Allmän motivering

Regeringen föreslår en ny lag om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Reformen hänger samman med revideringen av lagstiftningen om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomar i fråga om arbetstagare och andra företagare än lantbruksföretagare. Utskottet behandlar en proposition (RP 277/2014 rd) om den revideringen samtidigt. Det är bra att lagen avseende lantbruksföretagare och stipendiater till sitt innehåll och sin struktur i stor utsträckning motsvarar den föreslagna nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, som gäller arbetstagare och företagare. Samtidigt beaktar regeringen särdragen i både lantbruksföretagarnas och stipendiaternas arbete och dessutom att finansieringsbasen är annorlunda för det systemet, precis som i den gällande lagen.

Den nya lagen avses vara mer detaljerad bland annat om de förhållanden under vilka ersättning kan betalas för ett olycksfall som drabbat en lantbruksföretagare eller en yrkessjukdom som yppat sig hos honom eller henne. De skadefall som ska ersättas och förmånerna bestäms i det stora hela på samma sätt som för arbetstagare. Den nya lagen uppfyller bättre grundlagens krav på att grunderna för rättigheter och skyldigheter ska framgå av lag. De centrala begreppen definieras i lagen, och hänvisningarna till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar är nu mer exakt avgränsade. Tillämpningsområdet för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen följer på samma sätt som nu lagen om pension för lantbruksföretagare, och det är liksom nu möjligt att teckna en frivillig fritidsförsäkring vid sidan om försäkringen för arbetstiden.

Avsikten är att den nya lagen på samma sätt som lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ska effektivisera handläggningen av ersättningsärenden genom lagstadgade tidsfrister. Ärenden ska börja utredas inom sju vardagar efter det att ärendet väcktes, och beslut i ett ersättningsärende ska meddelas senast 30 dagar efter det att tillräcklig information har inkommit för att ärendet ska kunna avgöras. För den försäkrades del införs en tidsfrist på 30 dagar för att anmäla skadefall. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer i jord- och skogsbruksutskottets krav på att den verkställande försäkringsanstalten ska informera lantbruksföretagarna om bl.a. de nya tidsfristerna i tillräckligt stor omfattning för att ingen ska gå miste om förmåner.

Det är beaktansvärt att också utredningen av behovet av yrkesinriktad rehabilitering effektiviseras genom den nya lagen, påpekar social- och hälsovårdsutskottet. Om den skadades oförmåga att arbeta drar ut på tiden är försäkringsanstalten skyldig att bedöma behovet av och möjligheterna till yrkesinriktad rehabilitering senast tre månader efter det att arbetsoförmågan inträdde. Det är viktigt att tidigt kunna konstatera att ett rehabiliteringsbehov föreligger och att aktivt följa utvecklingen för att bestående oförmåga att arbeta ska kunna förebyggas.

Utskottet anser i likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att det är bra att det nuvarande systemet för nedsättning av försäkringspremier för lantbruksföretagare frångås. Den nuvarande nedsättningen kan leda till ovilja att anmäla skadefall. Detta är för sin del inte förenligt med principen om fullkostnadsmotsvarighet i fråga om sjukvårdskostnaderna och principen om att olycksfallsförsäkringssystemet är primärt. Tröskeln för att göra anmälan blir lägre också tack vare en ny bestämmelse som innebär att lantbruksföretagare får ersättning för sitt inkomstbortfall under den tid en arbetsskada undersöks, även om det visar sig att skadan inte är ersättningsgill.

Utskottet konstaterar att lagförslaget kommer att öka lantbruksföretagarnas benägenheten att anmäla arbetsskador, förkorta handläggningstiderna och snabbare ge tillgång till vård. Detta stöder regeringsprogrammets mål att förlänga arbetslivet för lantbruksföretagare.

Bestämmelser om stipendiaters olycksfall i arbetet finns i 23—28 § i lagförslag 1. Förslaget innebär att en stipendiat får ersättning för ett olycksfall som denne råkar ut för i samband med arbetet eller med resor som följer av arbetsuppgiften. Dessutom ersätts olycksfall som i något annat sammanhang än i samband med arbetet inträffar på ett område som hör till den plats där arbetet utförs. Också olycksfall som under vissa omständigheter, exempelvis i samband med måltid eller rekreationspaus, inträffar utanför arbetsplatsen och olycksfall under vissa andra omständigheter, såsom i utbildning eller under rekreation, ersätts. Däremot begränsas olycksfallsskyddet i fråga om arbete som utförs i bostaden eller på någon fritt vald plats. Stipendiater utför sitt arbete på olika ställen, och de kan jobba både hemma och på en plats som arbetsuppgiften kräver. Dessutom kombinerar de arbete och fritid på annat sätt än de flesta som arbetar i anställningsförhållande. Begränsningarna är oklara och därför bör man ge akt på hur bestämmelserna om stipendiaters olycksfall i arbetet fungerar i avgörandepraxis.