Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Hur riksdagen får information om EU-frågor

eduskunnan_tiedonsaanti.jpg

Hur riksdagen får information om EU-frågor

Enligt Finlands grundlag måste regeringen sända vissa typer av EU-dokument till riksdagen. Det gäller alla förslag som EU fattar beslut om eller som ”annars enligt grundlagen skulle falla inom riksdagens behörighet” (96 § i grundlagen). Dessa förslag ska sändas så att riksdagen kan ta ställning till dem och kallas för U-ärenden.

Grundlagen ger också stora utskottet och utrikesutskottet obegränsad rätt att få information av regeringen om ärenden som bereds inom EU-institutionerna (97 § i grundlagen). Ärendena kallas då E-ärenden. Det finns alltså alltid en orsak till att riksdagen får information om ett ärende: antingen för att frågan ligger inom riksdagens behörighet eller för att ett utskott bett om information eller regeringen ansett att ärendets natur är sådan att riksdagen behöver informeras.

U-skrivelser – information till riksdagen om föreslagen EU-lagstiftning

Föreslagen lagstiftning och andra förslag inom riksdagens behörighet sänds till riksdagen i form av en s.k. skrivelse från statsrådet (U-skrivelse). Skrivelserna tas vanligen fram av det behöriga ministeriet och efter det godkänns det preliminärt av regeringens kommitté för EU-ärenden eller någon av dess sektioner. Det slutliga beslutet om innehållet i skrivelsen och om att sända skrivelsen till riksdagen fattas av regeringen i statsrådets allmänna sammanträde. Sedan skickas skrivelsen till riksdagen som officiell handling på finska och svenska.

Grundlagen säger att regeringen sedan den fått kännedom om ett förslag omedelbart ska sända förslaget till riksdagen genom en skrivelse. I regel uttrycker regeringen sin hållning inom ett par veckor. Om regeringen inte har beslutat om sin hållning när skrivelsen sänds till riksdagen, ska riksdagen informeras om regeringens hållning senast när ärendet behandlas av stora utskottet.

När en U-skrivelse kommit till riksdagen sänder riksdagens talman skrivelsen till stora utskottet eller utrikesutskottet och bestämmer då samtidigt vilket eller vilka fackutskott som ska lämna utlåtande om saken till stora utskottet eller utrikesutskottet. Plenum informeras om att en skrivelse sänts för utskottsbehandling.

Stora utskottet behandlar EU-förslaget, regeringens skrivelse om förslaget och fackutskottens utlåtanden i ärendet och uttrycker sedan sin åsikt. Utskottet kan också höra den berörda ministern, tjänstemän och andra experter innan den tar ställning.

Det vanliga sättet för stora utskottet att ta ställning är genom ett kort uttalande, som tas till utskottets protokoll. Uttalandet sänds sedan till regeringen. När saken anses ha större vikt kan stora utskottet också lämna ett skriftligt utlåtande där det motiverar sin hållning mer i detalj.

Fackutskottens utlåtanden till stora utskottet och stora utskottets utlåtanden till regeringen publiceras som riksdagshandlingar på finska och svenska. De finns dessutom i likhet med stora utskottets protokoll på riksdagens webbplats.

Regeringen och ministerierna ska också informera stora utskottet och det berörda fackutskottet om betydande ändringar i de ursprungliga förslagen. En sådan s.k. kompletterande skrivelse är särskilt viktig när de föreslagna ändringarna kräver att Finland omprövar sin ståndpunkt eller att riksdagen ändrar den tidigare godkända ståndpunkten. Det är det berörda ministeriet som skickar den kompletterande skrivelsen till riksdagen.

E-skrivelser – riksdagens obegränsade rätt till EU-information

Riksdagen har rätt att av regeringen be om och få upplysningar om frågor som behandlas i EU-institutionerna på vilket politikområde som helst. Denna rätt är inte begränsad till frågor där riksdagen är behörig. Det förfarande som tillämpas för att informera riksdagen och för att handlägga sådana s.k. E-ärenden i riksdagen är något mer informellt än när det gäller lagstiftningsfrågor.

När regeringen lämnar riksdagen en redogörelse för ett ämne som inte hör till riksdagens behörighet, en E-skrivelse, sker det normalt i form av ett brev från en enskild minister. I de flesta fall är ett sådant brev uppställt på ungefär samma sätt som en U-skrivelse, men deras innehåll kan ändå variera beroende på sakens natur. Sådana redogörelser utarbetas antingen av det berörda ministeriet ensamt eller dessutom inom regeringens system för samordning av EU-ärenden. De viktigaste E-ärendena behandlas också av regeringens EU-minusterutskott under statsministerns ledning.

Ministeriet skickar E-skrivelserna direkt till stora utskottet. Utifrån innehållet bestämmer utskottet vilket eller vilka fackutskott som ska handlägga frågan. Dessa fackutskott får själva bestämma om de yttrar sig i ärendet eller inte.

I allmänhet brukar stora utskottet inte formellt ta ställning till ett E-ärende, utan i stället sänder det fackutskottens eventuella utlåtanden till regeringen för kännedom. Ett liknande förfarande tillämpas för ärenden som gäller EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (USP-ärenden), men då är det utrikesutskottet som svarar för handläggningen i stället för stora utskottet.

Stora utskottet och utrikesutskottet hör ministrar inför EU-rådsmöten

Inför ministerådets möten får stora utskottet en redogörelse för vilka ärenden som ska behandlas och hur regeringen förhåller sig till dem. Det sker normalt genom att ministrar kommer till stora utskottet och redogör för frågorna.

Det är statsministern som företräder Finland på Europeiska rådets möten, dvs. EU:s toppmöten. Han eller hon upplyser i förväg stora utskottet och utrikesutskottet om mötesfrågorna och dessutom omedelbart efter mötet. Utrikesministern å sin sida informerar båda utskotten om vilka frågor ministerrådet för utrikes frågor behandlar.

Vanligen rapporterar ministrarna om dessa frågor fredagen före rådsmötet. Utskottsmedlemmarna får rådets dagordning och ministeriets promemoria om punkterna på dagordningen i förväg. Av promemorian framgår också regeringens hållning. Under utskottsmötet kan medlemmarna ställa frågor till ministern och de assisterande tjänstemännen och även framföra sina synpunkter på ärendena på dagordningen.

Efter rådsmötet ger det berörda ministeriet in en skriftlig mötesrapport till stora utskottet och i fråga om rådet för utrikes frågor också till utrikesutskottet inom några dagar. I allmänhet hörs ministern också i efterskott nästa gång han eller hon är i utskottet för att höras om nästa rådsmöte. Om en minister av någon anledning blivit tvungen att avvika från den gemensamt överenskomna ståndpunkten ska han eller hon redogöra för och motivera sitt agerande.

 Mer information