Allmän motivering

Bakgrund

Syftet med solvensbestämmelserna för arbetspensionsanstalter är att trygga de försäkrades pensionsförmåner och fungera som ett instrument genom vilken det uppdelade arbetspensionssystemet med gemensamt ansvar vid behov ingriper i överdriven risktagning genom tillsyn. Den solvensreglering vi har i dag bygger på bestämmelser som trädde i kraft 1997. Då kopplades pensionsanstalternas tillsynsgränser till den risk som var förknippad med varje anstalts placeringstillgångar. Genom en lagändring 2007 fick pensionsanstalterna bättre möjligheter att eftersträva högre avkastning på placeringarna. Anstalterna kunde höja andelen placeringar av aktietyp från tidigare 25 procent till cirka 35 procent. Syftet med ändringen var att dämpa trycket på höjda pensionspremier. På grund av den internationella finanskrisen lindrades solvensbestämmelserna temporärt åren 2008-2012, så att pensionsanstalterna inte skulle tvingas sälja av aktier i ett ogynnsamt marknadsläge. Krisen på finansmarknaden visade att bestämmelserna om solvens för pensionsanstalter inte är tillräckligt flexibla när marknadsläget plötsligt förändras. Social- och hälsovårdsministeriet startade därför en översyn av solvensbestämmelserna i syfte att genom permanent lagstiftning göra det möjligt att säkra pensionsanstalternas solvens vid plötsliga störningar på marknaden.

Genom en reform vars första fas trädde i kraft 2011 ökade precisionen i riskbedömningarna och genom den andra fasen stärktes 2013 arbetspensionsanstalternas risktäckningskapacitet bland annat så att anstalterna förutsattes ha en ny buffert, ett solvenskapital. Den föreliggande propositionen är det tredje och sista momentet i den omfattande revideringen av solvensbestämmelserna. Syftet med propositionen är att bestämmelserna så väl som möjligt ska beakta alla väsentliga risker som är förknippade med placeringsverksamhet.

Nya regler för solvensberäkningarna

Enligt propositionen beaktar den nya modellen för kapitaltäckningsanalys alla väsentliga risker i anstaltens placeringsverksamhet bättre än tidigare. Bland riskerna kan nämnas valutarisken, kreditmarginalrisken, skuldhävstången och placeringarnas varaktighet. Den nya beräkningsmodellen gör det möjligt att bättre än i dag ta hänsyn till att placeringsmarknaden erbjuder allt mer utvecklade och komplicerade placeringsprodukter. Vid fastställandet av modellens konstanter har också 2008 års finanskris beaktats.

Kravet på diversifiering av placeringar, som var styrande för reformen 2007, kommer att gälla också i fortsättningen. Anstalterna måste fortsättningsvis sprida placeringarna i stort sett på samma sätt som i dag.

Det är enligt utskottet ytterst viktigt att den nya modellen gör riskbedömningarna av pensionsanstalternas placeringar mer jämförbara, vilket är en klar fördel med hänsyn inte bara till kontrollen utan också till anstalternas gemensamma ansvar. Utskottet välkomnar den nya bestämmelsen om att solvensgränsen ska beräknas utifrån anstaltens totala placeringstillgångar och att pensionsanstalten vid beräkningen av solvensgränsen ska identifiera alla risker som hänför sig till anstaltens respektive placeringar. Ju mer riskabel anstaltens placeringsverksamhet är, desto högre är kravet på kapitaltäckning.

Det är ändamålsenligt att revideringen av solvensbestämmelserna inte syftar till att begränsa möjligheten att sträva till högavkastande placeringar eller ändra risk- och avkastningsnivåerna för placeringarna. Hög avkastning är av avgörande vikt för att dämpa trycket på höjning av arbetspensionspremien och för att överhuvudtaget säkerställa att pensionssystemet är hållbart. Enligt propositionen har det nya beräkningssättet ringa inverkan på den nuvarande placeringsverksamheten. Vikten för aktierelaterade placeringar kan vara cirka 30-35 procent i pensionsanstalternas genomsnittliga placeringsallokering. Också ekonomiutskottet lägger i sitt utlåtande vikt vid att regleringen inte hindrar pensionsanstalterna från att eftersträva maximal avkastning på investeringarna inom ramen för den reglerade risknivån (EkUU 47/2014 rd).

Styrelsens ansvar

Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar i likhet med ekonomiutskottet att propositionen lyfter fram pensionsanstalternas styrelsers skyldigheter i anslutning till placeringsverksamheten. Styrelsen får utökade skyldigheter i fråga om kapitaltäckningsanalysens riktighet, tidsenlighet och tillämpning. Ekonomiutskottet anser att regleringen i detta avseende ännu tydligare kunde betona styrelsens helhetsansvar för tillgångsförvaltningen. Dessutom ser ekonomiutskottet det som befogat att vid den fortsatta utvecklingen av regleringen i tillämpliga delar beakta ordnandet av procedurer för bolagens egen proaktiva riskhantering och intern kontroll av samma typ som redan tillämpas i fråga om både liv- och skadeförsäkringsbolagen. Social- och hälsovårdsutskottet håller med ekonomiutskottet.

Bemyndigandet att utfärda förordning

Värdet av de konstanter som används vid beräkning av solvensgränsen ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Det är enligt utskottet angeläget att förordningen bereds i så god tid som möjligt innan lagen träder i kraft. Pensionsanstalterna måste kunna förbereda sig för den nya solvensberäkningen i god tid.