Motivering
Syftet med den föreslagna ändringen av företagarbegreppet är
att personer som arbetar i ledande ställning i ett företag
och ensamma äger minst 30 procent av bolagets aktier, eller
som ensamma har 30 procent av de röster som aktieinnehavet
medför, ska börja omfattas av tillämpningsområdet
för det lagstadgade pensionsskyddet för företagare
och lantbruksföretagare. Hittills har de jämställts
med arbetstagare och försäkrats som sådana.
Som företagare har betraktats personer i ledande ställning
som ensamma eller tillsammans med familjemedlemmar äger över
50 procent av aktiekapitalet. Reformen leder till att delägare
som arbetar i ledande ställning i fortsättningen
försäkras på ett sätt som motsvarar
de faktiska förhållandena, dvs. som företagare,
och att de därmed skulle behandlas på samma sätt som
andra företagare.
Överföringen från tillämpningsområdet
för arbetspensionslagstiftningen till tillämpningsområdet
för företagarpensionslagstiftningen innebär
inga stora förändringar i den sociala tryggheten
eftersom dessa personer redan nu har omfattats av den lagfästa
försäkringen och såväl premier
och avgifter som förmåner långt är
de samma i bägge systemen. Men statusen som företagare
förpliktar de försäkrade att själva
se till att försäkringsskyddet sköts.
I stället befrias de från arbetslöshetsförsäkringspremien.
För lantbruksföretagarna innebär det
inte heller några förändringar om de överförs
från ArPL till LFöPL. En försäkring
enligt LFöPL är ett krav för att man
t.ex. ska kunna få avbytarservice. I propositionen görs
den uppskattningen att ungefär 10 000 personers status
påverkas av förslaget.
Ett annat viktigt syfte med propositionen är att den
lagfästa försäkringen för företagare
ska bli så täckande som möjligt. De företagare
som är i den ovan beskrivna positionen i ett företag men
som har lyft utdelning eller vinstandelar ur företaget
i stället för lön kommer nu att omfattas av
systemet med obligatorisk pensionsförsäkring.
Uppskattningsvis 8 000 nya personer kommer enligt det nya systemet
att omfattas av FöPL medan motsvarande siffra för
LFöPL:s del är ungefär 400. Pensionsförsäkringen
breddar också i övrigt deras sociala trygghet.
Enligt utskottet är förslaget i konsekvent samklang
med den principen att allt slags arbete ska öka pensionsskyddet och
kapitalinkomsten i dessa fall härrör från
arbetsinsatser i företaget.
Utskottet påpekar att företagaren enligt lag ska
försäkra sig utifrån den lön
som skäligen bör betalas, om en person med motsvarande
yrkesskicklighet avlönas att utföra hans eller
hennes företagarverksamhet. Den som genom reformen överförs
till tillämpningsområdet för FöPL
eller LFöPL kan själv bestämma den lön
utifrån vilken han tecknar försäkring.
Detta är en betydande ändring för dem
som reformen gäller. Utgångspunkten bör
vara att arbetsinkomsterna ligger på samma nivå som
tidigare för annars försämras den sociala
tryggheten. Enligt utskottet är det viktigt att sådana
försäkringar tecknas som motsvarar företagarens
faktiska inkomstnivå också i de fall då företagaren
endast har lyft kapitalinkomster i bolaget.
Till en början kommer reformen att innebära besparingar
för staten när premieinkomsterna av företagar-
och lantbruksföretagarpensionsförsäkringarna ökar,
varvid statens andel av pensionsutgifterna minskar. Men i framtiden
orsakar reformen ökade kostnader för staten eftersom
staten på årsnivå finansierar ca 5—20
procent av företagarpensionerna och över 80 procent
av lantbruksföretagarpensionerna.
Enligt utskottet är det viktigt att informera om ändringarna
i pensionslagarna och ge de försäkrade råd
om hur de inom den föreskrivna övergångsperioden
ska ordna sina försäkringar enligt de bestämmelser
som godkänns utifrån propositionen.