Motivering
Inledning
I propositionen behandlas situationen i Ukraina, Moldavien och
Georgien och bakgrunden till asssocieringsavtalen mycket knapphändigt.
Man kan därför få en bristfällig
uppfattning om det faktiska läget i området. Utskottet
menar att behandlingen av avtalen inte kan separeras från den
politiska utveckling som ligger bakom avtalen. Utvecklingen i Ukraina,
Moldavien och Georgien och avtalsprocessen påverkas av
Rysslands agerande och krisen i Ukraina och utskottet finner det
därför viktigt att utvärdera avtalsprocessen
också ur det perspektivet.
Utskottet påpekar att det i de aktuella länderna
finns områden som de facto behärskas av Ryssland
eller av ryskstödda styrkor (Ukraina: Krim och östra
Ukraina, Georgien: Sydossetien och Abchazien och Moldavien: Transnistrien) och
att Ryssland fortsättningvis försöker
destabilisera det politiska läget i dessa länder.
Ryssland har bland annat nyss ingått ett "gränsavtal" om
Sydossetien, som alltså finns inom Georgiens territorium,
och bereder ett motsvarande avtal med Abchazien. Enligt utredning
har Rysslands påtryckningar på Moldavien ökat
efter undertecknandet av associationsavtalet sommaren 2014 bland
annat i form av sanktioner och eventuella begränsningar
som berör gästarbetare (ca 500 000 gästarbetare
i Ryssland). Målet för Transnistrien, som förklarat
sig självständigt, är att närma
sig Ryssland och erhålla medlemskap i Eurasiska unionen.
Det anses likaså att utvecklingen i det rysktalande autonomiska
området Gagauzien i södra Moldavien kan orsaka
instabilitet i landet.
Ratificeringen i EU-länderna av associationsavtalen
med Georgien, Moldavien och Ukraina är en viktig del av
en politisk process där man vill få ett klart
stöd hos de nationella parlamenten för Georgiens,
Moldaviens och Ukrainas suveränitet och den samhälleliga
och ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Utskottet uttrycker sin
oro över att endast åtta EU-länder till
dags dato har ratificerat avtalet.
[Bulgarien, Estland, Litauen,
Lettland, Malta, Rumänien, Sverige och Slovakien samt Europaparlamentet.]
Enligt
utredning torde ungefär ytterligare 20 länder
ha ratificerat avtalet före toppmötet för
det östliga partnerskapet som hålls i Riga i maj
2015.
EU:s grannskapspolitik och det östliga partnerskapet
Propositionen anknyter nära till EU:s grannskapspolitik.
Det förändrade säkerhetsläget
i Europa, geopolitikens allt större betydelse, Rysslands
agerande och extremiströrelsenas utbredning kräver
att EU förtydligar sina politiska målsättningar,
prioriteingar i grannskapspolitiken och sin kommunikation. Utrikesutskottet
har ingående behandlat unionens grannskapspolitik och det östliga
partnerskapet (UtUU 7/2014 rd) och lagt
fram flera reformförslag. Utskottet underströk
bland annat att medlemsländerna bör ta ansvar
för den politiska styrningen och revidera avtalsramarna
för den nuvarande grannskapspolitiken så att målen
kan nås så väl som möjligt och
så att ländernas olika utgångspunkter
och utvecklingsdynamiken beaktas bättre.
Det östliga partnerskapet omfattar Armenien, Azerbajdzjan,
Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland. EU har förhandlat
fram associeringsavtal med alla andra parterskapsländer utom
Vitryssland. Förhandlingarna med Azerbajdzjan har inte
slutförts och Armenien förkastade avtalet och
anslöt sig i stället till en tullunion bestående
av Ryssland, Vitryssland och Kazakstan som sedermera har ställt
som ett officiellt mål att skapa Eurasiska unionen. Utskottet påminner
om att situationen i det östra grannskapet ställer
stora krav och att EU bör vara redo för ett långsiktigt
och mångsidigt samarbete med partnerskapsländerna.
EU:s grannskapspolitik har som mål att stärka
säkerheten genom att utvidga området för
stabilitet och välfärd. Enligt vissa bedömningar
var målen från början dock alltför
ambitiösa i relation till EU:s ekonomiska bärkraft
och inflytande i grannskapet. De grundläggande utgångspunkterna
för grannskapspolitiken är fortfarande aktuella:
stabilitet, välstånd och gemensamma värderingar.
Det geopolitiska klimatet i Europa och Rysslands strävan
att öka sitt inflytande på området gör
det emellertid allt svårare att främja stabilitet.
Utskottet upprepar sin ståndpunkt att det inte betraktar
det östliga partnerskapet och den av Ryssland föreslagna
tullunion, Eurasiska ekonomiska unionen, som ett nollsummespel (UtUU 7/2014
rd). Utrikeutskottet poängterar att Ukrainas,
Moldaviens och Georgiens fungerande politiska, ekonomiska och kommersiella
kontakter med såväl EU som Ryssland är
till gagn för alla parter och på lång
sikt den enda hållbara grunden för att säkerställa
utvecklingen i partnerskapsländerna. Utskottet framhåller
att EU:s ekonomiska och politiska intressen på detta område
sammanhänger med viljan att stödja en demokratisk
rättsstat och i ekonomiskt hänseende bland annat
en marknadspotential. EU bör också i fortsättningen
betona varje lands självständiga rätt
att välja sina samarbetspartner, och Rysslands försök
att öka sitt inflytande på bekostnad av demokrati,
mänskliga rättigheter och terrritoriell integritet
bör inte accepteras.
Utvecklingen i Ukraina är av central betydelse vid
utvärderingen av framgångar för det östliga
partnerskapet. Det handlar om trovärdigheten för
EU:s attraktionskraft och samtidigt EU:s förmåga
att skapa en strategi i relationerna till Ryssland. EU bör
stödja en utveckling till ett demokratiskt samhälle
i Ukraina men samtidigt kräva att reformer genomförs.
En lösning på Ukrainakonflikten bör sökas
aktivt och på diplomatisk väg. OSSE:s möjligheter
att verka för att lösa krisen och genomföra
avtalen bör stärkas. Konkreta konfliktlösande åtgärder,
inklusive verkställandet av Minskavtalet, måste
avkrävas Ryssland och de ryskstödda separatisterna.
EU måste agera konsekvent och skapa sig en realistisk bild
av situationen. Det måste också finnas en reell
beredskap att skärpa sanktionerna om utvecklingen inte
går i en positiv riktning.
Målen med associeringsavtalen
Innehållet i de tre avtalen med Ukraina, Moldavien
respektive Georgien är i huvudsak likadant. Avtalen är
de mest vittomfattande associeringsavtal som har ingåtts
med tredjeländer som inte erbjuds ett medlemskapsperspektiv.
Utskottet anser det motiverat att på detta sätt
försöka göra en skillnad mellan partnerskap
och medlemskap.
I de tre avtalen omfattar samarbetet snart sagt alla sektorer
av offentlig förvaltning. Merparten av åtagandena
har emellertid en sådan form att den konkreta samarbetsformen
definieras först i ett senare skede. Avtalen främjar
samarbetet på områdena rättvisa, frihet
och säkerhet i syfte att stärka rättsstatsprincipen,
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
fri- och rättigheterna. Avtalen ger ramar för
samarbetet mellan länderna bland annat i fråga
om gränsförvaltning, drogbekämpning,
terrorbekämpning, på energiområdet och
i miljöfrågor. Genom en politisk dialog
närmar sig parterna varandra också i utrikes-
och säkerhetspolitika frågor med målet
att bidra till att stärka säkerheten i Europa.
I motsats till vad som gäller för andra motsvarande
avtal innehåller associeringsavtalens avsnitt om frihandel
också åtgärder som ska föra ländernas
lagstiftning närmare EU-lagstiftningen. Tekniska föreskrifter
och lagstiftningen i fråga om hälsa och växtskydd
förenhetligas. Utskottet kontaterar att översynen
av i synnerhet den tekniska regleringen i samtliga tre länder är en
lång process som kräver regelrätt uppföljning för
att säkerställa genomförandet. Graden
av frihandel är hög i avtalen. Importtullarna
slopas nästan helt och ogrundade handelshinder, inklusive
exporttullar, förbjuds. Bestämmelserna om marknadstillträde
står i proportion till EU:s och partnerskapsländernas
intressen och sensitivitet i fråga om export och import.
Finland bedriver endast obetydlig handel med de tre länderna
men enligt utredning öppnar det nya frihandelsområdet
vissa nya möjligheter att stärka de ekonomiska
relationerna.
Utskottet ser positivt på att avtalen innehåller sådana
ramar för finansiellt stöd som möjliggör tillsyn över
penninganvändningen för att förhindra
bedrägerier.
Utskottet understryker att parterskapet förutsätter
en stark reformvilja i Ukraina, Moldavien och Georgien. EU kan stödja
reformer men inte tvinga någon till dem. Det viktiga är
att uppmärksamma den ekonomiska utvecklingen i de tre länderna
och detta är också i allt högre grad en
säkerhetsfråga. Vid uppföljningen bör
vikten av landsvisa utvärderingar framhållas.
Utskottet upprepar sin ståndpunkt att stärkandet
av rättsstatsprincipen och arbetet mot korruption är
en viktig del av reformarbetet i de tre länderna. När det
gäller Ukraina har utskottet redan tidigare (UaVX 8/2014
rd) konstaterat att man inte får tumma på EU:s
kriterier för i synnerhet juridiska och inrikes frågor
trots behovet att ratificera associeringsavtalet av politiska skäl.
Tillämpningen av avtalen med Ukraina, Georgien och
Moldavien och ländernas suveränitet
För Ukrainas del sägs det i slutakten att
associeringsavtalet är tillämpligt på hela
landets "enligt folkrätten erkända territorium".
Avtalet har tillämpats provisoriskt sedan november 2014.
[Avtalen
med Moldavien och Georgien har tillämpats fullt ut provisoriskt
från september 2014.]
I ett försök
att lösa krisen i Ukraina avtalades det att den provisoriska
tillämpningen av avtalet börjar först
den 1 januari 2016. Kommissionen fortsätter emellertid
ensidigt bevilja Ukraina tullfördelar. Avtalet saknar specalbestämmelser om
Krim eftersom införlivandet av Krim med Ryssland skedde
efter att avtalstexten förhandlats färdigt. Avsikten är
att inleda förhandlingar mellan EU och Krim om förfarandena
vid tillämpningen av frihandelsavtalet på Krim
och Sevastopol.
När det gäller Krim och Sevastopol måste man
dessutom beakta verkningarna av de sanktioner som är i
kraft. EU har beslutat om sanktioner som berör Krim och
Sevastopol. Det handlar bland annat om import- och investeringsförbud, exportförbud
för varor, teknologier och tjänster inom trafik-,
telekommunikations-, energisektorerna och inom sektorer som anknyter
till utnyttjande av naturresurser (olja, gas, mineraler). Också teknisk
hjälp och finansiering förbjuds. Likaså är
det förbjudet att erbjuda turistrelaterad service på Krim
och i Sevastopol. Dessa sanktioner gäller för
närvarande fram till den 23 juni 2015.
EU tillåter import till sitt område av sådana produkter
av sevastopolskt ursprung för vilka centralmyndigheterna
i Ukraina har beviljat ursprungscertifikat. Enligt utredning till
utskottet ligger emellertid handeln mellan Ukraina och Krim samt
Sevastopol för tillfället helt nere.
I avtalen med Moldavien (Transnistrien) och Georgien (Sydossetien
och Abchazien) finns avvikande artiklar om den territoriella tillämpningen.
I dem sägs det att tillämpningen av avtalen om
handel på de områden över vilka staten
inte utövar den faktiska kontrollen ska inledas när länderna
har säkerställt att avtalet genomförs och
verkställs fullt ut på hela territoriet. Tillämpningen
kan därefter inledas efter ett separat beslut av associeringsrådet.
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och
fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker den utan ändringar.