Allmän motivering

Allmänt

De föreslagna ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgör en helhet där vissa delar klart förbättrar den nuvarande tryggheten medan andra betyder att utkomstskyddet delvis försämras jämfört med vad det är i dag. Reformens grundprinciper bygger dels på ett förslag från kommittén för reformen av den sociala tryggheten (den s.k. Sata-kommittén) om de grundläggande strategierna i en totalreform, dels på ett förslag till Sata-kommittén från ledningsgruppen för AKKU, som arbetat med att skapa bättre reda i stödsystemen inom vuxenutbildningen och med att se över de studiesociala förmånerna för vuxenstuderande. Arbetsmarknadens organisationer har kommit överens om sina förslag om pensionspolitiken och utkomsttryggheten för arbetslösa 2009—2014. Deras förslag ingår i Sata-kommitténs förslag.

Propositionen är ett led i ett större sammanhang för att göra jobbsökandet effektivare och den vägen förkorta arbetslöshetsperioderna. Sata-kommittén vill styra den sociala tryggheten in på nya vägar och ge aktiva insatser en mer framträdande roll vid sidan av och i stället för passiv utkomsttrygghet. I propositionen föreslås incitament för arbetssökande att söka sig till sysselsättningsfrämjande åtgärder som utbildning, arbetsprövning, arbetslivsträning, arbetspraktik eller arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Regeringen har lämnat en särskild proposition (RP 178/2009 rd) om jobbsökande och sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Utskottet anser att förslagen i de här två propositionerna borde ha lämnats till riksdagen som en enda proposition för att helheten ska vara lättare att gestalta. Nu utgör de ett invecklat paket som öppnar sig med mycket stort besvär också för dem som ska verkställa det. Grundlagsutskottet konstaterade helt nyligen i samband med proposition RP 222/2009 rd om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa att det i fortsättningen är lämpligare att samla flera sammanhängande ändringsförslag i en enda proposition (GrUU 28/2009 rd). Social- och hälsovårdsutskottet omfattar grundlagsutskottets syn.

Förbättringar i utkomstskyddet för arbetslösa

De föreslagna ändringarna i arbetstagares och företagares arbetsvillkor är klara förbättringar i utkomstskyddet för arbetslösa och ytterst välkomna inte minst i det nuvarande konjunktur- och sysselsättningsläget. I och med att arbetsvillkoret för dem som första gången får arbetslöshetsdagpenning förkortas från 43 till 34 veckor, får framför allt unga som blir uppsagda och till exempel kvinnor som utnyttjat möjligheten till vårdledighet och som gjort en sen entré på arbetsmarknaden snabbare rätt till arbetslöshetsdagpenning i stället för behovsprövat arbetsmarknadsstöd. Kravet på att man ska ha varit försäkrad i en arbetslöshetskassa för att få inkomstrelaterad dagpenning ändras från 10 månader till 34 veckor. Också detta underlättar för unga och dem som annars först nyligen gjort sin entré på arbetsmarknaden när de blir arbetslösa.

Granskningsperioden för arbetsvillkoret för att åter få utkomstskydd för arbetslösa förlängs samtidigt och därmed blir det lättare för dem som har kortjobb att uppfylla villkoret på nytt. Tack vare att granskningsperioden förlängs kan också mycket kortvariga arbeten beaktas över en längre period och därmed kan man hålla sig kvar längre på utkomstskydd för arbetslösa i stället för att falla ner på arbetsmarknadsstöd. Det är också bra att granskningsperioden för arbetsvillkoret förlänger tiden för att delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder, oavsett åtgärd. Reformerna tillförsäkrar allt fler en bättre arbetslöshetsförmån och minskar samtidigt behovet av utkomststöd.

Ett annat förslag som förbättrar nivån på utkomstskyddet för arbetslösa är att den gräns för arbetsinkomsterna som arbetslöshetsdagpenningens förtjänstdel beräknas på höjs från 2 459 till 2 818 euro. Förtjänstdelen är mindre för inkomster som går över gränsen än inkomster som ligger under den. Förtjänstgränsen är inte bunden vid index och därmed har den sjunkit i reella termer. Den ändrade gränsen höjer också alterneringsersättningen. Utom att gränsen höjs höjs också procentsatsen för den höjda förtjänstdelen med 2,5 procentenheter. Det betyder att den förmån som betalas ut under tiden för sysselsättningsfrämjande service stiger. Ändringen är ägnad att uppmuntra arbetssökande till aktiva insatser.

En ny förmån är höjt utkomstskydd för arbetslösa för de första 20 arbetslöshetsdagarna. Den betalas till alla dem som får grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning, om de har haft anställning i sammanlagt tre år innan de blev arbetslösa. Den höjda förmånen i början av arbetslöshetsperioden ska uppmuntra till snabbare sysselsättning, eftersom dagpenningen sjunker ju längre arbetslösheten varar.

Utskottet ser positivt på att den längsta perioden för jämkad arbetslöshetsdagpenning föreslås bli slopad. Maximitiden har aldrig tillämpats, eftersom bestämmelsens ikraftträdande hela tiden har skjutits fram. Utan ändring blir maximitiden tillämplig i början av 2010. Ändringen stöder deltidssysselsättning om heltidsarbete inte finns att tillgå.

Uppmuntran att delta i aktiva åtgärder

Utbildningsstödet och utbildningspenningen slopas helt. De förmåner som betalas ut under tiden för sysselsättningsfrämjande service samordnas genom att den arbetslöshetsförmån som en arbetslös arbetssökande har rätt till betalas för tiden för alla sysselsättningsfrämjande åtgärder. Oklarheten om förmånerna vid olika åtgärder ska minskas genom att den sysselsättningsfrämjande servicen läggs fast i lag. Utskottet anser att det är en bra reform och att den bidrar till tydligare lagstiftning. För en arbetslös arbetssökande är det ytterst positivt att stödets storlek inte är beroende av vad den aktiveringsåtgärd kallas som han eller hon deltar i. Det är inte ens alltid möjligt för arbetssökande att välja mellan olika tjänster, utan de måste delta i det som står till buds.

Arbetslösa uppmuntras att delta i sysselsättningsfrämjande service genom att de under denna tid får förhöjningsdel på arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen och höjd förtjänstdel på den inkomstrelaterade dagpenningen i längst 200 dagar. Om de arbetslösa har rätt till omställningsskydd, får de omställningsskyddstillägg till grunddagpenningen vid omställningsskydd och omställningsskyddets förtjänstdel vid inkomstrelaterad dagpenning. Den längsta tiden för omställningsskyddstillägg och omställningsskyddets förtjänstdel förlängs från 185 till 200 dagar. Höjd förtjänstdel betalas i fortsättningen inte bara för tiden för arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utan också för tiden för frivillig utbildning, arbetsprövning, arbetspraktik och arbetslivsträning.

Att det blir en enda förmån innebär att förmånsdagarna vid arbetskraftspolitisk vuxenutbildning räknas in i maximitiden 500 dagar för arbetslöshetsdagpenning. I dagens läge kan man ha haft högst 565 dagar med utbildnings- och arbetslöshetsdagpenning. Tanken bakom ändringen är att man redan i början av arbetslösheten ska söka sig till utbildning och inte först när maximitiden för arbetslöshetspenning börjar löpa ut. Utskottet inskärper att tillgången på utbildningsplatser måste säkras för att arbetslösheten inte ska förlängas i onödan på grund av att utbildningen skjuts fram. Om möjligheten att gå på utbildning skjuts fram kan det hända att den höjda arbetslöshetsförmånen förvandlas till arbetsmarknadsstöd mitt under pågående utbildning och gör det svårt att delta i utbildningen.

Enligt övergångsbestämmelsen räknas utbildningsstödet för dem som går på utbildning när lagen träder i kraft inte in i maximitiden 500 dagar. Men förbättringarna i sättet att beräkna förmånerna kommer att gälla också dem, precis som höjningarna för utbildningstiden och den höjda ersättningen för uppehälle.

Rätt till tilläggsdagar

Åldern för när rätten till tilläggsdagar inträder höjs från 59 till 60 år. Ändringen gäller arbetssökande som är födda 1955 eller senare. Syftet är att förlänga arbetskarriärerna. Men ändringen får fördröjd effekt, eftersom de som är födda 1955 uppnår den nuvarande åldern för rätt till tilläggsdagar 2014. En höjd åldergräns i det här konjunkturläget betyder närmast att det blir allt fler äldre arbetslösa arbetssökande som faller på arbetsmarknadsstöd.

I propositionen sägs att "på grund av att åldersgränsen höjs utvidgas kommunernas skyldighet att sysselsätta äldre arbetstagare till att gälla de arbetslösa som på grund av lagändringen inte längre skulle ha rätt till tilläggsdagar. Samtidigt föreslås att bestämmelserna om hur lönen bestäms ändras så att arbete som ordnats på grund av skyldigheten inte sänker den arbetslöshetsdagpenning som betalas efter det att arbetet har upphört". Utskottet konstaterar att det i propositionen finns en bestämmelse om arbetslöshetsdagpenning efter det att det arbete som kommunen har skyldighet att ordna har upphört. Däremot nämns där inte någon sysselsättningsskyldighet. Den nämns inte heller i regeringens proposition RP 178/2009 rd, som lämnats samtidigt med den föreliggande propositionen, trots att det sägs så i avsnittet "Propositionens huvudsakliga innehåll". Därmed är beskrivningen av det huvudsakliga innehållet vilseledande. Utskottet har erfarit att bristen beror på att propositionerna i sista fasen delades upp i separata propositioner från social- och hälsovårdsministeriet och arbets- och näringsministeriet och att det senare ministeriet har delat upp sin bit i ytterligare två separata propositioner, av vilka den andra ännu inte har lämnats till riksdagen. Detta visar att utskottets anmärkning om att förslag om samma saker bör samlas i samma proposition är befogad.

Att åldern för rätt till tilläggsdagar höjs med ett år betyder att man kan komma ut i den s.k. pensionsslussen tidigast i en ålder av 58 år och en månad. De tidigare höjningarna av åldern för rätt till tilläggsdagar har i praktiken förbättrat sysselsättningen för äldre personer, eftersom uppsägningar oftare drabbar ålderskategorier som har rätt till tilläggsdagar i samband med utkomstskydd för arbetslösa. Det faktum kvarstår emellertid att personer över 50 år som blir arbetslösa fortfarande har mycket svaga chanser att få arbete. Därför bör kommunernas sysselsättningsskyldighet genomföras som lovat och adekvata anslag avsättas för sysselsättning. I annat fall ökar antalet äldre arbetslösa arbetssökande som går från arbetslöshetsdagpenning till arbetsmarknadsstöd och utkomskydd för arbetslösa.

Utkomstskydd för arbetslösa företagare

Regeringen kommer med förslag som i betydande grad förbättrar utkomstskyddet för arbetslösa företagare. Arbetsvillkoret för företagare förkortas från 24 till 18 månader. Det betyder att företagare snabbare får rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Vidare ingår där förslag som gör bestämmelserna om övergång från lönearbete till företagsamhet tydligare. Reformen garanterar ett oavbrutet utkomstskydd vid arbetslöshet i sådana situationer och bidrar till att sänka tröskeln för att bli företagare. Det är motiverat att förbättra företagarnas trygghet i det rådande konjunkturläget då företagare med förutsättningar för sund företagsverksamhet kan bli tvungna att lägga ner sina företag.

Också företagare börjar få höjd förtjänstdel för tiden för sysselsättningsfrämjande service. Tidigare har företagare ganska sällan deltagit i utbildning. Den höjda förtjänstdelen är avsedd som ett lockbete till arbetskraftspolitisk vuxenutbildning och frivillig utbildning.

Utskottet noterar att det brister i utkomstskyddet också för en arbetslös medlem av företagarens familj och att bristen behöver åtgärdas. Enligt utredning var det meningen att förslaget om bättre utkomstskydd för en familjemedlem som tidigare haft anställning i företaget skulle ingå i det nu aktuella paketet. Det saknas i propositionerna för att man inte hade reserverat nödvändiga anslag för det.

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en företagares familjemedlem rätt till utkomstskydd för arbetslösa om arbetet har upphört på grund av omlagd produktionsinriktning eller av något annat skäl. Att företagets verksamhet eller möjlighet att sysselsätta försämras står inte alltid i samband med att en viss produktion läggs ner eller med något liknande skäl. Företagets verksamhet kan upphöra till exempel för att kundkretsen eller efterfrågan på företagets tjänster minskar. I en sådan situation kan företaget kanske ge den ena företagarmaken arbete, men verksamheten räcker inte längre till för att försörja hela familjen. Kravet på att lägga ner en viss produktion betyder i praktiken att företagarfamiljen måste lägga ner hela verksamheten för att få utkomstskydd för arbetslösa.

Utskottet anser i likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att en familjemedlem som anställts i företaget bör ha rätt till utkomstskydd för arbetslösa när arbetet har upphört till följd av en bestående försämring av villkoren för företagsamhet och inkomsten av företagsverksamheten blir lägre än minimiutkomsten. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår därför en ändring i detta syfte i 2 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förmånen kan komma att omfatta 200—300 personer per år. I budgeten avsätts 1 miljon euro för ändamålet.

Genomförandet

Reformen betyder åtminstone i början ökat arbete och ökade administrativa kostnader för dem som ska genomföra den, alltså arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten. Också efter de omläggningar av datasystemen som är nödvändiga i övergångsfasen beräknas reformen sysselsätta de verkställande parterna mer än i dag. Även om stöden under arbetslöshet och utbildning samordnas, ger utredningen av förutsättningarna för att få de nya höjda förmånerna upphov till extra arbete. Utskottet kräver att det skyndsamt skjuts till så mycket extra resurser som behövs för att genomföra reformen.

Den snabba ökningen i arbetslösheten och antalet permitteringar i år har grötat till många arbetslöshetskassor. Trots att kassorna har anställt fler personer och förbättrat sin verksamhet i den takt ansökningarna har ökat, fördröjs handläggningen av förmånsbeslut av att bestämmelserna om utkomstskydd för arbetslösa över lag är så komplicerade. Handläggningen bromsas upp av frågor som hur semesterersättningar ska periodiseras, vilka olika karenstider som gäller för utkomstskydd för arbetslösa, de komplicerade formlerna för att räkna ut försäkringslöner och den stora uppsjön förmåner. Även om utbildningsförmånerna nu införlivas med arbetslöshetsförmånerna betyder lagförslagen inga större förbättringar i det komplicerade sättet att beräkna förmånerna. Utskottet anser att bestämmelserna om utkomstskyddet för arbetslösa nödvändigt behöver förenklas ytterligare och procedurerna påskyndas med hjälp av elektroniska handlingar och e-tjänster.