Allmän motivering
Allmänna synpunkter
Det är en positiv reform att bestämmelserna
om arbetspension för löntagare inom privata branscher
sammanförs till en enda lag. Därmed blir regelverket
avsevärt tydligare. Den gällande lagstiftningen
om arbetspensioner är splittrad och har blivit mycket komplicerad
och svårkontrollerbar på grund av reformer som
gjorts under olika tidsperioder.
Det har varit en krävande uppgift att samla de utspridda
lagbestämmelserna i en enda lag. När själva
systemet är både omfattande och invecklat blir
lagstiftningen med nödvändighet också komplicerad.
När flera olika lagar slås ihop är det
viktigt att ta hänsyn till den praxis som har utformats
inom pensionssystemet under flera decennier. Det innebär
samtidigt att det inte alltid finns faktiska förutsättningar
för en förenkling. Utskottet framhåller
att den föreslagna nya lagstiftningen inte i alla stycken
uppfyller kravet på enkel och tydlig lagstiftning. Tydligheten
blir lidande av bland annat att den samordnade lagen om arbetspensioner
inte innehåller några bestämmelser om
de pensionsformer som så småningom försvinner,
till exempel arbetslöshetspension. I stället finns
bestämmelserna i en särskild lag om införande
av lagen om pension för arbetstagare. Vidare har den nya
lagen väldigt många bestämmelser och
en del av dem tas direkt över från de gällande
lagarna som kommit till under olika tider. När regeringen
dessutom i motiven på många ställen bara
hänvisar till motsvarande bestämmelser i den gällande
lagen blir lagskrivningen ännu svårare att förstå.
Ett annat karakteristiskt drag är att lagförslaget
har ovanligt många interna hänvisningar och att
en och samma bestämmelse upprepas i flera sammanhang. Arbetspensionslagstiftningen
hör till den gruppen av lagar som största delen
av befolkningen kommer i beröring med. Därför
hade det varit till fördel om en så genomgripande
reform hade satsat mer på både begreppsapparaten
och den språkliga utformningen, framhåller social- och
hälsovårdsutskottet.
Utskottet föreslår exceptionellt många ändringar
i lagförslagen. De flesta av dem är lagtekniska
redigeringar. Innan propositionen lämnades till riksdagen
hade den inte granskats av justitieministeriets granskningsbyrå.
Justitieministeriet hade heller inte lämnat något
utlåtande om förslaget. När utskottet
satte igång med sin behandling föreslog social-
och hälsovårdsministeriet i ett brev ändringar
i totalt 30 paragrafer där brister hade uppdagats efter
att propositionen hade lämnats till riksdagen. Utskottet
menar att social- och hälsovårdsministeriet
framöver bör bättre hålla reda
på att föreslagna lagändringar uppfyller
de kvalitetsmässiga kraven på lagskrivning. Utöver
de många lagtekniska ändringarna föreslår
utskottet också en del ändringar som till största
delen beror på synpunkterna i utlåtandena från
grundlagsutskottet respektive lagutskottet.
Skillnader jämfört med tidigare lagstiftning
Det primära syftet med propositionen är att
bestämmelserna om arbetspension för löntagare inom
den privata sektorn ska sammanföras till en enda lag. Huvudsakligen
motsvarar förslaget den arbetspensionsreform som trädde
i kraft den 1 januari 2005 och innefattar inga nya pensionspolitiska
strategier. Däremot medför reformen stora omställningar
i genomförandet av pensionssystemen.
För arbetsgivarna är den största
omställningen att den sektorsvisa försäkringen
försvinner. När den nya lagstiftningen träder
i kraft kan arbetsgivarna försäkra alla arbetstagare,
med undantag för sjömän, genom en och
samma försäkring oavsett vad de arbetar med. Tack
vare reformen underlättas pensionsskyddet väsentligt samtidigt
som felaktig försäkring och anknytande utredningar
minskar. I och med reformen integreras också kortvariga
arbeten inom den offentliga sektorn, som nu försäkras
enligt KAPL och KoPL, i pensionsskyddet för offentlig sektor,
alltså stat, kommuner och kyrka.
För de försäkrade medför
reformen ändringar i kriterierna för vissa förmåner.
Möjligheterna att få deltidspension underlättas
i och med att kortvariga sjukperioder strax före deltidspension
inte längre hindrar pensionsutbetalningen. Dessutom kommer
den tidsperiod under vilken en arbetstagare direkt före
deltidspension måste ha heltidsanställning under
minst tolv månader att förlängas med
ett halvår om personen får sjukdagpenning, sjuklön
eller dagpenning enligt trafikförsäkringslagen
eller lagen om olycksfallsförsäkring. Det är
en förbättring att bestämmelserna om
deltidspension blir flexiblare och deltidspension i större
omfattning tillåter tillfälliga omställningar
i deltidsarbete. När det gäller familjepensioner
försvinner tillägget för föräldralösa,
likaså bestämmelsen att efterlevandepension återinförs
om den efterlevande makens nya äktenskap slutar i skilsmässa.
Preskribering av pensionsrätt
Den största reformen för de försäkrade är
att registreringen av de pensionsbildande inkomsterna ändras. Ändringen
hänger samman med ett förslag om kortare preskriptionstider.
Preskriptionstiden för att att ange och återbetala
pensionsförsäkringsavgifter och för att
betala och återkräva pensioner förkortas
från tio till fem år. Dessutom föreslås
att varken pensionsanstalterna eller Pensionsskyddscentralen framöver
ska vara skyldiga att retroaktivt utreda en arbetstagares inkomster
längre än de fem kalenderår som föregår
en begäran om utredning. För längre tid än
så ska det inte behöva utredas om uppgifterna om
arbetstagarens inkomster är riktiga. Dessutom föreslås
att uppgifterna om en försäkrads inkomster som
regel inte ska ändras.
I och med reformen får den försäkrade
större ansvar för att se till att arbetspensionsskyddet är riktigt.
Arbetstagarna kommer årligen att få ett pensionsutdrag
där de pensionsberättigande inkomsterna och beloppen
för övriga förmåner och den
intjänade pensionen anges. Det hänger på arbetstagaren
att själv kontrollera uppgifterna och rätta fel.
Uppgifter som är äldre än fem år
rättas bara om arbetstagaren otvetydigt kan lägga
fram bevis för arbetsinkomster som hade gett honom rätt
att bli försäkrad enligt lagen om pension för arbetstagare.
Annars preskriberas den intjänade pensionsrätten.
Kravet på ostridig bevisning lägger en mycket sträng
bevisbörda på arbetstagaren, särskilt inom
branscher där anställningarna är kortvariga
eller arbetsgivarens företagsamhet är kortvarig
och konkursutsatt eller där det finns ovanligt många
ohederliga företagare, framhåller utskottet. Om
arbetstagaren ostridigt kan lägga fram bevis på sina
inkomster preskriberas inte pensionsrätten utan uppgifterna
rättas till retroaktivt för hur lång
tid som helst. Däremot tas inte pensionsförsäkringsavgifter
retroaktivt ut av arbetsgivaren längre än för
tio år.
Utskottet menar att det är positivt att de försäkrade
utan särskild begäran framöver årligen kommer
att få ett meddelande om den intjänade pensionen.
Pensionsutdraget ökar arbetstagarnas kunskaper om pensionsskyddet
och är samtidigt ett sätt att tillgodose allmänhetens
behov av information. En stor uppgift i samband med verkställigheten
av lagstiftningen är hur man ska kunna upplysa medborgarna
om vilken juridisk betydelse pensionsutdraget har. Pensionsanstalterna
inom den offentliga sektorn går inte med i systemet utan
anställda inom denna sektor får sitt utdrag från
Pensionsskyddscentralen. När det en gång är
så att pensionsutdraget slår fast en persons anställningar
bakåt i tiden får det inte finnas några
luckor i utskicket av pensionsutdrag. Inga rättsförluster
bör få förekomma av den anledningen att
ett utdrag inte har skickats ut.
Utskottet understryker vikten av att informationen om vilken
roll pensionsutdraget spelar planeras grundligt och att det avsätts
adekvata resurser för ändamålet. Utskottet
påpekar att det är mycket dyrt att varje år
skicka ut pensionsutdrag och att arbetspensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen
måste ställa upp med stora ekonomiska satsningar.
Det är en brist enligt utskottet att regeringen inte går
in på denna fråga i konsekvensbedömningen.
Tillsynen över pensionsförsäkringen
Det är bra att propositionen eftersträvar
effektivare tillsyn över pensionsförsäkringen,
framhåller utskottet och understryker att syftet med tillsyn är
att förebygga försummelser. Pensionsskyddscentralen
ska i samråd med arbetspensionsanstalterna utöva
tillsyn över pensionsförsäkringen. Enligt
lagförslaget har Pensionsskyddscentralen rätt
att utan hinder av sekretessbestämmelserna och begränsningarna
i insynen rätt att få uppgifter av arbetsgivarna,
pensionsanstalterna och myndigheterna för att kunna fullfölja
sitt tillsynsuppdrag. Dessutom får Pensionsskyddscentralen
den typen av uppgifter från myndigheterna som tillåter
vissa jämförelser, om tillsynen gäller
arbetsgivare.
Utskottet påpekar att en effektiv tillsyn över pensionsförsäkringen är
till nytta för både arbetsgivarna och arbetstagarna.
Tillsynen ökar jämlikheten mellan arbetsgivarna
när de som försummar att betala in avgifter blir
färre. Samtidigt kan arbetstagarna skyddas för
förluster av förmåner. Enligt utskottet är
också det pensionsutdrag som arbetstagarna får
av stor betydelse för tillsynen över pensionsförsäkringen.
Många av de arbetsgivare som försummar att betala
arbetspensionsavgifter försummar också att betala in
skatter. Men de register som skattemyndigheterna tillhandahåller
ger inga uppgifter om försummade avgifter. Av den anledningen
medverkar arbetstagarnas kontroller i samband med pensionsutdragen
till att förbättra övervakningen av att
skyldigheten att betala avgifter uppfylls. Också de föreslagna ändringarna
i straffbestämmelserna medverkar till en mer övergripande
försäkringsskyldighet. Tanken med de åtstramade
straffbestämmelserna är att de ska motverka att
arbetsgivarna låter bli att betala in avgifter.
Pensionsanstalternas konkurrensmöjligheter
I den föreslagna lagen om införande av lagen
om pension för arbetstagare ingår en specialbestämmelse
om Ömsesidiga Pensionsförsäkringsbolaget
Etera som tidigare bara hade hand om pensionsförsäkring
inom KAPL-branscher. Specialbestämmelsen föreskriver
att pensionsutgifter som är högre för
KAPL-försäkring än utgifterna för
invalidpension för andra arbetspensionsförsäkringsbolag
jämkas. Enligt motiven är syftet med bestämmelsen
att Pensionsförsäkringsbolaget Etera som ensam
haft hand om KAPL-försäkringar och nu utsätts
för konkurrens och andra arbetspensionsförsäkringsbolag
ska behandlas lika. Det handlar om en exceptionell reglering som
hänger samman med att flera olika arbetspensionslagar slås
ihop och att Etera, som tidigare innehade monopol, ska ha varken
för- eller nackdelar av konkurrensen.
Under behandlingens gång har utskottet påpekat
att olika typer av försäkringsanstalter bör
ha lika konkurrensmöjligheter när försäkringar överförs
mellan dem. Utskottet påpekar att bestämmelserna
om överföringar av försäkringar mellan
arbetspensionsanstalterna ingår i annan lagstiftning och
att en utredning för närvarande är aktuell
vid social- och hälsovårdsministeriet. När
utredningen är klar kan man bättre ta ställning
till vilka ändringar det behövs i reglerna för fondöverföringar.
Pensionsskyddscentralens uppgifter
I propositionen föreslås en fristående
lag om Pensionsskyddscentralen. Förslaget innehåller administrativa
bestämmelser och en uppräkning av Pensionsskyddscentralens
uppgifter. I sitt utlåtande går grundlagsutskottet
in på Pensionsskyddscentralens roll och uppgifter. Grundlagsutskottet
fäster sig särskilt vid 2 § 2 mom.
11 punkten där det sägs att Pensionsskyddscentralen
utövar tillsyn över vissa pensionsanstalter. Grundlagsutskottet
påpekar att detta kan medföra vissa problem visavi
en opartisk inställning eftersom pensionsanstalterna svarar
för finansieringen av Pensionsskyddscentralen. I den gällande
lagstiftningen ingår ingen bestämmelse om att
Pensionsskyddscentralen utövar ekonomisk kontroll över
arbetspensionsanstalterna utan den uppgiften hör till pensionsinspektionen.
Det är inte heller Pensionsskyddscentralen som ska utöva
tillsyn över lagligheten i arbetspensionsanstalternas verksamhet.
Det är ett uppdrag som vanligen hör till riksdagens
justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet och
i enskilda fall till oberoende prövningsorgan.
Tillsynen och kontrollen över pensionsstiftelserna
och pensionskassorna ingår också i försäkringsinspektionens
ansvarsområde på grundval av lagen om pensionsstiftelser
och lagen om pensionskassor. I lagarna sägs det dock att
social- och hälsovårdsministeriet kan bestämma
att pensionsstiftelser och pensionskassor som bedriver verksamhet
enligt arbetspensionslagen får föras över
till Pensionsskyddscentralen. Utifrån detta har social-
och hälsovårdsministeriet genom ett beslut gett
Pensionsskyddscentralen i uppdrag att utöva tillsyn över
att pensionsstiftelsen och pensionskassorna verkställer
arbetspensionslagstiftningen på rätt sätt.
Däremot ingår ingen ekonomisk övervakning
i uppdraget. Det är denna rättsliga tillsyn som
2 § 2 mom. 11 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen tar
fasta på, men bestämmelsen om delegering av tillsynen över
en riktig verkställighet ingår således
i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) och lagen om
försäkringskassor (1164/1992). Enligt
vad social- och hälsovårdsutskottet har erfarit är
behovet av tillsyn numera minimalt bland annat eftersom pensionsstiftelserna
och pensionskassorna förfogar över en bred expertis i
arbetspensionsfrågor. Social- och hälsovårdsministeriet
har planer på att starta en genomgripande reform av lagen
om pensionsstiftelser och lagen om pensionskassor. I detta sammanhang bör
det också utredas om Pensionsskyddscentralen behöver
ha kvar sin tillsynsuppgift.
Grundlagsutskottet anser att det tredje lagförslaget
inte behöver den bestämmelse om Pensionsskyddscentralens
uppgift att meddela anvisningar som ingår i 2 § 1
mom. 6 punkten i det tredje lagförslaget. Den typen av
fullmakter är enligt grundlagsutskottet extra problematiska för
att anvisningar som meddelas med stöd av lag kan uppfattas
som bindande bestämmelser och Pensionsskyddscentralen inte är
en sådan annan myndighet som utifrån 80 § 2
mom. i grundlagen kan bemyndigas att utfärda rättsregler.
Samma anmärkning gör grundlagsutskottet också till
bemyndigandebestämmelsen i 183 § 4 mom.
i den föreslagna lagen om pension för arbetstagare.
Propositionen avser inte att föra över normgivningsbemyndigande
till Pensionsskyddscentralen. För att bestämmelserna
tydligare ska säga ut att tillämpningsanvisningarna,
precis som det sägs i motiven till propositionen, inte är
bindande bestämmelser för pensionsanstalterna
föreslår social- och hälsovårdsutskottet
att Pensionsskyddscentralen i stället för anvisningar
ska kunna lämna rekommendationer om tillämpningen
av arbetspensionsbestämmelserna. Utskottet påpekar
dock att det i ett decentraliserat arbetspensionssystem som drivs
av självständiga privaträttsliga pensionsanstalter är
extra viktigt att se till att lagstiftningen tillämpas
på samma sätt på arbetstagare, företagare
och arbetsgivare oavsett i vilken pensionsanstalt arbetsgivaren
har ordnat med arbetspensionsförsäkring för sina
anställda. Rekommendationer för samordnad tillämpning
som lämnas av Pensionsskyddscentralen kan således
vara av mycket stor betydelse för de försäkrades,
de pensionssökandes och pensionstagarnas samt arbetsgivarnas
rättssäkerhet.
Ju tydligare Pensionsskyddscentralens uppgifter förvandlas
från ett för pensionsanstalterna gemensamt organ
till ett organ som sköter offentliga förvaltningsuppgifter,
desto mer liknar pensionsanstalternas ansvar för kostnaderna
för centralens verksamhet en skatteplikt, framhåller grundlagsutskottet
i sitt utlåtande. Därför har regeringen
enligt utskottets mening all anledning att utreda hur Pensionsskyddscentralens
finansiella system kan läggas om eller centralens förvaltningsuppgifter
föras över till statliga myndigheter eller Pensionsskyddscentralen
införlivas i det statliga myndighetsmaskineriet. Social-
och hälsovårdsutskottet anser en utredning av
frågan vara på sin plats.
Inskränkningar i besvärsrätten
Ändringar i pensionsanstalternas beslut om innehållet
i yrkesinriktad rehabilitering och om rehabiliteringsstöd
får enligt 128 § i det första lagförslaget
inte överklagas genom besvär. Ett beslut om innehållet
i yrkesinriktad rehabilitering är enligt grundlagsutskottet
i så hög grad förknippat med individens
rättsskydd i 21 § 1 mom. i grundlagen
att besvärsförbudet måste strykas i lagförslaget.
Rehabiliteringsstöd är en behovsprövad
förmån som utifrån den föreslagna
31 § kan beviljas för tiden från rehabiliteringsbeslutet
till rehabiliteringens början och för tiden mellan
rehabiliteringsperioder. Det kan också ges ut för
tiden när en rehabiliteringsplan läggs upp. Rehabiliteringsstöd
ska inte längre ges ut för att främja
arbetstagares möjligheter att få arbete. Om den som
får rehabilitering inte får ett arbete efter rehabiliteringen är
det arbetslöshetsmekanismerna som svarar för att
arbetstagaren får en inkomst. Rehabiliteringsstödet
ska uppgå till samma belopp som arbetslöshetspension
eller delinvalidpension om den som får rehabilitering samtidigt
har ett arbete. Rehabiliteringsstödet medverkar till att
rehabiliteringen fullföljs och målen med den nås
i och med att rehabiliteringsklienten har en tryggad inkomst
under rehabiliteringsperioderna.
Eftersom förmånen är behovsprövad
medför besvärsbudet i sig inga problem med avseende på 21 § 1 mom.
i grundlagen, påpekar grundlagsutskottet. Men grundlagsutskottet
har ändå i sin tolkningspraxis ansett att den
grundlagsfästa besvärsrätten, 21 § 2
mom. i grundlagen, talar för att också beslut
om denna typ av förmåner bör omfattas
av besvärsrätt. Det handlar om att en besvärsmöjlighet
behövs för att övervaka att myndigheterna
handlar på ett behörigt och i övrigt
opartiskt sätt och för att säkerställa
en samordnad tillämpningspraxis. Därför
bör man allvarligt överväga att slopa
besvärsförbudet, anser grundlagsutskottet.
Med hänvisning till utlåtandet från
grundlagsutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet det
befogat att besvärsförbudet dels i fråga
om innehållet i rehabiliteringen, dels i fråga
om rehabiliteringsstöd slopas i lagförslaget.
Detaljmotivering
1. Lag om pension för arbetstagare
2 kap. 5 §. Arbete utomlands.
I 2 mom. finns en onödig hänvisning till 1
mom. Utskottet förerslår att den utgår.
Samtidigt preciserar utskottet hänvisningen i 3 mom. till
150 § till följd av de föreslagna ändringarna
i 150 §.
2 kap. 7 §. Person i ledande ställning.
Utskottet föreslår att 2 mom. formuleras
om för att bättre motsvara sitt syfte, dvs. att
bolagsmän i öppna bolag och personer med personligt
ansvar i andra bolag inte i den egenskapen ska jämställas med
arbetstagare enligt denna lag.
3 kap. 11 §. Rätt till ålderspension.
Utskottet föreslår en ny bestämmelse
i 2 mom. Den gäller omvandling av pensionsbeloppet så att
det motsvarar arbetstagarens pensionsålder. Normgivningsbemyndigandet
begränsas att gälla omvandling av pensionsbeloppet
samt omvandlingskoefficienterna.
3 kap. 15 §. Begrepp i anslutning till deltidspension.
Den föreslagna ändringen i 3 mom. förtydligar
bestämmelsens ordalydelse.
3 kap. 16 §. Rätt till deltidspension.
Utskottet föreslår att ordalydelsen
i 4 mom. 1 punkten preciseras så att dess mening framgår
tydligare.
Vidare föreslår utskottet att normgivningsbemyndigandet
i 5 mom. utgår. I stället föreslås
en bestämmelse om att övertidsersättning,
tillägg för söndags-, natt- och skiftesarbete
eller andra tillägg och ersättningar som ingår
i inkomsterna av heltidsarbete inte skall beaktas när man
bedömer om arbetsvillkoret för deltidspension
uppfylls. En bestämmelse med motsvarande innehåll
finns i social- och hälsovårdsministeriets beslut
991/1986.
3 kap. 21 §. Avbrytande av utbetalningen av deltidspension.
Enligt detaljmotiven till denna paragraf skall deltidspensionstagaren
själv kunna ansöka om att utbetalningen av pensionen
avbryts. Eftersom detta inte framgår av paragraftexten
föreslår utskottet ändrad ordalydelse.
Enligt 2 mom. anses pensionen utan särskilt beslut
ha upphört vid tidpunkten för avbrottet, om ansökan
om förnyad utbetalning av avbruten pension inte har gjorts
inom sex månader. Utskottet föreslår
en ändring som innebär att det skall krävas
ett särskilt beslut för indragning av deltidspension.
3 kap. 33 §.
Utskottet föreslår en precisering av paragrafrubriken.
3 kap. 46 §. Utredning av om arbetsoförmågan fortgår.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att den skyldighet som pensionstagaren enligt paragrafen har att
på pensionsanstaltens förordnande, för
utredning av om arbetsoförmågan fortgår,
låta undersöka sig hos en legitimerad läkare
eller i en inrättning som nämns i paragrafen,
ingriper i pensionstagarens självbestämmanderätt
och i hans eller hennes personliga frihet och integritet som är
tryggade i 7 § i grundlagen. Därför anser
grundlagsutskottet att det inte är lämpligt att
pensionstagarens skyldighet grundar sig som föreslås
på pensionsanstaltens antagande om att pensionstagaren åter är
arbetsförmögen. Enligt motiveringen kommer åläggandet
att låta undersöka sig i fråga bara i
exceptionella fall. Enligt grundlagsutskottets utlåtande
bör bestämmelsen kompletteras i detta syfte t.ex.
med att åläggandet förutsätter
grundad anledning. Social- och hälsovårdsutskottet
föreslår att paragrafen ändras i enlighet
med grundlagsutskottets utlåtande.
4 kap. 63 §. Pensionstillväxt.
Utskottet föreslår en ändring i paragrafrubriken.
4 kap. 70 §. Arbetsinkomster som berättigar
till pension.
Utskottet föreslår att man i 2 mom. 1 punkten
och i 5 mom. lyfter in en bestämmelse ur arbetspensionsförordningen
om att räkna betjäningsavgifter eller gåvor
av allmänheten till den arbetsinkomst som utgör
grund för pensionen och om att de skall meddelas arbetsgivaren. Därmed
kan normgivningbemyndigandet i 5 mom. utgå.
Utskottet föreslår vidare att 3 mom. 5 punkten ändras
så att andra liknande ekonomiska sammanslutningar jämställs
med i lagrummet avsedda koncerner.
4 kap. 83 §. Fastställande av livslängdskoefficient.
Utskottet föreslår att ordalydelsen skall ändras
i enlighet med det gängse normgivningsbemyndigandet.
5 kap. 100 §. Fastställande av lönekoefficienten och
arbetspensionsindexet.
Utskottet föreslår ändrad lydelse
i enlighet med det sedvanliga normgivningsbemyndigandet.
7 kap. 101 §. Pensionsansökan.
Utskottet förerslår en precisering
av normgivningsbemyndigandet i 2 mom.
7 kap. 105 §. Beslutsfattande och delgivning
av beslut.
Enligt 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser
om pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens beslut och om
undertecknande av beslutet genom förordning av statsrådet.
Enligt uppgift är avsikten att genom förordning ange
att beslutet får ges i form av en ADB-utskrift eller en åtminstone
delvis förtryckt handling och att underskriften då kan
ges maskinellt. Utskottet föreslår att 2 mom.
preciseras i detta hänseende.
7 kap. 111 §. Pensionsskyddscentralens beslutanderätt
och närmare bestämmelser.
Utskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet
i 3 mom. preciseras i enlighet med motiveringen. Bemyndigandet
gäller då bara närmare bestämmelser
om hur den behöriga pensionsanstalten enligt 106, 107 och
109 § bestäms.
8 kap. 114 §. Pension som engångsbelopp.
Utskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet i
6 mom. formuleras i enlighet med det gängse normgivningsbemyndigandet.
8 kap. 123 §. Utbetalningsordning för retroaktiv pension.
Utskottet föreslår att paragrafrubriken ändras
så att den bättre motsvarar paragrafens avsedda
innehåll, dvs. att ordet "retroaktiv" stryks.
8 kap. 126 §. Återkrav av pension som betalas utan
grund.
Paragrafens 4 mom. anger tidsfristen för återkrav
av ogrundad pension. Utskottet föreslår att 4
mom. ändras så att beslut om återkrav
av ogrundad pension måste fattas inom fem år räknat
från utbetalningsdagen. Därmed skulle bestämmelsen
ha samma innehåll som folkpensionslagens 88 b § när
det gäller återkrav av folkpension.
9 kap. 128 §. Sökande
av ändring.
Utskottet föreslår att 2 och 3 mom.
anger att överklagandet skall ske i enlighet med förfarandet
i förvaltningsprocesslagen, enligt vars 6 § 1
mom. den som ett beslut avser eller vars rätt, skyldighet
eller fördel direkt påverkas av ett beslut får
anföra besvär över beslutet. Även
regeringen påpekar i propositionsmotiven att vem som är
part varierar beroende på ärendegrupp. Exempelvis
kan arbetsgivaren ha besvärsrätt i vissa situationer.
Grundlagsutskottet tar i sitt utlåtande upp förbuden
mot överklagande i 4 mom. Det utskottet anser att pensionsanstaltens
beslut om den yrkesinriktade rehabiliteringens innehåll
på grund av lagförslagets 25 och 26 § är
till den grad förknippade med individens rättsskydd
enligt grundlagens 21 § 1 mom. att besvärsförbudet måste
strykas i lagförslaget.
Enligt grundlagsutskottet bereder besvärsförbudet
i fråga om rehabiliteringsstöd inte i sig problem
med tanke på 21 § 1 mom. i grundlagen, eftersom
förmånen är behovsprövad. Grundlagsutskottet
hänvisar ändå till sin tolkningspraxis,
enligt vilken den i grundlagens 21 § 2 mom. tryggade rätten
att överklaga talar för att även beslut
om denna typ av förmåner bör omfattas
av besvärsrätt. Social- och hälsovårdsutskottet
föreslår att paragrafen ändras i enlighet med
grundlagsutskottets ståndpunkt.
9 kap. 132 §. Inlämnande av besvärsskrift.
Utskottet föreslår en ändring
av rubrikens finska språkdräkt.
9 kap. 138 §. Rättelse
av sakfel.
Utskottet föreslår att den finskspråkiga
rubriken ändras så att den motsvarar paragrafens
innehåll.
9 kap. 140 §. Undanröjande av lagakraftvunnet beslut.
Enligt lagförslagets 129 § tillämpas
på en beslutssammanställning som en pensionsanstalt gett
vad som i detta kapitel föreskrivs om beslut. Därför
bör de särskilda omnämnanden av beslutssammanställningar
som finns i 140 § för tydlighets skull utgå i
enlighet med kapitlets övriga paragrafer.
10 kap. 145 §. Rättelse av uppgifter om när
ett anställningsförhållande har börjat
eller slutat.
Enligt denna paragraf rättas uppgifter om start- och
slutdatum på en anställning endast på grundval
av anmälan från arbetsgivaren. Ett sådant förslag
innebär en avvikelse från bestämmelserna
i personuppgiftslagens 29 § om rättelse av oriktiga
uppgifter. Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att förslaget är problematiskt med avseende på artiklarna
5 och 8 i Europakonventionen om skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter till den del det gäller
korrekta personuppgifter och rätten att få en
oriktig registeruppgift rättad. Lagstiftningen måste
därför kompletteras med bestämmelser om
en registrerad persons rätt till rättelse. Alternativt
måste 145 § enligt grundlagsutskottet utgå ur
förslaget. Det betyder att de allmänna bestämmelserna
i personuppgiftslagen till denna del gäller som lagstiftning.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att man i paragrafen hänvisar till personuppgiftslagen.
Enligt normal registerpraxis rättar man till registeruppgifter
på anmälan från den som ursprungligen
meddelat uppgifterna. Rättelsen sker då enligt
29 § i personuppgiftslagen.
10 kap. 150 §. Försäkrande av arbetstagare
som arbetar utomlands.
Utskottet föreslår klarare ordalydelse utan
att paragrafens sakinnehåll ändras, och att dess
2 mom. delas upp i tre separata moment. Därmed blir 3 mom.
6 mom. Enligt utskottets förslag reglerar 2 mom. pensionsskyddet
för utstationerade arbetstagare och 3 mom. för
lokalt anställda. Det nya 4 mom. avses innehålla
en gemensam bestämmelse för 2 och 3 mom.
om att arbetstagaren skall omfattas av den finländska lagstiftningen
om social trygghet när arbetet börjar. Det nya
5 mom. avses å sin sida innehålla bestämmelser
om arbetsgivarens möjlighet att ordna pensionsskydd för
en arbetstagare när det enligt EG:s förordning
om social trygghet eller för Finland bindande internationella överenskommelser
skall ordnas i det land där arbetet utförs.
10 kap. 153 §. Beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift.
Utskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet
i 2 mom. skall uttryckas på det sedvanliga sättet.
10 kap. 159 §. Utsökning av arbetspensionsförsäkringsavgifter.
Utskottet föreslår att 159 § kompletteras
med att utsökningen också får gälla
den förhöjda arbetspensionsförsäkringsavgift som
avses i 163 § och 186 § 5 mom.
10 kap. 163 §. Förhöjning på grund
av försummelse.
I 2 mom. finns en bestämmelse om fastställande
av förhöjd försäkringsavgift.
Enligt den skall avgiften fastställas utifrån
förordning av statsrådet. Utskottet föreslår
att normgivningsbemyndigandet stryks och att 2 mom. i stället
skall ange vad som skall beaktas när förhöjd
avgift fastställs. Storleken på förhöjningen skall
bero på hur länge och hur ofta försummelse
sker samt på andra faktorer som påverkar bedömningen
av försummelsens klandervärdhet. Dessutom föreslår
utskottet en bestämmelse om att arbetsgivaren på begäran
skall meddelas ett överklagbart beslut.
12 kap. 179 §. Pensionsanstalternas ansvar för förmåner
som skall bekostas gemensamt.
Utskottet föreslår en precisering i
1 mom. 2 punkten när det gäller ansvarsfördelningen
i fråga om kostnaderna för rehabiliteringspenningen.
12 kap. 181 §. Ansvaret till följd av en
pensionsanstalts konkurs.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarsfördelningen
vid en pensionsanstalts konkurs. Regeringen föreslår
en formulering som innebär att grunderna för ansvarsfördelningen
i sin helhet bestäms genom förordning av social-
och hälsovårdsministeriet. Utskottet föreslår
att huvudregeln om att ansvaret fördelas i förhållande
till de i respektive pensionsanstalt försäkrade
förvärvsinkomsterna läggs till i 1 mom.
Närmare bestämmelser om pensionsanstalternas ansvar
utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
12 kap. 182 §. Arbetslöshetsförsäkringsfondens försäkringspremie.
Hänvisningen i 2 mom. ändras så att
rätt moment anges.
12 kap. 183 §. Utredning av kostnader.
Enligt 4 mom. meddelar Pensionsskyddscentralen
vid behov närmare anvisningar om fördelningen
av ansvaret mellan pensionsanstalterna. Grundlagsutskottet anser
att bemyndigandet att meddela anvisningar bör utgå,
eftersom anvisningar som meddelas med stöd av ett bemyndigande
i lag kan uppfattas som bindande bestämmelser. Bestämmelser
om meddelande av anvisningar kan dessutom bidra till att fördunkla
skillnaden mellan förpliktande rättsregler och
anvisningar av rekommendationstyp i myndighetsföreskrifter som
ges med stöd av lag. Social- och hälsovårdsutskottet
föreslår att lagförslag 3 skall påföra Pensionsskyddscentralen
en generell uppgift att utfärda rekommendationer om tillämpningen
av arbetspensionsförfattningar. Således kan bemyndigandet
att meddela anvisningar i 4 mom. utgå.
13 kap. 186 §. Den allmänna tillsynen över
ordnandet av försäkring samt tvångsförsäkring.
Paragrafens 5 mom. innehåller motsvarande bestämmelse
som i 163 § 2 mom. om fastställande av förhöjd
försäkringsavgift. Utskottet föreslår att
186 § formuleras om så att innehållet
motsvarar det som föreslås i fråga om
163 §.
13 kap. 187 §. Pensionsanstalternas skyldighet att
utöva tillsyn.
I 1 mom. finns bestämmelser om en pensionsanstalts
skyldighet att tillse att de arbetsgivare som ordnat pensionsskydd
i pensionsanstalten fullgör sina skyldigheter enligt föreliggande
lag. Enligt 186 § 1 mom. är det Pensionsskyddscentralen
som sköter den allmänna tillsynen över
att arbetsgivarna fullgör sin skyldighet att ordna försäkring.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att pensionsanstalten utifrån formuleringen i 187 § 1
mom. förefaller att få en mycket omfattande uppgift
i och med att det momentet — i motsats till 186 § 1
mom. — hänvisar allmänt till arbetsgivarens
skyldigheter enligt lagen om pension för arbetstagare.
Enligt motiveringen är det ändå meningen
att pensionsanstalten bara skall övervaka att försäkringsskyldigheten
fullgörs i fråga om de egna kunderna. Formuleringen
bör därför preciseras för att
den bättre skall stämma överens med propositionens
syfte. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att bestämmelsen begränsas så att den
bara gäller arbetsgivarens anmälnings- och försäkringsskyldighet.
Enligt 2 mom. kan pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen
komma överens om den närmare verkställigheten
av tillsynen. Grundlagsutskottet säger i sitt utlåtande
att denna möjlighet bara kan gälla t.ex. praktiska
frågor kring hur tillsynen lämpligen ordnas. På grund
av 2 § 3 mom. i grundlagen medger bestämmelsen
däremot inte överenskommelser t.ex. om pensionsanstaltens
och Pensionsskyddscentralens befogenheter eller uppgifter. Om bestämmelsen
tolkas och tillämpas på detta sätt utgör
den inget problem med tanke på grundlagen.
13 kap. 188 §. Pensionsanstalternas och pensionsskyddscentralens
rätt att företa granskning.
Grundlagsutskottet anser att det av 188 § indirekt
framgår att granskning enligt paragrafen i praktiken inte
kan gälla lokaler som omfattas av den i grundlagens 10 § 1
mom. tryggade hemfriden. Det är viktigt att komplettera
paragrafen på detta sätt. Enligt grundlagsutskottets praxis
kan man genom vanlig lag endast ge myndigheter fullmakt att granska
bostäder.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
uttryckliga bestämmelser om rätten att också granska
bostäder. Förslaget innebär att granskningar som
ingriper i hemfriden är möjliga på grundval av
motiverad misstanke, om misstanken gäller försummelse
av en enligt strafflagen straffbar skyldighet, dvs. i detta fall
försäkringsskyldigheten. Enligt förslaget är
det bara polisen eller skattemyndigheten som får utföra
granskning.
13 kap. 190 §. Arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
en teknisk justering i enlighet med lagutskottets utlåtande.
14 kap. 192 §. Uppgifter som gäller arbetsgivarens
ekonomiska ställning.
Regeringen föreslår en bestämmelse
i 2 mom. enligt vilken arbetspensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen
får informera varandra om arbetsgivarnas betalningsstörningar.
Utskottet föreslår att denna rätt att
lämna uppgifter begränsas till försummelser
som gäller fordringar grundade på försäkringar
enligt denna lag.
14 kap. 194 §. Arbetsgivarnas rätt att få uppgifter.
Arbetsgivarens ansvar för utgifterna för invalidpension ändrades
den 1 januari 2006 genom social- och hälsovårdsministeriets
nya avgiftsgrunder. Arbetsgivarens faktiska utgifter för
invalidpension och rehabiliteringspenning beaktas när försäkringsavgiften
fastslås. Paragrafen har ändrats i syfte att beakta
detta.
14 kap. 198 §. Rätt att få uppgifter
för avgörande av ärenden och verkställande
av lagstadgade uppdrag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om pensionsanstalternas,
Pensionsskyddscentralens och besvärsinstansernas rätt
till information. Grundlagsutskottet noterar att det i ljuset av
dess tidigare tolkningspraxis inte finns några problem
med bestämmelsen till den del som den begränsar
den avsedda rätten till sådana uppgifter som är
nödvändiga för att avgöra ett ärende. I övrigt
gäller rätten uppgifter som är nödvändiga
för att verkställa ett uppdrag. Grundlagsutskottet
ser det som särskilt viktigt att formuleringen av rätten
att få uppgifter i ett så här fritt och
brett sammanhang inte tänjs ut ytterligare och att rättten
avgränsas till enbart nödvändiga uppgifter.
Villkoret för att lagförslaget skall kunna behandlas
i vanlig lagstiftningsordning är att paragrafen ses över
på detta sätt.
Grundlagsutskottet noterar vidare att rätten att få uppgifter
också omfattar de uppgifter om den pensionssökandes
journalhandlingar, rehabilitering, hälsotillstånd,
vård och arbetsförmåga som finns hos
läkare och andra liknande aktörer i 2 punkten.
Det framgår nog av lagrummet att det handlar om nödvändiga
uppgifter, men däremot inte ur vilken synvinkel uppgifterna skall
vara nödvändiga. Paragrafen bör enligt grundlagsutskottet
ses över till denna del.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att 1 och 2 punkten formuleras så att rätten
att få uppgifter begränsas till uppgifter som är
nödvändiga för utförande av
lagstadgade åligganden.
14 kap. 199 §. Pensionsskyddscentralens rätt
att få uppgifter för utövande av tillsyn.
Paragrafen gäller Pensionsskyddscentralens rätt
att få uppgifter för utövande av tillsyn.
Det är meningen att centralen skall ha rätt att
av de i 1 mom. nämnda parterna få de uppgifter
som behövs för fullgörande av tillsynsskyldigheten
enligt lagens 186 § 1 mom. samt enligt 2 § 2 mom.
11 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen. Grundlagsutskottet
gör i fråga om 1 mom. samma påpekande
rörande lagstiftningsordningen som om 198 § ovan.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att man, i fråga om rätten till information, på finska
i stället för uppgifter som är "tarpeellisia"
(behövliga) skall tala om uppgifter som är "välttämättömiä"
(nödvändiga). Dessutom utgår hänvisningen
till 2 § 2 mom. 11 punkten i lagen om
Pensionsskyddscentralen, eftersom social- och hälsovårdsutskottet nedan
föreslår att det lagrummet skall utgå ur lagförslag
3.
Pensionsskyddscentralen har med stöd av 1 och 2 mom.
rätt att av skattemyndigheterna få vissa uppgifter
i form av massinformation för tillsynen över arbetsgivare
och pensionsanstalter. Det framgår av propositionsmotiven
att dessa uppgifter bl.a. skall användas till jämförande
gallringar. Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att sådana gallringar i praktiken innebär att
massinformationen från skattemyndigheterna samkörs
med uppgifterna i andra register som är tillgängliga
för Pensionsskyddscentralen. Ett omnämnande i
motiveringen räcker inte som grund för en samkörning
av registeruppgifter, utan det krävs reglering i lag. Lagförslaget
måste därför kompletteras med bestämmelser
om att det är möjligt att samköra registeruppgifter
för att vissa, i lagen nämnda acceptabla syften
skall uppnås. I lagen behövs dessutom enligt grundlagsutskottet
bestämmelser om hur länge samkörda uppgifter
får förvaras och om förbud mot att lämna
vidare samkörda personuppgifter.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att momentet kompletteras på det sätt som grundlagsutskottet
förutsätter.
14 kap. 206 §. Utlämnande av uppgifter till
myndigheter.
Utskottet föreslår att paragrafrubriken preciseras
så att den motsvarar paragrafens innehåll. Paragrafens
3 punkt gäller utlämnande av uppgifter om utsökningsbara
avgiftsfordringar till dem som bedriver kreditupplysningsverksamhet.
Förslaget gäller också utlämnande
av uppgifter om fysiska personer som inte är näringsidkare.
Det är ändå enligt personuppgiftslagen
förbjudet att lagra de uppgifter som avses i bestämmelsen
i ett kreditupplysningsregister. Därför behöver
3 punkten preciseras.
15 kap. 218 §. Förvaring av handlingar.
Enligt denna paragraf kan social- och hälsovårdsministeriet
genom förordning i fråga om handlingar som hänför
sig till ordnandet av pensionsskyddet eller till pensionsärenden
föreskriva en sådan förvaringstid som
inte äventyrar arbetstagarens eller dennes företrädares
rätt till pension. Grundlagsutskottet påpekar
att det i sin tolkningspraxis ansett att förvaringstiderna
för uppgifter som tas in i personregister är sådant
som enligt 10 § 1 mom. i grundlagen kräver reglering genom
lag. Till denna del är villkoret för vanlig lagstiftningsordning
alltså att bemyndigandet att utfärda förordning
stryks i lagförslaget.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att normgivningsbemyndigandet i fråga om förvaringstiden
utgår. I stället föreslås särskilda
bestämmelser om handlingars förvaringstider. Dessutom
föreslår utskottet tillägg av ett nytt moment
om när förvaringstiden anses ha börjat. Paragrafens
3 mom. ger social- och hälsovårdsministeriet rätt
att genom förordning ange hur handlingar och uppgifter
skall lagras.
2. Lag om införande av lagen om pension för arbetstagare
7 §.
Utskottet rättar hänvisningen till momentets
1 mening till en hänvisning till första meningen
i paragrafen.
9 §.
Det är meningen att tiden för kontroll av uppgifternas
riktigheten i pensionsutdrag gradvis skall sänkas till
fem år. Också preskriptionstiden skall enligt
avsikt gradvis förkortas 2007—2013. Utskottet
föreslår därför tillägg
av en hänvisning till 75 § 3 och 4 mom. i lagen
om pension för arbetstagare.
19 §.
Paragrafen reglerar rätten till efterlevandepension
för änkor födda den 1 juli 1950 eller
tidigare. Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att bestämmelser av denna typ har ansetts vara könsdiskriminerande
och att det inte finns någon acceptabel grund för
den enligt grundlagens 6 § 2 mom. Bestämmelsen
måste göras könsneutral för
att lagförslaget till denna del skall kunna behandlas i
vanlig lagstiftningsordning. Social- och hälsovårdsutskottet
föreslår att paragrafen skrivs om på det
sätt som grundlagsutskottet förutsätter.
32 §.
Paragrafens 5 mom. innehåller en tillämpningsbestämmelse
om tilläggspensionsskydd som arbetsgivaren har ordnat före
lagens ikraftträdande. Utskottet föreslår
tillägg av en hänvisning till lag 634/2003.
I ikraftträdandebestämmelsen tryggas pensionerade
med tilläggspensionsskydd rätten till pension
enligt lagen om pension för arbetstagare (APL) vid 60 års ålder.
3. Lag om Pensionsskyddscentralen
2 §. Pensionsskyddscentralens uppgifter.
Enligt 1 mom. 6 punkten skall Pensionsskyddscentralen
ge pensionsanstalterna anvisningar om tillämpningen av
arbetspensionslagarna samt med stöd av dem utfärdade
förordningar och övriga bestämmelser.
Grundlagsutskottet anser att bemyndigandet att meddela anvisningar
bör utgå, eftersom anvisningar som meddelats med stöd
av lag kan uppfattas som bindande bestämmelser. Dessutom
kan bestämmelser om meddelande av anvisningar bidra till
att fördunkla skillnaden mellan förpliktande rättsregler
och anvisningar av rekommendationstyp i myndighetsföreskrifter
som ges med stöd av lag. Med hänvisning till de
allmänna motiven föreslår utskottet att
1 mom. 11 punkten skall kvarstå, men formuleras om så att
Pensionsskyddscentralen i stället för att ge anvisningar
skall utfärda rekommendationer om tillämpningen
av de i lagrummet nämnda författningarna. Genom
denna ändring understryker utskottet skillnaden till bindande
bestämmelser av normkaraktär.
I 2 mom. 11 punkten föreslås Pensionsskyddscentralen
få i uppgift att utöva tillsyn över verksamheten
vid den privata sektorns pensionsanstalter i den utsträckning
som föreskrivs i lag. Med hänvisning till grundlagsutskottets
utlåtande och de allmänna motiven föreslår
social- och hälsovårdsutskottet att 11 punkten stryks.
4 §. Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter
för statistisk verksamhet och forskning.
Pensionsskyddscentralen skall enligt paragrafen ha rätt
att få uppgifter för statistikändamål.
Utskottet föreslår närmare angivelse
av innehållet i de uppgifter som utlämnas. Vidare
föreslår utskottet ett nytt 3 mom. som tillåter
samkörning av inkomna uppgifter. Slutligen föreslår
utskottet ett nytt 4 mom. med hänvisning till statistiklagens (280/2004)
bestämmelser om skyddet av statistiska uppgifter.
8 §. Representantskapets uppgifter och beslutsfattande.
Utskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet
i 3 mom. preciseras så att det också gäller
närmare bestämmelser om val av representantskapet
och dess uppgifter.
10 §. Styrelsens uppgifter och beslutsfattande.
Utskottet föreslår att normgivningsbemyndigandet
i 5 mom. preciseras så att det också gäller närmare
bestämmelser om rätten att teckna Pensionsskyddscentralens
namn.
12 §. Suppleanter och verkställande direktörens ställföreträdare.
Utskottet föreslår att hänvisningen
till statsrådets förordning utgår.
13 §. Ekonomisk tillsyn.
Enligt paragrafen skall närmare bestämmelser
om verkställigheten av den ekonomiska tillsynen utfärdas
genom förordning av statsrådet. Enligt inkommen
utredning till utskottet är det meningen att statsrådet genom
förordning skall utfärda bestämmelser om
Pensionsskyddscentralens skyldighet att till Försäkringsinspektionen
lämna statistiska uppgifter om den egna verksamheten samt
om de lagstadgade arbetspensionsanstalternas verksamhet och vidare
om när dessa uppgifter, bokslutsuppgifterna och revisionsberättelsen
samt representantskapets beslut med anledning av dessa senast skall
lämnas. Dessutom skall statsrådet genom förordning
reglera den rätt som Försäkringsinspektionens
representant har att närvara vid revision av Pensionsskyddscentralen. Social-
och hälsovårdsutskottet föreslår
ett tilllägg av en bestämmelse om skyldigheten
att lämna ut uppgifter. Dessutom föreslås
ett mer exakt normgivningsbemyndigande.
15 §. Beredskap för undantagsförhållanden.
Försäkringsinspektionen kan på grundval
av 3 mom. ge anvisningar om tillämpningen av 1 mom.
Grundlagsutskottet anser bestämmelser av denna typ onödiga
eftersom myndigheterna inom ramen för sitt lagfästa
uppdrag kan ge anvisningar också utan särskilt
bemyndigande. Bestämmelser om meddelande av anvisningar
kan bidra till att fördunkla skillnaden mellan förpliktande
rättsregler och anvisningar av rekommendationstyp i myndighetsföreskrifter
som ges med stöd av lag. Grundlagsutskottet menar att bestämmelsen
om anvisningar lämpligen bör utgå. Alternativt
bör den ses över så att inspektionen med
stöd av den kan meddela närmare bestämmelser än
i 1 mom.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att 3 mom. skall formuleras så att Försäkringsinspektionen
vid behov kan utfärda närmare bestämmelser
om de åtgärder som avses i 1 mom.
16 §. Närmare bestämmelser.
Utskottet föreslår att rubriken till denna
paragraf ändras i enlighet med paragrafens innehåll.
4. Lag om ändring av 7 § i lagen om pension för
arbetstagare
Riksdagen har godkänt ändringarna i lagförslag 4
i samband med behandlingen av propositionen avseende ändring
av lagstiftningen om finansiering av sjukförsäkringen
(RP 68/2005 rd). Dessa har trätt i kraft den 1
januari 2006 genom lag 1119/2005.
5. Lag om ändring av strafflagen
4 a §. Arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri.
Enligt 1 mom. 4 punkten döms också den till böter
eller till fängelse i högst två år
för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri
som "i övrigt bedrägligt" får till stånd
eller försöker få till stånd
att ingen eller alltför låg arbetspensionsförsäkringsavgift
bestäms eller att en sådan avgift återbetalas
utan grund. Lagutskottet påpekar i sitt utlåtande
att förslaget är av betydelse med hänsyn
till exakthetskravet i den straffrättsliga legalitetsprincipen.
Enligt det måste brottsrekvisiten för varje brott
uttryckas tillräckligt noggrant i lagen så att
man utifrån bestämmelsens lydelse kan säga
om en verksamhet eller försummelse är straffbar.
Enligt lagutskottets mening är den allmänt uttryckta
gärningsbeskrivningen "i övrigt bedrägligt"
för vag i detta avseende. Därför föreslår
lagutskottet att 1 mom. 4 punkten skall strykas.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att paragrafen skall ändras på det sätt
som lagutskottet föreslår.
4 b §. Grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri.
Enligt förslaget till ny paragraf i strafflagen handlar
det om grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri
om man med verksamheten enligt grundbrottsrekvisitet eftersträvar
avsevärd ekonomisk vinning, eller om brottet begås
särskilt planmässigt och arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeriet även
bedömt som helhet är grovt. I så fall
föreskrivs att "gärningsmannen" döms
till fängelse i minst fyra månader och högst
fyra år. Lagutskottet anser i sitt utlåtande det
vara klart att också vid grov gärningsform kan
gärningsmännen i enlighet med den föreslagna
paragrafen endast vara arbetsgivaren eller dennes representant,
eftersom bestämmelsen bygger på att grundbrottsrekvisitet
för bedrägeri som gäller avgift för
arbetspensionsförsäkring uppfylls. Social- och
hälsovårdsutskottet föreslår
i enlighet med lagutskottets förslag att formuleringen
i paragrafen ändras till "arbetsgivaren eller dennes företrädare".