Allmän motivering

Utskottet välkomnar den nivåhöjning på 20 euro som regeringen föreslår på folkpensionen. Höjningen gagnar både de pensionstagare som bara får folkpension och de som utöver folkpensionen får en liten arbetspension. När pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen stiger på motsvarande sätt som nivåhöjningen kommer också de pensionärer att ha nytta av höjningen som inte får folkpension, men vars pensionsinkomstavdrag i stället stiger. Samtidigt kommer dessutom flera andra sociala förmåner vars belopp är knutna folkpensionen att höjas till följd av nivåhöjningen. Höjningen leder uppskattningsvis till att 900 000 pensionstagare får högre nettoinkomster.

Vid ingången av 2008 träder inte bara den föreslagna nivåhöjningen i kraft, utan också den höjning av folkpensionen på ca 20 euro i kommuner i dyrortsklass II som beror på att riksdagen 2006 godkände att dyrortsklassificeringen av kommunerna slopas. När dessutom folkpensionsindexet nästa år höjer pensionerna med 2,5 procent (APL-indexet höjer arbetspensionerna med 2,39 procent) kommer pensionen för en ensamstående person som bara får folkpension att stiga med 33,61 euro i kommuner i dyrortsklass I och med 54,93 euro i dyrortsklass II. Indexhöjningens andel är 13,61 euro.

Allt färre får full folkpension, och detta är en utveckling som enligt uppskattningar kommer att fortsätta. Det beror på att arbetspensionens andel ökar ytterligare vid pensionstagarnas inkomstbildning. För närvarande får ca 100 000 personer full folkpension, och av dem får något över hälften sin folkpension som sjukpension (tid. invalidpension). Av dem som får full folkpension är två tredjedelar kvinnor. Oftast är det över 65-åriga gifta kvinnor som bor i en kommun i andra kommungruppen. De män som får full folkpension är typiskt ogifta män i 35—45 års ålder som bor i en kommun i andra kommungruppen och som är sjukpensionär på grund av psykiska problem. Därmed kommer de höjningar som införs i början av 2008 särskilt att förbättra de ekonomiska villkoren för äldre kvinnor och för de män som får folkpension i form av sjukpension.

Höjningarna är mycket viktiga när det gäller att bekämpa fattigdom och behandla medborgarna lika. Genom folkpensionen garanterar man en lägsta trygghetsnivå för personer med låg eller ingen förvärvspension. Nivån på denna trygghet är låg även efter reformen. Även om den äldre befolkningens ekonomiska försörjning inte väsentligt avviker från försörjningen för befolkningen i övrigt och även om fattigdomen inte är mer utbredd bland pensionärerna än bland de övriga befolkningsgrupperna har folkpensionärerna i regel en mycket knapp försörjning också när de samtidigt får arbetspension. Den genomsnittliga sammanlagda pensionen för i Finland bosatta män med full folkpension (inklusive bostadsbidrag för pensionstagare) är 624 euro i månaden och för kvinnor 567 euro i månaden. De minsta pensionerna betalas till 70—74-åringar. Även de pensionstagare som inte får full folkpension på grund av arbetspension som de också får är i regel låginkomsttagare, eftersom folkpension inte betalas ensamstående med en arbetspension på mer än 1 154 euro och gifta personer med en arbetspension på mer än 1 028 euro i månaden. Satsningen på att förbättra de ekonomiska villkoren för alla nämnda personkategorier är enligt utskottets mening synnerligen motiverat för att bekämpa fattigdom.

Regeringen föreslår också att folkpensionen från ingången av 2008 inte längre ska sänkas på grund av institutionsvård (sluten vård). Detta är ett första steg när det gäller att gradvis avlägsna gränserna mellan öppenvården och slutenvården i enlighet med regeringsprogrammet. Pensionen ska enligt avsikt inte längre minska när en pensionstagare blir inlagd för sluten vård, men vårdavgiften kommer i fortsättningen att tas ut på hela pensionen.

Det finns ca 19 000 förmånstagare i sluten vård vars pension eller förmån har sänkts på grund av långvarig sluten vård. När man går in för att inte längre sänka folkpensionen, efterlevandepensionen, det särskilda stödet till invandrare och specialstödet till långtidsarbetslösa på grund av sluten vård införs jämlikhet mellan dessa låginkomsttagare i sluten vård och arbetspensionstagare i sluten vård. När sänkningen slopas i fråga om folkpensionen förbättras situationen särskilt för dem som ges intervallvård, eftersom antalet dagar för vård hemma eller på institution inte längre påverkar folkpensionsbeloppet.