Motivering

Syftet med den föreslagna ändringen av företagarbegreppet är att personer som arbetar i ledande ställning i ett företag och ensamma äger minst 30 procent av bolagets aktier, eller som ensamma har 30 procent av de röster som aktieinnehavet medför, ska börja omfattas av tillämpningsområdet för det lagstadgade pensionsskyddet för företagare och lantbruksföretagare. Hittills har de jämställts med arbetstagare och försäkrats som sådana. Som företagare har betraktats personer i ledande ställning som ensamma eller tillsammans med familjemedlemmar äger över 50 procent av aktiekapitalet. Reformen leder till att delägare som arbetar i ledande ställning i fortsättningen försäkras på ett sätt som motsvarar de faktiska förhållandena, dvs. som företagare, och att de därmed skulle behandlas på samma sätt som andra företagare.

Överföringen från tillämpningsområdet för arbetspensionslagstiftningen till tillämpningsområdet för företagarpensionslagstiftningen innebär inga stora förändringar i den sociala tryggheten eftersom dessa personer redan nu har omfattats av den lagfästa försäkringen och såväl premier och avgifter som förmåner långt är de samma i bägge systemen. Men statusen som företagare förpliktar de försäkrade att själva se till att försäkringsskyddet sköts. I stället befrias de från arbetslöshetsförsäkringspremien. För lantbruksföretagarna innebär det inte heller några förändringar om de överförs från ArPL till LFöPL. En försäkring enligt LFöPL är ett krav för att man t.ex. ska kunna få avbytarservice. I propositionen görs den uppskattningen att ungefär 10 000 personers status påverkas av förslaget.

Ett annat viktigt syfte med propositionen är att den lagfästa försäkringen för företagare ska bli så täckande som möjligt. De företagare som är i den ovan beskrivna positionen i ett företag men som har lyft utdelning eller vinstandelar ur företaget i stället för lön kommer nu att omfattas av systemet med obligatorisk pensionsförsäkring. Uppskattningsvis 8 000 nya personer kommer enligt det nya systemet att omfattas av FöPL medan motsvarande siffra för LFöPL:s del är ungefär 400. Pensionsförsäkringen breddar också i övrigt deras sociala trygghet. Enligt utskottet är förslaget i konsekvent samklang med den principen att allt slags arbete ska öka pensionsskyddet och kapitalinkomsten i dessa fall härrör från arbetsinsatser i företaget.

Utskottet påpekar att företagaren enligt lag ska försäkra sig utifrån den lön som skäligen bör betalas, om en person med motsvarande yrkesskicklighet avlönas att utföra hans eller hennes företagarverksamhet. Den som genom reformen överförs till tillämpningsområdet för FöPL eller LFöPL kan själv bestämma den lön utifrån vilken han tecknar försäkring. Detta är en betydande ändring för dem som reformen gäller. Utgångspunkten bör vara att arbetsinkomsterna ligger på samma nivå som tidigare för annars försämras den sociala tryggheten. Enligt utskottet är det viktigt att sådana försäkringar tecknas som motsvarar företagarens faktiska inkomstnivå också i de fall då företagaren endast har lyft kapitalinkomster i bolaget.

Till en början kommer reformen att innebära besparingar för staten när premieinkomsterna av företagar- och lantbruksföretagarpensionsförsäkringarna ökar, varvid statens andel av pensionsutgifterna minskar. Men i framtiden orsakar reformen ökade kostnader för staten eftersom staten på årsnivå finansierar ca 5—20 procent av företagarpensionerna och över 80 procent av lantbruksföretagarpensionerna.

Enligt utskottet är det viktigt att informera om ändringarna i pensionslagarna och ge de försäkrade råd om hur de inom den föreskrivna övergångsperioden ska ordna sina försäkringar enligt de bestämmelser som godkänns utifrån propositionen.