SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 52/2009 rd

ShUB 52/2009 rd - RP 260/2009 rd

Granskad version 2.1

Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av 7 § i lagen om företagshälsovård

INLEDNING

Remiss

Riksdagen remitterade den 30 november 2009 en proposition med förslag till lag om ändring av 7 § i lagen om företagshälsovård (RP 260/2009 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.

Sakkunniga

Utskottet har hört

regeringssekreterare Liisa Katajamäki och överinspektör Ritva Partinen, social- och hälsovårdsministeriet

företagshälsovårdschef Arto Laine, Folkpensionsanstalten

specialistläkare Antti Jahkola, Arbetshälsoinstitutet

förvaltningsöverläkare Lasse Lehtonen, Samkommunen Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt

sakkunnig Sinikka Huhtala, Finlands Kommunförbund

ombudsman Ismo Partanen, Läkarföretagen rf

jurist Jaana Meklin, Akava

överläkare Kari Kaukinen, Finlands Näringsliv

arbetsmiljöexpert Raili Perimäki, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf

verkställande direktör Pia Pohja, Terveyspalvelualan Liitto ry

social- och hälsovårdspolitisk ombudsman Riitta Työläjärvi, Tjänstemannacentralorganisationen FTFC rf

PROPOSITIONEN

Regeringen föreslår ändringar i lagen om företagshälsovård. Enligt propositionen kan en producent av företagshälsovårdstjänster också skaffa de laboratorietjänster och radiologiska tjänster samt de klinisk-fysiologiska undersökningar som hör till företagshälsovården hos en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet. Stödtjänster för företagshälsovården som köps hos den blir en del av verksamheten i enlighet med god företagshälsovårdspraxis som avses i lagen om företagshälsovård och kan ersättas med stöd av sjukförsäkringslagen som en del av de godtagbara kostnaderna för företagshälsovård.

Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2010.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Allmän motivering

Köp av stödtjänster för företagshälsovården av en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet

Enligt propositionsmotiven varierar tillgången och kvaliteten på de kommunala företagshälsovårdstjänsterna, och särskilt i glesbygden är det svårt att ta fram tjänster av hög kvalitet. Man har försökt förbättra tillgången och kvaliteten genom att göra de enheter som levererar företagshälsovårdstjänster större och inrätta kommunala affärsverk och aktiebolag. I den landstäckande styrningen uppmuntrar bl.a. det nationella hälsoprojektet sjukvårdsdistrikten att samarbeta kring laboratorietjänster och bilddiagnostik och grunda affärsverk.

Enligt 13 kap. i sjukförsäkringslagen betalas ersättning till arbetsgivaren för nödvändiga och skäliga kostnader för att ordna sådan företagshälsovård enligt god företagshälsovårdspraxis som avses i lagen om företagshälsovård. Verksamhetsenheter inom sjukvårdsdistrikt är inte producenter av företagshälsovårdstjänster enligt lagen om företagshälsovård. Praxis har därför varit att sjukförsäkringsersättning inte betalats för enskilda undersökningar som köpts av en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet på vissa undantag när.

Hälsovårdscentraler som tillhandahåller företagshälsovårdstjänster har fått ersättning för undersökningar som de köpt hos en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet på den grund att statsandelssystemet tillåter kommunerna att ordna tjänster som vilar på deras ansvar genom att köpa dem hos andra offentliga tjänsteproducenter. Kommunala aktiebolag har dock i ersättningspraxis jämställts med privata tjänsteleverantörer och har inte ansetts ha rätt till ersättning för de tjänster som de köpt av sjukvårdsdistrikten. Ersättningspraxis uppges ha gett upphov till divergerande uppfattningar om hur lagstiftningen ska tolkas och avgöranden från de högsta domstolarna låter än så länge vänta på sig. Tolkningarna har ansetts lägga hinder i vägen för att ordna företagshälsovården rationellt.

Med tanke på arbetsmarknadens knäckfrågor och åldersutvecklingen är det viktigt att satsa på arbetshälsan, menar utskottet. När funktionerna koncentreras till större enheter blir det lättare att samla expertis och förbättra tillgången till och kvaliteten på tjänsterna. Den föreslagna ändringen av lagen om företagshälsovård tydliggör hur kostnaderna för den företagshälsovård som ordnas med stöd av sjukförsäkringslagen ska ersättas. Tydligare företagshälsovårdsersättningar bidrar till att metoderna att producera tjänster blir jämbördigare och ökar konkurrensen mellan leverantörer av laboratorietjänster och bilddiagnostik. Priskonkurrens och ökad tillgång är viktigt bl.a. för att sänka arbetsgivarens kostnader och förbättra tillgången till kommunala företagshälsovårdstjänster i glesbygden. Allt sammantaget anser utskottet lagförslaget vara nödvändigt och angeläget och tillstyrker det med vissa preciseringar.

Konkurrensneutralitet och kostnadstransparens

Arbetsgivaren får enligt 13 kap. i sjukförsäkringslagen kostnaderna för preventiv företagshälsovård ersatta till 60 procent och kostnaderna för sjukvård till 50 procent. Som ersättningskriterium gäller att kostnaderna ska vara nödvändiga och skäliga. Ersättningsbeloppet begränsas av ett årligen fastställt kalkylerat maximibelopp per anställd, men ersättningarna följer ingen ersättningstaxa, vilket däremot sjukförsäkringsersättningarna för privat skaffade tjänster gör. Kostnaderna för företagshälsovårdsersättningarna täcks med arbetsinkomstförsäkringen, där arbetsgivarna står för 73 och löntagarna och företagarna tillsammans för 27 procent.

Under behandlingen av propositionen fördes olika åsikter fram om hur de kommunala företagens marknadsagerande kommer att påverka de privata företagen. Det fanns t.ex. de som hävdade att sjukförsäkringsersättningarna för företagshälsans laboratorietjänster och bilddiagnostik öppnar för överprissättning och konkurrenssnedvridning. Samtidigt fanns det de som påstod att de lägre priserna på offentliga tjänster förklaras av de konkurrenssnedvridande subventionerna till serviceproducenterna inom den offentliga sektorn.

Konkurrensverket anser i sitt avgörande om den konkurrensmässiga betydelsen av offentliga serviceproducenters inträde på laboratoriemarknaden (4.2.2009, Dnr 763/61/04) att det i nuläget förefaller finnas förfaranden som inte är konkurrensneutrala ur branschaktörernas synvinkel. Enligt konkurrensverket förefaller det dock som om systemet innehåller dels element som gynnar offentlig serviceproduktion, dels element typ FPA:s ersättningspraxis som gynnar privata aktörer.

Finansministeriet har alldeles nyligen tillsatt ett projekt, Kommuner och konkurrensneutralitet, där man kommer att kartlägga behövliga ändringar i lagstiftningen som ska säkra konkurrensneutralitet då kommuner är verksamma på marknaden. Också när reformer av social- och hälsovårdslagstiftningen bereds bör hänsyn tas till att företagshälsovården kan ordnas på olika sätt och att de hithörande kostnaderna och prissättningen måste vara genomskinliga. Utskottet framhåller att när det gäller tjänster bör konkurrensneutraliteten bedömas med hänsyn till kostnadseffektivitet, kvalitet och tillgång. Då man fortsätter utveckla sjukförsäkringsersättningen för företagshälsovård bör man utreda om även sjukförsäkringsersättningens storlek kunde kopplas till tjänsternas kostnadseffektivitet och kvalitet.

Detaljmotivering

7 §.

Utskottet föreslår i 2 mom. att även kliniskt neurofysiologiska undersökningar ska ingå bland de tjänster som får skaffas. Därtill föreslår utskottet att tjänsterna också får skaffas hos en sådan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård. En verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet kan vara ett sådant kommunalt affärsverk enligt kommunallagen som samkommunen för sjukvårdsdistriktet själv grundat och äger. Preciseringen är nödvändig, eftersom ett laboratorium i form av ett kommunalt aktiebolag kan hållas för en i lagen om privat hälso- och sjukvård avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården i stället för en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet.

Förslag till beslut

Utskottet föreslår

att lagförslaget godkänns enligt propositionen men 7 § med ändringar (Utskottets ändringsförslag).

Utskottets ändringsförslag
7 §

Produktion av tjänster

(1 mom. som i RP)

En i 1 mom. 1—3 punkten avsedd producent av företagshälsovårdtjänster kan också skaffa de laboratorietjänster och radiologiska tjänster, de klinisk-fysiologiska undersökningar och de kliniskt neurofysiologiska undersökningar som hör till företagshälsovården hos en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet eller hos en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvården enligt lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990).

_______________

Helsingfors den 4 december 2009

I den avgörande behandlingen deltog

  • ordf. Juha Rehula /cent
  • vordf. Sirpa Asko-Seljavaara /saml
  • medl. Maria Guzenina-Richardson /sd
  • Hannakaisa Heikkinen /cent
  • Arja Karhuvaara /saml
  • Jukka Mäkelä /saml
  • Päivi Räsänen /kd
  • Satu Taiveaho /sd
  • Lenita Toivakka /saml
  • Erkki Virtanen /vänst
  • ers. Ilkka Kantola /sd
  • Sanna Lauslahti /saml
  • Tapani Mäkinen /saml

Sekreterare var

utskottsråd Harri Sintonen

​​​​​​​