Allmän motivering
Utgångspunkterna för reformen
Regeringens proposition med förslag till ändring
av pensionslagstiftningen innebär en viktig och omfattande ändring
i våra pensionssystem. Reformen innebär i första
hand en grundlig översyn av arbetspensionssystemet inom
den privata sektorn. Den gäller inte arbetspensionerna
i den offentliga sektorn och inte heller direkt folkpensionssystemet.
De måste ännu anpassas till ändringarna
i arbetspensionssystemet för den privata sektorn för
att hela pensionsordningen skall fungera.
Propositionen har som mål att garantera löntagare
och företagare en adekvat inkomstrelaterad pensionstrygghet
också i framtiden och samtidigt att hela systemet står
pall för förändringarna i den demografiska
strukturen och den förlängda livstiden. Vidare
har den som mål ett rättvist pensionsskydd och
enklare pensionsbestämmelser. Översynen kommer
att fortsätta med en lång rad andra reformer inom
pensionssystemet som finns nämnda i propositionens motivering. De
har ett förenklat system och jämlikhet som mål.
Utskottet framhåller att de föreslagna ändringarna
i princip är motiverade för att säkerställa
finansieringen av pensionssystemet och den förväntade ökningen
i pensionsutgifterna i takt med att befolkningen åldras.
De kan också anses motiverade med hänsyn till
den förvärvsaktiva befolkningens åldersstruktur,
förväntade livslängd, hälsotillstånd
och den allmänna utvecklingen i den förutsebara
arbetsförmågan. Lagändringarna väger
in utvecklingen på relativt lång sikt i god tid.
Det är helt motiverat att i god tid förbereda
sig för en kontrollerad ökning av pensionsutgifterna.
Reformen har som mål att förbättra
pensionssystemets ekonomiska bärkraft och den vägen att öka
förtroendet för systemets fortbestånd.
Utgångspunkten är att ändringarna förstärker
pensionssystemets finansiella basis så att också yngre
generationers pensioner kan finansieras. Reformen är lovvärd
i och med att den förstärker förtroendet
för pensionssystemet.
Utskottet noterar att antagandena om den ekonomiska och demografiska
utvecklingen och beteendeförändringarna som ligger
till grund för bedömningen av reformens verkningar
omspänner en mycket lång tid och är förknippade
med många osäkerhetsfaktorer. Beräkningarna
av pensionsnivån i propositionen innehåller också en
uppskattning av hur medborgarna kan tänkas välja
i en ny situation som medger flexibel pensionering, eftersom de
kommer att ha en viss valfrihet beträffande pensionsnivån
beroende på i vilken ålder de går i pension
och hur stor pension de hunnit tjäna in. För en
hållbar finansiering av arbetspensionerna är det
absolut centralt hur målet att höja pensionsåldern
med 2—3 år på sikt kan genomföras.
Det är fullt möjligt att sänka pensionsutgifterna
utan att sänka på pensionsnivån om pensionsavgången
skjuts fram och pensionärstiden i framtiden förkortas
jämfört med resultatet av de gällande
bestämmelserna. På grund av lagförslaget
förväntas antalet sysselsatta öka med
4—5 procent på sikt. Därmed beräknas
propositionen kunna lätta på trycket på en
höjning av APL-avgifterna på sikt med ungefär
hälften jämfört med de nuvarande bestämmelserna.
Detta tryck har uppskattats till omkring 10 procent. Enligt konsekvensbedömningarna
i propositionen kommer avgiften att höjas med drygt 5 procentenheter
fram till 2050.
Ambitionen att garantera bättre pensioner kan eventuellt
fullföljas om det främsta målet i propositionen,
dvs. höjd pensionsålder, uppnås. Utskottet
poängterar att det krävs en avsevärd
attitydförändring för att målet
skall nås, eftersom det finns undersökningsresultat
som antyder att många människor i förvärvsaktiv ålder
fortfarande siktar på tidig pensionering. På detta
tyder också den ökade benägenheten att
ordna med pensionsskyddet genom frivilliga pensioner.
Senareläggning av pensioneringen
Regeringens proposition är motiverad med hänsyn
till den förväntade livslängden och positiva utvecklingen
i folkhälsan. Den står i samklang med den gynnsamma
utvecklingen av människors hälsa och
arbetsförmåga. Den förväntade
livslängden har fortsatt ökat hos oss i takt med
minskad dödlighet. Den positiva trenden förväntas
fortsätta. En nyligen genomförd riksomspännande
undersökning, Hälsa 2000, visar att arbetsförmågan
hos befolkningen i förvärvsaktiv ålder
klart har förbättrats under de senaste 20 åren.
Det främsta skälet till vår förbättrade
arbets- och funktionsförmåga är att vissa folksjukdomar
har minskat och blivit mindre allvarliga. Utifrån dessa
förändringar kan det med fog förmodas
att allt fler människor inom de närmaste åren
kommer att vara arbetsföra i åldern 55—70 år.
Men de individuella skillnaderna i arbets- och funktionsförmågan ökar
med åldrandet. Därför är det
på sin plats med den föreslagna flexibiliteten
i pensioneringen för att behovet av individuella arbetsmöjligheter
och olika livssituationer skall kunna beaktas. Detta är
nödvändigt särskilt som det redan har
genomförts ändringar i pensionssystemet som minskar
de individuella pensionslösningarna, eftersom systemet
med yrkesbaserad pensionsålder har slopats, den individuella
förtidspensionen småningom upphör och åldersgränsen
för deltidspension höjs.
Propositionen avser att bidra med ekonomiska incitament för
att människor skall orka längre i arbetet. Utskottet
påpekar att det att människor orkar i arbetet
beror inte bara på den enskilda människans faktiska
arbetsförmåga, hälsotillstånd
och kompetens utan i centrala delar också på arbetsförhållandena,
kraven i arbetet och arbetsmiljön samt framför
allt på hur de kan anpassas till en åldrande persons
möjligheter och behov. Därför bör
det understrykas att de effektivaste metoderna för att
höja pensioneringsåldern finns på arbetsplatserna,
dvs. bättre arbetsförhållanden och ledarskap,
kompetensutveckling för de anställda och en långsiktig
personalpolitik. Ju mer kompetenskraven ökar i arbetslivet
desto viktigare blir yrkesskickligheten, kompetensen och en fortsatt
utveckling av dem för arbetsförmågan,
vilket i sin tur har en större effekt för att
man skall orka i arbetet än till och med hälsan.
För att människor skall orka arbeta är
det allt viktigare att de får yrkesinriktad rehabilitering
och att deras behov av rehabilitering diagnosticeras på ett
tidigt stadium samt att friskvården lyfts fram på arbetsplatserna.
En rad undersökningar har visat att ju äldre personer
i förvärvsaktiv ålder det handlar om, desto
större betydelse för att de skall orka i arbetet
har arbetslivskvaliteten, arbetets påfrestning samt de
fysiska och psykosociala arbetsförhållandena.
För att pensionsreformen skall nå sitt mål
behövs det ett systematiskt stöd för
en kvalitativ utveckling av arbetsförhållandena.
I detta sammanhang vill utskottet uppmärksamma det ökade
snuttarbetet som enligt undersökningar har visat sig vara
en risk för fortsatt förvärvsarbete.
Därför behövs det också sådana ändringar
i arbetslivet som bidrar till fasta anställningar.
Sysselsättningspolitiken spelar en avgörande roll
för propositionens mål. Det faktum att äldre människor
träder ut ur arbetslivet beror fortfarande i alltför
hög grad på bristande sysselsättningsmöjligheter.
Det är allt viktigare att också funktionshindrade
håller sig kvar i arbetslivet. Årligen blir 10 000
nya funktionshindrade arbetslösa. För dem har
nedsatt arbetsförmåga utgjort ett hinder för
fortsatt förvärvsarbete. Deras sysselsättningsmöjligheter
måste tillgodoses bättre. Arbetsplatserna bör
alltid i första hand utreda om de funktionshindrade inte
kan placeras i nya uppgifter eller om de kan hänvisas till
rehabilitering eller utbildning.
Ändringar som påverkar intjänandetiden
för pension
Enligt propositionen kommer intjänandetiden för
pensionsskydd att utvidgas från 42 till 50 år. Man
börjar alltså tjäna in sin arbetspension
vid 18 års ålder och fortsätter fram
till 68 år. Enligt de nuvarande bestämmelserna
intjänas ålderspensionen enligt inkomsterna efter
23 års ålder fram till 65 år. Målnivån
har varit en pension på 60 procent.
Det centrala i propositionen är att sättet
att räkna ut arbetspensionerna ses över och att
pensionen för tiden efter lagens ikraftträdande
räknas ut utifrån de löner som en person
tjänat under varje år av sin arbetshistoria och
lönerna justeras till nivån för det år
pensionen börjar löpa med hjälp av ett
index där den allmänna inkomstutvecklingen ökar
från 50 till 80 procent. På denna punkt bidrar
reformen till större rättvisa i och med att anställningarnas
längd eller antal inte längre inverkar på arbetspensionsskyddets
storlek.
Reformen innebär att allt fler löntagare under de
kommande årtiondena trots varierande arbetshistoria kan
uppnå en skälig målnivå, t.ex.
60 procent som nu. Detta tack vare den förlängda intjänandetiden
och den ökade pensionstillväxten för
varje år i arbete efter fyllda 53 år. Utskottet
ser det som mycket positivt att arbetspensionssystemet efter reformen
kommer att vara bättre anpassat till förändringarna
i arbetslivet.
Höjd pensionstillväxt
Pensionsreformen avser att få människor att
fortsätta längre i arbetet genom dels flexibel
pensionsålder, dels också höjd pensionstillväxt
från och med fyllda 53 år. För betalning
av den höjda pensionstillväxten föreslås
arbetstagarnas pensionsavgift bli höjd för de
löntagare som fyllt 53 år. Utskottet har i och
för sig förståelse för att regeringen
vill ta till höjda pensionsförsäkringsavgifter
för att höja pensionstillväxten. Men
det fäster sig vid att människor redan nu går
i pension i olika åldrar i olika branscher och att det
i vissa yrken är mycket sällsynt att människor fortsätter
fram till åldern för ålderdomspension. Det
betyder att den ökade pensionstillväxten inte fullt
ut kommer dem till nytta som får betala för den.
Enligt en beräkning som presenterats för utskottet
arbetar de som inte tjänar in något bonustillägg
vanligtvis som byggnadsarbetare, lagerarbetare, banktjänstemän,
affärspersonal, allmänna kontorister och städare.
Beräkningarna stöder de forskningsresultat som
antyder att lägre utbildade är mera pensionsorienterade
och att högre utbildning och socioekonomisk ställning generellt
minskar benägenheten för förtidspensionering.
Skillnaderna är begripliga eftersom belastningen och påfrestningen
i arbetet i yrken som kräver mindre utbildning inverkar
mera på arbetsförmågan och möjligheterna
att fortsätta i arbetslivet. Utskottet noterar att den
nuvarande höjda tillväxten inte i avgörande
grad har inverkat på benägenheten att stanna kvar
i arbetslivet. Som utskottet påpekat ovan krävs
det utöver ekonomiska incitament att arbetslivet över
lag görs mera attraktivt och att sysselsättningsgraden
höjs för att regeringens mål för
den höjda pensionstillväxten skall kunna uppnås.
Löntagarnas arbetspensionsavgift kommer också i
framtiden att dras av från den pensionsgrundande inkomsten
innan pensionsbeloppet beräknas. År 2005 beräknas
avgiften vara 4,73 procent för dem som inte fyllt 53 år
och omkring 6 procent för dem som fyllt 53 år.
Avgiften beräknas stiga på så sätt
att den normala avgiften 2050 är omkring 6,95 procent och
för dem som fyllt 53 år omkring 8,8 procent. På detta
sätt ökar avdraget från de pensionsgrundande
inkomsterna. Men det har bedömts att den höjda
avgiften bara täcker in omkring en tredjedel av kostnaderna
för den höjda pensionsnivån till följd
av den höjda tillväxten. På grund av
den ökade livslängden ökar också det
totala pensionsbeloppet som betalas som vederlag för pensionsavgifterna.
Förändringar i förvärvs-
och pensionsindex
Enligt propositionen kommer löpande pensioner och förmåner
som motsvarar dem räknat från den 1 januari 2005
att justeras med ett pensionsindex där lönerna
ges indexvikten 20 och priserna 80 procent. Pensionens utgångsnivå höjs
till lönenivån med hjälp av en lönekoefficient
som ger lönerna värdet 80 och priserna värdet
20 procent.
Regeringen utgår från att inkomstnivån
under pensionstiden säkerställs genom en god begynnelsepension
och då kan man skära ner på indexskyddet
under pensionstiden. I propositionen föreslås
en rad ändringar som inverkar på pensionsnivån
och som avser att höja den intjänade pensionen.
Valet av indexsystem är väsentligt med tanke på en
balanserad finansiering.
Enligt vad utskottet har erfarit betyder det att pensionsindex
bestäms så att indexvikten för löner är
50 och indexvikten för prisförändringen 50
att kostnaderna för reformen ökar med 1,4 procent
av lönesumman. Utskottet fäster sig vid den positiva
omständigheten att koefficienten för att höja
pensionernas begynnelsenivå till lönenivån är
bättre än tidigare.
Propositionen avser att samordna indexjusteringarna av löpande
arbetspensioner. Indexjusteringarna av folkpensioner och arbetspensioner kommer
att följa olika system, eftersom folkpensionerna fortsatt
justeras enbart utifrån prisindex. Detta lägre
index betyder att folkpensionernas nivå släpar
efter om inte indexjusteringen samordnas eller folkpensionernas
nivå tidvis korrigeras genom nivåhöjningar.
I vilket fall som helst är det nödvändigt
att garantera en rättvis utveckling i folkpensionstagarnas
inkomster. Utskottet föreslår ett uttalande i
saken (Utskottets förslag till uttalande 2).
Förändringen i pensionsindex innebär
att indexjusteringen förändras också för
dem som lever på invalidpension och de pensionstagare som inte
fyllt 65 år. Enligt propositionen gottgörs indexförändringen
för de invalidpensionärer i åldern 26—55 år
som fått invalidpension under 5 år enligt lagen.
Gottgörelsen betalas som en engångsförhöjning
från och med 2010. Förhöjningen gäller
också de pensioner som börjat löpa innan
lagen träder i kraft.
Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att inte
höja familjepensionerna på motsvarande sätt.
Också barn- och efterlevandepensioner kan vara långvariga
och därför är det motiverat att höja
dem på samma sätt för att garantera att
de bibehåller sin nivå. Därför
föreslår utskottet att lagförslaget ändras
längre fram till denna del.
Anpassning av folkpensionen till reformen
Efter reformen får en löntagare välja
mellan att gå i pension mellan 62 och 68 års ålder.
När en löntagare har fyllt 63 år får
han eller hon den intjänade arbetspensionen utan förtidsminskning. Reformen
innebär att ålderspensionerna differentieras enligt åldern. Åldern
för folkpension bibehålls vid 65 år och
i folkpensionsandelen för dem som går i pension
tidigare görs en förtidsminskning. Åldern
för ålderspension inom folkpensionssystemet bibehålls
alltså vid 65 år medan de som fyllt 63 och 64 år
får bibehålla sina invalidpensioner inom samma
system. Samordningen mellan pensionssystemen haltar också på denna
punkt.
Utskottet uppmärksammar att förtidsminskningen
i folkpensionen fram till 65 års ålder innebär
att framför allt kvinnor som tjänat in en liten
arbetspension liksom de som får en liten företagarpension
har betydligt färre möjligheter att välja
i vilken ålder de går i pension jämfört
med dem som tjänat in en större arbetspension.
Det är viktigt med en pånyttbedömning
i framtiden av hur folkpensionssystemet har anpassats till arbetspensionsreformen.
Utskottet föreslår ett uttalande i saken (Utskottets
förslag till uttalande 3). Det positiva med propositionen
för dem som får folkpension är att den
arbetspension som tjänats in efter fyllda 63 år
inte betraktas som inkomst som minskar på folkpensionen.
Detsamma gäller den åldersbetingade höjningen
av invalidpensionen.
Arbetspension som tjänas in under oavlönad tid
Reformen innebär en avsevärd utvidgning i
det pensionsskydd som tjänas in under frånvaro
från arbetslivet. Nuförtiden tjänas arbetspension
in under barnavårdsperioder, om den oavlönade frånvaron
från arbetet varar utan avbrott i högst ett år
och om löntagaren återvänder till samma anställning.
De som efter en barnavårdsperiod börjar i en ny
anställning tjänar inte in någon arbetspension
för den oavlönade vårdperioden. Det betyder
att alla kvinnor som haft tidsbunden anställning före
barnets födelse drabbas av pensionsbortfall på grund
av barnets födelse och barnavård.
Reformen gör pensionstillväxten under barnavårdsperioderna
mera jämlik. I framtiden tillämpas samma princip
på kvinnor och män i fasta och tidsbundna anställningar
eller snuttjobb. Från och med reformens ikraftträdande
tjänar de in arbetspension för oavlönade
moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder
utifrån de inkomster som ligger till grund för
dagpenningarna. Utöver denna pensionstillväxt
som bygger på arbetspensionslagarna omfattar reformen ett
förslag till lag om ersättning för oavlönade
perioder som skall betalas av statens medel. Staten betalar
pensionsskydd för tiden efter föräldrapenningsperioden
för tiden för vård av ett barn under
3 år och tiden för slutexamensinriktade studier.
Till grund för pensionen läggs en summa på 500
euro i månaden i stället för lön. Grunden
för pensionstillväxten under perioder med den
lägsta moderskaps- och föräldrapenningen är
lika stor med stöd av arbetspensionslagen.
Utskottet ser det som ett mycket viktigt nytt inslag i pensionsskyddet
att staten betalar för det under frånvaro från
arbetslivet. Förslaget är betydelsefullt inte
minst med tanke på jämställdheten mellan
könen, eftersom luckorna i kvinnors arbetshistoria på grund
av att de vårdat sina barn har betytt ett sämre
pensionsskydd för dem. Det är en klar förbättring
i den sociala tryggheten för dem som vårdar sina
barn hemma att barnavårdsperioderna berättigar
till pensionsskydd.
För staten innebär insatserna för
att ersätta bortfallet i pensionstillväxten på grund
av luckor i människors arbetshistoria med statens medel
en utgiftspost som blir fullt ut aktuell först om flera årtionden.
Enligt motiveringen vore utgifterna 2040 omkring 130 miljoner euro
på årsnivå och den förväntas
växa sig ytterligare omkring tio gånger större
från denna nivå. På detta stadium är
det omöjligt att beräkna utgiftsposten exakt och
därför kan det vara på sin plats att
man än så länge inte förbinder
sig helt att ersätta de oavlönade perioderna utan
att man vid den fortsatta beredningen ser till att arbete och barnavård
kan anpassas till varandra och beaktas bättre när
förmånen beviljas. Utskottet föreslår
ett uttalande i saken (Utskottets förslag till uttalande
4).
Utskottet påtalar ett problem som också tas upp
i propositionens motivering, nämligen om värnpliktstiden
skall omfattas av den pensionstillväxt som betalas av statens
medel. Under den fortsatta reformen av pensionssystemet bör
det ytterligare utredas om värnplikts- och civiltjänsttiden
liksom avbrott i studierna på grund av sjukdom skall anses
berättiga till ersättning. Utskottet föreslår
ett uttalande i saken (Utskottets förslag till uttalande
5).
Pensionstillväxten under arbetslöshet
Under arbetslöshet intjänas pension på grund
av lagen om pension för arbetstagare bara under tiden för
inkomstrelaterad dagpenning utifrån den inkomst som ligger
till grund för dagpenningen. Grundlagsutskottet framhåller
i sitt utlåtande att det har förståelse
för förslaget eftersom de som får inkomstrelaterade
arbetslöshetsförmåner också deltar
i finansieringen av arbetspensionssystemen. Med tonvikten lagd på tiden
i förvärvslivet är det dock mer motiverat
att prioritera att också de som får grunddagpenning
uppfyller kravet på arbete. Social- och hälsovårdsutskottet
påpekar att villkoren för dem som får grunddagpenning
kräver särskild utredning under den fortsatta
arbetspensionsreformen för att arbetslöshetstiden
inte skall leda till oskäliga brister i pensionstryggheten.
Utskottet föreslår ett uttalande i saken (Utskottets
förslag till uttalande 1).
Livslängdskoefficienten
Ett nytt inslag i reformen är livslängdskoefficienten
som inverkar på pensioner som börjar betalas.
Begynnelsepensionen i detta fall minskas med livslängdskoefficienten
i proportion till hur mycket befolkningens allmänna förväntade livslängd ökar.
Koefficienten är ett sätt att balansera upp det
kostnadstryck som den ökade livslängden ger upphov
till. Livslängdskoefficientens nedsättande effekt
på pensioner som börjar betalas ut vore enligt
propositionens motivering ett incitament att fortsätta
i arbetslivet så länge som möjligt för
att kompensera bortfallet. Det främsta målet under
de kommande årtiondena är att skjuta
fram pensioneringen. Det finns många olika sätt
att påverka detta. Ingen kan alltså på detta
stadium veta med exakthet om kostnadstrycket på grund av
tillväxten i pensionsutgifterna i framtiden ytterligare
behöver dämpas med pensionsnedsättande
koefficienter typ livslängdskoefficienten. Innan livslängdskoefficienten
börjar tillämpas fullt ut är det nödvändigt
att utreda särskilt om de faktorer som nu talar för
koefficienten haft förväntad effekt och om det
därmed finns adekvata grunder för att fortsätta
att tillämpa koefficienten.
Detaljmotivering
1. Lag om ändring av lagen om pension för
arbetstagare
3 a §.
Utskottet föreslår att bemyndigandet i 1 mom.
preciseras så att det av lagrummet i enlighet med dess
syfte framgår att social- och hälsovårdsministeriet
godkänner de kalkylerade grunderna och försäkringsvillkoren
för pensionsskyddet. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande ansett
det nödvändigt att formuleringen ändras.
Utskottet föreslår i ett nytt 3 mom. att det
som föreskrivs i den andra meningen i 1 mom. även skall
tillämpas när de kalkylerade grunderna för ansvarsfördelningen
mellan pensionsanstalterna fastställs enligt 12 och 12
a §.
4 §.
Grundlagsutskottet påpekar att det inte framgår
klart av lagförslaget vilka konsekvenser det får
för pensionsrätten om en person fortsätter
att arbeta efter att ha fyllt 68 år. Därför
föreslår social- och hälsovårdsutskottet
att det i 4 § 2 mom. skall föreskrivas att ålderspension
beviljas såsom uppskjuten efter att 68 års ålder
uppnåtts och så höjd som föreskrivs
i 5 a § 1 mom.
Utskottet föreslår ett tillägg i
6 mom. enligt vilket invalidpension av giltigt skäl kan
beviljas retroaktivt för längre tid än
ett år före den månad som följer
närmast efter ansökan om pension.
5 c §.
Utskottet föreslår en språklig omformulering
i bestämmelsen. Ändringen påverkar inte den
svenska texten.
7 b §.
Grundlagsutskottet ställer som krav för vanlig
lagstiftningsordning att bestämmelsen preciseras så att
kriterierna för de förändringar i löne-
och prisnivå som beaktas i lönekoefficienten skall
framgå av lagen. Social- och hälsovårdsutskottet
föreslår att det sägs tydligare i bestämmelsen
att det är de genomsnittliga årliga förändringarna
i löne- och konsumentprisnivån som skall beaktas
i lönekoefficienten. Lönekoefficienten fastställs
utifrån löne- och konsumentprisnivån
under kalenderårets tredje kvartal. Dessutom föreslår
utskottet att social- och hälsovårdsministeriet
genom förordning fastställer lönekoefficienten
för ettvart kalenderår senast två månader
före ingången av det kalenderår under vilket
den tillämpas.
7 c §.
Utskottet föreslår att laghänvisningen
i 4 mom. korrigeras.
7 d §.
Utskottet föreslår att 4 mom. preciseras så att
Pensionsskyddscentralen meddelar pensionsanstalterna i lagrummet
avsedda närmare anvisningar. Grundlagsutskottet har i sitt
utlåtande påpekat att bestämmelsen behöver ändras.
7 g §.
Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras
med ett nytt 2 mom. om engångsförhöjning på familjepension.
Om förmånslåtaren vid sin död
fick invalidpension eller rehabiliteringsstöd, läggs
till denna pension som beaktas som grund för familjepension
den förhöjning som förmånslåtaren
skulle ha fått om dödsfallet inte hade inträffat
och pensionen skulle ha fortgått i sammanlagt fem kalenderår.
Förhöjningen läggs på vid den
tidpunkt förmånslåtaren själv
skulle ha fått den.
Om förmånslåtaren ännu inte
fick pension beaktas som grund för familjepension en sådan
invalidpension som förmånslåtaren hade
fått om han eller hon hade blivit arbetsoförmögen
vid tidpunkten för dödsfallet. Enligt det nya
momentet läggs till den på detta sätt
beräknade invalidpension, som utgör grund för
familjepension, den engångsförhöjning
som förmånslåtaren hade fått
när pensionen hade fortgått sammanlagt fem fulla
kalenderår. Förhöjningen görs
alltså också i detta fall vid den tidpunkt då förmånslåtaren själv
hade fått den om han eller hon vid tidpunkten för
dödsfallet hade blivit arbetsoförmögen.
7 h §.
Utskottet föreslår i 4 mom. samma precisering
som i 7 d § 4 mom.
7 i §.
Utskottet föreslår att sista meningen i 1 mom.
stryks. Därigenom beaktas engångsförhöjningen
på förmånslåtarens pension när
familjepensionen fastställs.
8 c §.
Utskottet föreslår att lagrummet kompletteras
med ordet "full" i enlighet med bestämmelsens syfte.
9 §.
Utskottet föreslår noggrannare bestämmelser
om hur ändringarna i löne- och konsumentprisnivån
beaktas i arbetspensionsindexet. Formuleringen motsvarar formuleringen
i 7 b § om fastställande av lönekoefficienten.
Utskottet föreslår en ändring av hela
paragrafen i stället för enbart 2 mom.
12 c §.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
preciseras så att det är social- och hälsovårdsministeriet
som har befogenhet att utfärda bestämmelser.
Ikraftträdelsebestämmelsen.
Hänvisningarna i ikraftträdelsebestämmelsens
5, 8, 10, 19 och 25 mom. föreslås bli preciserade.
Dessutom föreslås att 22 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen ändras
för att tydliggöra hur lagändringen påverkar
ett tilläggspensionsskydd som arbetsgivaren ordnat innan
lagen trädde i kraft. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande
att ett tilläggspensionsarrangemang som avses i ikraftträdelsebestämmelsen
inte kan öppna möjligheten att ingripa i ett avtalsreglerat
tilläggsskydd, som enligt avtal mellan arbetstagaren och
arbetsgivaren kan innebära en totalpension till ett visst
belopp eller en viss tilläggspension utöver det
lagfästa pensionsskyddet. Grundlagsutskottet menar att bestämmelsen
måste ändras för att lagen skall kunna
behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Av denna anledning föreslår
social- och hälsovårdsutskottet en ändring
av bestämmelsen som tillåter minskningar motsvarande
pensionsförhöjningar enligt denna lag i tilläggspensionsskyddet,
förutsatt att tilläggspensionsskyddet har bestämts
så att pensionen enligt minimivillkoren och tilläggspensionsskyddet
tillsammans utgör en totalpension till ett visst belopp
och det totala pensionsskyddets penningvärde inte kan anses
ha sjunkit.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
dessutom att det i ikraftträdelsebestämmelsen
skall föreskrivas att när en pensionskassa beslutar ändra
sina stadgar för att motsvara momentet i fråga
skall beslutet oavsett 52 § lagen om försäkringskassor
och pensionskassans stadgar fattas med enkel majoritet. En likadan
bestämmelse har införts redan i samband med tidigare
lagändringar.
De ändringar utskottet föreslår i
lagförslagen 2 och 4—6 är lagtekniska
och gäller hänvisningar.
11. Lag om pensionsersättning som skall betalas av
statens medel för tiden för vård av barn under
tre år eller för tiden för studier
Propositionen saknar detaljmotivering till lagförslag
11. Social- och hälsovårdsutskottet har fått
dem av social- och hälsovårdsministeriet och fogat
dem till behandlingsdokumenten (protokoll 26.11.2002).
1 §.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
förtydligas i språkligt hänseende.
2 §.
Utskottet föreslår att lagrummet ändras
så att en förälder som på grund
av vården av ett barn under tre år är
förhindrad att förvärvsarbeta och får
stöd enligt lagen om stöd för hemvård och
privat vård av barn har rätt till förmån
för den tid han eller hon vårdat barnet. Förmånen är således
avsedd för föräldrar som stannar borta från
förvärvslivet för att vårda
sina barn. I regel får dessa personer stöd för
hemvård av barn. Närmare bestämmelser
om förmånen utfärdas genom förordning
av statsrådet.
3 §.
Utskottet föreslår att paragrafen preciseras på den
punkten att rätten till förmån för
studietiden endast gäller slutförda högskole-
eller yrkesstudier och för den tid den studerande har fått studiestöd
enligt lagen om studiestöd.
6 §.
I paragrafen föreskrivs om Folkpensionsanstaltens skyldighet
att lämna uppgifter som Pensionsskyddscentralen behöver
för att fastställa förmånen.
Dessutom behövs det bestämmelser om skyldighet
för barnets förälder och för
läroanstalten att lämna uppgifter om förutsättningarna
för att den sökande skall få förmånen.
Utskottet föreslår ett nytt 1 mom. om att barnets
förälder, för att förmånen
skall kunna fastställas, i sin till Folkpensionsanstalten
riktade ansökan skall uppge om han eller hon har varit
förhindrad att förvärvsarbeta på grund
av vård av ett barn under 3 år. För att
grunderna för beviljande av förmånen
skall vara helt säkra skall den sökande dessutom
på begäran av pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen
vid behov lägga fram en utredning om att han eller hon
uppfyller förmånsvillkoren.
I 2 mom. föreslår utskottet en skyldighet
för läroanstalterna att underrätta Folkpensionsanstalten
om avlagda examina, ett villkor för att få förmånen.
Bestämmelsen om Folkpensionsanstaltens skyldighet att
lämna uppgifter flyttas över till 3 mom. Närmare
bestämmelser om såväl läroanstalternas
som Folkpensionsanstaltens skyldighet att lämna uppgifter
utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §.
Paragrafen föreslås bli kompletterad med att Pensionsskyddscentralen
på det sätt som avses i 10 a § lagen
om pension för arbetstagare på begäran
skall meddela den sökande ett beslut om förutsättningarna
i 2—4 § för erhållande av förmånen
uppfylls.