Motivering

Pensionsutdrag

Alla som tjänat in arbetspension inom den privata sektorn får med stöd av 75 § i lagen om pension för arbetstagare från och med 2008 årligen ett pensionsutdrag med uppgifter om den intjänade pensionen och de inkomster som ligger till grund för den. Regeringen föreslår att ett elektroniskt pensionsutdrag ska tas i bruk, och att de försäkrade får välja om de vill ha ett skriftligt eller ett elektroniskt utdrag. Utskottet ser positivt på förslaget. Eftersom antalet utdrag som årligen sänds ut redan nu är uppe i mer än 1,5 miljoner, är det förnuftigt att övergå till det kostnadseffektiva elektroniska alternativet. Förslaget ser också till de försäkrades intresse, när det ålägger pensionsanstalterna att skicka ut ett skriftligt utdrag, om en försäkrad inte på fyra år loggat in sig för att titta på sitt utdrag. Förslaget relaterar logiskt till ambitionen att utveckla elektroniska tjänster inom statsförvaltningen.

Meningen med pensionsutdraget är att de försäkrade lätt ska kunna kontrollera att pensionsförsäkringen är riktig. När pensionsanstalternas skyldighet att retroaktivt utreda brister i pensionsförsäkringen 2013 förkortas till att endast gälla fem år, är det desto angelägnare att arbetstagaren kontrollerar utdraget och reagerar på fel. Utskottet understryker vikten av att man fortsatt går ut med effektiv information till de försäkrade om utdragets betydelse.

Försäkring av utländska arbetstagare

I propositionen föreslås det att utländska arbetsgivare inte ska behöva försäkra arbetstagare som de sänder till Finland i enlighet med lagen om pension för arbetstagare, när arbetet här fortgår i högst två år. Bestämmelsen gäller fall där EU-regler eller bestämmelser i överenskommelser om social trygghet som Finland ingått inte tilllämpas. Om EU-lagstiftning ska tillämpas på arbetstagaren ska han eller hon i regel efter att arbetet pågått i ett år försäkras i Finland som en finländsk arbetstagare. Enligt gällande lag kan Pensionsskyddscentralen befria en utländsk arbetsgivare från tredjeland från försäkringsskyldigheten, när arbetsgivaren är skyldig att för sin utsända ordna skäligt pensionsskydd i en annan stat. Genom förfarandet har dubbel försäkringsskyldighet för arbetsgivaren kunnat undvikas.

I praktiken har det visat sig problematisk att befria arbetsgivare från tredjeländer från betalningsskyldigheten, eftersom det inte gått att få tillförlig utredning av pensionsskyddet för enskilda arbetstagare från en lång rad länder. Dessutom har det varit svårt att bedöma vad som är ett skäligt pensionsskydd när man inte känt till vilken den förväntade avkastningen på pensionsfonderna är eller vilken del av lönen som genererar pension. Tillsynen har varit allt annat än lätt och indrivningen av debiterade arbetspensionsavgifter i utlandet inte bara besvärlig utan också dyr. Ett annat argument för den föreslagna ändringen är EU:s nya samordningsförordning, som redan är antagen och som kommer att träda i kraft om några år. Enligt den försäkras en arbetstagare vars arbetskommendering räcker mindre än två år inte i anställningslandet utan omfattas fortsatt av försäkringen i det utsändande landet. Enligt propositionen ska arbetsgivare från tredjeland kunna befrias från avgift ända upp till fem år, om arbetsgivaren visar upp bevis för att pensionsskyddet är ordnat i en annan stat. Däremot behövs det inte längre någon utredning om hur stort, adekvat eller täckande skyddet är.

I dagsläget uppgår antalet korttidsanställda som kommer till Finland från tredjeländer till uppskattningsvis 10 000 per år. Flertalet av dem har lågutbildningsjobb inom metall- och byggbranschen eller låglönejobb inom servicesektorn. Antalet utländska arbetstagare beräknas öka inom de närmaste åren särskilt inom tjänste- och omsorgssektorn. Hur de utlänningar som just nu jobbar i Finland är försäkrade i sitt hemland finns inga säkra uppgifter om. Åtminstone inom byggbranschen har det uppdagats fall där försäkringen negligerats för utsända arbetstagare såväl från tredjeländer som från EU-länder. Det händer också att den lagfästa skyldigheten att teckna olycksfallsförsäkring för arbetstagare försummas.

Enligt lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006), som trädde i kraft den 1 januari 2007, ingår i beställarens utredningsskyldighet bl.a. att kräva intyg över tecknande av pensionsförsäkringar. Det är arbetarskyddsmyndighetens sak att se till att utredningsskyldigheten fullföljs. Den föreslagna lagändringen innebär att det i Finland inte kommer att finnas tillgång till uppgifter om pensionsförsäkring för utsända arbetstagare som jobbar här mindre än två år, eftersom skyldigheten att teckna försäkring här inte kommer att gälla dem.

Utskottet poängterar vikten av att utsända arbetstagare är pensionsförsäkrade. Självfallet ska man inte kräva dubbel försäkring, men den försäkrade måste definitivt ha en pensionsförsäkring i någon stat, t.ex. sin egen eller arbetsgivarens hemviststat. I inget fall får man acceptera att ett utländskt företag bjuder ut anställda utan att ha sett till deras sociala rättigheter. Det handlar inte bara om att konkurrensen mellan finländska och utländska arbetsgivare snedvrids och att den svarta ekonomin vinner terräng, utan framfört allt om att de anställda behöver skyddas utifrån gemensamma principer. I praktiken är det svårt att kontrollera att de lagfästa skyldigheterna uppfylls, eftersom det inte finns siffror på hur många arbetstagare som jobbar för utländska arbetsgivare.

Utskottet ser det som angeläget att man noga ger akt på om de utländska arbetstagarna blir fler eller färre och hur de placerar sig inom olika branscher. Dessutom bör man fundera på om man genom samarbete mellan förvaltningar och tillsammans med den privata sektorn kunde förbättra övervakningen av om de utländska arbetsgivarna uppfyller sina skyldigheter visavi skatter och socialförsäkringsavgifter. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande). Dessutom anser utskottet att Finland i såväl EU som i internationella organisationer aktivt bör driva på att också utsända arbetsgivares rätttigheter stärks.