Allmän motivering
Bakgrund
Syftet med solvensbestämmelserna för arbetspensionsanstalter är
att trygga de försäkrades pensionsförmåner
och fungera som ett instrument genom vilken det uppdelade arbetspensionssystemet
med gemensamt ansvar vid behov ingriper i överdriven risktagning
genom tillsyn. Den solvensreglering vi har i dag bygger på bestämmelser
som trädde i kraft 1997. Då kopplades pensionsanstalternas
tillsynsgränser till den risk som var förknippad
med varje anstalts placeringstillgångar. Genom en lagändring
2007 fick pensionsanstalterna bättre möjligheter
att eftersträva högre avkastning på placeringarna. Anstalterna
kunde höja andelen placeringar av aktietyp från
tidigare 25 procent till cirka 35 procent. Syftet med ändringen
var att dämpa trycket på höjda pensionspremier.
På grund av den internationella finanskrisen lindrades
solvensbestämmelserna temporärt åren
2008-2012, så att pensionsanstalterna inte skulle tvingas
sälja av aktier i ett ogynnsamt marknadsläge.
Krisen på finansmarknaden visade att bestämmelserna
om solvens för pensionsanstalter inte är tillräckligt flexibla
när marknadsläget plötsligt förändras. Social-
och hälsovårdsministeriet startade därför
en översyn av solvensbestämmelserna i syfte att
genom permanent lagstiftning göra det möjligt
att säkra pensionsanstalternas solvens vid plötsliga
störningar på marknaden.
Genom en reform vars första fas trädde i kraft 2011 ökade
precisionen i riskbedömningarna och genom den andra fasen
stärktes 2013 arbetspensionsanstalternas risktäckningskapacitet bland
annat så att anstalterna förutsattes ha en ny buffert,
ett solvenskapital. Den föreliggande propositionen är
det tredje och sista momentet i den omfattande revideringen av solvensbestämmelserna.
Syftet med propositionen är att bestämmelserna
så väl som möjligt ska beakta alla väsentliga
risker som är förknippade med placeringsverksamhet.
Nya regler för solvensberäkningarna
Enligt propositionen beaktar den nya modellen för kapitaltäckningsanalys
alla väsentliga risker i anstaltens placeringsverksamhet
bättre än tidigare. Bland riskerna kan nämnas
valutarisken, kreditmarginalrisken, skuldhävstången
och placeringarnas varaktighet. Den nya beräkningsmodellen
gör det möjligt att bättre än
i dag ta hänsyn till att placeringsmarknaden erbjuder allt mer
utvecklade och komplicerade placeringsprodukter. Vid fastställandet
av modellens konstanter har också 2008 års finanskris
beaktats.
Kravet på diversifiering av placeringar, som var styrande
för reformen 2007, kommer att gälla också i
fortsättningen. Anstalterna måste fortsättningsvis
sprida placeringarna i stort sett på samma sätt
som i dag.
Det är enligt utskottet ytterst viktigt att den nya
modellen gör riskbedömningarna av pensionsanstalternas
placeringar mer jämförbara, vilket är
en klar fördel med hänsyn inte bara till kontrollen
utan också till anstalternas gemensamma ansvar. Utskottet
välkomnar den nya bestämmelsen om att solvensgränsen
ska beräknas utifrån anstaltens totala placeringstillgångar
och att pensionsanstalten vid beräkningen av solvensgränsen
ska identifiera alla risker som hänför sig till
anstaltens respektive placeringar. Ju mer riskabel anstaltens placeringsverksamhet
är, desto
högre är kravet på kapitaltäckning.
Det är ändamålsenligt att revideringen
av solvensbestämmelserna inte syftar till att begränsa möjligheten
att sträva till högavkastande placeringar eller ändra
risk- och avkastningsnivåerna för placeringarna.
Hög avkastning är av avgörande vikt för
att dämpa trycket på höjning av arbetspensionspremien
och för att överhuvudtaget säkerställa
att pensionssystemet är hållbart. Enligt propositionen
har det nya beräkningssättet ringa inverkan på den
nuvarande placeringsverksamheten. Vikten för aktierelaterade
placeringar kan vara cirka 30-35 procent i pensionsanstalternas
genomsnittliga placeringsallokering. Också ekonomiutskottet
lägger i sitt utlåtande vikt vid att regleringen
inte hindrar pensionsanstalterna från att eftersträva
maximal avkastning på investeringarna inom ramen för
den reglerade risknivån (EkUU 47/2014
rd).
Styrelsens ansvar
Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar
i likhet med ekonomiutskottet att propositionen lyfter fram pensionsanstalternas
styrelsers skyldigheter i anslutning till placeringsverksamheten. Styrelsen
får utökade skyldigheter i fråga om kapitaltäckningsanalysens
riktighet, tidsenlighet och tillämpning. Ekonomiutskottet
anser att regleringen i detta avseende ännu tydligare kunde betona
styrelsens helhetsansvar för tillgångsförvaltningen.
Dessutom ser ekonomiutskottet det som befogat att vid den fortsatta
utvecklingen av regleringen i tillämpliga delar beakta
ordnandet av procedurer för bolagens egen proaktiva riskhantering
och intern kontroll av samma typ som redan tillämpas i
fråga om både liv- och skadeförsäkringsbolagen.
Social- och hälsovårdsutskottet håller
med ekonomiutskottet.
Bemyndigandet att utfärda förordning
Värdet av de konstanter som används vid beräkning
av solvensgränsen ska utfärdas genom förordning
av statsrådet. Det är enligt utskottet angeläget
att förordningen bereds i så god tid som möjligt
innan lagen träder i kraft. Pensionsanstalterna måste
kunna förbereda sig för den nya solvensberäkningen
i god tid.
Detaljmotivering
Utskottet föreslår att hänvisningsbestämmelsen
i 23 § 1 mom. i lagförslag 1 justeras.
I propositionen föreslås ändringar
i vissa bestämmelser, i vilka det föreslås ändringar
i en proposition som samtidigt behandlas av riksdagen (RP
344/2014 rd med förslag till lagar om ändring
av försäkringsbolagslagen och vissa lagar som
har samband med den; om genomförande av det s.k. Solvens
II-direktivet). Eftersom de lagändringar som föreslås
i den föreliggande propositionen avses träda i
kraft först den 1 januari 2017, måste ändringarna
beakta de ändringar enligt propositionen RP 344/2014
rd, vilka träder i kraft redan den 1 januari
2016. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
därför att lagförslagen 4, 5 och 8 ändras.