbete 30 dagar utan avbrott. För den försäkrade beror det helt på slumpen om sjukdomen återkommer vid en sådan tidpunkt att kravet på tidsgräns uppfylls. Det kan också vara svårt att i praktiken bevisa att arbetet pågått utan avbrott särskilt när det gäller företagare och andra som utför eget arbete. Dessutom är det inte sagt att ett sjukdomsåterfall inträffar rätt med hänsyn till kravet att personen efter en ny sjukdagpenningsperiod på 50 dagar måste vara i arbete 12 månader för att få dagpenning.

Situationen är problematisk också för personer som enligt bestämmelserna om sjukdagpenningens maxtid inte får dagpenning men av hälsoskäl inte klarar av att arbeta. Sådana personer har rätt till arbetslöshetsförmåner om deras ansökan om sjukpension är under behandling eller blivit förkastad. Den som inte vill komma i kläm ska med andra ord ansöka om sjukpension. Även om arrangemanget i sig borgar för en grundläggande försörjning för den insjuknade, sitter det inte särskilt bra i ett orsaksbaserat system.

När reformen genomförs är det viktigt att ge akt på i vilken utsträckning de nya bestämmelserna faktiskt förhindrar att människor går miste om sjukdagpenning och bidrar till att de stannar kvar i arbetslivet.