Allmän motivering
Köp av stödtjänster för
företagshälsovården av en verksamhetsenhet
inom sjukvårdsdistriktet
Enligt propositionsmotiven varierar tillgången och
kvaliteten på de kommunala företagshälsovårdstjänsterna,
och särskilt i glesbygden är det svårt
att ta fram tjänster av hög kvalitet. Man har försökt
förbättra tillgången och kvaliteten genom
att göra de enheter som levererar företagshälsovårdstjänster
större och inrätta kommunala affärsverk
och aktiebolag. I den landstäckande styrningen uppmuntrar
bl.a. det nationella hälsoprojektet sjukvårdsdistrikten
att samarbeta kring laboratorietjänster och bilddiagnostik
och grunda affärsverk.
Enligt 13 kap. i sjukförsäkringslagen betalas ersättning
till arbetsgivaren för nödvändiga och skäliga
kostnader för att ordna sådan företagshälsovård
enligt god företagshälsovårdspraxis som
avses i lagen om företagshälsovård. Verksamhetsenheter
inom sjukvårdsdistrikt är inte producenter av
företagshälsovårdstjänster enligt lagen
om företagshälsovård. Praxis har därför varit
att sjukförsäkringsersättning inte betalats för
enskilda undersökningar som köpts av en verksamhetsenhet
inom sjukvårdsdistriktet på vissa undantag när.
Hälsovårdscentraler som tillhandahåller
företagshälsovårdstjänster har
fått ersättning för undersökningar
som de köpt hos en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet
på den grund att statsandelssystemet tillåter
kommunerna att ordna tjänster som vilar på deras
ansvar genom att köpa dem hos andra offentliga tjänsteproducenter.
Kommunala aktiebolag har dock i ersättningspraxis jämställts
med privata tjänsteleverantörer och har inte ansetts
ha rätt till ersättning för de tjänster
som de köpt av sjukvårdsdistrikten. Ersättningspraxis
uppges ha gett upphov till divergerande uppfattningar om hur lagstiftningen
ska tolkas och avgöranden från de högsta
domstolarna låter än så länge
vänta på sig. Tolkningarna har ansetts lägga
hinder i vägen för att ordna företagshälsovården
rationellt.
Med tanke på arbetsmarknadens knäckfrågor och åldersutvecklingen är
det viktigt att satsa på arbetshälsan, menar utskottet.
När funktionerna koncentreras till större enheter
blir det lättare att samla expertis och förbättra
tillgången till och kvaliteten på tjänsterna.
Den föreslagna ändringen av lagen om företagshälsovård
tydliggör hur kostnaderna för den företagshälsovård
som ordnas med stöd av sjukförsäkringslagen
ska ersättas. Tydligare företagshälsovårdsersättningar
bidrar till att metoderna att producera tjänster blir jämbördigare
och ökar konkurrensen mellan leverantörer av laboratorietjänster
och bilddiagnostik. Priskonkurrens och ökad tillgång är
viktigt bl.a. för att sänka arbetsgivarens kostnader och
förbättra tillgången till kommunala företagshälsovårdstjänster
i glesbygden. Allt sammantaget anser utskottet lagförslaget
vara nödvändigt och angeläget och tillstyrker
det med vissa preciseringar.
Konkurrensneutralitet och kostnadstransparens
Arbetsgivaren får enligt 13 kap. i sjukförsäkringslagen
kostnaderna för preventiv företagshälsovård
ersatta till 60 procent och kostnaderna för sjukvård
till 50 procent. Som ersättningskriterium gäller
att kostnaderna ska vara nödvändiga och skäliga.
Ersättningsbeloppet begränsas av ett årligen
fastställt kalkylerat maximibelopp per anställd,
men ersättningarna följer ingen ersättningstaxa,
vilket däremot sjukförsäkringsersättningarna
för privat skaffade tjänster gör. Kostnaderna
för företagshälsovårdsersättningarna
täcks med arbetsinkomstförsäkringen,
där arbetsgivarna står för 73 och löntagarna
och företagarna tillsammans för 27 procent.
Under behandlingen av propositionen fördes olika åsikter
fram om hur de kommunala företagens marknadsagerande kommer
att påverka de privata företagen. Det fanns t.ex.
de som hävdade att sjukförsäkringsersättningarna
för företagshälsans laboratorietjänster
och bilddiagnostik öppnar för överprissättning
och konkurrenssnedvridning. Samtidigt fanns det de som
påstod att de lägre priserna på offentliga
tjänster förklaras av de konkurrenssnedvridande
subventionerna till serviceproducenterna inom den offentliga sektorn.
Konkurrensverket anser i sitt avgörande om den konkurrensmässiga
betydelsen av offentliga serviceproducenters inträde på laboratoriemarknaden
(4.2.2009, Dnr 763/61/04) att det i nuläget
förefaller finnas förfaranden som inte är
konkurrensneutrala ur branschaktörernas synvinkel. Enligt
konkurrensverket förefaller det dock som om systemet innehåller
dels element som gynnar offentlig serviceproduktion, dels element
typ FPA:s ersättningspraxis som gynnar privata aktörer.
Finansministeriet har alldeles nyligen tillsatt ett projekt,
Kommuner och konkurrensneutralitet, där man kommer att
kartlägga behövliga ändringar i lagstiftningen
som ska säkra konkurrensneutralitet då kommuner är
verksamma på marknaden. Också när reformer
av social- och hälsovårdslagstiftningen bereds
bör hänsyn tas till att företagshälsovården
kan ordnas på olika sätt och att de hithörande
kostnaderna och prissättningen måste vara genomskinliga.
Utskottet framhåller att när det gäller
tjänster bör konkurrensneutraliteten bedömas
med hänsyn till kostnadseffektivitet, kvalitet och tillgång.
Då man fortsätter utveckla sjukförsäkringsersättningen för
företagshälsovård bör man utreda
om även sjukförsäkringsersättningens
storlek kunde kopplas till tjänsternas kostnadseffektivitet
och kvalitet.
Detaljmotivering
7 §.
Utskottet föreslår i 2 mom. att även
kliniskt neurofysiologiska undersökningar ska ingå bland
de tjänster som får skaffas. Därtill
föreslår utskottet att tjänsterna också får
skaffas hos en sådan verksamhetsenhet inom hälso-
och sjukvården som avses i lagen om privat hälso-
och sjukvård. En verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet
kan vara ett sådant kommunalt affärsverk enligt
kommunallagen som samkommunen för sjukvårdsdistriktet
själv grundat och äger. Preciseringen är
nödvändig, eftersom ett laboratorium i form av
ett kommunalt aktiebolag kan hållas för en i lagen
om privat hälso- och sjukvård avsedd verksamhetsenhet
inom hälso- och sjukvården i stället
för en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet.