Motivering
Det är viktigt att tiden i arbetslivet förlängs
och att partiellt arbetsföra personer finns med i arbetslivet
i så stor utsträckning som möjligt, menar
utskottet. Propositionen stöder den ambitionen. Propositionen
innebär att personer som återvänder till
jobbet efter att ha fått sjukdagpenning under maxtiden
300 dagar, kan få sjukdagpenning om deras sjukdom återkommer
innan de hunnit vara i arbete 12 månader. Genom att bestämmelserna
om maxtid för sjukdagpenning görs flexiblare blir
det lättare för personer med en sjukdom som tidvis
leder till kortvarig arbetsoförmögenhet att stanna
kvar i arbetslivet.
Ändringen minskar arbetsgivarnas ekonomiska risk att
sysselsätta partiellt arbetsföra personer. När
arbetsgivaren anställer en person som varit sjukskriven
i ett år, betalas till arbetsgivaren sjukdagpenning, om
den anställda måste stanna borta från
jobbet på grund av samma sjukdom. Trots att lagändringen
sannolikt inte kommer att gälla många personer,
kan den underlätta återgången till arbetslivet
efter en lång sjukskrivning och på så vis
i vissa fall få en person att avstå från
eller senarelägga sin sjukpensionsansökan.
Men för att återgången till arbete
efter en lång tids sjukfrånvaro ska lyckas, är
det angeläget att arbetena organiseras så att
partiellt arbetsföra erbjuds uppgifter som är
lämpliga med hänsyn till deras hälsa
och funktionsförmåga, understryker utskottet.
På arbetsplatserna borde man också reagera på långa
sjukskrivningar redan innan de hunnit pågå i ett år.
Det finns statistik på att bara ungefär hälften
av dem som varit sjukskrivna i ett halvt år återvänder
till jobbet.
Enligt en tidigare godkänd ändring av sjukförsäkringslagen
(ShUB 26/2010 rd — RP 67/2010
rd) ska arbetsplatserna från och med början
av 2011 följa sjukfrånvaron bland de anställda.
Dessutom ska arbetsplatserna och företagshälsovården
avtala om praxis för hur arbetsförmågan
ska upprätthållas och följas upp och
tidigt stöd sättas in på arbetsplatsen.
De här åtgärderna har enligt utskottets
mening en viktig funktion för att minska sjukpensioneringarna.
Utskottet påpekar att enligt lagförslaget
inträder rätten till ny sjukdagpenningsperiod
efter att den tidigare maxtiden på 300 dagar uppfyllts först
efter att personen varit i arbete 30 dagar utan avbrott. För
den försäkrade beror det helt på slumpen
om sjukdomen återkommer vid en sådan tidpunkt
att kravet på tidsgräns uppfylls. Det kan också vara
svårt att i praktiken bevisa att arbetet pågått
utan avbrott särskilt när det gäller företagare
och andra som utför eget arbete. Dessutom är det
inte sagt att ett sjukdomsåterfall inträffar rätt
med hänsyn till kravet att personen efter en ny sjukdagpenningsperiod
på 50 dagar måste vara i arbete 12 månader
för att få dagpenning.
Situationen är problematisk också för
personer som enligt bestämmelserna om sjukdagpenningens
maxtid inte får dagpenning men av hälsoskäl
inte klarar av att arbeta. Sådana personer har rätt
till arbetslöshetsförmåner om deras ansökan
om sjukpension är under behandling eller blivit förkastad.
Den som inte vill komma i kläm ska med andra ord ansöka
om sjukpension. Även om arrangemanget i sig borgar för
en grundläggande försörjning för
den insjuknade, sitter det inte särskilt bra i ett orsaksbaserat
system.
När reformen genomförs är det viktigt
att ge akt på i vilken utsträckning de nya bestämmelserna
faktiskt förhindrar att människor går
miste om sjukdagpenning och bidrar till att de stannar kvar i arbetslivet.
Detaljmotivering
8 kap. 6 §. Förmåner som utgör
hinder för sjukdagpenning.
Enligt propositionen är det tänkt att sjukpension
enligt folkpensionslagen inte längre ska utgöra
ett hinder för utbetalning av sjukdagpenning, utan pensionen
dras av från sjukdagpenningen. Följaktligen föreslås
det i propositionen att 7 punkt i 1 mom. stryks. Däremot
har man inte avsett ändra på det att en försäkrad
som får sjukpension som beviljats med stöd av
12 § 1 mom. i folkpensionslagen och som är yngre än
68 år har rätt till sjukdagpenning, om han eller
hon efter sin pensionering är i arbete och blir oförmögen
att utföra det arbete som han eller hon som pensionerad
har utfört omedelbart innan arbetsoförmågan
började. Därför föreslår utskottet
att 3 mom. ändras.