Allmän motivering

Köp av stödtjänster för företagshälsovården av en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet

Enligt propositionsmotiven varierar tillgången och kvaliteten på de kommunala företagshälsovårdstjänsterna, och särskilt i glesbygden är det svårt att ta fram tjänster av hög kvalitet. Man har försökt förbättra tillgången och kvaliteten genom att göra de enheter som levererar företagshälsovårdstjänster större och inrätta kommunala affärsverk och aktiebolag. I den landstäckande styrningen uppmuntrar bl.a. det nationella hälsoprojektet sjukvårdsdistrikten att samarbeta kring laboratorietjänster och bilddiagnostik och grunda affärsverk.

Enligt 13 kap. i sjukförsäkringslagen betalas ersättning till arbetsgivaren för nödvändiga och skäliga kostnader för att ordna sådan företagshälsovård enligt god företagshälsovårdspraxis som avses i lagen om företagshälsovård. Verksamhetsenheter inom sjukvårdsdistrikt är inte producenter av företagshälsovårdstjänster enligt lagen om företagshälsovård. Praxis har därför varit att sjukförsäkringsersättning inte betalats för enskilda undersökningar som köpts av en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet på vissa undantag när.

Hälsovårdscentraler som tillhandahåller företagshälsovårdstjänster har fått ersättning för undersökningar som de köpt hos en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet på den grund att statsandelssystemet tillåter kommunerna att ordna tjänster som vilar på deras ansvar genom att köpa dem hos andra offentliga tjänsteproducenter. Kommunala aktiebolag har dock i ersättningspraxis jämställts med privata tjänsteleverantörer och har inte ansetts ha rätt till ersättning för de tjänster som de köpt av sjukvårdsdistrikten. Ersättningspraxis uppges ha gett upphov till divergerande uppfattningar om hur lagstiftningen ska tolkas och avgöranden från de högsta domstolarna låter än så länge vänta på sig. Tolkningarna har ansetts lägga hinder i vägen för att ordna företagshälsovården rationellt.

Med tanke på arbetsmarknadens knäckfrågor och åldersutvecklingen är det viktigt att satsa på arbetshälsan, menar utskottet. När funktionerna koncentreras till större enheter blir det lättare att samla expertis och förbättra tillgången till och kvaliteten på tjänsterna. Den föreslagna ändringen av lagen om företagshälsovård tydliggör hur kostnaderna för den företagshälsovård som ordnas med stöd av sjukförsäkringslagen ska ersättas. Tydligare företagshälsovårdsersättningar bidrar till att metoderna att producera tjänster blir jämbördigare och ökar konkurrensen mellan leverantörer av laboratorietjänster och bilddiagnostik. Priskonkurrens och ökad tillgång är viktigt bl.a. för att sänka arbetsgivarens kostnader och förbättra tillgången till kommunala företagshälsovårdstjänster i glesbygden. Allt sammantaget anser utskottet lagförslaget vara nödvändigt och angeläget och tillstyrker det med vissa preciseringar.

Konkurrensneutralitet och kostnadstransparens

Arbetsgivaren får enligt 13 kap. i sjukförsäkringslagen kostnaderna för preventiv företagshälsovård ersatta till 60 procent och kostnaderna för sjukvård till 50 procent. Som ersättningskriterium gäller att kostnaderna ska vara nödvändiga och skäliga. Ersättningsbeloppet begränsas av ett årligen fastställt kalkylerat maximibelopp per anställd, men ersättningarna följer ingen ersättningstaxa, vilket däremot sjukförsäkringsersättningarna för privat skaffade tjänster gör. Kostnaderna för företagshälsovårdsersättningarna täcks med arbetsinkomstförsäkringen, där arbetsgivarna står för 73 och löntagarna och företagarna tillsammans för 27 procent.

Under behandlingen av propositionen fördes olika åsikter fram om hur de kommunala företagens marknadsagerande kommer att påverka de privata företagen. Det fanns t.ex. de som hävdade att sjukförsäkringsersättningarna för företagshälsans laboratorietjänster och bilddiagnostik öppnar för överprissättning och konkurrenssnedvridning. Samtidigt fanns det de som påstod att de lägre priserna på offentliga tjänster förklaras av de konkurrenssnedvridande subventionerna till serviceproducenterna inom den offentliga sektorn.

Konkurrensverket anser i sitt avgörande om den konkurrensmässiga betydelsen av offentliga serviceproducenters inträde på laboratoriemarknaden (4.2.2009, Dnr 763/61/04) att det i nuläget förefaller finnas förfaranden som inte är konkurrensneutrala ur branschaktörernas synvinkel. Enligt konkurrensverket förefaller det dock som om systemet innehåller dels element som gynnar offentlig serviceproduktion, dels element typ FPA:s ersättningspraxis som gynnar privata aktörer.

Finansministeriet har alldeles nyligen tillsatt ett projekt, Kommuner och konkurrensneutralitet, där man kommer att kartlägga behövliga ändringar i lagstiftningen som ska säkra konkurrensneutralitet då kommuner är verksamma på marknaden. Också när reformer av social- och hälsovårdslagstiftningen bereds bör hänsyn tas till att företagshälsovården kan ordnas på olika sätt och att de hithörande kostnaderna och prissättningen måste vara genomskinliga. Utskottet framhåller att när det gäller tjänster bör konkurrensneutraliteten bedömas med hänsyn till kostnadseffektivitet, kvalitet och tillgång. Då man fortsätter utveckla sjukförsäkringsersättningen för företagshälsovård bör man utreda om även sjukförsäkringsersättningens storlek kunde kopplas till tjänsternas kostnadseffektivitet och kvalitet.